Svenska

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.   Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.

<p>Eva Österbergs studier av människors känslor i ett historiskt perspektiv har väckt stor uppmärksamhet i forskarvärlden.</p><p>Essäerna i denna bok tar upp en rad frågor om känslorna, emotionerna, med anknytning såväl till europeisk som svensk och nordisk historia. På ett okonventionellt sätt diskuterar författaren emotioner utifrån fornisländska sagor, 1600- och 1700-talskvinnors dagböcker och brev men hon går också in på svenska skönlitterära författares verk från slutet av 1800-talet och framåt.</p><p>I botten ligger olika filosofiska resonemang om känslor hos antika filosofer som Aristoteles och Cicero, men diskussionen förs även med mer sentida forskare som Norbert Elias, Hans Peter Duerr, Martha Nussbaum och William Ian Miller.</p><p>Ett stort antal av de emotioner, som figurerat i litteraturen alltsedan antiken, tas upp. Några av dem brukar anses vackra och fina, som empati, kärleksfullhet och medkänsla. Andra emotioner kan verka fula, som avund, svartsjuka, hat. Distinktionerna är varken självklara eller eviga. I boken diskuteras även intressanta och tvetydiga känslor som avsky och vrede. Hur man ser på känslorna beror mycket på hur de används i olika sammanhang och med vilka syften.</p><p>Och hur är det egentligen med den berömda tesen om civilisationsprocessen från medeltid till nuet som skulle ha fått människor att bli mer belevade och mindre brutala i seder och bruk? Är 1900-talet verkligen så mycket mer civiliserat? Kan det rentav vara tvärtom?</p><p></p><p>Eva Österberg har varit professor i historia vid Uppsala och Lunds universitet. Hennes böcker och artiklar har oftast handlat om medeltid och tidigmodern tid men med beröringstrådar till det moderna samhället. Vid sidan av ett stort antal antologier om särskilt brottslighet och rättskipning i historiskt perspektiv, märks bland hennes böcker: <i>Gränsbygd under krig</i> (avhandling, 1971), <i>Mentalities and Other Realities</i> (1991), <i>Folk förr. Historiska essäer</i> (1995), <i>Vänskap en lång historia</i> (2007), <i>Friendship and love, ethics and politics</i> (2010), <i>Tystnader och tider. Samtal med historien</i> (2011), <i>De små då. Perspektiv på barn i historien</i> (2016).</p><p>För sin forskning har Eva Österberg tilldelats flera priser, till exempel Gad Rausings pris av Kungl. Vitterhetsakademien, Kellgrenska priset av Svenska Akademien och Anders Nygren-priset av Teologiska fakulteten i Lund.</p>  <p>Den relativt fria, associerande metoden har jag försökt låna från Montaigne och hans essäer. Den innebär bland annat att vara öppen för de berättelser och reflexioner som kan ligga i skönlitteratur likaväl som i forskares debatter, eller i operans musik, ord och gester. Några gånger har jag till och med berättat minnen från mitt eget liv, som ett slags illustration till tematiken Jag föreställer mig att just Montaigne inte skulle ha protesterat alltför mycket över denna blandning av läsfrukter, egna forskningar, personliga erfarenheter och idéer från en rad lysande forskare. När allt kommer omkring var det ju hans egen metod. </p><p><i>Eva Österberg</i></p>

Det enorma och traditionstyngda Kina har "plötsligt" kommit oss väldigt nära. Och detta i kraft inte bara av landets snabbt växande inflytande på västvärlden genom den expanderande ekonomin, som inbegriper uppköp av våra heligaste technosymboler som kameratillverkaren Hasselblad och Volvo personvagnar, utan också i uppenbarelsen av dess lika "plötsliga", och därmed "skrämmande", modernitet. Vi måste nu lika "plötsligt" bestämma oss för vad det är vi ser, eller något blygsammare: vad det är vi ska titta på och titta efter? Å ena sidan har vi landets enorma expansion, å andra sidan ser vi Kinas historiska underskott: brist på demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och grundläggande välfärd. I det senare sällskapet kan vi obekymrat behålla de koloniala glasögonen: när ska de bli lika godhetsfulla som vi? Men först när vi lägger ifrån oss den ingrodda kolonialismen, utan att ersätta den med kulturrelativism, blir vi i stånd att historisera våra jämförelser. I "Kinesiska samtidigheter" beskriver Kina-kännaren Göran Sommardal i essäform några avsnitt av den samtida kartan: historien i historieskrivningen, världsbildarnas historia, personerna i romanerna, kulturrevolutionens litteratur och poesins berättelser.

Det konstnärliga skapandet har i alla tider fungerat som ett sätt för människan att hantera och gestalta de stora existentiella frågorna. I vår kristna kultursfär har detta konstnärliga utforskande ofta skett i dialog med just kristendomen. Den här boken vill hålla den dialogen levande. Här belyses ett antal verk och konstnärskap utifrån kristen tanke och tradition. Här utforskas den sakramentala livskänsla som präglar Torgny Lindgrens författarskap. Vi hör hur evigheten strömmar genom tiden i Gustav Mahlers symfonier. Vi följer med Hermann Hesse på kurort, strövar genom Andrej Tarkovskijs apokalyptiska landskap och låter Bruce Springsteen visa vägen till det förlovade landet. Hela tiden med skapandets helige ande som följeslagare.

<p>Suzanne Brøgger har skrivit en samling krönikor och anteckningar om Norge! Hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer för att komma på vad det är som gör just Norge så speciellt. Hon framhåller också de nordiska ländernas gemensamma potential: ett förenat Norden borde bli det nya! Men självfallet handlar det mer än om Norge, Norden och norska omeletter. Det handlar också om förhållanden och fenomen som präglar vår tid.<br/><br/>Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur.<br/><br/>Författaren Suzanne Brøgger ger sig själv rätten att flanera fritt, göra egna iakttagelser och framföra sina högst personliga åsikter. I sin nya bok <em>Norsk Omelett</em> bjuder hon på allt det som vi läsare har lärt oss att älska: den provocerande, den bildade, den belästa, den roliga och den alltigenom uppfriskande författarblicken.</p>

<p><span><em>Den nedkopplade himlen</em> är en personlig och tankeväckande samling essäer om böcker och författare. Här får vi möta de mörka sidorna hos Astrid Lindgren och Tove Jansson, ta del av August Strindbergs och Friedrich Nietzsches korta, intensiva och bisarra brevväxling och följa med på stjärnklara flanörsnätter i dialog med Lars Gustafssons texter. Vi får också stifta bekantskap med minde kända mästare som den polske författaren Aleksander Wat, den tysk-schweiziska mångsysslande modernisten Meret Oppenheim och den schweiziske kriminalromanens främste, Friedrich Glauser.</span></p> <p><span><span><strong>Peter Handberg</strong> är författare och översättare och har en av våra dagars mest stilsäkra pennor. Natur &amp; Kultur har givit ut <em>Undergångens skuggor</em> (2007), <em>Kärleksgraven</em> (2008), <em>Släpp ingen levande förbi</em> (2009), <em>Skuggor</em> (2012), <em>Klubb Ibsen</em>(2013) och <em>Den vita fläcken</em> (2015).Handberg tilldelades 2010 Svenska Akademiens Axel Hirsch-pris samt Lotten von Kraemers pris som delas ut av Samfundet De Nio.</span></span></p>

Vad händer när man läser en bok? Vilka energier förlöses? Hur går det till när konst blir revolt och frihet? Birgitta Holm har arbetat som litteraturforskare i över femtio år och funderat kring vad konsten har att ge oss. En personlig kanon har utkristalliserat sig. Ett eget förråd av minnen, där den förlösande frihetskänslan är avgörande. I Språnget ut i friheten återvänder Birgitta Holm till de stora böckerna, filmerna och sångerna som format henne sommänniska. Visor av Bellman, Sjöberg, Ferlin, Taube. Franska, engelska eller amerikanska filmklassiker som De 400 slagen, Långdistanslöparens ensamhet och Butch Cassidy och Sundance Kid. Stilbildande romaner som James Joyces Odysseus och Virginia Woolfs Mrs Dalloway. Men också mer överraskande verk som filme Dirty Dancing här granskad av en som ägnat sina senaste decennier åt pardans, eller författaren Sami Saids böcker. Birgitta Holm vandrar med yrkeskunnig blick genom verken. Lyfter fram, visar på, kommenterar. Men framför allt läser hon med lust. En lust som väcker lust att följa henne i språnget.