Svenska

Projekt och recept för sommarlivet.<br/><br/><br/><br/>I sin nya bok ger Elsa Billgren och Sofia Wood inspiration till ett kreativt och njutbart liv i sommarhemmet. Genom lustfyllda DIY-projekt och konkreta inredningsidéer visar de hur man med enkla och smarta medel kan skapa en vilsam och vacker miljö i ett hem som gjort för ledighet.<br/><br/>Följ med till Back i östgötska skärgården och till Alskog på Gotland där tröskeln är låg och entusiasmen hög. Med hjälp av återbruk och en kärlek till patina får lantställena långsamt växa fram i takt med livet. Författarna restaurerar och klär om möbler, anlägger enkla odlingsbäddar, målar, syr, dekorerar och lagar underbar mat för hela sommaren. Menyer som bygger på en tanke om att man använder det som finns på plats, i modesta odlingar och välplanerade skafferier.<br/><br/><em>Sommarhemmet</em> är handboken för alla som drömmer om sommarlov, bland vilda buketter, plockmat och loppisfynd.

Hur och när bluesen kom till Sverige är det första heltäckande verk som skrivits om detta ämne. Inledningsvis beskrivs vad som kännetecknar blues, dess ursprung, historia och spridning. De första besöken av afroamerikanska musiker och deras påverkan på inhemska musiker behandlas. Hur bluesen bemöttes hos oss i början redogörs det för. Fokus ligger dock på utvecklingen från 1960-talets bluesboom fram till i dag. Här behandlas utförligt de afroamerikanska bluesbesöken, men också de viktigaste svenska artisterna, bluesföreningarna och andra bluesarrangörer, bluesfestivaler, svenska bluesproducenter samt bl.a. radio- och tv-program om blues. De svenskar som tidigt reste till USA för att uppleva musiken på plats berättar sin historia. Även musikformerna ragtime, boogie-woogie, cajun och zydeco får sin beskärda del. Boken innehåller många unika bilder och en hel del anekdoter från möten med bluesmusiker. Författaren har på olika sätt varit djupt involverad i den svenska bluesscenen sedan slutet av 1970-talet.

Det är höst i Mumindalen. För dem som kommer dit ser allting annorlunda ut - inte riktigt som de hade tänkt sig. Och muminfamiljen verkar inte vara hemma. De figurer som samlas i det tomma muminhuset får försöka bo och leva med varandra bäst de kan. Det är Filifjonkan och Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet och den lilla homsan Toft. Långt bortifrån kommer Snusmumriken vandrande tillbaka

Alla älskar Emil! Nu kommer <em>Stora Emilboken</em> i ny, uppfräschad utgåva. Boken innehåller tre Emilböcker: <em>Emil i Lönneberga</em>, <em>Nya hyss av Emil i Lönneberga </em>och <em>Än lever Emil i Lönneberga</em>. Med massor av svartvita originalillustrationer av Björn Berg. Det blir en tjock, maffig volym - perfekt som present!<br/><br/>Böckerna om Emil och Ida handlar om Astrid Lindgrens eget Småland och berättelserna är inspirerade av hennes fars barndomsminnen. De har blivit mycket älskade, inte minst tack vare Björn Bergs suveräna bilder.

Boken ges ut i samband med Riksskogs­taxeringens 100-års jubileum 2023 och behandlar inledningsvis taxeringens förhistoria, tillkomst och utveckling. Utifrån insamlade data beskrivs därefter den svenska skogens tillstånd och förändring under ett sekel samt hur data samlas in, bearbetas och redovisas. Därefter beskriver några forskare hur taxeringens data använts inom olika discipliner. Insamlade data används även av myndigheter, organisationer och näringsliv i sitt interna arbete, vilket beskrivs av företrädare i några kapitel. Att sia om skogen och dess användning i framtiden är svårt, men i ett avslutande kapitel beskrivs vilken trolig framtid taxeringen står inför och hur den kan mötas för att även i fortsättningen bistå med svar till stöd för samhällets ambitioner att bedriva ett hållbart skogsbruk.<br/><br/><br/><br/>Medverkar gör Jon Andersson, Svante Claesson, Jonas Dahlgren, Björn Elfving, Andreas Eriksson, Lena Gustafsson, Peter Holmgren, Björn Hägglund, Ola Inghe, Jonas Jacobsson, Jimmy Jönsson, Malin Kanth, Lars Kardell, Göran Kempe, Emma Kritzberg, Mattias Lundblad, Anders Lundström, Johanna Lundström, Annika Moss­ing, Mona Naeslund, Pekka Niemelä, Mats Nilsson, Håkan Olsson, Hans Petersson, Malin Sahlin, Mats Sandewall, Erik Sollander, Göran Ståhl, Tomas Thuresson, Erik Valinger, Mats Walheim, Sören Wulff, Hans Åkesson, Karin Öhman, Lars Östlund samt Jonas Fridman och Kjell Danell som är bokens huvudredaktörer. 

Under 1500-talet och början av 1600-talet utvecklades många av de konstruktioner och den verktygskultur som präglar möbelhantverket ännu i dag. Under 1700-talet förfinades teknikerna samtidigt som tillverkningen effektiviserades, arbetet specialiserades och ett nytt system av underleverantörer etablerades. Under industrialismens 1800-tal tillkom fler material jämte en mängd innovationer som lade grund för 1900-talets industrianpassade möbeldesign. Parallellt löper en stilhistoria från renässans till modernism. Hur hänger allt detta samman?<br/><br/>Denna bok handlar om material, teknik och form i möbelhantverkets historia. Närmare bestämt om förhållandena mellan dem. Kunskaper om råämnen och tillverkning är viktiga för den som ska tolka en äldre möbel och dess gestaltning. Varför ser möbeln ut som den gör? Vad går det att utläsa av spåren efter verktygen, det personliga handlaget och de skriftliga källorna? Vilka val har hantverkaren gjort och vilka har alternativen varit?<br/><br/>Framställningen rör sig nära föremålen möbler från adliga, borgerliga, allmoge- och kyrkliga miljöer men ställer också allmänna frågor. Några definitiva svar om hur material, teknik och form samspelar går inte att ge men relationen kan i varje fall diskuteras. Samma sak med teman som rationalisering, arbetsfördelning, yrkesidentiteter, färdigheter, kreativitet och ekonomi både förr och i dag. Möbelhantverkets historia lånar sig till ett samtal om det materiella skapandets villkor och om hållbarhet i ordets alla bemärkelser.<br/><br/><i>Johan Knutsson är professor i möbelkultur vid Malmstens, Linköpings universitet, och Nordiska museet. Peter Segemark är fotograf vid Nordiska museet. </i>

Tintin kommer en kallhamrad falskmyntarliga på spåren, vilket efter en vild jakt för Tintin och Milou till Skottland och den mytomspunna svarta ön utanför Kiltoch, där det går rykten om ett ohyggligt odjur i slottsruinen. <br/><br/><i>Den svarta ön</i> är det enda Tintinäventyr som Hergé tecknade om helt två gånger; först från svartvitt till färg, och nästa gång för att färgversionen från 1943 kändes omodern då ett engelskt förlag skulle ge ut boken på 1960-talet. Det är denna senare färgversion som svenska läsare är mest bekanta med, vilket gör denna retroutgåva extra intressant för fansen. <br/><br/>De nio första Tintinäventyren tecknade Hergé i svartvitt, med start 1929. De publicerades först som följetong i olika tidningar innan de gavs ut i bokform. Samtliga kommer nu att ges ut i svensk översättning i ett utförande snarlikt det ursprungliga.