Svenska

<p><b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b></p><p>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.</p><p>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.</p><p><b><i>Strafflös </i></b>är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.</p><p><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b></p><p><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b></p><p><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b></p>

<p>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm." - Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv." - Sydsvenskan</p><p>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid." - Svenska Dagbladet</p><p>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift." - Aftonbladet</p><p>...............................................................</p><p>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. </p><p>Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan. </p><p><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt? </p><p>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten <i>Jag ser allt du gör</i>, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.</p><p>...............................................................</p><p>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre." - Västerbottens-Kuriren</p><p>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn." - Fokus</p><p></p>

Är det verkligen sant att Elvis Presley tog permission från lumpen i Tyskland och drog till Hovs Hallar där Ingmar Bergman var i full gång att spela in Det sjunde inseglet? Det är vad den tyske vännen påstår. Osannolika skrönor berättas i ett tempo som får läsarens hjärta att slå och plötsliga fniss att tränga fram.<br/>-

<p>När Karin kliver av tåget i Grez-sur-Loing utanför Paris vet hon inte att hennes liv är på väg att förändras för alltid. Efter flera års studier på Konstakademien är hon en stigande konstnärsstjärna och ska äntligen få möjlighet att inspireras av naturen och måla plein air. Hon ser framför sig en sommar med oljefläckiga fingrar, tidiga morgnar och stilla samtal med konstnärskollegor. Ett säkert äventyr med tydligt slutdatum.</p><p>På plats i konstnärskolonin finns en brokig skara människor, men ingen sätter lika stora spår hos Karin som Carl. Redan när hon hör en viskning om den etablerade målaren och illustratören tänds en gnista som sakta växer sig starkare. Snart ställs hon inför ett omöjligt val som kommer att eka genom generationer.</p><p><i>Jag: En roman om Karin Larsson</i> är en fiktiv skildring av en av Sveriges största kreativa ikoner. Det är en berättelse om konstnärskap, kärlek och att förlora sig själv till förmån för någon annan. Med hjälp av gedigen research har Ulrika Ewerman skrivit en roman som riktar strålkastaren mot en konstnär som har satt sin prägel på allt från mode och textilkonst till inredning och möbeldesign.</p>

<p><b><i>... griper tag i läsaren och vägrar släppa. Malin Haawinds språk är så vackert och träffsäkert att jag emellanåt måste stanna upp och hämta andan. Den här romanen kommer jag att bära med mig nära hjärtat, länge. BTJ. Helhetsbetyg: 5.</i></b></p><p><b><i>Det har blivit en så lyckad roman som visar på gapet mellan samhällsklasserna och samtidigt ger psykologisk fördjupning. Kanske är det föreningen av de två perspektiven som gör resultatet alldeles förträffligt. Som visar hur underdånigheten urholkar själen. ... Haawind väljer att vara stilla närvarande, som en röst som forskat i Kungliga bibliotekets arkiv, som söker spåren av Malin Blomsterberg. Greppet fungerar oväntat väl med precis lagom distanseringseffekt. Vi ska inse att det är både fakta och fantasi som blir till romanens sanning. Jag blir häftigt berörd av Malins öde. Arbetarbladet</i></b></p><p>Sommaren 1914 fotvandrar kokerskan och skomakardottern Malin Blomsterberg från Skåne till Östergötland. Målet med vandringen är Ellen Keys Strand vid Vättern, och avsikten är att bli kvar. För Malin vill komma nära de stora tankarna och tänkarna, och allra mest nära författaren Ellen Key. </p><p>Det blir som hon önskar, hon blir Ellens trotjänarinna, lärjunge och vän, sekreterare och förtrogna. Men med den stora tacksamheten kommer också rädslan för att inte duga, och för att förlora allt.</p><p><b><i>Den som följer en stjärna vänder inte om</i></b> är en gripande roman om hushållerskan Malin Blomsterberg som levde bredvid den världsberömda Ellen Key, men som inom sig bar en helt egen värld. Det är en berättelse om arbetets och psykets gränser, om klass och längtan efter tillhörighet i en tid då allt är på väg att förändras. </p><p><b><i>Journalisten och författaren Malin Haawind har gjort ett mästerverk som inte bara hedrar Malin Blomsterbergs minne, utan också pekar på bristerna i dokumentationen av andra kända personers osynliggjorda omgivning. Ölandsbladet</i></b></p>

<p>Den första delen i Öresundstrilogin, en brett upplagd och drabbande berättelse om Sverige och Danmark under de dramatiska krigsåren då människor, vapen och underrättelser korsar Sundet, både öppet och i det fördolda.</p><p></p><p>I centrum står den unga Ella som flytt nazisternas förföljelser i Tyskland och som kommer till Helsingborg via Köpenhamn. I den svenska kuststaden finns Johnny, polis som överförts till Säkerhetstjänsten, och nybliven änkling med sonen Pelle som hotas av tvångsplacering på barnhem.</p><p></p><p>Johnny och Ella möts under en svår tid och på en plats plågad av krigets kalla vindar, där konsten att skilja vän från fiende är lika svår som nödvändig. Men där också hjältedåd utförs i det tysta.</p>

<p>"en underbart poetisk, nästan lagerlöfsk saga ... Det är som en delvis soft, delvis hetsig och dansant jazz lirar genom hela romanen. Och bilderna, teckningarna, är så himla vackert och varsamt skira ... kort och gott förtrollande."</p><p>Expressen</p><p></p><p></p><p>"Makarna Folkesson vet hur man skriver ... Att Borgholm, Mörbylånga och Öland besitter all den historia som ryms i romanen får mig att längta tillbaka för att se staden i nytt ljus."</p><p>Aftonbladet</p><p></p><p></p><p>"Språket är finstämt och poetiskt mitt i den sorgliga och stundtals hotfulla berättelsen om en kärlek som bara blir ett hastigt möte, men som förändrar tillvaron för alltid ... Med naturskildringar som förtrollar och människoporträtt som får en att förundras."</p><p>Upsala Nya Tidning</p><p></p><p></p><p></p><p>Det är midsommarafton 1938 och ångbåten <em>Örnen II</em> lägger till i Borgholm. Den sömniga idyllen kämpar för att behålla societeten med skinande nytt varmbadhus, importerad konjak, tung doft av schersmin och kunglig glans. I fören står Stockholmsflickan Ingrid och skriver omsorgsfullt i sin dagbok om den trista sommar hon ser framför sig. Hon skriver om allt utom sin förlovning.</p><p></p><p>På tåget från sockerbrukets Mörbylånga - där tidernas första <em>semester</em> inletts - sitter Måna med fickan full av smutsiga pengar. Sedan nyss är hon alldeles ensam och fri i världen. Till Borgholm ska hon, det är det enda hon vet.</p><p></p><p>Under en virvlande festnatt möts Ingrid och Måna till toner av jazz och regnvåt kaprifol. Deras liv vävs samman med en glöd så stark att den öppnar rum som inte kan stängas sedan, inte helt.</p><p></p><p>Tove Folkesson och Hanna Folkesson dyker i sin första gemensamma roman elegant ner i den svenska badortsepoken och skildrar den ur ett nytt perspektiv: två unga kvinnors kärlek på en plats där gamla traditioner mäts mot det nya. I en osäker omvärld kommer den största utmaningen trots allt inte utifrån.</p>