Svenska

<p>Hämnd. Det är ett starkt ord, och något vi sällan bejakar. Men om inte rättvisa skipas så är hämnd något som vi oftare accepterar. I rättegångarna efter Förintelsen var det få nazister som straffades och de flesta av dem som dömdes fick i förhållande till de oerhörda brott de begått milda domar. I några fall bara några minuter per mord. Å andra sidan, som Hanna Arendt var inne på, hur ska man kunna utdöma adekvata straff för folkmord? </p><p>Och är inte hämnden redan inbyggd i rättssystemet? Att straffa en brottsling är att hämnas en smula. Så hur ser den giltiga hämnden ut? Vem har rätt att hämnas? Var det riktigt av judiska soldater i judiska brigaden att söka upp nazister och avrätta dem som gjort sig skyldiga till massavrättningar? Var det rätt att som privatperson söka upp och döda enskilda nazister? Var det rätt att skriva om lagarna så att straff kunde tas retroaktivt? </p><p>Kort sagt: Var går gränsen för hämnden - och vem har rätt att utkräva den? Och hur? </p><p>Detta är frågor som <i>Den vilda rättvisan: Judisk hämnd efter Förintelsen</i> djupdyker i. Kenneth Hermele började skriva boken i direkt anslutning till sin förra bok om judiskt motstånd, <i>Inte som lamm till slakt</i>, före Israels svar på Hamas blodiga terrorattack i oktober 2023. </p><p>Boken är alltså inte bara skrämmande aktuell, utan frågan om hämnd och rättvisa är nu något som vi alla måste fundera över. När stater tar hämnd, vad händer då? Och vilka metoder kan anses vara tillåtna? </p><p>De moraliska frågorna i <i>Den vilda rättvisan</i> är omöjliga att värja sig mot och Kenneth Hermele är en mycket modig vägvisare i ett mörkt landskap.</p>

För många av oss är forntiden ett dunkelt begrepp som man minns från sin skolundervisning. Tiden har framstått som svårfångad med många gåtfulla fynd och åtskilliga årtusenden att gå vilse i. Men genom de senaste decenniernas stora arkeologiska undersökningar, moderna analysmetoder och tvärvetenskapliga forskning börjar bilden av människans tidiga historia att klarna och bli mer tillgänglig för gemene man. Nya fynd och kunskaper tillkommer också hela tiden som gör arkeologi till ett spännande och levande ämne.<br/><br/>Peter Bratts "Bland megalitgravar och romerskt guld" tar läsaren med på en hisnande resa från de tidiga säljägarnas lägerplatser för tolv tusen år sedan till järnålderns storgårdar, krigiska härskare och Sveriges första vikingatida kungar. Med stöd av de senaste decenniernas arkeologiska forskning visar han hur lokala förutsättningar och kontakter med omvärlden samspelat för att forma människors liv i stort som smått genom århundraden och årtusenden. Han belyser också den betydelse naturkrafter av olika slag - istiden, klimatförändringar, vulkanutbrott - har haft. Och även om det väldiga romerska riket aldrig nådde så långt norrut som till Skandinavien, så har det indirekt utövat ett stort inflytande häruppe i norr ändå. Fynd av romerskt guld skvallrar om detta.<br/><br/>Bokens fokus är regionalt, västsvenskt, vilket är en poäng i sammanhanget. Det västsvenska området och angränsande delar av Norge, Sydsverige och Danmark har haft ett rikt ekonomiskt och kulturellt utbyte under forntiden. Vattendrag och hav band människor samman medan djupa skogar var barriärer som skilde dem åt. Tillvaron var inte nödvändigtvis mindre komplex då än den är nu, men den var annorlunda.<br/><br/>Bland megalitgravar och romerskt guld innehåller dessutom en avslutande del om fyndplatser och museer som är värda ett besök. Boken går med andra ord utmärkt att använda också som guidebok för den som gillar arkeologiska utflykter.<br/><br/>Peter Bratt är filosofie doktor i arkeologi och var under åren 2001 till 2014 chef för Stockholms länsmuseum. Numera är han verksam som populärvetenskaplig författare och skribent för tidskriften "Populär arkeologi".

Sommaren 1941 utsattes polska judar for hemska övergrepp i sina hembyar över hela Polen. Allra vaärst drabbades den judiska befolkningen i Jedwabne där minst 340 judar en fjärdedel av byns invånare antingen slogs ihjäl eller brändes inne av sina grannar. I flera decennier sade man att det var den tyska ockupationsmakten som dödat judarna, tills sanningen uppdagades runt millennieskiftet. Anna Bikont har skrivit en djupt personlig reportagebok om massakern på Jedwabnes judar. I boken, som delvis är skriven i dagboksform, söker hon efter sanningen om vad som hände och vad det haft för konsekvenser för de kvarlevande. Hon har talat med judar som överlevde, dömda mördare som ännu förnekar sin inblandning, och med vittnen. Men hon har också pratat med nästa generation, de som fått leva med brottet: barnen till offren och barnen till mördarna. De som alltid vetat vad som hänt och de som i vuxen ålder tvingats förstå att deras fäder är mördare. Vi fran Jedwabne är ett journalistiskt storverk som hyllats av bland andra Ryszard Kapuscinski, det polska reportagets store mästare. Boken är en berättelse om ett fruktansvärt brott, men också om vad som händer i ett samhälle som konfronteras med ett mörkt förflutet. "En av de mest rysliga böcker jag någonsin har läst." Julian Barnes

Vad visste Sverige om Förintelsen? Frågan besvaras i denna bok, där de samtida källorna får tala. Genom att redovisa vad som skrevs i tidningar, tidskrifter och böcker kan författarna belägga att det fanns goda förutsättningar för att följa de tyska judeförföljelsernas upptrappning. Hösten 1942 skildrade svensk press vad som redan då kallades "utrotningskriget mot judarna". De samtida texterna kommenteras av författarna som också beskriver den tyska förintelsepolitikens olika steg, och diskuterar de svenska reaktionerna: svårigheten eller motviljan att ta till sig informationen, den restriktiva flyktingpolitiken men också rösterna som höjdes mot likgiltighet och passivitet. Boken ger på detta sätt en samlad översikt över den svenska hållningen 1933-1945. Ingvar Svanberg är etnolog och Mattias Tydén historiker. Sverige och Förintelsen fick stor uppmärksamhet då den utkom första gången 1997 och nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

<p><span style="font-family:Geneva;">Hummern är en gammal symbol för lyx och överdåd, lika självklar på praktmålningar från 1600-talet som på Lady Gagas hatt. Hummerspåren kan följas genom konsten och historien, i skämtteckningar och herrskapsmenyer, samt förstås bland olika former av snuskhumrar . Men var slutar en hummer? Och var börjar en människa? I ett antal vindlande essäer om bland annat konst, reklam, djurskydd, avantgarde, statusfylld konsumtion, skämtbilder och pornografi undersöks här några av de specifika sammanhang där humrar varit viktiga medaktörer i vitt skilda typer av historiska och samtida projekt. Författaren visar hur humrar å ena sidan fortsätter att förekomma i sammansättningar som vilar på deras redan erkända koppling till lyx och privilegierad upphöjelse, å andra sidan används för att skapa och underbygga helt andra betydelser och relationer.<span>  </span></span></p><p><span style="font-family:Geneva;">Simon Ekström är etnolog vid Stockholms universitet och Centrum för maritima studier (Cemas).</span></p>

Länge levde föreställningen att Sverige var ett "homogent land". Svenskarna sades ha styrt sina egna affärer och alla stammade de från nordiska odalmän. Men i själva verket har invandringen en lika lång historia som det svenska riket. Vad som kallas "svensk kultur" är något som formats och förändrats i mötet mellan inhemskt och utländskt. I denna bok skildras den svenska historien ur ett invandringsperspektiv. Vi följer inflyttarna i spåren från vikingatidens främmande köpmän och missionärer fram till de moderna arbetskrafts- och flyktinginvandrarna. 1600-talets stormaktsvälde och 1900-talets välfärdsstat hade sett mycket annorlunda ut utan invandringen. Boken behandlar också de motsättningar som uppstått i kulturmötenas spår - våra dagars konflikter är ingalunda något nytt. Ingvar Svanberg är etnolog och Mattias Tydén historiker, verksamma vid Uppsala respektive Stockholms universitet. Tillsammans har de även utgivit den uppmärksammade och Augustprisnominerade Sverige och Förintelsen.

Europa - Historiens Återkomst [Bok / Kartonnage]