Svenska

<p>Berättelsen om en armés undergång. </p><p>Det är natten till den 28 juni 1709 och Karl XII:s karoliner har samlats vid den ukrainska staden Poltava för att överraska Peter den stores ryska armé. I stället blir det gryningen som överraskar karolinerna, och det blodiga slutet på stormaktstiden tar sin början. När slaget är över och nederlaget ett faktum har 10 000 soldater hunnit sätta livet till. </p><p><i>Poltava - berättelsen om en armés undergång</i> är ett av de mest lästa och omtalade historieverken som skrivits på svenska. Med en medryckande berättarkonst och ett genialt användande av de dagböcker och brev som karolinerna efterlämnat kunde Englund förnya sättet att skriva historia, vilket på senare tid kvalificerat den för omnämnanden i såväl <i>Tusen svenska klassiker </i>som <i>1001 böcker du måste läsa innan du dör</i>.  </p><p>Boken fyller nu 30 år och har under denna tid aldrig varit ur tryck, vilket torde vara ett rekord inom svensk sakprosa. Därför utkommer den i reviderad utgåva, med nyritade kartor och ett nyskrivet förord av författaren. </p><p><b>Peter Englund</b> är fil.dr. och professor. Han skrivit en rad böcker om svensk och internationell historia som i flera fall varit succéer även utomlands. Han är sedan 2002 ledamot av Svenska Akademien och var 2009 2015 dess ständige sekreterare.   </p><p><b>Peder Falk</b> läser berättelsen med inlevelse.</p>

Nominerad till AUGUSTPRISET 2016 "Det är lysande." Tidningen Vi "Fantastiskt bra." SVT Gomorron Sverige "En fascinerande och tankeväckande fresk över tolv månader i världshistoriens flöde. Språket och berättarskickligheten skapar historia som öppnar andra tankebanor än vetenskapliga analyser." Dagens Nyheter "1947 är lika mycket lärorik historiebok som den är vacker och välskriven skönlitteratur. Läs den!" Svenska Dagbladet "En stark läsupplevelse" Jönköpings-Posten När börjar vår tid? Vårt nu? 1947 är allt i rörelse. Allt kan fortfarande bli annorlunda. - Den 10 februari tecknas fredsfördraget i Paris. Det andra världskriget är härmed slut. Samtidigt arbetar Europas fascister och nazister målmedvetet med att samla sig igen efter det stora nederlaget. - Simone de Beauvoir erfar sitt livs passion, aldrig har hon känt sig så beroende av någon man. Hon börjar skriva feministbibeln Det andra könet. - En kommitté får fyra månader på sig att lösa Palestinaproblemet. - Christian Dior presenterar sin första kollektion, The New Look. - FN:s mänskliga rättigheter ska formuleras, bara några få känner till begreppet folkmord. - Sonen till en egyptisk urmakare, Hasan al-Banna, önskar vrida tiden mot islam. Han inför den plan som fortfarande är jihadisternas ideal. - I ett tyskt flyktingläger för barn vars föräldrar mördats av nazisterna, finns tioårige Joszéf. Nu ska han ensam fatta ett livsavgörande beslut- börja ett nytt liv i Palestina eller återvända till förföljelsernas Budapest? Långt senare flyr han till Sverige där han får en dotter, Elisabeth. Av dessa till synes disparata händelser har Elisabeth Åsbrink skrivit fram berättelsen om en värld som på gott och ont börjar ta form, där idéer om demokrati och medbestämmande föds och dör i samma stund, där en gammal ordning faller och en ny tar vid. Vår tid nu. Författaruppläsning Elisabeth Åsbrink är en av våra mest namnkunniga journalister och författare. Hon fick Augustpriset 2011 för sin bok Och i Wienerwald står träden kvar, som också belönades med Dansk-svenska kulturpriset 2013 och Kapuciskipriset 2014. Hon har tidigare bland annat givit ut en bok om Lars Norén och morden i Malexander, Smärtpunkten. "Hon gör en blandning av kalla fakta och mer impressionistiska skildringar i sina nedslag jorden runt. Hon blandar storpolitik med Billie Holidays utsatthet som svartjazzsångerska i rasismens USA. Avsnitten är korta, som skärvor i en mosaik, som bit för bit bygger upp bilden av livet efter kriget. Alla de sönderslagna människorna, länderna, bitarna, formar en litterär helhet som ger en bra överblick ... Bara det jag beskrivit skulle ha gjort en utmärkt bok. Men Åsbrink tar det ett steg vidare, in i det personliga, och om sin egen judiska släkts öde under krigsåren. Med detta gör hon en historisk översikt till något personligt förankrat, direkt gripande. Den nästan svala tonen i redovisningarna av världshistorien avlöses av det mycket nära, bultande. Tidens abstraktion blir till kött. Till insikten att det är vi som är historien. Det är lysande." Torbjörn Elensky, Tidningen Vi "Det är svårt och knappast alltid fruktbart att sätta gränspålar mellan då, nu och sedan. Åsbrink försöker inte heller separera, vilket gör boken angelägen. Med det subjektiva snittet på tidsaxeln blir det möjligt att blicka in i en värld utan att den egna tiden upphöjs till rättesnöre. Vad som var fel då är även fel i dag. 1947 kan därför också ses som ett försök till moralisk och politisk sanering i vår egen tid med assistans av det förflutna. Åsbrink samlar ihop skärvor och lägger ett personligt pussel med allmängiltig räckvidd. Men hon målar också en fascinerande och tankeväckande fresk över tolv månader i världshistoriens flöde. Språket och berättarskickligheten skapar historia som öppnar andra tankebanor än vetenskapliga analyser." Kim Salomon, senior professor i historia vid Lunds universitet i recension i Dagens Nyheter "Elisabeth Åsbrink har skrivit en bok om historia, som till skillnad från många andra historieböcker har en poetisk skönhet över sig ... 1947 är lika mycket lärorik historiebok som den är vacker och välskriven skönlitteratur. Läs den!" Anders Q Björkman, Svenska Dagbladet "En uppskakande dokumentär." Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten "Den stora behållningen ligger i det närmast skönlitterära språket. Efter ett tag vaggas man in av Åsbrinks bitvis glimrande, närmast P O Enquistska språk, och litar på hennes urval. Hon är en skicklig berättare." Daniel Suhonen, Expressen " ... en bok som både är en samling tidsbilder och en sällsam tidlös mosaik som läsaren själv har att foga samman ... Elisabeth Åsbrinks 1947 är en välskriven och fängslande bok. Men framförallt fascinerar den genom att öppna så många skilda och samtidigt hopkopplade berättelser." Wilhelm Agrell, Sydsvenskan "Fantastiskt bra. Elisabeth Åsbrink har en analytisk skärpa som jag tycker om. Hon har också förmågan att berätta små och stora berättelser och ställa dem mot varandra och få fram en helhetsbild som målande och bra och åskådliggörande. En fyra!" Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige "Du går miste om ett historiskt betydelsefullt år, men framför allt en stark läsupplevelse, om du inte skaffar dig den här boken." Josef Rydén, Jönköpings-Posten "Det är en fantastisk bok som Elisabeth Åsbrink har skrivit, poetisk och koncis på samma gång. 1947 berättar engagerande om hur vår samtid föds - samtidigt som den beskriver en totalt främmande värld. En annan sak som jag tycker om är hur författaren gestaltar själva tiden. På ena sidan får vi läsa om hur Simone de Beauvoir tillbringar en förälskad vecka i USA som går i ett nafs, på nästa hur det brittiska imperiet faller ihop under samma tidsperiod. Skeenden lägger sig i bredd, skriver Elisabeth Åsbrink, men det är först i efterhand som samtidigheten kan bli meningsfull - för inga klockor tickar exakt likadant. 1947 är en bok som är fylld av vackra metahistoriska iakttagelser ... en vacker bok om byggandet av en bättre värld." Rasmus Landström, ETC "Mellan de vackert utformade lapparna i Åsbrinks lapptäcke uppstår de outsagda historierna och sammanhangen, i läsarens eget huvud. Upplägget är uppenbart influerat av Florian Illies bok 1913 som kom ut för några år sedan, och som den här recensenten blev kär i. Även 1947 kommer att vinna många hjärtan - här är ett av dem." Niclas Sennerteg, Ystads Allehanda "Elisabeth Åsbrink skriver om året 1947 och får syn på både historien och framtiden ... mycket välskriven. Med sitt på samma gång enkla och ambitiösa grepp är 1947 i högsta grad läsvärd, tänkvärd och angelägen." Daniel Erlandsson, Motala & Vadstena Tidning "Konsten i att gestalta det förflutna består i att envist hålla sig kvar där, inte skriva med historiskt facit i hand. Fullt ut är det givetvis omöjlig uppgift, men när Elisabet Åsbrink ger sig i kast med ett urval händelser året 1947 lyckas hon ändå hos läsaren frammana känslan av att framtiden ter sig helt öppen. Det är styvt gjort." Leif Larsson, Västerbottens-Kuriren

"Knivskarp. Hédi Frieds bok om Förintelsen är en blivande klassiker." - DN Vad betydde det att ha sin syster med i Auschwitz? Var man hungrig hela tiden? När förstod du att det pågick ett folkmord? Kan det hända igen? I över trettio år har Hédi Fried rest runt i svenska skolor för att tala om Förintelsen. Vittnesmålet om hur hennes familj deporterades från sin hemstad, och hur hennes föräldrar mördades i Auschwitz, har berört tusentals elever landet runt. Ofta är det i mötet med elevernas frågor som katastrofens omfattning blir som allra tydligast. Det är direkta, konkreta frågor som bottnar i en grundläggande känsla för humanism. Tillsammans hjälper de till att göra ett ofattbart skeende mer begripligt. Hédi Fried är en av få överlevande som finns kvar och kan berätta sanningen. I Frågor jag fått om Förintelsen besvarar hon ett urval av de frågor hon fått genom åren, frågor som nu för första gången samlas i en bok. Bara genom att fortsätta ställa de svåra frågorna kan vi undvika att upprepa historiens övergrepp. OM FÖRFATTAREN Hédi Fried (född 1924) är författare och psykolog. Hon är djupt engagerad i att arbeta för demokratiska värderingar och mot rasism. Hon utgår i detta arbete från sina egna erfarenheter från Förintelsen. Hon föddes i staden Sighet och kom efter befrielse från koncentrationsläger i Auschwitz till Sverige. "Diamanter av visdom." - DI Weekend "Årets viktigaste bok." - Tara "Frågorna vars svar öppnar upp hela ens sinne. En påminnelse om att det är hög tid för vår tids protester." - Kommunalarbetaren "Det här är en bok att älska ... fantastisk i sin enkelhet." - Corren "Ska du bara läsa en bok i år, läs den här." - Fokus "Bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt." - Kyrkans Tidning "Få lyckas uttrycka sig så exakt som hon ... Hennes nya bok, Frågor jag fått om Förintelsen, låter titeln vända på perspektiven. Vad är det vi frågar om, vi som inte var där och inte förstår? ... Och vi behöver Hédi Fried, som är lättläst i ordets bästa bemärkelse. Hon måste ju ha svenska som andraspråk, men lyckas trots det vara en obegripligt begåvad författare med blixtrande klara formuleringar ... Frågor jag fått om Förintelsen är en pärla, en bok som förtjänar sin plats bredvid en klassiker som Viktor Frankls Livet måste ha mening (1968). Precis som han gör Hédi Fried knivskarpa iakttagelser: 'Hur klarade du dig?' säger många elever till mig. 'Jag skulle ha dött.' Man kan tro det, men det är ju så att inte ens att dö är lätt.'" Lotta Olsson, Dagens Nyheter "Bör vara obligatorisk i varje gymnasieskola för diskussion med pappa." Fredrik Virtanen, Aftonbladets ledarsida "När man öppnar denna tunna volym - tunna böcker kan vara tydligast av alla - trillar det ur diamanter av visdom ... Jag visade min 13-årige son Hédi Frieds bok och öppnade det tre sidor långa kapitlet 'Vad hjälpte dig att överleva?' En historiebok om Förintelsen hade aldrig fått honom att släppa mobilen och Netflix, men han ville läsa vad hon hade att säga." Jan Gradvall, DI Weekend "Årets viktigaste bok. Så stilla, och nästan försynt, vrålar det från boksidorna: 'Det här får aldrig hända igen!' Vi kan alla välja ondska eller godhet." Kerstin Särneö, Tara "Jag började läsa en mening, två meningar... och sedan var jag fast. Vi har hört om Förintelsen och vi har läst om den, men att läsa Hédi Fried är ändå som att få kunskapen och insikten på nytt ... frågorna vars svar öppnar upp hela ens sinne ... Min önskan är att alla, både skolbarn och vuxna, läser den här boken. Förtryck och förföljelse och klassificering av människor pågår med förnyat tryck. Hédi Fried skriver: Reaktioner mot orättvisor måste komma när dessa är i sin linda. De borde ha kommit i Tyskland i början av trettiotalet. Bara ett par år senare var det för sent. En påminnelse om att det är hög tid för vår tids protester." Catarina Berglund, Kommunalarbetaren "Det är ibland de enklaste frågorna som är de svåraste ... På ett enkelt men inte förenklat vis berättar Fried om tiden innan, hur livsutrymmet långsamt krymptes för judar, gettona och tvångsförflyttningarna ... Jag brukar inte använda ordet viktig så värst frikostigt - det finns så många andra som gör. Men den här boken ÄR viktig. Livsviktig. För vaccinet mot att liknande saker ska hända igen verkar som sagt ha passerat sitt bäst-före-datum, och snabbt går det. Läs för era barn, läs för varandra, glöm aldrig vad fascism leder till. Det får inte hända igen, i vilken form det än tar sig till en början." Rebecka Åhlund, Blekinge Läns Tidning "Vartenda högstadium och gymnasieskola borde dela ut hennes bok till sina elever." Negar Josephi, Expressen "Så oerhört många överlevde inte för att kunna berätta De som faktiskt tog sig levande från dödslägren kanske inte orkade berätta. Men Hédi Fried har klarat det, och hon har gjort det med en klarhet som väcker ...ja, beundran är väl ett alltför svagt och slitet ord." Mats Dahlberg, Nya Wermlands-Tidningen "92-åriga Hédi Fried är en av undantagsmänniskorna, de som är självlysande utan att vara flashiga ... Henne ska man lyssna på. Hon svarar så lugnt och klokt, med eftertanke men ändå konkret och gripbart. Det här är en bok att älska, en sån som man läser nästan mot sin vilja, när man väl börjat ... Hon ger så fina svar, ärliga och med lagom långa analyser ... Hédi Frieds bok är fantastisk i sin enkelhet. Läs den i skolorna, läs den hemma, låt hennes vittnesmål och kloka syn leva vidare. Hon säger att hon är hoppfull, trots allt, särskilt när hon ser på de unga hon träffar och hur de förändrats så att de nu är mer vetgiriga och intresserade, öppna i både hjärta och hjärna. Hennes svar på frågan 'Känner du igen dig i dagens flyktingar?' får vi heller aldrig glömma: 'När jag ser de skakande bilderna på rangliga, överfyllda båtar på Medelhavet ser jag mig själv sitta där.'" Åsa Christoffersson, Corren "Svaren snärtar av smärta och klarsyn. Ska du bara läsa en bok i år, läs den här." Elsa Westerstad, Fokus "För att vi ska hålla oss vakna och vaksamma behöver vi kunskap om vår historia. Men också om vår samtid och nutid. En förmåga att avslöja och ifrågasätta dem, som hävdar enkla svar på svåra frågor. Så bär alltid på Hédi Frieds lilla bok i fickan och läs i den ständigt. Det kan vara den viktigaste du nånsin har ägt." Göran Tonström, Kyrkans Tidning "Varje gång jag läser henne blir jag lika tagen av hennes värdiga och sakliga ton." Åsa Beckman, Dagens Nyheter "En kuslig, nödvändig och hoppfull bok." Birger Thureson, Dagen

Hitlers München [Ljudbok / MP3 CD]

Termen "vittneslitteratur" myntades av nobelpristagaren Elie Wiesel på sjuttiotalet, och det är ett försök att ringa in den litteratur som springer ur offrens personliga erfarenheter av totalitära system. Men det finns bara ett fåtal vittnen kvar från Förintelsen, samtidigt som förnekarna höjer sina röster allt mer. Därför känns varje ny vittnesberättelse som kommer dubbelt viktig. En av dessa nya berättelser, och som omedelbart kom att räknas till de främsta i genren, är den franska filmaren Marceline Loridan-Ivens Och du kom inte tillbaka. 1943, när hon var femton år, greps hon och hennes far (modern och syskonen lyckades gömma sig) av fransk milis och via tre franska läger hamnade de till slut i Polen: fadern i Auschwitz, hon i Birkenau. Han lyckades smuggla till henne ett brev, en tomat och en lök. Sedan skildes de åt, och han försvann för alltid. När Marceline återvände till Frankrike, var hon både en främling i sitt eget land - som fortfarande på många sätt levde kvar i krigets antisemitism - och i sin egen familj. Hon hade ingen att dela sina fasansfulla minnen med. Långt senare blev det den här berättelsen, som kan läsas som ett långt brev ställt till fadern, "du" som aldrig kom tillbaka. Marceline Loridan-Ivens (född Rozenberg 1928) har sedan tidigt sextiotal varit verksam som filmare, framför allt med sin man, den nederländske dokumentärfilmspionjären Joris Ivens.

<p>För dig som tycker om historia. För dig som är nyfiken på en del av historien som det sällan berättats om. Kvinnohistorien. Målande, nästintill skönlitterärt berättad och samtidigt en faktaåtergivande vandring genom årtusenden. </p><p><i>Forntida kvinnor jägare, vikingahustru, prästinna</i> skildrar den skandinaviska kvinnan från allra äldsta tid fram till medeltiden och vi möter inte bara mäktiga krigarkvinnor och världsresenärer utan även kvinnan hemma på gården.   </p><p>Catharina Ingelman-Sundberg har hämtat fakta från arke­ologiska utgrävningar, runstenar, näverbrev, krönikor och har rest i västerled och österled för att få fram ny informa­tion. Hur var kvinnans ställning under forntiden? Att kvin­nor hade internationella kontakter på bronsåldern och rätt att begära skilsmässa under vikingatiden; är det något du kände till? Eller att romarkvinnorna diskuterade arkitektur, konst, kultur och bar färgglatt mode till skillnad från de ger­manska kvinnorna som var mer enkla?   </p><p>Om författaren Catharina Ingelman-Sundberg är känd för sina historiska roman­er. 1991 belönades hon av Anders Franzéns stiftelse för sina nationella och internationella marinarke­ologiska insatser och år 1999 fick hon Lars Widdings pris som årets författare av historiska romaner och populärhistoria. På senare år har hon även vunnit stort gehör i Sverige och internationellt med sin prisbelönade feelgoodserie om Pensionärsligan som har givits ut i 40-talet länder. </p><p>Om Uppläsaren Jonatan Stenson debuterade som ljudboksinläsare hos A Nice Noise i och med sin inläsning av Barabbas. Jonatan är erkänd musiker och förutom samarbeten med bla Micke Rickfors har han släppt egna musikalbum och är en flitigt anlitad reklamröst. </p>