Svenska

<p>Vilken jävla skräll! Ja, det är nog det minsta man kan säga om den något överraskande sensationen, idag närmast institutionen, Jönssonligan. Få filmkaraktärer har fått sådan kultstatus som Sickan, Vanheden, Harry och Doris. Och få svenska filmer har älskats, hyllats och sågats som de om kvartettens lysande planer och dråpliga kupper i societetens närhet. </p><p>När Linus Kuhlin slår till igen gör han det med nästintill en dåres precision. I <i>Jönssonligan kupper, krut och kamratskap</i> lämnas ingenting åt slumpen: från Jönssonligans slumpartade tillkomst, via de osannolika publiksuccéerna till pulshöjande anekdoter om livslång vänskap och konflikterna bakom kameran. Här dissekeras och exponeras allt som hör den fiktiva tjuvligan till, in i minsta detalj.  </p><p>Boken innehåller intervjuer med såväl tidiga ligamedlemmar som dagens Sickan, Robert Gustafsson. Bland de många medverkande får vi även inifrånperspektiv från tungviktare som manusförfattaren Rolf Börjlind och regissören Mikael Ekman, Göstas bror som iscensatte de mest klassiska filmerna. Men framför allt rymmer denna biografi allt det som karaktäriserar Jönssonligan: humor, smartness, omsorg och förträfflighet. Samt, givetvis, en och en annan skräll.</p><p><i>Bonus: Ett lyyysande förord av Henrik Dorsin!</i></p><p><i>"Jag trodde att jag visste allt om Jönssonligan, men Linus har motbevisat mig. Jag slukade boken!"</i><i><br/></i><b>Edward af Sillén</b></p><p><b><i></i></b><i> Helvete! Den här boken borde jag ha skrivit! </i><i><br/></i><b>Kalle Lind</b></p><p><i>Vilken livsgärning och present till alla oss som älskar att gräva ner oss lite för djupt i populärkulturell historia. </i><i><br/></i><b>David Sundin</b></p>

<p>I tre personliga betraktelser rapporterar Aris Fioretos om hur den starka förnimmelse av närvaro, som en kropp nedsänkt i vatten ger upphov till, omsätts i litteratur. Han talar om åtrån som texters villkor, undersöker hungern som fordrande erfarenhet och utreder elektricitet - darrningar, dallrande - som ett sätt att vara både i och utom sig själv.</p><p></p><p>Klartänkt och inkännande mediterar Fioretos över litteraturens anatomiska hemligheter. Vad gör en text angelägen, känslig, koncis? Går det att som författare ofreda universum utan att mäta sig med gudar? Och hur göra för att orden skall kännas som kött gör? <em>Solar plexus</em> är ett lika livfullt som originellt försvarstal för en litteratur som känns på riktigt.</p><p></p><p>»Jag tänkte med största tacksamhet att så länge det finns badkar lönar det sig att leva. Ett bad och en cigarett.«</p>