Svenska

<p>Gunnar Eriksson, professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala, tecknar här en bild av västerlandets intellektuella utveckling under 150 år. Han visar hur filosofi, naturvetenskap, human- och socialvetenskaper och allmänt tankeliv samverkat till att forma den intellektuella kulturen under en lång och händelserik period.</p><p>Titeln har tryckts om åtskilliga gånger, senast 2021.</p><p></p>

Hur låter åskan är en mångfasetterad bok om alternativa och mer sammansatta sätt att förstå världen och om att riva befästa distinktioner av olika slag: mellan vetenskap och konst, mellan teoretisk och tillämpad forskning, mellan att förstå och att förklara. Man kan läsa den med vetenskapsteoretiska utgångspunkter eller bara för den rikt varierande exempelsamlingens skull: en åskmaskin på Drottningholmsteatern, barns teckningar av regn, metaforer, synestetikers upplevelsevärldar. Det är en bok fylld av stora frågor som stimulerar, överraskar och aldrig riktigt lämnar läsaren i fred.<br/>Johan Asplund är socialpsykolog och kultursociologi och har länge varit verksam som professor i Köpenhamn och Lund.<br/><br/>?Johan Asplund är den mest särpräglade sociologen i Sverige och säkert också den bäste stilisten.? (Sven-Eric Liedman i SDS)

Under 2500 år har detta ansetts som den bästa boken om ledarskap. Från början var den avsedd som lärobok i krigsfilosofi men idag anses den som en oöverträffad text om ledarskap och problemlösning. Vad du än sysselsätter dig med kan denna gamla bok leda till nya insikter och ­kunskaper om hur du ska bemästra de ­svårigheter du ställs inför.<br/>Texterna är nyöversatta direkt från kinesiska av: Bengt Pettersson, Ooi Kee Beng och Henrik Friman

Dialoger Om Naturlig Religion [Bok / Kartonnage]

"Det är svårt att värja sig för slutsatsen att vi i dag lever i ett allt uppslukande mörker", konstaterar filosofen Richard J. Bernstein i sin bok om Hannah Arendts filosofiska och politiska aktualitet. Ett mörker i vilket Arendt paradoxalt nog kan tyckas vara mer närvarande än när hon dog 1975 och mest var känd för sin omdebatterade bok om Adolf Eichmann och begreppet "den banala ondskan". Bernstein tecknar en biografisk bakgrund - Arendt hade ett händelserikt liv, som mycket väl kunde ha slutat i ett koncentrations­läger - och diskuterar hennes viktigaste texter och tankar. I fokus står inte minst Arendts banbrytande undersökning av totalitarismens grundvalar och dragningskraft.<br/><br/>»Jag vill visa att Arendt kan ge oss vägledande ljus, att hon kan hjälpa oss att vinna ett kritiskt perspektiv på våra nuvarande politiska problem och svårigheter. Hon är en skarp kritiker av de farliga tendenserna i det moderna livet och hon belyser utsikterna att återställa politikens värdighet.»<br/><br/>Richard J. Bernstein är Vera List Professor of Philosophy vid The New School for Social Research i New York.

Är verkligen vitheten i dagens aktuella, sociala konstruktion aktiv som en originell version av sig själv? Är vitheten i dess nuvarande form, predicerad av materialitet, estetiskt egenskap, verkligen världens första vithet? Eller är verklighetens sociala konstruktion ett blott billigt derivat, en sekundär översättning, av ett tidigare socialt system; då utan rent materiell premiss, utan materialism och materialistiska krav på epistemologin, hermeneutiken? Är det förflutna anakronistiskt koloniserat av tolkning och arkeologisk kultur? Men framförallt, i världens tjänst, var leder en subjektivierande tradition vars premiss är en epistemisk materialism: vad förbinder sig den sociala konstruktionen till, nu holistiskt förnekande av förfadersform annat än ett ingenting, ett kreativt ingenting, och en första materiell relation metaestetiskt självrefererande till enbart sitt kronologiska anspråk? Vad är egentligen vithetens kronologiska disposition, originellt: ett performativt ljus, ett allting i en formgenetisk symmetri, eller en genuin reflektion? En reflektion till ett kreativt allting som i distans definierar kontextualiseringen av sitt kreativa etos, sitt jungfruskapande? Det här är några av frågorna boken försöker svara på, och det innan bokens avslutande bildkatalog, diverse konstverk och historiska personer - ett uppenbarande av konst innan verkligheten stänger sin bok och hermetiskt sluter sig själv i ohistoria - presenteras bara som de är, omedelbara och dissonanta gentemot dagens sociala konstruktion, talande med den fenomenella kraft bara bild i egenskap förvaltar. Förfaderliga bilder, röster nu hermeneutiskt nåbara via jungfruns estetiska didaktik. En blick in ett förflutet blott tillfälligt dolt, aldrig glömt.

<p><i>Hur uppstod våra uppfattningar om vad som är vetenskap respektive vidskepelse?</i></p><p><i>Upplysningens element</i> är en fascinerande berättelse om hur en idag ganska okänd grupp svenska alkemister och kemister bidrog till uppkomsten av vår moderna verklighetsuppfattning. Genom att definiera materien och dess gränser lade de grunden till arbetet med att stjälpa den alkemiska världsbilden över ända.</p><p>Verklighetens natur debatterades hett över hela Europa under 1600- och 1700-talet. Hittills har det kulturella skifte som brukar kallas för upplysningen främst utgått från filosofins, teologins och fysikens historia men i denna spännande skildring tar idéhistorikern Hjalmar Fors också gruvarbetarnas, smältarnas, alkemisternas och kemisternas bidrag på allvar.</p><p>Hjalmar Fors är docent i idé- och lärdomshistoria och förstebibliotekarie. Han är verksam vid enheten för Medicinens Historia och Kulturarv, Karolinska Institutet. </p>