Svenska

<p>Simone Weil (1909-1943) var en fransk filosof vars betydelse med tiden ständigt ökar. Då inte bara hennes filosofisk-­litterära verk, utan också myten om henne som en kämpande intellektuell. Hon insåg tidigt nazismens faror och arbetade aktivt mot den, både filosofiskt och handgripligt i motståndsrörelsen.  </p><p><i>En civilisations plågor</i> samlar sex texter av Weil som på olika sätt berör civilisationens kris under 1930- och 1940-talet, inte sällan analyserat genom den antika litteraturen och kulturen. Linn Aplemo har översatt och Christine Zyka har  skrivit efterordet.</p>

Öppningar är ett urval artiklar och kritik som renodlar det korta formatet. Boken är ett associativt flöde av texter om konst, filosofi, idéhistoria och politik. I de små händelserna och biografiska notiserna speglas ett större idésammanhang. Den korta formen förenar konkretion, omedelbarhet och komplexitet; den vill glänta på dörrar till oväntade tankar och sammanhang. Peter Cornell är författare och kritiker på Expressen, tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och på Kungl. Konsthögskolan.

Två essäsamlingar i en dubbelvolym med efterskrift och kommentarer av Nils Gösta Valdén. Fjärde volymen i den pågående utgivningen av Ekelunds samlade verk med kommentarer.

<p><i>Våld </i>är en kort men knivskarp textsamling med rötter i en serie undersökande slöjdartiklar i Västerbottens-Kuriren. Från en flyktingförläggning i Jörn där de nyanlända instrueras att fläta näver, till storspovar och spigg och socialbidrag i Kåge. </p><p>Slöjd- och textilhistoria kittas samman med frätande scener ur ett liv, det moderna planlösa irrandet efter sammanhang och tillhörighet. </p><p><i>Våld</i> är delvis prosa, delvis essä, ibland följsam, ibland som hammarslag. Men mest kanske ett angrepp på slöjdens lojhet, små sagor om våldet i varje material och maskin, ett klagorop över samtidens förljugenhet och ett knäfall framför en bleknad kuliss av ett förlorat Iran.</p><p><i>"</i>Våld<i> är ingen berättelse från A till Ö. Det är spridda betraktelser och tankar som sammantaget skapar en helhet. Det är charmigt, allvarligt och humoristiskt. En stor liten bok." </i>BTJ, Ylva Floreman</p><p><i>"Anahita Ghazinezam har skrivit en djupt originell bok. Hantverksskickligt har hon skapat en väv av disparata trådar och den hänger på något underligt vis ihop alldeles utmärkt. Det blir rent av makalöst bra!"</i> Göteborgs-Posten, Eva-Lotta Hultén</p>

Sedan två år tillbaka bor författaren och podcastaren Sigge Eklund med sin familj i USA. Avståndet, tempot och perspektivet har skärpt hans blick, och som en nutida Karl Oskar ser han här på sitt älskade hemland med helt nya ögon.<br/>I Livets små njutningar strosar han runt i vardagen, stannar upp och låter sig förföras av dofter och smaker, av oväntade möten och ögonblick av klarsyn. Även om världen idag kan te sig komplicerad, kan vi alla fortfarande unna oss det han benämner som lågintensiv lycka. Boken blir därmed en hyllningsskrift till alla de små vardagsstunder som så enkelt går oss förbi om vi inte lär oss att njuta av dem. Sigge Eklund hittar magi i både väntade och oväntade situationer. Resultatet blir en uppmaning Magin i att leva finns överallt omkring oss om vi bara förmår uppskatta den. I en sovkup, på en cykeltur, i skumbadet, under en markis när det regnar. Eller i sängen när du somnar med en hund.<br/>Suggestivt, knivskarpt och med en stark närvarokänsla bjuder Sigge Eklund in oss i sin vardag och manar oss att stanna upp och återupptäcka de små njutningar våra liv faktiskt är fyllda av.

<p></p><p>Författaren Jamaica Kincaid reser till Nepal för att samla fröer till sin trädgård. I tre veckor vandrar hon upp och ner bland Himalayas sluttningar och blir betagen av det storslagna landskapet, de otillgängliga byarna och de tio meter höga rhododendronbuskarna. Men i bergen lurar också mindre trevliga inslag, såsom blodiglar och den maoistiska gerillan som satt skräck i lokalbefolkningen. Och längs vägen får hon syn på sig själv -- flickan som växte upp på en karibisk ö där man odlade för att äta, som nu är så privilegierad att hon befinner sig på expedition på andra sidan världen för att hitta de mest fantastiska prydnadsväxter till sin villaträdgård. </p><p><i>Bland blommor</i> är en blandning av reseskildring, essä och memoar som ursprungligen beställdes av tidskriften National Geographics förlag. Idag, tjugo år senare, är den en viktig del av Jamaica Kincaids mångsidiga författarskap. Den här utgåvan innehåller ett nyskrivet förord av författaren. </p><p><b>Jamaica Kincaid</b> föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Hon är författare till romaner som <i>Lucy</i>, <i>Annie John</i> och <i>Min mors självbiografi</i>, men har också tidigare skrivit om odling och växter i <i>(Boken om) Min trädgård:</i> (Tranan 2020). Kincaid är en författare med ett helt eget uttryck och med en förmåga att på samma gång grotta ner sig i detaljer och levandegöra det stora sammanhanget, ibland i en och samma mening. </p><p><b>Niclas Nilsson</b> är en av Sveriges mest ansedda översättare från engelska. Han har tidigare översatt flera av Kincaids romaner, men även författare som George Saunders, Marilynne Robinson och Anne Sexton.<br/></p>

<p>Redan i denna debutbok går det att se storheten hos författaren <b>Albert Camus</b>, eller som en fransk filosof uttryckte det: När man är tjugotvå är man knappt skrivkunnig, om man inte är ett geni. </p><p>Debutboken <i><b>Framsidan och frånsidan</b></i> innehåller fem essäer. Tre utspelar sig i Albert Camus uppväxtstad Alger, i de två andra är huvudpersonen på resande fot i Prag och på Mallorca. I fattigkvarteret i Alger finns de människor och den stämning som ger näring åt hans författarskap. Flera av de tankar som sedan präglar författarskapet formas här: ensamheten, den absurda världen och sökandet efter en mening i detta enda liv. Inte förrän efter tjugo år tillät Albert Camus en återutgivning av boken, om detta berättar han i sitt eget förord: "Det finns mer äkta kärlek i de här valhänta sidorna än i alla de följande."</p><p><i><b>1957 tilldelades han Nobelpriset</b></i> i litteratur med motiveringen: "För hans betydelse fulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid."</p><p>Introduktionen till denna essäsamling är skriven av psykoanalytiker <b>Peter Jansson</b>. </p><p><b>Albert Camus</b> föddes 1913 i Algeriet som då var en fransk koloni. Hans far stupade i första världskriget och modern, som var hörselskadad och analfabet, flyttade till ett fattigt kvarter i huvudstaden Alger. Där växte Albert upp tillsammans med sin mor, storebror och hushållets starka kvinna mormodern. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937 med <b><i>Framsidan och frånsidan </i></b><i>(Lindelöws </i><i>bokförlag, 2022)</i>. Samlingen med de fem essäerna började han skriva på som 22-åring. Två år senare blev det hans debutbok. Nu ges den ut i nyöversättning. Översättare: Helén Enqvist.</p><p>Ifjol gavs hans första och enda novellsamling ut, <i><b>Landsflykten och riket</b> (Lindelöws bokförlag, 2021)</i>, också den i nyöversättning. Översättare: Ulla Bruncrona.</p><p>År 1957 tilldelades Albert Camus Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han tragiskt i en bilolycka med sin franska bokförläggare. Några av hans mest kända verk är <i>Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos</i> och <i>Människans revolt</i>.</p>