Svenska

<p>Sverige håller på att förändras. Det snöar mindre, regnar mer och har blivit varmare. Ändå tänker många svenskar att klimatförändringar är något som drabbar andra människor i andra delar av världen. Så är det inte.</p><p>Redan idag har den globala uppvärmningen hotat vår tillgång på mat, gett oss nya sjukdomar och parasiter samt påverkat vår roll i världspolitiken. Och det är förmodligen bara början.</p><p>I <i>Världen som väntar</i> tecknar klimatjournalisten Peter Alestig på ett nyskapande sätt en bild av hur våra liv kommer att påverkas på sätt vi inte kunnat föreställa oss. Hur slår extremvädret mot vår hälsa och ekonomi? Hur ska vi klara energiförsörjningen när fossila bränslen fasas ut? Och hur försvarar vi demokratin när klimatfrågan ställer människor mot varandra?</p><p><i>»En bragd ... Att boken dessutom är forskningstung men lättillgänglig, övertygande utan pekpinnar, gör bedriften än större.«</i><br/><b>Dagens Nyheter</b></p><p>*</p><p><b>Peter Alestig </b>(f. 1982) är klimatredaktör på Dagens Nyheter. Han har länge bevakat frågor om klimat och hållbarhet, samt arbetat som Afrikakorrespondent. Tidigare har han gett ut boken <i>Fem år av fångenskap</i>.</p>

<p>Alla pratar om klimathotet. Men bakom klimatkrisen hotar en annan, mycket mer närliggande kris tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott. Och vi rör oss mot den i svindlande hastighet. </p><p>Jonathan Jeppsson är chef för Aftonbladets grävredaktion och har tidigare skrivit den hyllade och prisbelönta boken <i>Åtta steg mot avgrunden</i>. Här fortsätter han sin jakt på svar och färdas in mot kollapsens innersta väsen. En omvälvande rapport påstår att vi är så nära att det till och med finns ett årtal: 2040. Men spåren leder också tillbaka till 70-talet och barndomens dolda orsakssamband. Vad är det för skuld som gömts undan? Hur kunde ett barn bara spårlöst försvinna? Och vad är det för märkligt flimmer vi ser runt omkring oss?  </p><p><i>Mot kollapsens hjärta </i>är en omskakande berättelse om vad som väntar oss när civilisationen bryter samman. Men det är också en resa in i glömskans rike - och en drabbande skildring av en pappa som bär på nycklarna till en annan värld. </p><p><i>"Ärendet är just att i egenskap av journalist granska systemet - att, som han skriver, inte kapitulera inför frågans komplexitet. Det lyckas han med, inte bara på grund av sin djuplodande kunskap, utan också tack vare den lätta och precisa prosan; utflykterna till barndomens landskap är lika enkelt och osentimentalt presenterade som hjärncellsdata och begrepp som exponentialfunktion. Efteråt lämnas man omsluten av kollapsens mörker, men med känslan av att ha fått en ny typ av mörkerseende: man kan nu skönja konturerna av hur allting hänger ihop. Det är ingen vacker syn, likväl är den helt och hållet livsavgörande. Helhetsbetyg: 5 av 5.</i>" BTJ, Linda Boodh</p><p><i>"Journalistiskt är 'Mot kollapsens hjärta' ett mastodontarbete, som inte blir mindre av att Jeppsson (...) i sin berättelse om civilisationens sönderfall väver in en gripande historia om den kollaps som samtidigt sker i hjärnan på hans alzheimersjuke far. Parallellerna mellan den privata och den samhälleliga katastro</i><i>fen fördjupar framställningen (...). Faderns resa genom det svenska folkhemmet och hans stegvisa försvinnande in i dimman är ett äreminne i sin egen rätt. 'Mot kollapsens hjärta' är en i ordets rätta bemärkelse systemkritisk bok. Det hedrar Jonathan Jeppsson att han väljer att inte avsluta den med de sedvanligt hurtfriska ropen om framtiden men också att han inte lägger sig platt inför sin egen förtvivlan. (...) Hans bok är i sig en motståndshandling."</i><i> </i>Aftonbladet, Björn Wiman</p><p><i>"'Mot kollapsens hjärta' skapar eftertanke. (...) I 'Mot kollapsens hjärta' finns en parallell historia om Jonathan Jeppssons pappas alzheimersjukdom. Det är en vacker historia som känns igen på många sätt. Föräldrarna som alltid funnits där, som är på väg bort. De blir skröpligare och orkar inte vara samma personer som de var i vår barndom. Det fungerar utmärkt som allegori över den globala civilisationens färd mot undergången."</i> ETC, Herman Geijer</p><p><i>"Den som läst Jonathan Jeppson tidigare känner igen sig.Klimatkrisen är värre än vi tror, de tekniska lösningarna som samhället hoppas på är luftslott som skingras av en sådan enkel sak som att räkna på de horribla mängder metaller och energi som den "gröna omställningen" behöver på global skala. </i><i>Men Jeppsons bok skiljer sig från huvudfåran i genren (...). Parallellt med dystopin finns två personliga berättelser: ett stilistiskt briljant porträtt av pappans Alzheimer; en om ett tvillingsyskon som dog vid födseln."</i> Göteborgs-Posten, Jonas Gren</p>

<p>"Barndomens somrar var soliga, fyllda av bad och naturupplevelser. Jag tittade på fåglar och hade mitt eget lilla zoo i trädgården. Men under ytan hände det saker. Sjöarna grodde igen, havet höll på att övergödas och ute i landskapet tystnade fågelrösterna när gifter spreds på åkrarna. Rachel Carson öppnade världens ögon med sin bok <em>Tyst vår</em>. Och det hon beskrev från USA hände även i Sverige. Miljö och natur blev mitt yrke."<br/><br/>Med en stark kärlek till naturen som utgångspunkt har Henrik Ekman bevakat miljöområdet i snart ett halvt sekel. Många miljöproblem har lyckligtvis fått sin lösning, men samtidigt har nya hela tiden dykt upp. Mer komplexa och globala, svårare att lösa.<br/><br/>Idag går sjöarna åter att bada i. Luften är frisk att andas. Miljögifternas offer har kommit tillbaka - havsörnen, gråsälen, uttern. Försurningen som hotade livet i många sjöar är under kontroll. Men världen över fortsätter jordbruk och skogsbruk att utarma den biologiska mångfalden. Och i slutet av den miljöresa som boken skildrar har klimatet blivit vår tids ödesfråga.</p>

<p><em>&rdquo;Vi h&aring;ller p&aring; att n&aring; en social tipping point. Fyra krafter &ndash; sociala r&ouml;relser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande &ndash; h&aring;ller redan p&aring; att knuffa samh&auml;llet &ouml;ver en tippningspunkt som g&ouml;r att vi hamnar i sj&auml;lvf&ouml;rst&auml;rkande goda cirklar, i &rdquo;En jord f&ouml;r alla&rdquo;-v&auml;rld.&rdquo;</em></p> <p>F&ouml;r fem decennier sedan chockade boken <em>Tillv&auml;xtens gr&auml;nser</em> v&auml;rlden genom att visa att befolknings&ouml;kning och industriell tillv&auml;xt hotade m&auml;nskligheten.</p> <p>Idag inser allt fler att vi balanserar p&aring; randen till avgrunden: Jorden har passerat flera gr&auml;nser f&ouml;r h&aring;llbarhet och en utbredd oj&auml;mlikhet orsakar instabilitet s&aring;v&auml;l p&aring; planeten som i samh&auml;llet. Det &auml;r l&auml;tt att k&auml;nna att det inte finns n&aring;gon utv&auml;g. Finns n&aring;gon v&auml;g fram&aring;t? En jord f&ouml;r alla &auml;r en hoppfull plan f&ouml;r en b&auml;ttre framtid.</p> <p>Genom att anv&auml;nda kraftfull datormodellering presenterar en ledande grupp forskare och ekonomer fr&aring;n hela v&auml;rlden fem v&auml;ndpunkter som skulle m&ouml;jligg&ouml;ra v&auml;lst&aring;nd f&ouml;r alla p&aring; jorden under en enda generation. En tydlig v&auml;g fram&aring;t f&ouml;r att starta om v&aring;rt globala ekonomiska system s&aring; att det fungerar b&aring;de f&ouml;r m&auml;nniskor och den plats vi lever p&aring;.</p> <p><em>En jord f&ouml;r alla</em> visar en djup vision f&ouml;r os&auml;kra tider och en karta f&ouml;r en b&auml;ttre framtid. Den &auml;r en &ouml;verlevnadsguide f&ouml;r m&auml;nskligheten som &auml;r obligatorisk l&auml;sning f&ouml;r alla som &auml;r intresserade av livet p&aring; v&aring;r br&auml;ckliga planet.</p> <p><em><a href="https://www.tv4.se/klipp/va/20444868/miljoprofessorns-handlingsplan-for-mansklighetens-overlevnad">Johan Rockstr&ouml;m i TV4 Nyhetsmorgon</a></em></p> <p><strong>F&ouml;rfattarna:</strong><br/><strong>Johan Rockstr&ouml;m</strong> &auml;r chef f&ouml;r Potsdam Institute for Climate Impact Research. Han ledde det forskarlag som lade fram den inflytelserika id&eacute;n om planet&auml;ra gr&auml;nser.</p> <p><strong>Sandrine Dixson-Decl&egrave;ve</strong> &auml;r medordf&ouml;rande i Romklubben och har &ouml;ver trettio &aring;rs erfarenhet av ledarskap inom klimat, h&aring;llbarhet, innovation och energi.</p> <p><strong>Owen Gaffney</strong> &auml;r strateg, f&ouml;rfattare, filmskapare och global h&aring;llbarhetsanalytiker vid Stockholm Resilience Centre och Potsdam Institute for Climate Impact Research.</p> <p><strong style="font-size: 1.125rem;">Jayati Ghosh</strong><span style="font-size: 1.125rem;"> &auml;r en internationellt erk&auml;nd utvecklingsekonom och professor vid University of Massachusetts.</span></p> <p><strong>J&oslash;rgen Randers</strong> &auml;r professor emeritus i klimatstrategi p&aring; Handelsh&oslash;yskolen BI i Oslo och v&auml;rldsledande p&aring; sk&auml;rningspunkterna mellan ekonomi, milj&ouml; och m&auml;nskligt v&auml;lbefinnande. Han var en av f&ouml;rfattarna till <em>Tillv&auml;xtens gr&auml;nser </em>1972.</p> <p><strong>Per Espen Stoknes</strong> leder Center for Sustainability and Energy p&aring; Handelsh&oslash;yskolen BI. Han var norsk riksdagsledamot 2017&ndash;2018.</p> <p><em>&ldquo;An extraordinary book at an extraordinary time&rdquo;</em><br/><strong>Ban Ki-moon</strong></p> <p><em>&ldquo;Essential reading&rdquo;</em><br/><strong>Thomas Piketty</strong></p>

<p>Vad är naturen? En gruva att plundra på resurser, en vildmark för semester, ett harmoniskt system som människan bör lämna i fred eller fågelbordet utanför köksfönstret? </p><p>I <i>Det levande </i>utmanar Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren vår syn på naturen. De utgår från sin egen plats på jorden, den lilla uppländska gården Sunnansjö där de odlar grönsaker, sköter sina kor och planterar träd. Därifrån tar berättelsen oss till mammutstäppen i Sibirien, Pablo Escobars flodhästar i Colombia, världens största träd i Kalifornien och exklusivt laxfiske i Vänern.  </p><p>Med djup kunskap och förundran skildrar de konflikter och komplicerade samarbeten som pågår i naturen, där människan är en av många trådar i livsväven. Därför är det inte bara nödvändigt utan också möjligt att återskapa en hållbar relation mellan oss och allt  det andra levande.</p><p><i>"Med avstamp i författarparets småbruk i Uppland skildras naturens konflikter och samarbeten, ofta fördolda för eller framkallade och feltolkade av människan. Kunskaps- och detaljfascinationen sprudlar"</i> Expressen, Sven Olov Karlsson</p><p><i> "Alla som är intresserade av människans förhållande till naturen, vilket alla borde vara, kommer att få med sig något från den här boken." </i>Dagens Arena, Anna Froster</p>

<p></p><p>Trots 30 år av internationella förhandlingar blir klimatkrisen allt djupare. Vi har i bästa fall ett decennium på oss att undvika en katastrof. Men finns det något hopp när inte ens Parisavtalets klimatmål ligger i närheten av att uppfyllas? </p><p>I en serie essäer undersöker Staffan Laestadius , professor emeritus i Industriell utveckling vid KTH, vad som är nödvändigt, vad som ännu är möjligt och vad vi redan kan i skapandet av ett postfossilt samhälle. Kan de gränser som planeten sätter upp för vårt handlande förenas med liberalismens tankar om mänsklig frihet och med föreställningen om ständig ekonomisk tillväxt? Kan vi förlita oss på teknikutvecklingen när ny teknik ofta handlar om att reparera de skador vi redan åsamkat planeten? </p><p>Med hjälp av exempel och lärdomar från såväl äldre civilisationers kollaps som tidigare industriella omvandlingar visar han att det ännu finns en väg ut ur den fossilberoende moderniteten, till förmån för ett nytt upplysningsprojekt och en ny och annorlunda framtid.</p><p></p><p>Staffan Laestadius är professor emeritus i industriell utveckling vid Kungliga TekniskaHögskolan och verksam i tankesmedjan Global Utmaning. Om vägen bortfrån fossilsamhället har han tidigare publicerat <i>Klimatet och välfärden</i> (2013) och <i>Klimatet och omställningen</i> (2018). </p>

<p>"Å alla miljöaktivisters vägnar, vill jag be om ursäkt för den skrämsel­propaganda som vi har spridit om klimatet de senaste 30 åren. Klimatförändringarna är verkliga, men de leder inte till vår undergång. De är inte ens vårt mest angelägna miljöproblem."</p><p>Så inleddes en artikel som Michael Shellenberger ­publice­rade år 2020. Artikeln sände chockvågor bland miljöengagerade ­världen runt som ansåg att "miljöhjälten" hade svikit. </p><p>I boken Inställd apokalyps utvecklar Michael Shellenberger argumenten för varför han anser att miljörörelsen de senaste decennierna har misstagit sig inte bara om klimatet, utan även om en rad andra frågor, som förny­bara energi­källor, jordens matförsörjning, kärnkraft och välståndsutveckling.</p><p>I sin bok visar författaren även att flera av de populära ­symbolfrågor som miljöaktivister har propagerat för inte är sakligt grundade: Green­peace räddade inte valarna. Skogsbränderna har inte blivit fler. Amazonas är inte världens lungor. Isbjörnarna håller inte på att försvinna.<br/><br/>"Ett gåtfullt inslag i miljö­rörel­sens historia är varför så många före­slår politiska åtgärder som är skadliga inte bara för männi­skor utan också för miljön. Shellenberger har tagit på sig uppgiften att bringa klarhet i frågan, och till det är han sällsynt väl lämpad. Hans skildring är övertygande och blandar på ett åskåd­ligt sätt ­research och historik över den gröna rörelsen med reportage från människor i fattiga länder som plågas av konsekvenserna från miljökolonialismen." John Tierney i Wall Street Journal</p><p>Michael Shellenberger är journalist, författare och miljö­aktivist. Tidigare har han utgivit bl.a. boken Break Through: From the Death of Environmentalism to the Politics of Possibility (2007, tills. med Ted Nordhaus). Hösten 2021 utger han San ­Fransicko: Why the Left Ruins Cities. Hans artiklar har ­pub­licerats i tidningar som New York Times och Wall Street Journal. Michael Shellenberger är anlitad som expert av FN:s klimatpanel, IPCC, för den rapport som ska publiceras 2022. Han är rådgivare i miljö- och energi­frågor till politiker i bl.a. ­Australien, Filip­pinerna, Japan och  Nederländerna. Michael Shellenbergers TED-föreläsningar Varför jag ändrade uppfattning om kärnkraft och Varför förnybara energikällor inte kan rädda planeten har haft över sex miljoner tittare. År 2008 utsågs han av Time Magazine till Årets miljö­hjälte .</p><p></p><p>Den apokalyptiska miljö­rörelsen </p><p>Miljövänner har inte haft politisk makt att i de rika länderna begränsa energiförbruk­ningen, men de har under 50 år haft makt att göra det i fattigare länder. Visserligen är inte miljövänner i den rika världen den grundläggande orsaken till fattigdomen på platser som Kongo, men de gör situationen besvärligare för de länder som redan har nackdelen att vara sist med att industri­a­liseras och utvecklas. </p><p>Vi som bor i utvecklade länder ska vara tacksamma för den civilisation som vi tar för given, skaffa oss perspektiv på klimatförändringarna och känna empati och solidaritet gentemot dem som ännu inte har fått njuta av välståndets frukter. </p><p>Den bild som den apokalyptiska miljö­­- rörelsen målar upp är oriktig och avhumaniserande. Människor förstör inte tanklöst naturen. Klimatförändringar, skogsavverkning, plastavfall och artutrotning är inte i grunden följder av girighet och hybris, utan snarare biverkningar av en ekonomisk utveckling som motiveras av en humanistisk strävan att förbättra människors tillvaro. </p><p>Att kräva att fattiga länder ska följa en dyrare och långsammare väg till välstånd än vi har gjort är dubbelmoral och oetiskt. </p><p>Michael Shellenberger</p>