Svenska

<p>2015 lämnade Andrev Walden ett undanskymt jobb som AD och började skriva. Idag, tre år senare, betraktas han av många som landets bästa krönikör. Hösten 2017 blev han också den första krönikören att nomineras till Stora Journalistpriset.   </p><p>I denna krönikesamling varvas de bästa texterna om barnen, rymden och undergången de tre bärande väggarna i Waldens skrivande med hans tecknade betraktelser av tillvaron. Alltid med nya och hittills otänkta perspektiv. Som läsare kommer du få svar på frågor du kanske inte ens visste att man kan ställa.   </p><p>"Ingen klär av vår snåriga tids oklokhet som Andrev Walden." /Fredrik Wikingsson     </p><p>"Jag älskar honom." /Nina Hemmingsson     </p><p>"Om jag säger något smart vid ett middagsbord har jag nästan alltid stulit tanken av Andrev Walden." /Alex Schulman</p>

<p>Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  </p><p><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.</p>

"Gå vilse" är en bok om ovisshet av många olika slag ? ovisshet om var man befinner sig i terrängen eller det egna livet. Den handlar också om ovissheten som konstnärligt verktyg och som historisk erfarenhet, om Yves Klein och hans märkliga blå färg och om nybyggardottern Mary Jemison och hennes långa liv bland indianerna. Och om mycket annat och många andra. Det är en bok om landskap inuti landskap, rum inuti rum.<br/><br/>??Att aldrig gå vilse är att inte leva, att inte veta hur man går vilse leder till undergång, och någonstans i det terra incognita som ligger mittemellan finns ett liv där man upptäcker saker.?<br/><br/>Rebecca Solnit (född 1961) är kulturkritiker och aktivist från San Francisco och har bland skrivit den uppmärksammade "Män förklarar saker för mig".<br/><br/>"Solnits närvaro, öppenhet och förståelse är underbar, hon är som en generös vän, bara mycket smartare än du själv. Det är fantastisk läsning." /Jenny Maria Nilsson i Helsingborgs Dagblad<br/><br/>"'Gå vilse' är inte en bok som coachar en på rätta vägen eller visar hur man hittar hem. Snarare en stimulerande och märkligt upplyftande plädering för terra incognita, det vi förbiser, inte vet, det obelysta och förlorade i historien." /Pia Bergström i Aftonbladet<br/><br/>"Det här är förstås en fantastisk bok, på många sätt: den argumenterar varsamt, berikar, öppnar för idéer, uppslag." /Björn Kohlström i bloggen Bernur

Öppningar är ett urval artiklar och kritik som renodlar det korta formatet. Boken är ett associativt flöde av texter om konst, filosofi, idéhistoria och politik. I de små händelserna och biografiska notiserna speglas ett större idésammanhang. Den korta formen förenar konkretion, omedelbarhet och komplexitet; den vill glänta på dörrar till oväntade tankar och sammanhang. Peter Cornell är författare och kritiker på Expressen, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och på Kungl. Konsthögskolan.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.   Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.

<p><i>Våld </i>är en kort men knivskarp textsamling med rötter i en serie undersökande slöjdartiklar i Västerbottens-Kuriren. Från en flyktingförläggning i Jörn där de nyanlända instrueras att fläta näver, till storspovar och spigg och socialbidrag i Kåge. </p><p>Slöjd- och textilhistoria kittas samman med frätande scener ur ett liv, det moderna planlösa irrandet efter sammanhang och tillhörighet. </p><p><i>Våld</i> är delvis prosa, delvis essä, ibland följsam, ibland som hammarslag. Men mest kanske ett angrepp på slöjdens lojhet, små sagor om våldet i varje material och maskin, ett klagorop över samtidens förljugenhet och ett knäfall framför en bleknad kuliss av ett förlorat Iran.</p><p><i>"</i>Våld<i> är ingen berättelse från A till Ö. Det är spridda betraktelser och tankar som sammantaget skapar en helhet. Det är charmigt, allvarligt och humoristiskt. En stor liten bok." </i>BTJ, Ylva Floreman</p><p><i>"Anahita Ghazinezam har skrivit en djupt originell bok. Hantverksskickligt har hon skapat en väv av disparata trådar och den hänger på något underligt vis ihop alldeles utmärkt. Det blir rent av makalöst bra!"</i> Göteborgs-Posten, Eva-Lotta Hultén</p>

<p>Sedan två år tillbaka bor författaren och podcastaren Sigge Eklund med sin familj i USA. Avståndet, tempot och perspektivet har skärpt hans blick, och som en nutida Karl Oskar ser han här på sitt älskade hemland med helt nya ögon.<br/><br/>I <em>Livets små njutningar </em>strosar han runt i vardagen, stannar upp och låter sig förföras av dofter och smaker, av oväntade möten och ögonblick av klarsyn. Även om världen idag kan te sig komplicerad, kan vi alla fortfarande unna oss det han benämner som lågintensiv lycka. Boken blir därmed en hyllningsskrift till alla de små vardagsstunder som så enkelt går oss förbi om vi inte lär oss att njuta av dem. Sigge Eklund hittar magi i både väntade och oväntade situationer. Resultatet blir en uppmaning: Magin i att leva finns överallt omkring oss om vi bara förmår uppskatta den. I en sovkupé, på en cykeltur, i skumbadet, under en markis när det regnar. Eller i sängen när du somnar med en hund.<br/><br/>Suggestivt, knivskarpt och med en stark närvarokänsla bjuder Sigge Eklund in oss i sin vardag och manar oss att stanna upp och återupptäcka de små njutningar våra liv faktiskt är fyllda av.<br/></p>