Svenska

<b>* Vinnare av Sveriges Radios Romanpris 2024 *</b><br/><br/>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm."<br/>- Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv."<br/>- Sydsvenskan<br/><br/>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid."<br/>- Svenska Dagbladet<br/><br/>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift."<br/>- Aftonbladet<br/><br/>...............................................................<br/><br/>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.<br/><br/><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt?<br/><br/>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.<br/><br/>...............................................................<br/><br/>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre."<br/>- Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn."<br/>- Fokus

<p><strong>"Romanen sjuder av ömhet och hjärtskärande sorg" Göteborgs-Posten</strong></p><p></p><p><strong>"måste-läsning om att vara människa som berör på djupet och bär på både hopp och medmänsklighet." M-Magasin</strong></p><p></p><p><strong>"underhållande, berörande och fartfyllt" Tidningen Vi</strong></p><p></p><p><strong>"Varje sida är ett litet mästerverk i sig" Lerums Tidning</strong></p><p></p><p><strong>"en bladvändare" Borås Tidning</strong></p><p></p><p><strong>"både lika spännande som genuint relevant" ETC</strong></p><p></p><p><strong>"en läsfest" BTJ</strong></p><p></p><p>Demon Copperhead kommer till världen på ett badrumsgolv i en husvagn. Hans artonåriga mamma ligger utslagen av droger och är knappt vid medvetande. Så börjar Demon sitt liv, redan på förhand dömd till en tillvaro kantad av fosterhemsplaceringar, utsatthet och missbruk.</p><p></p><p>I Lee County, Virginia, i Appalachernas sydliga delar växer Demon upp. Här är fattigdomen lika självklar som luften man andas och här marknadsför läkemedelsindustrin skoningslöst sina opioider mot de redan utsatta. Missbruket växer till en epidemi som slår hårt mot hela samhället.</p><p></p><p>Utan några andra tillgångar än sitt kopparfärgade hår, sin krassa humor och sin starka överlevnadsinstinkt, tar sig Demon Copperhead igenom barndomen och ungdomsåren. Han bärs av drömmen som hållit honom uppe ända sedan han var liten: att en dag få se havet. Frågan är vad som krävs för att den ska bli sann.</p><p></p><p><em>Demon Copperhead </em>är en storslagen och drabbande roman om kärlek, förlust och allt däremellan. Den är också en skoningslös blick på det samhälle som än i dag tillåter de allra svagaste att gå under.</p><p></p><p>Vinnare av Pulitzerpriset 2023</p><p></p><p>Vinnare av Women's Prize for Fiction 2023</p><p></p><p>Vinnare av James Tait Black Prize 2023</p>

<p>Jag brukar tänka mig min kropp, det vill säga mitt liv, som en mängd hålrum utan möjlighet till avskiljning. Finns det dörrar är det svängdörrar, finns det fristående delar är det delar likt de Frankenstein byggdes av. Kanske är ordet "tillgång" centralt. "Tillgång till något eget." Jag förstår inte ordet "eget". Säger jag det högt rodnar jag. Rodnaden måste alltså hänga ihop med något av allt detta.</p><p></p><p><em>Spela död</em> är andra delen i en trilogi, som inleddes 2021 med den hyllade <em>Ligga lik</em>. Den förra hade undertiteln "hatet" och berör bland annat klass, familjerelationer och utåtriktad ilska. Jaget i <em>Spela död</em>, med undertiteln "äcklet", rannsakar känslorna inför sig själv, sin kropp, sitt ansikte, sina närmaste relationer, självkontroll, våld, våldtäkt och självhat.</p><p></p><p>För <em>Ligga lik</em> (2021) tilldelades Marie Norin både De Nios Vinterpris och Albert Bonniers stipendium.</p><p></p><p>"Norin tillför alltså någonting nytt till samhällskritiken, och hon gör det genom att i detalj dissekera känslan av värdelöshet." DN</p><p>"Du skriver en bok. Den som ska recensera boken blir så omskakad att ingen distansering hjälper." Expressen</p><p>"Det är smutsigt, bittert och skoningslöst." Borås Tidning</p>

<p><strong>D­et är 1912 i Stockholm och hote­t om e­tt första världskrig mullrar i horisonten.</strong></p><p>Men Joseph Sachs har bestämt sig - han ska bygga norra Europas mest storslagna varuhus: Nordiska Kompaniet.</p><p></p><p>Märtas glädje över det nya varuhuset övergår i rädsla då hennes tyske fästman Wilhelm måste återvända hem för att försvara sitt land. Hur ska han klara sig? Hur ska <em>hon</em> klara sig? Vännerna Torun, Beda, Ottilia och Karolina tröstar så gott de kan. Men Torun bär också på en egen sorg, mitt i allt det elände som kriget innebär.</p><p></p><p>Samtidigt knyts det nya vänskapsband på Kompaniet. På Franska Damskrädderiet får man höra det mesta. Sömmerskorna arbetar flitigt och skvallrar likaså. Ellen Sachs ser till att den nya, blyga chefskassörskan Maria blir en del av gänget, och snart får de även sällskap av unga Victoria Ekman som ingenting hellre vill än att lämna det lugna livet i Rättvik för storstadens vimmel.</p><p></p><p>Under femton år möter NK och kvinnorna både framgångar och motgångar i huset där kunden är kung och Kungen är kund.</p><p></p><p><em>Väninnorna på Nordiska Kompaniet</em> är en varm berättelse om vänskap och en grupp kvinnor som tillsammans tar sig igenom en dramatisk tid. Det är den andra delen i Ruth Kvarnström-Jones succéserie Stockholms pärlor. Den första delen, <em>De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel</em>, har blivit en riktig fenomentitel som älskats av många läsare och sålt i 200 000 exemplar.</p>

<p>Den italienska flickan är en dramatisk och gripande kärleksroman om Rosanna Menicis resa från Neapels bakgator till världens största operascener.</p><p></p><p>Rosanna Menici växer upp i Neapel, som dotter till fattiga, stränga och hårt arbetande föräldrar. Vid elva års ålder möter hon för första gången den begåvade operasångaren Roberto Rossini, mannen som kommer att förändra hennes liv. Under åren som följer flätas deras öden samman av den passion de känner för sången och av den allt uppslukande kärlek som uppstår mellan dem. En kärlek som kommer att få följder för alla som de älskar.</p><p></p><p>Med det sköna Italien som fond utspelar sig en oförglömlig kärlekshistoria om besatthet och svek, och den svåra utmaningen att finna sig själv och sin egen lycka.</p>

<p>Jag heter Virginie. Av Nina, Adrien och Etienne är det endast Adrien som fortfarande talar med mig. Nina föraktar mig. Vad gäller Etienne är det jag som inte vill ha med honom att göra. Trots det har dessa tre fascinerat mig sen barndomen. Jag har egentligen aldrig fäst mig vid någon annan än dem."  </p><p>1986: Adrien, Etienne och Nina träffas i skolan, de är 10 år. De blir genast oskiljaktiga och ingår en pakt: en dag ska de lämna hålan de vuxit upp i och flytta till Paris, de ska alltid vara tillsammans.  </p><p>2017: En bil bärgas från en sjö i deras hemby, med rester av ett lik i baksätet. Virginie, journalist med mystisk bakgrund, täcker fallet för den lokala tidningen. Gamla minnen väcks och Virginies tankar går till Nina, Adrien och Etienne och deras ovanligt starka vänskap. Vad hände med dem? Varför är de inte längre vänner? Och framför allt, vad har bilen och liket med deras trio att göra? I takt med att hon närmar sig den överraskande sanningen sätts visa relationer på prov, medan andra formas.  </p><p>Valérie Perrin har en unik förmåga att med stor inlevelse och empati berätta om livet, som sällan blir som man har tänkt sig. <i>Tre</i> är en roman om vänskap, kärlek, skam och hopp.</p>

<p>Georg Wilhelm Pabst är en av stumfilmserans mest legendariska regissörer, känd för att ha upptäckt Greta Garbo. När nazisterna tar makten i Tyskland flyr Pabst först till Hollywood, men efter att ha fått ett brådskande telegram från sin åldriga mor återvänder han med fru och son till sitt hemland Österrike - nu en stortysk provins. Fällan slår igen redan dagen efter deras ankomst. Tyskland marscherar in i Polen, andra världskriget bryter ut och gränserna stängs. För den store regissören väntar en djävulsdans i händerna på Goebbels och det nazistiska propagandaministeriet.</p><p></p><p>Med bedräglig lekfullhet vecklar Daniel Kehlmann ut en allt mer mardrömslik skildring av dominans och underkastelse, av självbedrägeri, rädsla och tyst våld. "Ljusspel" är en roman om språkets och sanningens kollaps, och om konstens plats i ett totalitärt samhälle. Vad hände egentligen med mästerverket som Pabst spelade in i Prag samtidigt som striderna härjade i staden? Vilket svek mot all mänsklighet döljs av de för alltid förlorade filmrullarna?</p><p></p><p>"En mästerlig roman om konst och makt, skönhet och barbari. En av årets bästa böcker." NRD</p>