Svenska

<p>När Thelma åker ut med sin pappa för att fiska längs med Lofotens kust söker hennes blick efter de vidunderliga valarna som ibland skymtar bland vågorna. Det är med valarna hon vill vara när familjelivet blir för trassligt, när mamman är olycklig och brodern är ångestriden. Och så har hon Eldar, den stora kärleken och följeslagare genom uppväxten.   </p><p><i>Valskådaren</i> är en förtätad roman ur ett barns perspektiv om vuxna som kämpar för tillvaron på en liten fiskeort. En plats där något fruktansvärt sker, som sätter relationerna på prov. En plats fylld av vuxenvärldens hemligheter och lögner som barnet inte kan, eller kanske inte vill, se.   </p><p><i>Valskådaren</i> är Isabelle Zaar den Dulks andra roman efter <i>Tio minnen</i>. Med en tydlig egen röst och med en unik förmåga att hitta sina karaktärers smärtpunkt kombinerar Isabelle Zaar den Dulk psykologiskt djup med tydliga spänningsmoment. Hennes berättelser får läsaren att tänka, känna och för en stund glömma allt annat.   </p>

<p>I en säng på ett sjukhus i Kyjiv ligger en sårad soldat utan minne och historia. Hans ansikte har förstörts till oigenkännlighet. Efter en tid dyker en kvinna upp på sjukhuset. Hon heter Romana och påstår att mannen i sängen är hennes make, Bohdan. Genom att återge historierna han en gång berättade för henne försöker Romana väcka Bohdans minnen till liv.</p><p></p><p>Berättelsen börjar vid Rysslands invasion av Krim, men rör sig fram och tillbaka genom hundra år av ukrainsk historia: till Bohdans farmor Uljana, som i sin ungdom under nazisternas ockupation förälskar sig i en judisk pojke, och till Sofia, som under Stalins förföljelser av intellektuella har ett hemligt förhållande med en sovjetisk-tysk dubbelagent.</p><p></p><p>Sofia Andruchovytjs "Amadoka" gräver sig genom porösa lager av historia och trauma, och skildrar minne och sanning som gäckande och föränderliga begrepp. På svenska ges romanen ut i två volymer: "Amadoka I" skildrar Romanas och Uljanas liv, medan "Amadoka II", som utkommer 2025, berättar om Sofia. För översättningen står Nils Håkanson.</p>

<p>Lily har slagit sig ner i Stockholm på obestämd tid. Hennes plan är att väcka liv i mormor Adriannes legendariska skobutik på Södermalm. Skorna är dock stora att fylla och Lily är fylld av tvivel inför utmaningen. Samtidigt tampas hon med sina känslor för Adam: Vilken roll ska han egentligen få spela i hennes nya tillvaro? När tvivlet är som störst bjuder mormoderns väninna Mona in Lily in till Skosällskapet hjärtats klackar. Där slås hon av kraften i det starka systerskapet mellan mormoderns väninnor. Kvinnor som stöttat varandra i vått och torrt under en tid då deras rättigheter inte varit givna. Och Mona verkar ha gett sig sjutton på att Lily ska bli en del av sällskapet.  </p><p><b>Avanna Larsson</b> är tillbaka med den andra delen i den varma serien om Hjärtats klackar. En romansvit om tre generationers kvinnor som alla, var och en på sitt sätt, inte nöjt sig med en plats i skymundan. Allt är skildrat med den påhittiga värme och glimt i ögat som bara Avanna Larsson har.</p>

Kloka Tanters Akademi [Bok / Kartonnage]

<p><i>Men Rut hade älskat två. Eller älskade. Älskar. Älskat också barnen, de levande och döda, ett par föräldrar, en farmor, kanske någon vän. Men två män. Den första var Verner, som kom till henne en vårnatt.   </i> </p><p>Fortsättningskriget rasar i Finland, en avkrok, en av världens alla kanter . Rut Blom är trebarnsmor, över 40 år och jordbrukare på den österbottniska gården Skuggas, hennes arvedel, därifrån hon aldrig har rest bort. Hennes man Verner och 18-åriga son är vid fronten i Karelen och oron är konstant. Hon får svårt att orka med allt arbete på åkrarna. Till hennes hjälp kommer en sovjetisk krigsfånge, löjtnant Anton Demchenko från Ukraina. Han talar fiendens språk men för Rut låter det som en sång.   </p><p>Ann-Luise Bertell har med sina sinnliga, historiska romaner säkrat sin plats som en stor berättare. Hennes romaner är ofta förlagda till Österbotten, korta i sidantal men med en episk bredd. Skuggas skildrar ett intensivt halvår i ett människoliv.  </p>

<p><i>Hon var alltid mild. Vintersolen gjorde henne extra fin. Jag älskade att gå bredvid henne, hand i hand. Jag ville göra det hela tiden.</i></p><p>Mamman har insjuknat i Lewykroppsdemens. Som från ingenstans kan hon ringa sin dotter och be henne stiga av färjan trots att de inte rest till Finland tillsammans. Fram sprakar en livshistoria i ögonblick och språkmelodier. De är lika mycket döttrar och mammor, flickor och kvinnor, och mellan dem pågår en kommunikation som växlar mellan intimitet och avstånd. En dotter blir en anhörig, en mamma blir ett bonusbarn, men dottern är också kvar i det som varit. Hon kastas ut i världen men är fortfarande livrädd. </p><p>Anna Järvinens autofiktiva prosa är språkligt känslig, vild och vacker. En text att stanna kvar i.</p>