Svenska

<p>Sångspelen behandlar lekfullt och en aning respektlöst Glunten och Magistern på äventyr i 1840-talets Uppsala, bland annat genom att förvandla Magistern till en dansk student. Huvudhandlingen, som skämtar studentikost med biedermeiertidens naiva uppfattning om studenternas idylliska tillvaro, är författarens påfund; ett tjugotal av Gunnar Wennerbergs gluntar, organiskt smältande in i texten, skvallrar dock om duettsamlingens betydelse för sångspelen. Gluntarna i texten är av författaren försedda med spelanvisningar, vilket gör boken användbar även för den gluntsångare som söker exempel på hur man kan sceniskt gestalta också enskilda duetter.</p> <p>Gunnar Syréhn är fil. dr och docent, bådadera i Uppsala liksom Glunten och Magistern; som docent i dramaforskning är han knuten till universitets litteraturvetenskapliga institution. Tidigare har han varit universitetslektor vid Köpenhamns och Linköpings universitet. I Köpenhamn har han också verkat som pjäsförfattare, sångare och skådespelare; bland annat har han där uppträtt som Glunten i bokens båda sångspel. Syréhn har också givit ut ett vetenskapligt arbete om Gluntarne som teater med titeln <i>Sparka mot porten och storma</i> (2009), förutom att han skrivit böcker om modern teater och ett stort antal uppsatser i skilda ämnen. Han har också en bakgrund som gymnasie- och högskolelärare, och som kulturjournalist.</p>

<p><i>Det som ligger till grund för denna djupgående och kontinuerliga utforskning av teatern är skådespelaren. Det är skådespelarens skapande process och dramaturgi som är teaterns subjekt. Denna problematik kan man inte längre nöja sig med att förpassa till sfären av evigt existerande problem. Det är ett plågsamt och oroande, ett akut tillstånd för teatern.</i> Fabrizio Cruciani</p> <p>I <i>Stenar att gå på</i> sammanfattar pedagogen, teoretikern och regissören Ingemar Lindh (194597) sina tankar om teatern och skådespelaren. Boken har tidigare endast funnits utgiven på italienska, och utkommer nu i sin första svenska utgåva.</p> </p>Ingemar Willy Lindh föddes den 21 februari 1945 i Göteborg. I sökandet efter ett konkret grundarbete för skådespelaren en i Sverige ignorerad frågeställning i dåtidens teater vänder han sig efter studier vid Skara Skolscen till dansen (Stora Teaterns balettskola i Göteborg, Balettakademien i Stockholm) innan han finner fram till Etienne Decroux och hans LÉcole de Mime i Paris. Han studerar i ett par år hos grundaren av Mime Corporel och blir sedan hans assistent.</p> <p>Lindh leder seminarier för skådespelare i Holland, Frankrike och Schweiz och, med Studio II som han grundat tillsammans med tre andra Decrouxelever arbetar han i ett par år vid Nordiskt Teaterlaboratorium for Skuespillerkunst i Holstebro (Danmark) medan hans önskan om att skapa ett eget teaterlaboratorium växer sig allt starkare. Tillbaks i Sverige arbetar Lindh som gästlärare vid Teaterstudion i Stockholm och är huvudlärare i mim vid Statens Dansskola. År 1971 grundar han Institutet för Scenkonst, i Storhögen, Jämtland.</p> </p>År 1984 etablerar sig Institutet för Scenkonst i Italien och öppnar ett Internationellt Centrum för Autopedagogik och Teaterforskning. År 1995 blir Lindh också ledare för xHCA (questionning Human Creativity as Acting), ett forskningsprogram vid Maltas Universitet. Ingemar Lindh dör den 26 juni 1997 i Malta, 52 år gammal.</p> <p>"<i>Pietre di guado</i> Stenar att gå på förstärkte vår tillförsikt. Äntligen skulle en samling texter av Ingemar komma ut i tryck. Olikt så många andra ledare för laboratorieteatrar var Ingemar inte särskilt benägen att publicera sig i skrift. Skrivandet var en mödosam process och det skrivna ordet verkade definitivt på ett skrämmande sätt. Detta avhöll inte Ingemar från att formulera sig i olika sammanhang. En samling av dessa texter kom nu äntligen i ett oerhört vackert band, om än på italienska på förlaget Bandecchi & Vivaldi. Många av oss hoppades att boken snart skulle ges ut på svenska." <i>Ur Willmar Sauters förord</i></p>

<p>Från bronsåldersceremonier till Grynet. Politisk teater, balett och revy; barnteater, happenings och arbetarspel; finkultur och underhållning på de nationella scenerna och på landsbygden teater i Sverige tar sig många uttryck.</p> <p><i>Teater i Sverige</i> utgår ifrån själva teaterhändelsen mötet mellan publik och aktörer i en spelsituation. På så sätt fokuseras inte bara en mängd olika teaterhändelser som ofta glöms bort när teaterhistoria skall skrivas, utan också den samhälleliga kontexten, genusperspektiv, mottagandet av framförandena och samspelet mellan scen och salong.</p> <p><i>Teater i Sverige</i> är ett samarbete mellan forskare på Teatervetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet.</p>

I anledning av att Sören Kierkegaard blir 200 år den 5/5 2013 presenteras i bokform pjäsen "Kierkegaards Antingen - eller" som bygger på detta verk, med en ram i franskt 1950-tal. Pjäsen fick sin premiär på Teater Aurora i Stockholm den 1 november 1986. Den spelades faktiskt 100 kvällar och blev den teatersäsongens succé på frigruppsnivå.

<p><b>Ny systerpjäs till den kritikerhyllade <i>Spår av Antigone </i>av en av landets ledande dramatiker</b></p><p>Christina Ouzounidis senaste pjäs <i>Terroristens kropp</i> är en systerpjäs till <i>Spår av Antigone</i>. Det är en monolog för två röster i samma kropp, om möjligt i en enda, lång utandning.<br/>En syster och en bror talar om vartannat. De är Antigones syskon, mindre berömda och mindre upphöjda. Brodern är den som stred för fel sida i ett krig och som nu talar efter sin död, där han slutligen finns till. Systern påstår att hon är den som begravt honom, trots att inga vittnen och inga bevis finns. Hon påstår att hon är den som klippt ut världen, dess lövverk och fjädrar, som håller den i sina händer. <br/>De försöker frenetiskt att greppa efter något beständigt, att tala fram det, kanske genom att erkänna det förbjudna; att frammana det tills det är så tydligt att det går att begrava.  </p><p>CHRISTINA OUZOUNIDIS [f.1969] är en av vårt lands ledande dramatiker, med pjäser som upprört och hänfört såväl publik som kritik. Hon har bland annat tilldelats <i>Expressens</i> teaterpris och det svenska Ibsensällskapets dramatikerpris.   </p>

Finns det någon särskild händelse i ditt liv som du skulle vilja se gestaltad på en teaterscen? Frågan är utgångspunkt i pjäserna The Mental States of Gothenburg och The Mental States of Sweden, Mattias Anderssons banbrytande teaterreportage om vår tid. Svaren kommer från ett tvärsnitt av Sveriges befolkning: en mjölkbonde från Öland, en yrkesmilitär från Linköping, en sjuksköterska från Landskrona, en gymnasist från Biskopsgården i Göteborg och många fler. Dessa båda pjäser publiceras här för första gången i bokform, tillsammans med fördjupande essäer och intervjuer av Tomas Forser, Malin Ullgren, Anna Håkansson och Johan Hilton.

<p>Fröken Julie älskar att dansa. Hon kastar sig ut i dansen på midsommarafton. Ingen man dansar som Jean, faderns betjänt. Men får fröken Julie, grevens dotter, dansa med en betjänt?<br/><br/>I köket träffas de två tillsammans med Kristin som är Jeans fästmö. När Kristin har somnat börjar en natt som slutar med svek, kärlek och död. August Strindberg har skrivit den berömda pjäsen om Jean och fröken Julie. Det är en av världens mest spelade pjäser. Busk Rut Jonsson har återberättat Fröken Julie till lättläst.<br/></p><p>August Strindberg har skrivit den berömda pjäsen om Jean och fröken Julie. Det är en av världens mest spelade pjäser. Busk Rut Jonsson har bearbetat Fröken Julie till lättläst. Fereshteh Fazeli har tidigare illustrerat flera lättlästa böcker.</p>