Svenska

<p></p><p>Varför kallas Delaware »The First State«? Varför skiljer sig Louisianas lagstiftning från alla andra delstaters? </p><p>Hur blev Silicon Valley världens främsta högteknologiska kluster? Alla svenskar påverkas ständigt av impulser från USA. Men vad vet vi egentligen om de olika delstaterna? </p><p>I <i>50 historier om USA </i>tar Anders Johnson ett bredare grepp om USA:s inre förhållanden än vad som tidigare gjorts i den svenska litteraturen om USA. Delstat för delstat skildrar han USA:s historia, med fokus på politik, ekonomi och kultur. Vi får veta hur delstaterna brukar rösta, var olika företag har grundats och hur delstaterna skildrats i film, litteratur och musik.</p><p><b>Anders Johnson</b> är verksam som författare i Stockholm med inriktning på politisk och ekonomisk historia. Han har skrivit eller medverkat i över 160 böcker.</p><p></p>

<p>M&auml;nniskan har i alla tider anv&auml;nt psykedelika. Fr&aring;n de sydamerikanska schamanerna via antikens l&auml;kare till v&aring;r tids rejvkultur har de stillat oro, stimulerat kreativitet och f&ouml;rt oss n&auml;rmare b&aring;de Gud och varandra. De senaste &aring;ren har de psykedeliska substanserna genomg&aring;tt en ren&auml;ssans inom b&aring;de kulturen och forskningen. Men &auml;r de h&auml;r f&ouml;r att fr&auml;lsa eller f&ouml;rst&ouml;ra?</p> <p><em>Extas i folkhemmet</em> handlar om extasens hemliga historia i Sverige och om de psykedeliska drogernas &aring;terkomst. Om vad en grupp KI-forskare uppt&auml;ckte i ruset i Brasiliens regnskog och varf&ouml;r Carl von Linn&eacute; skrev en hel bok om psykoaktiva droger. Men ocks&aring; om sextiotalets hippiekultur som ledde till politisk motreaktion och narkotikaklassning.</p> <p><strong>Sagt om boken:<br/></strong>"Det &auml;r sakprosa n&auml;r den &auml;r som allra b&auml;st: en spr&aring;kligt beg&aring;vad och initierad f&ouml;rfattare tar l&auml;saren i hand och avt&auml;cker v&auml;rldar som ingen av dem tidigare k&auml;nde till."</p> <p>"Aretakis ger gestalt &aring;t de mest h&auml;pnadsv&auml;ckande personligheter och levnads&ouml;den, utan att n&aring;gonsin mista den r&ouml;da tr&aring;den; huvudber&auml;ttelsen om hur Sverige gick fr&aring;n att bidra med ledande kunskap om medvetandeutvidgande droger, till att bli kanske det mest avvisande och f&ouml;rbjudande landet i den fria v&auml;rlden."</p> <p>&rdquo;...&ouml;ppnar upp de unkna och okunniga garderober d&auml;r den svenska staten och dess medborgare l&aring;st in &ouml;ppenheten och intresset f&ouml;r m&auml;nniskans djupare dimensioner."<br/><strong>Anita Goldman, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;Jag l&auml;ser Leonidas Aretakis Extas i folkhemmet och f&aring;r mig till livs en tripp genom svensk droghistoria som &ouml;verraskar en hel del.&rdquo;<br/><strong>G&ouml;ran Greider, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;...en utm&auml;rkt grund i diskussionen om psykedeliska droger... oavbrutet intressant, med nyfikenhet, &ouml;ppenhet och viss skepticism d&auml;r det passar.&rdquo;<br/><strong>Rebecka &Aring;hlund, Sm&aring;landsposten</strong></p> <p>&rdquo;...intressant och ambiti&ouml;st. Ibland komiskt, ibland tragiskt.<br/>"... bidrar till bildning, bakgrund och en vidare diskussion som f&ouml;rhoppningsvis kommer att beakta b&aring;de medicinska m&ouml;jligheter och risken f&ouml;r missbruk.&rdquo;<br/><strong>Fredrik Borneskans, Upsala Nya Tidning</strong></p> <p>&rdquo;Hos Aretakis f&ouml;rdjupas bilden av vad man m&aring;ste kalla det &rsquo;nationella felslutet&rsquo;. Hallucinogena droger &auml;r helt fr&auml;mmande f&ouml;r svenskar &ndash; eller?"<br/><strong>Ulf Eriksson, Expressen</strong></p>

<p>De som guidar till spionernas Sverige, bokens författare, är alla experter i ämnet. Flera har haft ledande befattningar inom svensk underrättelsetjänst, andra har befunnit sig längre ner i organisationerna. Några är namnkunniga författare, andra har främst verkat i det tysta. Tillsammans har de unika kunskaper om sådant som tidigare har varit hemligstämplat.</p><p>Här delar de med sig av sina kunskaper om utländska spioner och underrättelsetjänster i Sverige, under andra världskriget, kalla kriget och även därefter. Hur många agenter fanns det? Hur agerade de och i vilka syften? Och hur lärde de sig att smälta in i olika svenska miljöer? Var träffades de och var fanns deras hemliga brevlådor?</p><p>Hur gick det till när svensk säkerhetstjänst övervakade, skuggade och kartlade underrättelsetjänsterna vid öststaternas ambassader och när man värvade egna dubbelagenter?</p><p>Denna bok går till botten med andra världskrigets och kalla krigets många gåtor: Krylbosmällen, IB-affären, TIR-bilarna, de polska tavelförsäljarna, spionärendena. Och vad skrev egentligen spionen Stig Bergling i sitt brev till Vladimir Putin?</p>

<p>I Diplomati redogör Henry Kissinger för sin samlade erfarenhet av vad som styr relationer mellan stater, och hur dessa relationer kan påverkas och styras av staternas ledningar.    </p><p>Grundläggande är Kissingers analytiska perspektiv, där han kontrasterar regioner där nationer vuxit fram i ömsesidig maktbalans med stater som ansett sig skyddade och därmed kunnat inta en mer exklusiv politisk hållning. Han spårar båda tanketraditionerna, den realpolitiska och den idealistiska, i USA:s utveckling, den förra exemplifierad av Theodore Roosevelts utrikespolitik, den senare av Woodrow Wilsons.   </p><p>Analyserna levandegör drivkrafter och hållningar genom historien och Henry Kissinger låter oss förstå styrkor och svagheter hos statsmän som Richelieu, Castlereagh, Metternich, Bismarck och Churchill. Inom samtidshistorien fördjupar han de analyserna med hjälp av erfarenheter och minnen av politiker som Charles de Gaulle, Zhou Enlai, Richard Nixon och Michail Gorbatjov.   </p><p>Henry Kissingers framställning får sin avslutning i en diskussion om USA:s roll i en värld där nationen å ena sidan inte längre är den unikt starkaste aktören, men å den andra inte längre kan isolera sig på sin kontinent.   Denna utgåva av Diplomati ingår i serien Engelsbergsklassiker, där även Världsordning (2022) är utgiven. Boken har ett nyskrivet förord av diplomaten Rolf Ekéus.</p>

<p>Är Putins Ryssland en diktatur? En totalitär stat? Vad ska man egentligen kalla den regim som Vladimir Putin nu har lett sedan 2000? Putin har under sitt långa maktinnehav förstärkt statens kontroll över näringslivet, över politiken, över massmedierna. Han försöker krossa alla former av opposition, och för att nå målet utnyttjar han rättsväsendet på ett sätt som är identiskt med hur det gick till på sovjettiden.</p><p>Det som förenar detta system med dagens ryska, är rätten för den åtalade att hålla ett slutanförande, rätten till ett posledneje slovo, ett sista ordet. Från sovjettidens dissidenträttegångar till dagens rättegångar mot Putinmotståndare finns en historia av försvarstal där den åtalade, ibland under motstånd från rätten, har kunnat ropa ut varför hon eller han vill se ett helt annat, friare och mer demokratiskt samhälle. De här sista orden , eller försvarstalen, är redan klassiska, eller kommer att bli det. De är ett vittnesbörd om att det alltid har funnits, och fortfarande finns, människor som vågar stå upp emot ofrihet, censur och ett godtyckligt rättsväsende och vägrar vika ned sig för maktens övervåld. Dagens Putinkritiker för vidare ett arv från 1960-talets författarrättegångar och låter sig inspireras av sovjettidens dissidenter. Idag finns det skäl att påminna om dessa modiga människor. Det är om vittnesmålen från de kvinnor och män som har konfronterat den sovjetiska och ryska makten som denna bok handlar.</p><p>Stig Fredrikson är sedan decennier en framstående kännare av ryskt samhälle och politik. I en rad uppskattade böcker har han skildrat det moderna ryska samhället och Putins tilltagande förtryck, senast i Ryssland utan Putin. Han var också nära vän med den Nobelprisbelönade författaren och dis-sidenten Aleksander Solzjenitsyn och den som smugglade ut dennes texter till västvärlden. På Carlsson Bokförlag har han utgivit Alexanders kurir (2004 och 2011), Daterat Moskva (2010), Oligarken mot presidenten (2013), Boris Jeltsin (2016), Ryssland utan Putin (2019).<br/>___<br/><br/>"Den erfarne Rysslandsjournalisten Stig Fredrikson har skrivit en bok som inte är som andra Det är valet av inriktning som gör boken så originell och skakande." Olof Kleberg, Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Genomgående visas hur förtrycket i dagens Ryssland alltmer liknar repressiva metoder, inklusive psykiatrisk tvångsvård, från sovjettiden. Särskilt rörande är Fredriksons porträtt av unga vuxna och barn som bestraffats för sin kritik av staten."  Julie Hansen, BTJ. Helhetsbetyg: 5<br/></p>

<p></p><p><i>Friare, fredligare och rättvisare  </i></p><p>Vladimir Putin har lett Ryssland i snart tjugo år. Inrikes har landet utvecklats mot alltmer förtryck och statlig kontroll över både politik och ekonomi. Utrikes har Putin fört en allt aggressivare och mer militant rysk politik, i takt med att han odlat myten om Ryssland som en belägrad fästning omgiven av fiender i väst. </p><p>I sin nya bok skildrar Stig Fredrikson initierat hur Putins auktoritära och korrupta styre är uppbyggt men också hur mycket bättre ett Ryssland utan Putin skulle vara. Han tror visserligen att Putin tänker sitta kvar så länge han kan, men anser att det ändå finns hopp om ett reformerat och mer demokratiskt Ryssland efter Putin, inte minst tack vare kraven från den unga generationen som tröttnat på de nuvarande ledarna och på putinismen. </p><p>Stig Fredrikson är sedan decennier en framstående kännare av ryskt samhälle och politik. I en rad uppskattade böcker har han skildrat det moderna ryska samhället. Han var också nära vän med författaren och dissidenten Aleksander Solzjenitsyn. Boken om deras relation, <i>Alexanders kurir Ett journalistliv i skuggan av det kalla kriget</i>, finns nu i en fjärde upplaga. Han har även skrivit en tidigare bok om Vladimir Putin, <i>Oligarken och presidenten Tvekampen mellan Chodorkovskij och Putin</i> (2013), liksom böckerna <i>Daterat Moskva Rysslands väg leder bort </i>(2009) och <i>Boris Jeltsin Reformatorn som inte nådde ända fram</i> (2016).</p><p>"När Fredriksons fotarbete tar täten är boken som en pålitlig kompass. , Stig Fredriksons bok är en nödvändig uppdatering som gör upp med den förlegade bilden av Ryssland." Maria Georgieva i Expressen </p><p>"Fredrikson har skrivit en personlig och välinformerad bok om en politisk ledare som påverkat inte enbart Ryssland utan även världspolitiken i grunden." Martin Kragh i Svenska Dagbladet</p><p>"Stig Fredriksons kloka och besinningsfulla bedömningar borde många svenska debattörer lyssna till. Detta är den bästa allmänorienterande bok om dagens Ryssland som finns att läsa på svenska idag." Olof Kleberg i Västerbottens-Kuriren<br/></p>

Att sätta mål är enkelt. Att nå mål som är en del av dagliga rutiner är också enkelt. Svårare blir det med mål som syftar till förändring, nya vanor och beteenden. För företag och organisationer är sådana förändringar ofta nödvändiga för överlevnaden på sikt. Och då räcker det inte med att ledningen fastställer vissa mål för verksamheten. Målen måste också kommuniceras ut i organisationen. Alla medarbetare ska känna till dem och se det som sin uppgift att bidra till att målen nås. Det finns gott om exempel på mål som rinner ut i sanden, missuppfattas eller inte ens är kända av dem som ska förverkliga dem. Målburen - konsten att lyckas med målstyrning bygger på erfarenheter av både framgångar och misslyckanden. Boken ger praktiska, strukturerade metoder för en effektiv målstyrning där målen blir kända och anammade av alla medarbetare, där arbetet på väg mot målen kan följas upp, mätas och utvärderas. Den svåra konsten målstyrning handlar dessutom om bättre kännedom om marknad, kunder, konkurrenter och personalen som den väsentliga resursen och allt är nödvändigt i ett lyckat förändringsarbete. Jan-Erik Lundström har varit egen företagare i över 20 år. Han är elektronikingenjör och har utvecklat raket- och satellitburna experiment för norrskensforskning. Han har varit chef på ABB och startade 1986 ett IT-företag med som mest 95 anställda och dotterbolag i Singapore och Los Angeles. För att kunna styra denna geografiskt utspridda verksamhet med stor osynlig produktion intresserade han sig tidigt för balanserade styrkort. År 1996 införde han, förmodligen först i världen, personliga styrkort för sina medarbetare.