Svenska

1961 frågade president John Kennedy sina försvarsgrenschefer hur många människor i Sovjetunionen och Kina som enligt deras planer skulle omkomma vid ett kärnvapenkrig. Svaret var ett diagram som angav dödstal på mellan 275 miljoner och 325 miljoner. På en följdfråga från Ellsberg om dödstal utanför Sovjet och Kina var svaret att ungefär ytterligare hundra miljoner dödsfall skulle inträffa i Östeuropa, hundra miljoner i Västeuropa, beroende på vindriktningen. Men oavsett årstid förutspåddes minst ytterligare hundra miljoner dödsfall från nedfall i de mestadels neutrala länderna intill sovjetblocket och Kina, däribland Finland, Sverige, Österrike, Afghanistan, Indien och Japan. Finland skulle till exempel utplånas av nedfall från USA:s marksprängda explosioner mot de sovjetiska ubåtshamnarna i Leningrad. Den totala dödssiffran beräknad av Försvarsgrenscheferna, från ett amerikanskt förstaslag riktat mot Sovjetunionen, dess satelliter i Warszawapakten och Kina, skulle bli ungefär sexhundra miljoner döda. "Från den dagen har jag haft ett överordnat mål i livet: att förhindra att en plan sådan som denna genomförs" skriver Ellsberg. Med sin bok The Doomesday Machine (2017) gick Daniel Ellsberg åter till storms mot Pentagons hemliga krigsplaner. Han varnar för en global nukleär förintelse som en konsekvens av de nio kärnvapenstaternas vägran att efterfölja NPT-avtalets påbud om nukleär nedrustning med sikte på en kärnvapenfri värld. "Både en brådskande varning till allmänheten som blivit farligt hemmastadd vid idén att vapnen som kan förinta oss alla för evigt ska stå i högsta beredskap." (Edward Snowden) När han 1971, väl medveten om risken för ett långvarigt fängelsestraff och en krossad karriär, läckte Pentagons dokument om Vietnamkriget 1945-67 (The Pentagon Papers) blev han världens viktigaste visselblåsare. I spåren avsattes en lögnaktig regering, ett folkrättsvidrigt krig förkortades och otaliga människoliv räddades. Steven Spielbergs filmthriller "The Post" från 2017 handlar om Washington Posts beslut att publicera avslöjandena sedan New York Times hotats till tystnad. Daniel Ellsberg är också ämne för den Oscarnominerade dokumentären "Amerikas farligaste man". Sveriges tidigare FN-ambassadör Pierre Schori skriver i förordet: "Nu, snart 40 år senare, har den tidens fem nukleära stater blivit nio, med kanske flera stater i kulisserna. Samtidigt har två svenska regeringar svikit Sveriges hävdvunna kamp mot alla domedagsvapen och sökt skydd under illusionen av kärnvapenalliansen Natos radioaktiva paraply. Låt oss inte överlämna ansvaret för vår och planetens överlevnad till nästa generation. Låt oss ta lärdom och hämta inspiration från Daniel Ellsberg, som själv har skådat besten i ögat, och som med sin bok förser oss med information och manar oss till en i alla bemärkelser humanitär handling!" Daniel Ellsberg var 2018 års mottagare av Olof Palme-priset.

<p>"Texterna torde absolut tilltala dem som kittlas av krigshistoria, flyghistoria och personöden." BTJ</p><p>Över ett dussin svenskar lyckades trots många hinder bli flygare på brittisk sida under andra världskriget. De upplevde några av 1900-talets största flyghistoriska milstolpar i strid mot tyska Luftwaffe, liksom fantastiska äventyr på marken. Vi får också möta tre svenska kvinnor som kom att spela viktiga men märkligt bortglömda roller för flygutbildning och flygledning på brittisk sida. Det står även klart att flera piloter inom svenska flygvapnet försökte lämna Sverige för att bli piloter i Royal Air Force. Det här är boken om verkliga svenska Biggles-piloter, men också om hur illa de överlevande flygarna passade in i det "neutrala" Sverige och om svenska folkets paradoxala entusiasm för den fiktive karaktären Biggles.   </p><p>LARS GYLLENHAAL arbetar som författare och krönikör. Han har skrivit en rad böcker om Sveriges militärhistoria. </p><p>LENNART WESTBERG har publicerat flera artiklar om förintelsen och en uppmärksammad studie om svenskarna i Waffen-SS. Tillsammans har de tidigare utkommit med tvåbandsverket Svenskar i krig. </p>

<p>I Operation Z gör Jacques Baud en inträngande analys av Ukrainakriget­ och dess bakgrund. </p><p>- Han sätter in kriget i sitt historiska sammanhang alltifrån Ukrainas ­själv­ständighet 1991 över Majdanhändelserna och inbördeskriget i Donbass 2014 till den dramatiska upptrapp­ningen i ­februari 2022. </p><p>- Han belyser de stridande styrkorna på båda sidor och deras politiska ideal och ­militära strategier. </p><p>- Han diskuterar Sveriges och Finlands Natoansökan.</p><p>- Han tar upp propagandakriget och det ekono­miska kriget. </p><p>- I ett för den svenska utgåvan nyskrivet kapitel kommenterar han höstens ukrainska motoffensiver och sabotagen mot Nordstream och Kertjbron.</p><p>Den detaljerade beskrivning av krigets orsaker, förlopp och möjliga slutpunkt som Jacques Baud gör, utifrån i huvudsak västliga och ukrainska källor, skiljer sig på flera punkter ifrån den som hittills varit dominerande i väst. </p><p>VÄST har hävdat att den ukrainska armén, med vapenstöd från Nato, kan vinna över den ryska. </p><p>BAUD menar att de idag existerande styrkeförhållandena snarare talar för att Ryssland kommer att uppfylla åtminstone delar av sina krigsmål. </p><p>VÄST har motsatt sig att Zelenskyj förhandlar med Moskva. </p><p>BAUD ifrågasätter om denna policy varit klok med tanke på att den hittills för Ukraina inneburit ökade förluster både av soldater och territorier. </p><p>VÄST har drivit linjen att ekonomiska sanktioner kommer att få Ryssland på fall. </p><p>BAUD pekar på att Väst­europa i flera avseenden är mer beroende av Ryssland än tvärtom och att kriget förvisso har lett till ekonomisk kris, men inte i Ryssland som det var tänkt, utan i Väst­europa. </p><p>»Om du varken känner din fiende eller dig själv, så kommer du att besegras i varje slag«, skrev den kinesiske militärstrategen Sun Tzu. </p><p>Denna lärdom tycks ­väster­ländska politiska ledare inte ha tagit till sig när det gäller Ukrainakonflikten, menar Jacques Baud. I brist på djupare kunskap om konfliktens rötter, om kombattanterna och om krigets utveck­ling har de inte förmått att agera rationellt. Därigenom har de, para­doxalt nog, skadat både Ukrainas och ­Väst­europas sak, skriver han. </p><p></p><p>OM JACQUES BAUD </p><p>Jacques Baud, född 1955, är författare och fri­stående konsult i Bryssel inom underrättelse- och säkerhets­området. Han har tidigare bl.a. innehaft följande tjänster: </p><p>- Överste i schweiziska armén 1998-2020. </p><p>- Säkerhetsrådgivare, ansvarig vid Nato för att bekämpa spridning av handeldvapen 2013-2017, bland annat med uppdrag i Donbass. </p><p>- Natorådgivare åt Ukraina i dess uppbyggnad av de väpnade styrkorna.</p><p>- Chef för FN:s avdelning för fredsbevarande operationer (UN DPKO), New York, 2009-2011. </p><p>- Militär rådgivare till det schweiziska utrikesdepar­te­mentet 2002-2009. </p><p>- Medlem i den schweiziska generalstaben 1999-2002. </p><p>- Underrättelseofficer i Schweiz armé med ansvar för Warsawapakten 1983-1990. </p><p></p><p>JACQUES BAUDS TIDIGARE BÖCKER </p><p>Jacques Baud har tidigare bl.a. publicerat följande böcker: </p><p>- Poutine: Maître du jeu? (Putin: Spelets mästare?) 2022. </p><p>- L'Affaire Navalny (Navalnyjaffären) 2021. </p><p>- Terrorisme: Mensonges politiques et stratégies fatales de l Occident (Terrorism: västvärldens politiska lögner och ödesdigra strategier) 2016.</p><p>- Encyclopédie du renseignement et des services secrets (Encyklopedi om underrättelsetjänster) 2004. </p><p>- La Guerre asymétrique ou la Défaite du vainqueur (Asymmetrisk krigföring eller vinnarens nederlag) 2003. </p><p>- Les forces spéciales de l'organisation du Traité de Varsovie (Warszawapaktens specialstyrkor) 2002.</p>

<p>Sverige hade under kalla kriget ett speciellt läge. Sovjetunionen låg bara 15 mil bort, på andra sidan Östersjön. Vad som ägde rum där gick utmärkt att avlyssna från Sverige. Sverige skaffade sig unika kunskaper.</p><p>Under svenska militära övningar tänktes Sovjetunionen anfalla över Torne älv, över havet i en kustinvasion och med omfattande luftlandsättningsförband. Hur mycket av detta var egentligen realistiskt? FRA gjorde egna bedömningar utifrån spaningsresultaten, särskilt mot slutet av det kalla kriget. Hur såg den sovjetiska krigsplaneringen egentligen ut? Vad övade egentligen de sovjetiska förbanden? Och vad övade de inte? Vilken verklig förmåga hade Sovjetunionen?</p><p>Jan-Olof Grahn har varit chef för FRA:s militärt inriktade verksamhet i slutet av kalla kriget och även åren därefter. Han är något av en nestor inom svensk signalspaning och underrättelsetjänst. Med egna unika inblickar skildrar han signalspaningens och kalla krigets historia.</p>

<p>72 minuter. Så lång tid tar det från den första upptäckten av ett avfyrat nordkoreanskt kärnvapen med slutmål Washington DC till dess att stora delar av civilisationen ligger i ruiner. Vapnet som skulle innebära slutet på de stora världskrigen har utvecklats till ett monster bortom mänsklig kontroll. Den ömsesidiga terrorbalansen är så pass skör att allt kan raseras av ett missförstånd, eller en enda impulsiv statschef.</p><p>Här erbjuds en unik inblick i det kärnvapenmilitära etablissemanget. Den amerikanska journalisten Annie Jacobsen har utforskat teknologierna, säkerhetssystemen, planerna och riskerna. Minut för minut skildrar hon det potentiella händelseförlopp som inga världsledare vill tala öppet om &ndash; men som när som helst kan bli verklighet.</p><p>Annie Jacobsen är journalist och pulitzerprisnominerad författare till en rad uppmärksammade böcker. <i>Kärnvapenkrig</i> har blivit en omdiskuterad bästsäljare i USA.</p><p>Med förord av Martin Kragh.</p>

<p>Jan Leijonhielm är en nestor inom den svenska underrättelsevärlden, specialist på Sovjetunionen och Ryssland. Han befann sig i händelsernas centrum under en stor del av kalla kriget och även åren därefter.</p><p>Han var tidigt verksam vid det omtalade IB, som avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt 1973. IB var en hemlig underrättelseorganisation underställd Försvarsstaben. I den här boken skildrar Jan Leijonhielm den så kallade IB-affären inifrån, men även IB:s verksamhet i stort.</p><p>Leijonhielm ledde sedan en verksamhet som gick ut på att analysera det sovjetiska samhällets ekonomiska resurser och bakvägen komma fram till landets potential. Verksamheten Öst Ekonomiska Byrån skedde i samarbete med det svenska näringslivet och Försvarsmakten. Som mångårig projektledare på FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) ledde han slutligen den Rysslandsforskning som idag framstår som en av de viktigaste kunskapskällorna i Sverige. </p><p>Jan Leijonhielm har framför allt unika erfarenheter av att hantera agenter, informatörer och avhoppare - det som bland underrättelsefolk kallas HUMINT, <i>Human Intelligence</i>. Hur vet man om någon talar sanning? Eller om det istället rör sig om en infiltratör? Varför missar vi varningssignaler?</p><p><i>Jan Leijonhielm</i> (född 1944) har studerat ryska i militär regi och därefter utbildat sig i bland annat sovjetologi vid Stockholms universitet. Han har varit verksam vid MUST, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, liksom vid IB, den hemliga Informationsbyrån. Han har även varit chef för Öst Ekonomiska Byrån och senare institutionschef och projektledare för Rysslandstudierna vid FOI samt vid CATS, ett underrättelseanalysprojekt vid Försvarshögskolan.</p><p>Boken bygger i hög grad på författarens egna erfarenheter samt på möten och intervjuer med ledande svenska och internationella politiker, underrättelsechefer och forskare, såväl i väst som i öst.</p><p>Om boken:</p><p>Carl Bildt: "Efter decennier av tystnad finns det nu mycket Jan Leijonhielm kan och vill berätta. Underrättelsetjänst är viktigt för Sveriges säkerhet. Och det är viktigt att dessa dolda tjänsters historia nu skrivs. En fascinerande läsning."</p><p>Gudrun Persson, docent och forskningsledare vid FOI: "Långt från fantasins spionromaner blottlägger Jan Leijonhielm i sin bok tidigare okända delar av svensk underrättelsetjänst. Med underfundighet och pregnans avslöjar han hur det egentligen är, och det är berikande läsning för äldre och inte minst kommande generationer."</p><p>Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys: "Jan Leijonhielms bok ger en unik inblick i de mest mytomspunna men samtidigt minst kända delarna av det svenska underrättelsesamhället."</p><p>Kent Zetterberg, professor vid Försvarshögskolan: "Den svenska bevakningen av Sovjetunionen och Ryssland under epoken från 1960-talet fram till idag ges i mina ögon en närmast oöverträffad beskrivning och analys av en av våra stora experter på området."</p><p></p>

<p>Fredskemisten är vapeninspektören Åke Sellströms berättelse om livet i några av världens mest svåråtkomliga rum. Den öppnar dörren till aktiva stridszoner, till det hemliga spelet i underrättelsevärlden, till de medicinska högrisklaboratorierna och till förhandlingarna där linjerna dras mellan krig och fred.</p><p></p><p>Våren 2013 har han, efter en lång karriär som kemist, hjärnforskare och FN-medarbetare, tillslut lovat sin familj att det inte ska bli några fler krig. Men så ringer telefonen.</p><p></p><p>Syrien står i brinnande inbördeskrig. Situationen är akut och FN har misslyckats med allt. Nu finns obekräftade uppgifter om att nervgas används i striderna. FN:s generalsekreterare Ban Ki-mon ber Åke att avbryta pensionen för ett sista uppdrag: att resa till Syrien för att ta upp jakten på sanningen.</p>