Svenska

<p>Varför har musikalitet kommit att ses som en så central kvalitet i talteatersammanhang? Teaterregissören liknas inte sällan vid en dirigent, skådespelaren vid ett instrument, pjästexten vid ett partitur. Man talar om tonen i en replik, pulsen i en dialog, tajmingen i en scen, rytmen i en föreställning »Musikalisk« är som regel ett starkt positivt laddat ord medan motsatsen får sägas gälla för adjektivet »teatral«.</p> <p>I <i>Skådespelarens musikalitet</i> intervjuar Sven Bjerstedt (lektor i musik vid Teaterhögskolan i Malmö) några av våra främsta skådespelare, regissörer och dramatiker: Stina Ekblad, Gösta Ekman, Lena Endre, Staffan Göthe, Henric Holmberg, Mia Höglund Melin, Sissela Kyle, Rolf Lassgård, Ann Petrén, Marie Richardson, Göran Stangertz, Tobias Theorell och Iwar Wiklander. Samtalen handlar om centrala kvaliteter i skådespelarkonsten: liv, trygghet, närvaro, fokus, mod, kommunikation och musikalitet.</p>

<p>Hur känner man sig när man är som jag är nu? Klockan är mycket. Alla med lite vett i ­huvudet borde sova eller åtminstone vara ­sömniga vid den här tiden. Jag vill absolut inte sova. Jag vill sitta uppe hela natten. Jag skulle vilja ha någon att tala med. Någon som är likadan som jag.</p><p>Några år innan skådespelerskan Lena ­Nyman gick bort fattade hon det ovanliga beslutet att låta sina privata dagböcker tillgängliggöras för eftervärlden den dag hon dog. ­Texterna i dagböckerna har en litterär intensitet och behandlar teman som konflikten mellan kärlek och karriär, förhållandet till kropp, klassbakgrund, konstnärskap, ensamhet och frigörelse. Dagböckerna ger en unik möjlighet att lära känna en ­skådespelare som var före sin tid och som hade ett djupt konstnärligt förhållningssätt till att utforska sig själv och världen.</p>

Om att växa upp med en ensamstående pappa, om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall. Författare: Åsa Linderborg Dramatisering/Bearbetning: Pia Gradvall Redi: Peter Schildt Musik: Anders Melander Skådespelare: Angela Kovacs, Leif Andrée, Pia Johansson, Bertil Norström, Margreth Weivers, Annika Hallin, Lena T Hansson, Pontus Gustafsson, Jonas Falck, Peter Schildt och Maja Johansson, Alice Luthander Zackarias Nilsson

Denna bok handlar om skådespelaren Per Oscarsson, särskilt om hans filosofi och syn på livet och tillvaron. Boken grundar sig på en flerårig brevväxling mellan Per Oscarsson och Martin Krauklis, och tar upp allt från livsfrågor och existentiella funderingar till enkla vardagshändelser. Här ryms både humor och poesi och ibland utmynnar samtalen i nervpirrande ställningskrig kring frågorna. Läsaren får inblick i hur relationen mellan vännerna utvecklas, något som beskrivningar av möten, telefonsamtal och omständigheter mellan breven kastar ett extra ljus över. Manuset till Per Oscarssons memoarer, som var så viktiga för honom och som han hade arbetat i 26 år med, blev lågornas rov vid den brand som tog hans och hans hustrus liv natten till den 31 december 2010. Denna bok handlar inte om hans självbiografi, och det är inte heller hans skådespelarkarriär som är i fokus här, utan vi möter honom försänkt i tankar ute på ängarna, i meditation under skogsvandringarna och reflekterande vid skrivbordet under uppehåll mellan skådespelarinsatserna. De existentiella frågeställningarna om universum, om vi har en fri vilja, om människans villkor och så vidare, är av det universella slag som har ställts av människor i alla tider och kulturer.

Modern Teatermaskering [Bok / Inbunden]

Suzanne Osten är nyskapande i sin regi, teoretiskt och politiskt välformulerad och välorienterad, och har alltsedan slutet av 1960-talet stått i centrum för utvecklingen av en politiskt radikal och formmässigt experimenterande teater i Sverige. Boken är illustrerad med Suzanne Ostens egna teckningar.

Teater Lacrimosa har under ett år ordnat workshops och samtal med några av Sveriges främsta skådespelare, bl.a. Ann Petrén, Gunilla Röör, Pia Johansson och Sissela Kyle. Utgånspunkten har varit att det förvisso är viktigt att prata om jämställdhet men ännu viktigare att börja göra annorlunda. Såväl åskådare som skådespelare tar med sig föreställningar om manligt och kvinnligt in på scenen. Hur en teaterföreställning sätts upp, hur skådespelaren bygger en rollkaraktär och hur ett scenuppförande tolkas av åskådaren följer osynliga regler och förväntningar om kön som omger oss. Vad skapar detta för konsekvenser i det skådespelartekniska arbetet? Hur skiljer sig förutsättningarna för gestaltning och mötet med publiken mellan män och kvinnor yrkesverksamma som skådespelare? Det är några av de frågor som diskuteras i Större än så här.