Svenska

<p><b>Tony Olsson är en av Sveriges mest kända brottslingar. Han lärde sig stjäla av sin mor, blev nazist och var med i teaterpjäsen "Sju tre" av Lars Norén. Han var med vid Malexandermorden och har suttit halva sitt liv i fängelse. Här är Tony Olssons berättelse om varför han blev den han blev och vem han nu är på väg att bli.</b></p> <p>Tony Olsson om boken:</p> <p>"Jag är nog en av kriminalhistoriens mest omskrivna personer och ändå är det få som vet vem jag verkligen är. De flesta har dock en bestämd mening: jag är en polismördare, omskriven som ett svin, ett as, en riksskurk och mycket annat. </p><p> Faktum är att jag inte motsvarar någon av de föga hedersamma titlarna. Det vet människor som lärt känna mig. Men om jag nu inte är allt det där som sägs och skrivs, vad är jag då? En människa naturligtvis, med känslor och tankar precis som alla andra. </p><p> Med den här boken vill jag visa att det finns en människa bakom brotten, en människa som är så mycket mer än gärningarna som jag gjort mig skyldig till. Jag vill dela med mig av mina tankar och känslor och jag hoppas att människor vill förstå. Jag är inte allt det hemska som tillskrivs mig. Också jag har förmåga att känna empati och ånger. </p><p> Den här boken är inte en ursäkt för eller ett rättfärdigande av de brott jag är dömd för, den är kanske inte ens en förklaring. Jag har enbart skrivit om delar av mitt liv, delar som jag ansett har haft betydelse för min utveckling. </p><p> Det är också min avsikt att avliva myten om att vi har en human kriminalvård i Sverige. Jag vill berätta om hur nedbrytande och människofientlig miljön är på landets största fängelser. I skrivande stund är jag placerad i en isoleringscell på Kumlafängelset efter en spektakulär rymning från Hallfängelset den 27 juli 2004. Det är många som vill veta varför och hur jag kunde rymma och jag vill bemöta den hätska debatten i massmedierna med krav på hårdare tag mot oss intagna. Det kan vara dags att understryka att det är just hårdare tag som var orsaken till upplopp och rymningar tidigare under 2004." </p><p> <b>Tony Olsson</b> </p> <p><br/></p>

"Jag föddes och trasades sönder i Birkenhead. Oönskad, misshandlad, såld, bortbytt, fotograferad, filmad, lämnad att dö, fördärvad, skuldbelagd, sviken och förbigången. Men jag föddes även med en brinnande eld inom mig. Jag kallar den för min Fenixeld. Jag är inget offer - det ordet beskriver bara vad jag råkade ut för. Inte heller är jag en överlevare för det antyder att jag kommit över allting. Jag är en Fågel Fenix och det pågår en ständig process inom mig. Detta är min berättelse."<br/><br/>Orden kommer från Shy Keenan. Under hela sin barndom blev hon systematiskt våldtagen av sin styvfar. Och hen¬nes mor misshandlade henne så svårt att hon hade både nedsatt hörsel och syn den dag hon började skolan. Vid 10 års ålder var hon nära att dödas av en grupp pedofiler som hon blivit såld till.<br/><br/>I vuxen ålder beslutade sig Shy för att berätta sanningen och få de skyldiga ställda inför rätta. Efter en utdragen process dömdes både styvfadern och några av hans medhjälpare till långa fängelsestraff inte bara för vad de gjort mot Shy utan för flera fruktansvärda brott även mot andra barn.<br/><br/>Trasig är en av de mest skakande och ärliga skildringar av barns utsatthet som någonsin skrivits. På ett rakt och självutlämnande sätt berättar Shy Keenan om sina fruktansvärda upplevelser. Men hon uppvisar även en inneboende styrka och förmåga att trots allt överleva och vända smärtan till något positivt som kan hjälpa andra i liknande situation.<br/><br/>Pressröster om Trasig:<br/><br/>"Jag rekommenderar alla att läsa Trasig, om inte annat för att förstå hur sjuk en del av mänskligheten faktiskt är."<br/>- Kick Off<br/><br/>"Hur kan någon göra så här mot ett 4-årigt barn. Polisen och de sociala myndigheterna måste ha varit blinda!!! Alla som utnyttjade Shy borde få livstids fängelse. De stal ju hennes liv ..."<br/>- amazon.co.uk

"Något som knappast undgår någon är väl att jag började slita hårt för att dra in pengar redan som 10-åring och att det först är de senaste 20 åren som livet lugnar sig något. Förmodligen en av anledningarna till att jag njuter så mycket av tiden som pensionär, men inte den enda. Trots att barndomen är splittrad och arbetsam lär jag mig saker som jag har nytta av hela livet, och då menar jag inte främst det praktiska. Å ena sidan har min inställning alltid varit att det inte finns några svåra saker, utan det är bara att bita ihop och försöka igen tills man är nöjd. Svårigheter är till för att övervinnas. Så har det varit hela mitt liv, och det är det som är själva livet. Några av mina närmaste tycker att jag är envis, men det är nog det som har gjort mig till den jag är. Å andra sidan har det alltid känts bättre att ta det säkra före det osäkra för man kan aldrig veta vad som väntar runt hörnet. Em inställning som betyder att jag har missat en del chanser men samtidigt har stått på fast grund under redans gång." Lagom till sin 75-års dag tecknar Kenneth Emanuelsson ned sina personliga minnen från livet samtidigt som han försöker fånga tidsandan. Ibland är berättelsen detaljerad, ibland svepande, men "jag antar att det är så minnet fungerar - i alla fall gör mitt det."

Mamma Sa Att Jag Var Sjuk [Bok / Pocket]

Jackie Ferms uppväxtskildring kom ut samma dag som hennes pappa släpptes ur fängelset. Den var tänkt som en försoning.<br/><br/>I <i>Rövardotter</i> skriver Jackie Ferm om livet i en söndertrasad familj, om utsatthet och missförhållanden i fosterfamiljer och på behandlingshem, och om att vara ensam och övergiven.<br/><br/>Hennes enda trygghet är den älskande pappans innerliga brev, skickade från olika fängelser. Hans många tankar om livet och faderliga råd löper som en röd tråd genom hennes livsberättelse, men det är inte alltid att de stämmer överrens med verkligheten. <i>Rövardotter</i> är skriven av en utflippad, gränslös, vacker och farlig rövardotter som bestämt sig för att ta revansch på livet. Det är en berättelse om att inte ge upp, om att trotsa det sociala arvet och att skapa sig en egen identitet, även om det innebär att klä av sig naken inför hela svenska folket.<br/><br/>Bokens release blev förstasidesstoff i samband med uppgörelsen mellan far och dotter. Sedan dess har den fortsatt att väcka uppmärksamhet i och med diskussionerna kring reality-såporna. Sällan har en bok väckt så mycket känslor.<br/><br/>"Sitter som en knytnäve i mellangärdet." Sydsvenskan<br/>"En av de sorgligaste böcker jag läst." Åsa Linderborg, Aftonbladet<br/>"Det är omöjligt att läsa hennes historia utan att gripas av stor respekt." Lotta Olsson, DN

Champagneflickan en svensk strippa berättar är den sanna historien om hur en ung svensk kvinna på grund av olyckliga omständigheter hamnar i sexindustrin i Köpenhamn och försörjer sig som strippa, ända till dess att en av hennes arbetskamrater blir brutalt mördad. Det är en nyanserad och inträngande skildring av en verklighet som omges av både många fördomar och romantiska föreställningar. Här får vi veta hur det verkligen är att arbeta på en strippklubb och umgås med personer i den undre världen.<br/><br/>Champagneflickan är ett i allra högsta grad levande vittnesmål av en sann överlevare. Det är med stor berättarglädje och befriande självdistans som Caroline Jensen ger oss sin historia om den hisnande korta färden från tryggt svenskt vardagsliv till den utsatta tillvaron i den danska porrbranschen. Det här är ingen sensationstext, utan verkligheten så som den upplevdes av en som var där.<br/><br/>CAROLINE JENSEN är född 1978 och har varit balettdansös vid Malmö stadsteater, sångerska, universitetsstuderande, strippa, diskjockey och mycket annat. Detta är hennes första bok

Ramona Fransson har skrivit en självbiografi om sin ofrivilliga barnlöshet. Ramona har på ett sorgmodigt, öppet och berörande sätt skildrat sin längtan och smärta i kampen för att lyckas bli gravid.<br/><br/>På SU Sahlgrenska i Göteborg finns Lars Nilsson, leg.läk, docent, överläkare, med,ansv, IVF på IVF-enheten/Reproduktionsenheten, Kvinnokliniken SU Sahlgrenska, Område särskilda specialiteter, som hjälpte Ramona under flera år. I samband med att Ramona färdigställde manuset till boken, tog hon ånyo kontakt med överläkare Lars Nilsson och ställde frågor om "Hur ska man bistå dagens ofrivilligt barnlösa par", som han tog sig vänligheten att besvara.<br/><br/>Väckarklockans signal hördes i bakgrunden, men jag ville inte vakna. Fan också! Signalen överröstade mina tankar. Samtidigt som jag sträckte ut handen för att få tag i termometern, rev jag ner boken som låg på nattduksbordet. Jag böjde mig ner för att lyfta upp den. Titeln stirrade mig upp i ansiktet. "Ett barn blir till". Jag stoppade tempen i munnen och lutade mig tillbaka på kudden. Två minuter senare kom det välkända bip bip ljud, som talade om var i menscykeln jag befann mig. Var det dags att ringa efter Krister eller skulle han få äta sin lunch i lugn och ro? Efter att jag fyllt i tempkurvan var svaret uppenbart. Hans lunch låg inte i farozonen. Kurvans utseende hade formen av en berg-och-dal-bana. Min suck hördes i hela sovrummet. Herregud, skulle detta aldrig ta slut?<br/><br/>Det fanns ett svar på den frågan, men då skulle vi vara tvungna att avstå från barn och det var inte det svaret jag ville ha!<br/><br/>Hur många år av mitt liv har jag tillbringat i väntrum, tummat på gamla veckotidningar och stirrat på färglösa väggar? Det var nog tur att jag inte hade fört någon statistik. Det hade säkert varit en skrämmande läsning. Jag blev avbruten i mitt funderande av en telefonsignal.<br/>Hej, Helena. Det är Krister, hur mår du?<br/>Tack bra, efter omständigheterna.<br/>Vad menar du med det?<br/>Din lunch är oantastad, om du förstår vad jag menar, sa jag.<br/>Det är med andra ord inte dags än, sa Krister.<br/>Nej, du kan lugnt tugga vidare på din smörgås!<br/>Helena, du låter så arg. Har jag gjort något?<br/>Nu hade jag gjort det igen. Jag hade passerat gränsen. Varför var det så svårt för mig att behärska mitt humör? Det var inte Kristers fel att det inte tog sig. Tyvärr var det ett återkommande problem i vårt förhållande. Krister var snäll och jag var elak.<br/>Förlåt, det var inte meningen att fräsa åt dig, sa jag. Du förstår, det här med tempkurvan driver mig till vansinne!<br/>Okej, jag kommer hem vid fyratiden som vanligt, sa Krister. Är det något du vill att jag ska ta med mig hem?<br/>Ja, en påse med befruktade ägg skulle jag vilja säga, men det gjorde jag naturligtvis inte.<br/>Nej tack, det behövs ingenting här hemma. Hejdå!<br/>Efter samtalet återgick jag till mina funderingar. Tänk om någon kunde uppfinna ett glöm-bort-bli-med-barn-piller. Så mycket enklare livet skulle bli.