Svenska

<p>Den här boken är gjord av och för särskrivningsmotståndare. Inte nog med att författaren David Stark driver institutionen Sverige mot särskrivning med 250 000 följare många av dessa språkpoliser har också varit delaktiga i bokens arbetsprocess.</p><p>Efter framgångsrika böcker som "Skum kanin med ananassmak" och "Kassa personalen rekommenderar" vill författaren den här gången komma ännu närmre det som merparten av Sverige mot särskrivnings följare (och garanterat även Björn Ranelid) betecknar som ett stort samhällsproblem.</p><p>Boken är rikligt illustrerad med några av de tusentals roliga bilder som skickats in till Sverige mot särskrivning, men också med med kreativa kollage som på ett humoristiskt sätt visar hur det kan gå när mellanslagstangenten används lite för ofta. </p>

<p>Fyrtio ögonblicksbilder, mikroberättelser om kvinnor i Ukraina. Alla offer för krigets brutalitet. Någon letar efter sin man i en massgrav. Han hade ett par speciella kroppsliga kännetecken bland annat en tatuering av en varg som ler om man tittar på den från ett särskilt håll. Kvinnan letar. Till slut hittar hon honom och vargen ler mot henne en sista gång. En annan kvinna återvänder till sitt barndomshem för att finna hemmet utplånat och platsen förvandlad till en krater. Ytterligare en kvinna befinner sig i ett skyddsrum med sina två barn. Ovanför hörs kriget komma allt närmare. Dottern gråter. Kvinnan har bara lite vatten och ett par kakor och kan inte längre stoppa tårarna som rinner nedför hennes kinder. Sonen vill också vilja gråta men hejdar sig. Han har på bara ett ögonblick blivit vuxen.</p><p>Julia Iljuchas känsloladdade och förtätade berättelser frammanar livet under kriget i Ukraina med en intensitet som är både outhärdligt tung och djupt gripande.</p>

<p>Att bli kär och vara tillsammans med någon man tycker om ska vara härligt, positivt och roligt. Men vad är egentligen en bra relation? Vad ska man göra om den inte känns okej? Om den kanske till och med innehåller våld?</p><p>Statistik visar att var femte ung person har varit utsatt för brott i sin relation och en annan studie visar att 38 procent av flickor i årskurs nio som haft en relation har varit utsatta för våld. Men hur vet man ens vad våld är? Utöver fysiskt våld finns ju också till exempel psykiskt, sexuellt, digitalt och ekonomiskt våld.</p><p>Den här boken vänder sig till dig som är nyfiken på hur man gör när man är tillsammans med någon, hur en bra relation kan se ut, vad man kan göra om man är kär i någon som inte är snäll mot en och vilka varningstecken det kan finnas på att en relation inte är okej.</p><p>Om alla tidigt får lära sig hur en bra relation funkar och vad våld är så skulle många fler kunna må bättre.</p><p>Författaren Zandra Kanakaris har länge arbetat med frågan om förebyggande av våld i unga relationer, med särskilt fokus på killars våld mot tjejer samt prostitution och annan sexuell exploatering. Under flera år var hon också förbundsordförande i Unizon.</p>

<p>Egentligen är det ingen stor grej att Elektras mamma är en av Sveriges största mammabloggare. Ingen under 55 läser väl bloggar, och vem bryr sig om stela samarbeten med företag som tillverkar påslakan eller menskoppar? Men en kväll postar någon ett gammalt blogginlägg (med den pinsamma rubriken<em> Vi måste våga prata om psykisk ohälsa!!!!</em>) i klasschatten och plötsligt känner exakt alla till Elektras skämmigaste psykbryt nånsin. Sen går det snabbt utför. Det är krossade fönsterrutor, extrem mensvärk, en okänd pappa som plötsligt dyker upp och en gala med alla Sveriges mumfluencers, uppklädda och sminkade till tänderna (och Elektras mamma är nominerad till årtiondets NO FILTER-MAMI!!! Hur kul????). Hur blev livet så här?</p><p></p><p><em>Det känns så fake </em>är en humoristisk tragedi om samtiden, gränslösheten och den ständiga jakten på CONTENT. Läs den och ge den sen till en pinsam vuxen nära dig.</p>

<p><em>Det är alltid lugnt på kvällarna i simhallen. Ofta är Nike där helt ensam. Bassängen är bara hennes. Nike kliver långsamt i, känner ett lugn av att sjunka ner i det svala vattnet. Hon simmar en längd. En till. Doften av klor fyller huvudet. Hon älskar det här, att simma. Här blir hon en varelse som inte måste tänka, problemen följer aldrig med ner i vattnet.</em></p><p></p><p>Nike och Lowe lever helt olika liv. Hon hänger med killar hon inte fattar varför hon ens träffar. Han spelar hockey och är ihop med skolans snyggaste tjej. Men de har båda trassliga familjeförhållanden, de lever båda i skuggan av svåra, våldsamma händelser, såna man inte pratar om med någon enda människa. Och det är allt annat än själarnas möte när de möts i hissen i huset där Nike bor och dit Lowe just flyttat. Kan två vilsna personer tillsammans hitta rätt i sina känslor och mörka hemligheter?</p><p></p><p>En bitvis hård, stark och berörande roman om livsfarliga löften, missförstånd, svartsjuka, kärlek och hopp.</p><p></p><p>Om <em>Adios, hockeyhora</em>:</p><p>"Det är rappt och rysligt spännande om nätmobb­ning, kärlekstrassel och mörka hemligheter." Lydia Wistisen, DN</p><p>"Detta är en stark och dramatisk samtidsberättelse, som utan att förenkla inger hopp och framtidstro." Helen Ehriander, BTJ</p>

<p>Sjutton&aring;riga Ester har en d&ouml;d katt i frysen, en mamma som ibland g&aring;r upp om n&auml;tterna och kokar sitt smink. Hon genomlider gymnasiet med hj&auml;lp av sin b&auml;sta v&auml;n Natalie och deras k&auml;rlek till Dorothy Parkers texter. Det &auml;r tr&ouml;tta fester med killar i sotarm&ouml;ssa och tjejer som heter Saga, allihop.<br/><br/>Men s&aring; kommer en ny l&auml;rare, Ivar Lind. Han boxas p&aring; fritiden, har startat ett band, sett Angkor Wat och gett ut en diktsamling. Ester vill tycka illa om honom, men kan inte l&aring;ta bli att plocka upp hans tappade skjortknapp som hon l&auml;gger under kudden. Det ena leder till det andra och Dorothy Parker spelar en avg&ouml;rande roll i Esters drama.<br/><br/>Med ett spr&aring;k som sprakar och en drastisk humor skriver Joanna G&oacute;recka fram ungdomstidens l&auml;ngtan efter gr&auml;ns&ouml;vertr&auml;delser och att bli en egen m&auml;nniska, ibland genom n&aring;gon annan.<br/><br/><strong>Joanna G&oacute;recka</strong> &auml;r journalist och manusf&ouml;rfattare. Hon &auml;r kr&ouml;nik&ouml;r i G&ouml;teborgs-Posten, radiojournalist och poddproducent. "Nudes" &auml;r hennes f&ouml;rsta roman.</p>

<p>I början av 2000-talet, när trycket på barnpsykiatrin ökar och köerna tycks oändliga, träder tre visionära barnpsykiatriker fram för att förändra vården i ­ grunden. Anna Wiklund, MaiBritt Giacobini och Åsa Lundberg Schlyter delar en stark passion för att hjälpa barn, men även en djup frustration över det rådande systemet präglat av byråkrati, och ineffektiva vårdprocesser. De ser hur barn i akut behov av psykiatrisk vård fastnar i utredningar som drar ut på tiden, medan familjer famlar i ovisshet och utan stöd. </p><p>Deras modiga beslut att starta Prima barn- och ungdomspsykiatri förändrar både deras karriärer och framtiden för barn och unga inom psykiatrin. Den här boken är såväl en inspirerande berättelse om banbrytande förändringsarbete som en praktisk handbok för beslutsfattare, vårdchefer och andra yrkesverksamma. Den ger insikter i hur Primas framgångsrika vårdmodell är uppbyggd och inkluderar lättillgänglig information om diagnoser, behandlingsmetoder och barnpsykiatrins utveckling ett värdefullt verktyg för alla som vill förstå hur innovativa lösningar kan förbättra vården för de yngsta och mest utsatta.</p>