Svenska

<p>Andra världskriget pågår för fullt och kartritaren Merry Tremayne drömmer om att få arbeta ute i fält. Det finns inte många inom det militära som är lika kunniga som hon, men hon upplever att hennes kön och utseende står i vägen för karriären. Trots att hon inte lider brist på beundrare har hon bestämt sig för att förbli ogift, det är enda sättet att fortsätta ha ett yrkesliv.</p><p></p><p>När Merry får ett oroväckande samtal hemifrån om att hennes mamma är försvunnen tackar hon ja till erbjudandet om att arbeta med en grupp officerare som är på hemligt uppdrag i Cornwall. Det är inte det karriärsteg hon drömt om, men där har hon nära till moderns hus och kan göra allt för att hitta henne. Dessutom känner hon området som sin egen ficka vilket är till stor hjälp för militären. Hennes nye kollega, den amerikanske löjtnanten Jake Russell, visar sig vara ett stort stöd i hennes sökande och snart har han på något konstigt sätt lyckats nästla sig in i hennes hjärta. Men så länge kriget rasar är det omöjligt att veta vem som är vän eller fiende.</p>

<p><i><b>»Hypnotiskt fängslande odyssé. En outplånligt levande biografi, berättad med precisionen hos en pistolkula.« | Metro, UK</b></i></p><p>I det omstridda och laglösa Transibirien, beläget mellan Moldavien och Ukraina, lever en tätt sammansvetsad grupp »hederliga kriminella« en gång deporterade av Stalin i enlighet med strikta koder för ritualiserad respekt och kompromisslös lojalitet. Här berättar tatueringar historien om en människas liv, »hederliga« vapen särskiljs från »syndiga« och auktoritet är något som alltid bör misstros. Utom kontroll för alla regeringar, och utanför samhällets gränser såsom vi känner det, upprätthåller den sibiriska URKA-kulturen värden som djup respekt för de äldre och ett orubbligt fasthållande vid sanningen, en hållning som utövas med passion och ofta med brutalt våld. I <i>Sibirisk uppfostran: Om kriminell heder, klankrig och tatueringar</i> - en roman i gränslandet mellan memoar och fiktion - skildrar Nicolai Lilin denna extrema miljö, där han själv växte upp.   </p><p>»Jag ville berätta historier som annars riskerade att gå förlorade, som få personer känner till, och göra dem kända för flera. Historierna om mitt folk, som förstördes av dagens kapitalism, ett folk som hade heliga regler, som levde efter vissa värdenormer.«</p><p>NICOLAI LILIN föddes 1981 och växte upp i Transnistrien, som förklarade sin självständighet som republik 1990, men aldrig erkänts internationellt. Lilin lämnade barndomshemmet för den ryska armén och deltog i kriget i Tjetjenien. 2003 flyttade han till Turin, Italien, där han tog arbete som tatuerare, för att nyligen debutera som romanförfattare med <i>Sibirisk uppfostran.</i></p><p><i>»Befriad från egoismen och poserandet hos all annan gangsta-litteratur. Fylld av en äkta längtan efter en högre sanning. En njutning att läsa.« | Irvine Welsh, författare till Trainspotting</i></p><p><i>»Nicolai Lilin må ha fötts till brottsling, men han har blicken hos en antropolog, och han fäster den på sederna och bruken i en kriminell kultur som är lika ritualiserad och moralistisk som vilken religion som helst.« | The New Yorker</i></p>

Gökboet är en roman om frihetslängtan och frihetstörst i kamp mot en<br/>till synes oinskränkt övermakt. Skojaren McMurphy utmanar mentalsjukhusets envåldshärskare syster Ratched och väcker de både bildligt och bokstavligt nedsövda<br/>medpatienterna till ett stillsamt uppror.<br/><br/>Ken Keseys succéroman blev en ännu större succé som film i regi av Milos Forman<br/>med Jack Nicholson i huvudrollen 1975.<br/><br/>Ken Kesey (1935-2001) lämnade sina studier för att bli hippie och författare. På 1960-talet arbetade han på mentalsjukhus och deltog i experiment med olika droger vilket inspirerade<br/>honom till romanen Gökboet. Boken kom ut i USA 1962 men först 1973 i Sverige.<br/>Övers. Ingvar skogsberg

I Alicia Erians novellsamling <i>Kärlekens brutala språk</i> möter vi ett antal flickor och unga kvinnor på förvirrad jakt efter kärlek och tillhörighet. Gång på gång frontalkrockar oskuld med krass verklighet - och romantiska kärleksdrömmar utmynnar i avslagen sexualitet. Det är sorgligt, roligt och smart, laddat med lakonisk humor och en finkalibrerad känslighet för vardagens absurditeter.<br/><br/><b>Alicia Erian</b> bor i Brooklyn, New York, och skriver i <i>Zoetrope</i> och <i>Nerve</i>. <i>Kärlekens brutala språk</i> är hennes första bok.<br/><br/><b>Pressröster</b><br/><br/>»Det var länge sedan jag läste en så precis beskrivning av hur tillvaron faktiskt fungerar. [...] Jag är stum av förundran inför hur exakt det kan bli när någon beskriver en så inexakt och flyktig sak som en stämning eller en känsla.«<br/><i>Rebecka Åhlund, Borås Tidning</i><br/><br/>»<i>Kärlekens brutala språk</i> är en makalös uppvisning i konsten att skriva fängslande noveller. Man skrattar och blir nedstämd om vart annat och vill inte sluta läsa. Det är riktigt, riktigt bra.«<br/><i>Moa Eriksson, Hallandsposten</i>

Boken bakom Lasse Hallströms biosuccé!<br/><br/><b><i>En fransk curry</i></b> är en hänförande fantasifull berättelse om en ung kock vars ovanliga förmågor leder honom från Bombays slum till Paris avenyer.<br/><br/>Kärleken till god mat får den stora familjen Haji att trotsa fattigdomen och starta restaurang i Bombays finare kvarter. Men alla ser inte välvilligt på deras klassresa och snart tvingar en tragedi dem att fly landet.<br/><br/>När de senare, i en fransk alpby, råkar öppna sin enkla indiska servering mittemot en prisad lyxrestaurang står katastrofen åter för dörren. Den unge Hassan Haji är en virtous i köket, men stjärnkocken Madame Mallory skyr inga medel för att driva bort familjen, något som dock visar sig bli Hassans biljett till Paris och hans chans att öppna en egen gourmetrestaurang.<br/><br/><i>En fransk curry</i> är en tidlös berättelse om ödets oundviklighet, kärleken till god mat och hur nära det kan vara mellan fiende och vän.<br/><br/>Med ett mustigt, vackert språk skildrar Richard Morais skillnaderna mellan kulturer och livsvillkor genom olikheterna mellan det indiska och det franska köket. Som en av USA:s mest erfarna utlandskorrespondenter är han känd för sina levande beskrivningar.<br/><br/>"En charmig roman, som att <i>Slumdog Millionaire</i> möter <i>Råttatouille</i>. " <b>The New York Times</b><br/><br/>" En så välskriven bok att den blir till en gastronomisk upplevelse. "<b>Washington Post</b><br/><br/>"Författaren lyckas förvandla den gastronomiska läsupplevelsen till enengagerande gestaltning av kulturkrockar, vänskap och hårt arbete." <b>Bibliotekstjänst</b><br/><br/>"En mycket charmig bok som man gärna sträckläser. " <b>Östgöta Corren</b><br/><br/>"Bästsäljande roman om den unge kocken Hassan Haji! " <b>Vi läser</b>

Det är kvällen före nyårsafton 2003. Joan Didion och hennes make sedan 40 år, John Gregory Dunne, har kommit tillbaka från sjukhuset där deras enda dotter, Quintana, ligger i koma svävande mellan liv och död. De har precis satt sig för att äta middag när John plötsligt drabbas av en massiv hjärtinfarkt och dör.<br/><br/> Ett år av magsikt tänkande är Joan Didions försök att förstå den tid som följde: veckor och sedan månader, som vände upp och ner på alla de föreställningar jag någonsin haft om döden ... om sorg, om hur människor handskas eller inte handskas med det faktum att livet tar slut, om hur ytlig den mentala hälsan är och om livet självt.<br/><br/> Joan Didion är en av USA:s främsta samtida författare. Hennes senaste böcker på svenska är romanen Lagt kort och essän Kalifornien min historia. Hon belönades 2005 med National Book Award för Ett år av magiskt tänkande. Hon bor i New York.<br/><br/> "Ett år av magiskt tänkande är på många sätt en ljus bok, fast skriven i det största mörker. En saga om lycka, skriven efter lyckans slut. Didion är en skönhet och en stjärna bakom mörka solglasögon. Hennes romaner och reportage har gjort henne till en av de största inom amerikansk samtidslitteratur...Didion har sagt att hon ville skriva en rå bok, men hennes stilistiska fingertoppskänsla, häpnadsväckande väl överförd till svenska av Ulla Danielsson, gör texten till en skönhetsupplevelse. Den coola, exakta prosan ger en sorts behärskad elegans åt sorgen." Aftonbladet<br/><br/> "En fantastisk bok, som jag inte visste hur väl jag behövde... lika trösterikt vacker som välgörande saklig." Dagens Nyheter

»Morfinbegäret är bara ett symptom på hans psykopatiska läggning och denna har gjort honom så viljesvag att han inte längre kan motstå det mycket starka begäret efter giftet; den fria viljan att fatta beslut är upphävd därför att begäret är oemotståndligt. G. kan inte hållas ansvarig för de brott som lagts honom till last.« Dr Götzmann, överläkare på Mannheimfängelset Det var inte mycket som tydde på att han skulle få ett deckarpris uppkallat efter sig eller en gata i Zürich. Medan han levde var det psykiatrikerna, åklagarna och förmyndaren som gjorde anspråk på att beskriva morfinisten, småtjuven och författaren Friedrich Glauser (18961938). Med en serie kriminalromaner från andra hälften av 1930-talet gjorde schweizaren slutligen succé, men det var redan sent i hans korta liv. Med »Morfin« introduceras den tyskspråkige deckarfadern för svenska läsare med en rad självbiografiska texter, myndighetsutlåtanden och kriminalnoveller. Samtidigt utkommer Glausers första kriminalroman, den kultförklarade »Överkonstapel Studer«. Överkonstapel Studer får anledning att minnas den erfarne kollegans ord mer än en gång när han tar sig an fallet med den mördade Wendelin Witschi som hittas skjuten i skogen utanför den lilla byn Gerzenstein på schweiziska landsbygden. En ung man sitter redan häktad på slottsfängelset i Thun och fallet tycks avgjort. Överkonstapel Studer vet inte varför, men någonting hindrar honom från att återvända till Bern efter uträttat rutinuppdrag fastän det är maj växlar vädret som i april, assistenten på rättsmedicinska är entusiastisk över likets extraordinära egenskaper, flickan Sonja läser skräpromaner på tåget medan regnet strilar över tågfönstret och i Gerzenstein ekar marschmusiken över torget: Vad är det som har hänt? Med finkalibrerad känsla för stämningar och dolda innebörder tecknar Friedrich Glauser porträttet av överkonstapel Studer i mellankrigstidens Schweiz, en sensibel antihjälte med vacklande hälsa och smak för grogg och billiga cigarrer. PRESSRÖSTER »Befriande i Glauser är att brottsutövning och brottsbekämpning hänger samman. Alla har någon empati och någon störning. Den juridiska och moraliska innebörden av rättsskipning är oklar. När gåtan väl är löst förlorar det mesta sin betydelse och någon katharsis infinner sig inte, bara en underlig känsla av att ha varit med om något. Det är lite märkligt att dessa två böcker trots sin tydliga tidsfärg känns mer samtida absolut mer angelägna än till exempel Karin Alvtegens, Karin Wahlbergs och A-C Henshers deckare. Det torde bero på att kedjan brott-gåtans lösning-bestraffning är bruten eller aldrig upprättats.« Ulrika Stahre, Aftonbladet »Vad denne ödmjukhetens dandy ger sin läsare är lycka, i allra sämsta fall tröst. Vid sidan av nyöversättningen av Nabokovs LOLITA, håller jag utgivningen av Friedrich Glauser som årets bästa läsning.« Henrik Petersen, Helsingborgs Dagblad »Denna mellaneuropeiska »Twin Peaks«-miljö gestaltas som något lätt skruvat, drömaktigt eller surrealistiskt, som om en kallgrinande Jean Cocteau eller Kafka satt på Glausers axlar och dikterade berättelsen. Romanens många insprängda självbiografiska detaljuppgifter och tydligt samhällskritiska infallsvinklar gör också att denna existentiella mordgåta höjer sig långt över de slentrianmässiga dussindeckare som formligen dränker oss i anti-litteraturens aldrig sinande syndaflod.« Martin Lagerholm, SundsvallsTidning »Det är också de små detaljerna som Glausers förtätade stämningsmåleri bygger på. Pinglande butiksklockor, stinkande cigarrer och simmig surkål utgör stor del av bokens mörka charm. Handberg jämför Studer med Georges Simenons kommissarie Maigret, och visst ligger det något i det. Intrigen och gåtan spelar här en mindre roll än miljöskildringen och den nyanserade psykologin. Men man vill också påpeka likheten med namnen och landsmannen Dürrenmatt. ... Här finns samma febriga besatthet, den paranoiska känslan av dunkla innebörder och dolda samband utan slut. ... Enligt förlaget lär fler Studeröversättningar följa. Jag ser mycket fram emot dem.« Fabian Kastner, Svenska Dagbladet »Falskspel och skumrask, inrökta miljöer och inskränkta sinnen är vad som väntar. Mindre rafflande och knappast lagd åt tomt skrammel eller effektsökeri, är Överkonstapel Studer hårdkokt kriminallitteratur med skärpa och lagom dos elegans. Stilen är knapp men uttrycksfull, intrigen enkel men med dolda djup. Blodspillan är av perifer betydelse, viktigare är att skärskåda de koder som håller omgivningen samman.« Peter Viktorsson, Smålandsposten