Svenska

En dagbok där du skriver upp allt du läser. Du anteckar författare, titel, datum och gör egna anteckningar. Boken har en inledning av Aidan Chambers som anser att det aldrig är för sent att börja med en läsdagboken och kallar den för "En guldgruva för minnet". Boken har plats för många bokminnen.

<b>EN ATLAS FÖR VILSNA SJÄLAR</b> Alex Schulman och Sigge Eklund har intensivt pratat med varandra i sin populära podcast under fem års tid, och trodde själva att det mesta dem emellan var sagt. Men allt ändrades när de tog sig an en lekfull utmaning att rita sina psyken i form av världskartor. När de jämförde sina kartor upptäckte de att där fanns platser de aldrig tidigare hade utforskat, både hos varandra och hos sig själva. De fortsatte att avtäcka sina inre världar, dörrar öppnades till rum som fram till dess varit stängda.<br/><br/>Det som började som en lek resulterade till slut i denna bok. Man skulle kunna kalla det ett försök till en fullständig atlas över deras inre. Eller helt enkelt en inblick i Alex och Sigges galna värld. Oavsett vad väntar en hisnande resa genom skratt och sorg, nöd och lust, tid och rum.<br/><br/><b>Den populärfilosofiska boken <i> TID</i> blev årets mest sålda biografi 2015. Nu är Alex Schulman och Sigge Eklund tillbaka med <i> RUM. </i></b><br/><br/>En fiktiv karta över två vilsna själars inre världsdelar är utgångspunkten i denna lika roliga som tankeväckande odyssé. Läsaren bjuds med på en resa till platser som Självhatsmarkerna, De förlorade möjligheternas ö , Sexualitetens delta och Kärlekssorgernas sjöar . Aldrig tidigare har Alex Schulman och Sigge Eklund visat sig så naket sårbara. Rädsla, svart humor och nostalgisk melankoli blandas i en bok som trots allt mynnar ut i en hoppfull jakt på mening, harmoni och frihet.<br/><br/>Med vacker och underfundig formgivning presenteras författarnas inre och yttre resa. Tillsammans med illustratören Kajsa Eldstens kraftfulla och unika bilder är RUM en bok att återkomma till gång på gång.

<p><b>Vinnare av 2020 års Pulitzerpris i kategorin sakprosa!   </b></p><p><b>»En magnifik och rasande bok.« The New York Times </b></p><p><b>»Ett djupsinnigt och oförglömligt verk om vår upplevelse av själva livet.« Sally Rooney, författare till Normala människor</b></p><p>En vecka efter sin fyrtioförsta födelsedag diagnosticeras den hyllade poeten Anne Boyer med en aggressiv trippelnegativ bröstcancer. För en ensamstående mamma som levt från lön till lön, som alltid varit den omhändertagande snarare än den som tagits om hand, blir den katastrofala sjukdomen en fullständig kris. <br/><i>Det att inte dö </i>[<i>The Undying</i>] gestaltar ett sjukdomsförlopp förmedlat av digitala skärmar. Fram träder en genreöverskridande väv av cancerbedragare, lögnaktiga företag och fetischister; av kapitalismens många små mord. En memoar som hudflår läkemedelsindustrin och placerar Anne Boyer i det sällskap av kvinnliga författare som tidigare skrivit om sin sjukdom och pågående död: Audre Lorde, Kathy Acker och Susan Sontag. En upprivande skildring av överlevnad, och en 2000-talets motsvarighet till Susan Sontags Sjukdom som metafor.<br/>I svensk översättning av Marie Silkeberg.  </p><p>ANNE BOYER, född 1973, är en amerikansk författare och poet. Hon har bland annat belönats med 2018 års<i> Whiting Award </i>och samma års <i>Cy Twombly Award for Poetry</i>. För <i>Det att inte dö</i> [<i>The Undying</i>] tilldelades hon <i>Pulitzerpriset</i> i kategorin General Nonfiction.</p><p>»Språket är flödande, med en personlig och upprorisk ton.« Marianne Berglund, BTJ<b></b></p>

1958 blev Jean Ellroy brutalt mördad och hennes kropp dumpad mitt på gatan i en förort till Los Angeles. Hennes mördare hittades aldrig, polisen sorterade bort henne som bara ännu ett offer för en labil lördagsnatt i L.A. James Ellroy var tio när han förlorade sin mor och spenderade de närmaste trettiosex åren med att fly hennes spöke, bland annat genom att nyuppfinna kriminalromangenren. Men så en dag på nittiotalet slutade han fly. Han återvände till Los Angeles, för att finna sanningen om sin mor - och sig själv. Mina mörka vrår är den självbiografiska berättelsen av Noir-mästaren James Ellroy. Han redogör för den fåfänga jakten på sin mors mördare och den helvetesvandring som händelsen innebar för honom själv. En mörk epik utvecklar sig, om sorg, besatthet och försoning - och en lika svindlande som sann historik över det amerikanska våldet. JAMES ELLROY föddes 1948. Han debuterade som författare med Browns rekviem [1981], och har sedan dess skrivit en rad historiska romaner som revolutionerat deckargenren, med Ellroys våldsamt förtätade »telegramstil«. Några av böckerna har blivit storfilmer i Hollywood, såsom L.A. konfidentiellt från 1990 och Den svarta dahlian från 1987. »Ellroy är mäktigare än någonsin.« THE NATION »Häpnadsväckande... Originellt. Modigt. Briljant.« PHILADELPHIA INQUIRER # Årets mest läsvärda bok i NEW YORK TIMES # Årets bok i TIME MAGAZINE # 1 Bestseller i LOS ANGELES TIMES

<b>»En exemplariska biografi.« | CRISTER ENANDER, VLT</b><br/><br/>I Staffan Bergstens bok om Erik Axel Karlfeldt porträtteras en av den svenska poesins giganter. Elegant och engagerat lägger Bergsten fram de teman som bestämde Karlfeldts poetiska gärning. Läsaren får också följa med i de spår i skaldens liv - inte minst kärlekens - som kom att prägla diktningen.<br/>Vi kommer också nära Karlfeldts erfarenhet i hans dubbla roll som poet och ständig sekreterare i Svenska Akademien, i vilken Karlfeldt en gång kom till den märkliga situationen att behöva undanbe sig Nobelpriset i litteratur.<br/><br/>STAFFAN BERGSTEN [f. 1932] är författare och litteraturhistoriker. Han har förutom om Karlfeldt skrivit om diktare som T S Eliot, Erik Johan Stagnelius, Gustaf Fröding, Tomas Tranströmer, Katarina Frostenson, Ann Jäderlund och Birgitta Lillpers.<br/><br/>»Inte sedan fyrtiotalet har det utkommit några arbeten om Karlfeldt med heltäckande ambitioner, även om framför allt Karl-Ivar Hildeman ägnat honom en imponerande forskargärning. Men nu utkommer Staffan Bergsten med en stor Life and letter -studie som har samma ambitionsnivå som Thorsten Fågelqvists och Jöran Mjöbergs klassiska arbeten från 1941 respektive 1945.« | MAGNUS WILLIAM-OLSSON, Aftonbladet<br/><br/>»Bergsten läser skickligt Karlfeldts biografi i hans dikter och lyfter med rätta fram vad man skulle kunna kalla miljöskalden Karlfeldt och kan därmed locka unga läsare.« | HANS HOLMBERG, Kristianstadsbladet<br/><br/>»För litteraturvetaren är väl Karlfeldts dikt det viktigaste, för mången annan läsare måhända hans liv. För båda utgör Bergstens bok stimulerande läsning.«<br/>| ULF MALM, Samlaren

<b>Vald till en av 2016 års bästa böcker i DN!</b><br/><br/>»Ett musikaliskt flyt, en förförisk språklig rytm som får en att sukta efter mer. Längre penseldrag av berättande kombineras med korta, intensiva stötar. Det är både intellektuellt och punkigt, avancerat och naivt.« |SvD<br/><br/>»Kate Zambreno skär som med machete in i den blodiga historia som blev många kvinnliga modernistiska författares öde Zelda Fitzgerald, Jane Bowles, Vivien(ne) Haigh-Wood Eliot, Sylvia Plath alla dränkta i äktenskap med erkända manliga författare.« |UNT<br/><br/><i>Hjältinnor</i> är New York-författaren och feministen Kate Zambrenos hyllade »kritiska memoar«. En bok i vilken hon virtuost rör sig mellan genrer som självbiografi, dagbok, roman och essä. I grunden ligger hennes bländande feministiska forskning om modernismens myter, om till exempel Zelda Fitzgerald, Jean Rhys, Jane Bowles, Anaïs Nin och Vivienne Haigh-Wood Eliot. Dessa delar alla erfarenheten av att vara skrivande kvinnor på1900-talet, samt av att ha stämplats som mindre viktiga författare, blivit reducerade till musor åt kulturskapande män eller till och med utan grund sjukdomsförklarats.<br/><i>Hjältinnor</i> [<i>Heroines</i>, 2012] har tagit den amerikanska kritiken med storm och har blivit något så sällsynt som en bästsäljande litteraturessä, i vilken Zambreno omformulerar feminismen för sig själv och sin generation, samt ger läsaren välbehövliga verktyg för en ny sorts kritisk diskussion om litteratur och historia.<br/>I översättning av Helena Fagertun.<br/><br/>KATE ZAMBRENO [född 1977] är en amerikansk författare och litteraturforskare. Hon har skrivit två romaner: den rosade debuten <i>O Fallen Angel</i> [2009], som jämförts med såväl Kathy Acker som med Elfriede Jelinek och Virginia Woolf, samt <i>Green Girl</i> [2014]. Zambreno undervisar i skrivande på Columbia University, Sarah Lawrence College och Wesleyan University.<br/><br/>»Stringensen i <i>Hjältinnor bländar</i> en till tårar. Shout out till översättaren Helena Fagertun.« 2016 års bästa läsning | ELIS BURRAU, NÖJESGUIDEN<br/><br/>»Kate Zambreno är en överbegåvad rebell. En poesimelerad korsning mellan Karin Johannisson och Kathy Acker, tänker jag när jag läser <i>Hjältinnor</i>, hennes gravt genreblandade eruption av vad som känns som marginalanteckningar svällda till litteratur.« | EXPRESSEN<br/><br/>»Zambreno vill inte skilja på liv och litteratur. Och samtidigt som hon vänder på det litteraturhistoriska perspektivet genom att skriva en de galna fruarnas litteraturhistoria gör hon också upp med den litteraturvetenskapliga metoden att bryta ut texten ur sitt historiska sammanhang för att läsa den som en egen värld med egna betydelser.« | LISBETH LARSSON, GP<br/><br/>»En av årets bästa böcker. En mäktig, poetisk feministisk memoar - lika rigorös som självsäker.« | THE NEW STATESMAN<br/><br/>»Zambreno skriver skarpt och intensivt intuitivt, hon skriver med tredje vågens socialkonstruvistiska teoribildning i ryggmärgen. Rakt och frankt dekonstruerar hon både myten om den modernistiska musan och det egna berättarjagets, mentala, fysiska och relationella sönderfall och återuppståndelse.« | FLORET<br/><br/>»Det stora i Zambrenos projekt är en perspektivförflyttning. Från Hamlet till Ofelia. Från den galne författaren till den galna bisittaren, hon som mer eller mindre raderats ur (litteratur)historien.« | BERNUR<br/><br/>»Det finns ett raseri i <i>Hjältinnor</i> som behöver kanaliseras. För många kvinnor har kastat saker till ingen nytta. Stenar i fickorna. Huvudet i ugnen. Transporterade in i självmord och galenskap. Nu räcker det.« | KULTURNYTT, P1<br/><br/>»Lika delar oförskräckt patos och exceptionell intelligens. Ett imponerande och originellt verk som undersöker undertryckandet av en rad kvinnliga modernister, i relation till Zambrenos eget komplicerade förhållande som författare och hustru.« | THE PARIS REVIEW<br/><br/>»Med smittsam kunnighet övertygar Kate Zambreno oss om att Jean Rhys är en lika viktig författare som Ernest Hemingway. Med obändig övertygelse visar hon varför vi lika gärna ska läsa Zelda Fitzgerald som hennes man Scott.« | ÖSTGÖTA-CORRESPONDENTEN