Svenska

<p><i><b>Marie-Louise Ekman fångar allt så elegant i sin nya bok. ... Elegant, kärleksfullt och omtänksamt pusslar hon ihop sitt eget dödsvakande med Göstas egna tankar om livet och döden från en annan tid. ... Det är trösterikt att följa Marie-Louise Ekmans öppenhjärtliga sorgeprocess och känna hennes starka vilja att hålla kvar sin älskade Gösta... Aftonbladet </b></i></p><p><i><b>Läsningen blir som att lyssna på ett insiktsfullt samtal... Texterna är skrivna på ett rakt och okonstlat språk. De är välformulerade iakttagelser, reflektioner och tvivel... De brutna raderna ger boken en känsla av lättillgänglig prosalyrik. Marie-Louise Ekmans tio insprängda delar har samma karaktär, bara ännu mer förtätade. Alltsammans skapar en genuin närvaro. Göteborgs-Posten</b></i> </p><p><b><i>Jag har nog aldrig läst en så ömsint och nära skildring av livets slut. På många sätt är den väldigt trösterik. Detta är att vara människa, detta är något vi alla ska möta. Och får vi göra det omhuldade av så mycket kärlek som fanns mellan Marie-Louise och Gösta Ekman är det en ynnest. Kerstin Särneö, M-Magasin</i></b> </p><p>Ett samtal utan slut.</p><p>En ung man som inte vet vad han ska bli, utföra eller uppföra sig, och mår dåligt och misslyckas gång på gång, skriver ner detta i väntan på vad som egentligen kommer att ske. </p><p>Det är början på en mans liv, som sedan blev en av de mest uppburna inom sitt yrke. Skådespelarens. </p><p>Boken handlar om hur man är som ofärdig, omogen, letande, sökande. </p><p>På samma gång som den också utspelar sig under den så småningom mest uppburne yrkesmänniskans sista dygn i livet.   </p><p>Marie-Louise och Gösta Ekman delade allt under ett trettioårigt äktenskap. Gösta Ekman gick bort den 1 april 2017. Marie-Louise Ekman fortsätter deras samtal och öppnar nu hans dagböcker en gång till för sig själv och för första gången för läsarna. </p><p><b><i>Det är ett ömsint och skickligt urval av Göstas dagboksanteckningar hon gjort, Marie-Louise Ekman. Sydsvenskan </i></b></p><p><b><i>En bok att läsa långsamt och eftertänksamt. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra  Bibliotekstjänst</i></b></p>

Ivan Aguéli är ett världsnamn inom konsthistorien. För första gången utges i bokform ett urval av de essäer och översättningar som Ivan Aguéli publicerade i den franska tidskriften "La Gnose" 1910-11. Boken innehåller även "Traktaten om Enheten" av sufimästaren Ibn Arabi, ett verk från 1200-talet som betydde mycket för konstnären.

"Den ensamma staden" blev utnämnd till BOOK OF THE YEAR (2016) av Observer, Guardian, Telegraph, Irish Times, New Statesman och Times Literary Supplement.<br/><br/>"Läs Olivia Laings stillsamt drabbande bok om ensamhet! Jag blev både sorgsen och stärkt" /Jonas Gardell<br/><br/>"En skimrande juvel till bok." /Ulrika Stahre i Expressen<br/><br/>"'Den ensamma staden' är inte en bok, den är en ny vän, vars umgänge gör, ja, livet lite mindre ensamt." /Martin Engberg i GP<br/><br/>En oerhört intressant och oväntad läsning." /Yukiko Duke i Gomorron<br/><br/>"Boken är både provocerande och lugnande, och fungerar som en sorts sekulär bön för ensamma själar" /The New York Times Book Review<br/><br/>"Underbart ohämmad och konstant överraskande" /Guardian<br/><br/>"En ny sorts litteratur ... Oavbrutet, tvångsmässigt fascinerande" /New Statesman<br/><br/>"Laing dissekerar ett universellt tillstånd som ofta är svårt att relatera till" /Financial Times<br/><br/>"En modig författare som tar sig an grundläggande frågor om livet och konsten" /Telegraph<br/><br/>"Vackert, originellt och medkännande" /Independent<br/><br/>"Du kan vara ensam var som helst, men den ensamhet du kan känna när du bor i en stad, omgiven av miljoner människor, har en särskild underton. Man skulle kunna tro att det här tillståndet var raka motsatsen till livet i en storstad, till den massiva närvaron av andra människor, men enbart fysisk närhet räcker inte för att skingra känslan av inre isolering. Det är möjligt, till och med lätt, att känna sig ensam och övergiven samtidigt som man lever sida vid sida med andra."<br/><br/>När den engelska författaren och kritikern Olivia Laing drabbades av en förtärande ensamhet i New York efter att ett förhållande oväntat hade kraschat, vände hon sig till konsten för att fylla sina dagar och få lindring. Och med dess hjälp började hon utforska vad ensamheten kan göra med oss och vi med den. Resultatet blev den internationellt uppmärksammade essän "Den ensamma staden". Laing skriver om ensamheten hos Edward Hopper, Andy Warhol, Henry Darger, David Wojnarowicz och andra konstnärer - men också om sätt på vilka konsten och livet kan flätas in i varandra och skapa utrymme för mänskliga möten under omständigheter som kan verka allt annat än gynnsamma. <br/><br/>Det är dessutom en bok om tillvaron i New York, om olika livsvärldar och livsmöjligheter bortom den snäva normaliteten, om aidsepidemin på åttiotalet och medmänsklighetens förutsättningar, om sexualitet, utsatthet, tillit. Det är en ljus bok, skriven nära ett stort mörker.

Leonardo da Vinci har gjort två av världshistoriens mest berömda målningar, Nattvarden och Mona Lisa, men i sina egna ögon var han lika mycket vetenskapsman som konstnär. Han var ständigt nyfiken, och med en passion som gränsade till besatthet utförde han nyskapande studier av människans anatomi, fossiler, fåglar, flygmaskiner och växter. Hur bar han sig åt? Varifrån fick han sin inspiration?  Utifrån tusentals sidor av Leonardo da Vincis fantastiska anteckningar och skisser, samt nya upptäckter om hans liv och verk, har Walter Isaacson skrivit en biografi om historiens mest kreativa geni. Fram träder bilden av en man som av sin samtid betraktades som udda han var gay, vänsterhänt, vegetarian, född utom äktenskapet men vars fantasi och uppfinningsrikedom gick utöver det vanliga. Isaacson menar att även vi som lever idag kan lära av Da Vinci: att inte bara ta emot den kunskap som serveras oss, att vilja ifrågasätta. Att våga tänka annorlunda.

Folkkonst är ett mångtydigt och omdiskuterat begrepp. Nordiska museets utställning Folkkonst lyfter fram prakten och grannlåten, skönheten och skaparglädjen i museets stora samlingar av föremål från det svenska bondesamhället under tiden 17501850. Underbara föremål till lust och nytta, till vardags och till fest, i glädje och sorg. Katalogens bilder förmedlar utställningens färger och former. Upplevelsen fördjupas i texterna, där Nordiska museets folkkonstexpert Johan Knutsson guidar oss genom utställningen.

<p>1984 visades dokumentären Style Wars, om den tidiga graffitiscenen i New York, i svensk tv. Filmen blev impulsen som fick försigkomna, äventyrslystna och sökande ungdomar på olika platser i Sverige att skaffa sprayfärg och ge sig ut för att prova själva. </p><p>Pärra Andreasson i Uppsala senare känd under pseudonymen Ruskig, och en av den svenska graffitins förgrundsgestaler under flera decennier blev gripen direkt vid första försöket och har kvar polisens foto av hans första målning. Akay idag etablerad som en av graffitins särlingar, livskonstnärer och förnyare gick ut och målade på dagen i Vasastan och hade en burk där förbipasserande kunde bidra med pengar till mer färg. Liknande saker hände vid den tiden i både Sverige och resten av världen: Style Wars, ett par fotoböcker och några musikvideor gjorde att graffitin spred sig förblu ande snabbt, slog rot och började växa. En märklig ny konstpraktik som bygger på bokstavsmotiv och figurer, sprayfärger och tuschpennor, varumärkesliknande namn, tävlingsinstinkt och leklust och på att obedd använda delar av det offentliga rummet som målarduk.</p><p>Per Anderssons bok <i>Medan Svensson åt plankstek</i> är den enda samlade historieskrivningen över den svenska graffitins uppkomst och tillväxt. En reportage- och essäbok baserad på graffitimålares berättelser från de första tjugo åren med graffiti i Sverige. Roliga, galna, öppenhjärtiga berättelser om ambition, uttryck, vuxenblivande och att ta del av staden. Boken är också en bred, infallsrik kulturanalys som sätter in graffitin både i samtidens och evighetens perspektiv och som söker svaret på hur denna bespottade tradition kunnat bli så viktig. Hur har graffitin kunnat överleva alla utrotningsförsök, all nolltolerans och alla fördömanden från omvärlden. Hur gör kulturutövare när de skapar mening?</p><p><i>Medan Svensson åt plankstek</i> utkom första gången 2005. Boken fick positiv kritik för sin förmåga att förmedla fascinationen hos denna subkultur för ännu oinvigda. Boken har varit ur tryck i långt mer än tio år, och mycket svår att få tag på. Den nya utgåvan på graffiti och gatukonstförlaget Dokument Press är försedd med nytt, omfattande bildmaterial och texten är reviderad och uppdaterad.</p>

Frukt Och Blommor [Bok / Häftad]