Svenska

<p><b>Corona, raskravaller, musik &amp; politik - rapport från händelsernas centrum</b></p><p>»<b>Rasande bra läsning</b>«<b> <i>Mats Olsson</i></b></p><p>»<b>Det är litterärt och elegant och vackert.</b>«<b> <i>Södra Dalarnes tidning</i></b></p><p><i></i>You can't put your arms around a memory, heter det i Queens-sonen Johnny Thunders mest klassiska singel.<br/>Men när New York under våren 2020 drabbas av coronaviruset är det exakt vad korrespondenten Per Bjurman måste göra. Av vad som en gång definierade Manhattan - Elaine's, Studio 54, Ramones, Basquiat, CBGB s, Epsteins hedgefonder och King Henrik - återstår bara isolering och tomma gator. När George Floyd några månader senare kvävs till döds drabbas staden av de kraftigaste kravallerna på ett halvt sekel. Och runt hörnet väntar ett presidentval som inte liknar något annat.<br/><i>New York-dagboken</i> är en direktrapport från händelsernas centrum och samtidigt en kärleksförklaring till en stad och epok som - kanske - inte längre existerar. En mångårig cityslicker hamnar i lockdown. Inne i lägenheten på 48:e våningen hittar han en ny stilistisk formtopp.</p><p>PER BJURMAN [f. 1967] är journalist, krönikör och Aftonbladets utsände på Manhattan sedan 2005. I över tre decennier har han bevakat musik, NHL och amerikansk politik. Han anser för övrigt att <i>New York City Serenade </i>är Bruce Springsteens allra största stund. </p>

<p>Berättelsen om Monika Hedlund börjar en helt vanlig dag när hon är på väg till en födelsedagsfest. En dag som ska visa sig ta en helt annan riktning än den hon tänkt sig. Under en paus på resan svimmar hon helt oväntat och segnar ner till marken på macken där hon och några väninnor står. </p><p>Några veckor tidigare bestämde hon sig för att sluta sitt fasta jobb som församlingspräst i en liten småstad i Sverige för att istället satsa på sina drömmars mål att arbeta med bild och kreativitet som kommunikationsredskap för att ta fram nya idéer och skapa nya vägar framåt i livet. Likaväl på det personliga planet som på en arbetsplats. Detta görs med hjälp av den, ibland, undangömda och omedvetna kunskap vi alla bär på som människor. </p><p>Men har hon tagit i för hårt? Har stressen av att gå in i något nytt och lämna allt det gamla bakom sig kommit ikapp henne? Är det därför hon svimmar av där på macken, på väg till födelsedagsfesten? </p><p>Följ Monikas resa genom allt som sker i samband med svimningen och uppdagandet av orsaken. Om den hjälp hon får och om vägen till ett nytt och friskare liv. Och följ hennes resa till sina drömmars mål. En resa som handlar om att våga satsa både på sin idé och sig själv. Och landa i ett nytt och spännande liv.</p>

<p>I juli 2014 får Sven Erik Nordin besked av sin läkare att han har en aggressiv form av cancer i under­livet.</p><p>Vid samma tillfälle får han också veta att hans enda chans att över­leva är att genomgå en omfattande operation som bland annat innebär att hela penis avlägsnas.</p><p>Efter en kort betänketid bestämmer sig Sven Erik ­Nor­din för att inte följa läkarens råd. Han ­tackar nej till behandling. Samtidigt börjar han att feb­rilt leta efter alternativa metoder som kan bota honom.</p><p>Idag, åtta år senare, är Sven Erik Nordin sedan flera år friskförklarad.</p><p>I Och cancern bara försvann berättar han om si­na erfaren­heter av att som dödsdömd cancerdrabbad lyckas hitta en väg till­baka till livet. Han tar också upp hur hans syn på cancer och cancervård kom att förändras under färden.</p><p>I denna nya upplaga har han tillfogat ett nytt förord och ett kapitel om de reaktioner han fått på boken från läkare och läsare.</p><p>»Det har nu gått åtta år sedan jag fick min cancerdiagnos och be­skedet att jag snart skulle dö om jag inte gick med på ­läkarnas förslag om ett mycket omfattande kirurgiskt ingrepp. Och det är tre år sedan denna boks första upplaga utkom.</p><p>Hur mår jag då idag?</p><p>Jag mår fortfarande när detta skrivs i juli 2022 mycket bra, och såvitt jag för­står är jag fortfarande cancerfri. I alla fall har jag inga symtom som tyder på något annat.</p><p>Kort sagt tycks min improviserade "behandling" ha resulterat i bestående hälsa kanske rentav något över den nivå man normalt förväntar sig vid 77 års ålder i vår del av världen.</p><p>Jag har fått och fortsätter att få många mejl och telefonsamtal från människor som uppger att de blivit cancerfria med hjälp av min metod. I denna nya upplaga av Och cancern bara försvann har jag därför lagt till ett appendix där jag återger några av de berättelser som nått mig.« </p><p>Sven Erik Nordin är pensionerad bete­­ende­vetare och grundare av hemsidan <a href="http://www.svaradoktorn.se">www.svaradoktorn.se</a>, som sedan ­starten 2016 haft över 2,2 miljoner besök.</p><p>»Jag lyckades besegra cancern, men inte med hjälp av de meto­­der som den moderna läkarvetenska­pen erbjöd mig, utan med dem som jag själv hittade. Jag är givetvis glad och ­tacksam över att mot alla odds ha överlevt min cancer på ett sätt som läkarna för­klarade var omöjligt. Men jag är sam­tidigt ledsen, frustrerad, arg och förtvivlad över alla dem som inte får den möjligheten. Denna bok har jag skrivit för att ge andra den mira­­ku­lösa möjlighet som jag själv fick.« Sven Erik Nordin</p>

Hans Hatwigs livs historia delad med John-Henry Sager, svensk stormrik släkting till Nazitysklands Hermann Göring.<br><br><br/><br/>EN HELT ABSURD, SANN OCH MYCKET MAGSTARK HISTORIA i två delar om Stockholms rikaste man, excentrikern John-Henry Sager och hans unge tyske skyddsling Hans Hatwig, på en burlesk överklass-safari i 60-, 70- och 80-talets Sverige.<br><br><br/><i>Innehåller avslöjanden som förf

<p>Hur blir livet för en man när hans pappa dör? Malin Tyberg har samlat ett tjugotal berättelser skrivna av män i åldrarna sexton till sjuttio år. </p><p>Boken beskriver upplevelser, tankar och känslor om att leva kvar när en pappa har dött. Den tar upp allt från komplicerade relationer, sådant som aldrig blev sagt och hur snårigt det kan vara att ta sig vidare från en förlust. </p><p>Några av männen förlorade sina pappor redan som barn, andra när de var äldre. För vissa kom döden oväntat, genom olyckor eller suicid, för andra efter längre tids sjukdom eller av ålderdom. </p><p>Socionom Johan Andersson skriver i efterordet om upplevelsen av att som man mista sin far och hur sorg bearbetas på olika sätt av olika män.   </p><p>Malin Tyberg var en av medförfattarna till boken <i>När mammor dör</i> (Ordberoende Förlag, 2020). Då skrev hon och 31 andra kvinnor om att mista en mor. Hon förlorade även sin far då hon var åtta år.   </p><p>Recensioner:<b></b></p><p>"I bokens första del berättar söner som förlorat sina fäder redan som barn, i andra delen återfinns berättelser om attförlora sin far innan man själv fyllt fyrtio. Den avslutande delen handlar om att mista sin far som vuxen ochefter fyrtio. Författarna är personer med skiftade yrken och livsberättelser. Några av författarna hade starkaband till sina fäder, andra inte. Dödsorsaker och sorgeprocesser i berättelserna skiftar. Gemensamt för allabokens berättelser är att författarna generöst delar med sig av tankar och känslor både personligt och gripande.Berättelserna är sorgtyngda, men förmedlar också hopp om att livet går vidare. Att förlora en far lyfter ettviktigt ämne, är välskriven och mycket bra. Boken bör läsas av många, men i första hand av män som förloratsin far.Helhetsbetyg: 4 Mycket bra." BTJ - Bibliotekstjänst    </p><div><span style="caret-color:#2c363a;color:#2c363a;font-family:Roboto, sans-serif;font-size:14px;text-size-adjust:auto;background-color:#ffffff;"><br/></u></div>

<p><i>Jag slänger snabbt iväg ett sms: </i>Gör det inte Love<i> samtidigt som jag går in till vardagsrummet och ber Milena ringa 112 och säger: Milena, vi behöver göra oss i ordning för att sticka. Jag är rädd att Love håller på att ta livet av sig. </i></p><p>Min son Love är en berättelse författad av en pappa som har förlorat sitt barn. På ett närvarande och kärleksfullt vis berättar han om sina erfaren­heter, sina reflektioner och om vad som ledde fram till ögonblicket då han inte längre hade sin son i livet. Men framför allt är det en berättelse om odödlig kärlek, om vikten av att prata om sina upplevelser och om att bryta stigmat och tystnaden.</p>

När några kallar ADHD för en underbar gåva skriver författaren Göran Lager om livskriserna från barnsben till pensionen. Om det fullständiga kaos som infinner sig i kampen för att skaffa sig redskap och strategier för att överleva. Han gör det också, överlever, fast nätt och jämt. Det här är en uppgörelse i ett antal akter, en uppgörelse med skolan, med familjen, med relationer, med samhället och framförallt med honom själv. Berättat i tredje person finns en nästan obehaglig distans som förstärker smärtan av ständiga prokrastineringar, av rädsla, den starka ångesten och smärtan över brist på självtillit. Man får tycka synd om sig själv skriver han på flera ställen i boken, men det räddar honom inte från decennier av självmedicinering, självanklagelser, ständiga utmattningar och kriser. Livet är det helvete som ändå måste levas , men att leva med ADHD är att leva med hastiga tankar som aldrig tänks klart, parallella tankar som nästan aldrig blir avslutade och ständigt med ett enormt livsdriv. ADHD är ingen modern företeelse, men diagnosen är det, medicineringen likaså. Göran Lager speglar i ett antal berättelser smärtan över att aldrig passa in. Att leva med en odiagnostiserad ADHD är som att leva i ett fullständigt vakuum och han berättar hur han konstruerat sitt eget livsrum för att överleva och acceptera att han är en av tusentals som tvingats leva hela sitt liv utanför normen.