Svenska

<b># Nominerad till Augustpriset 2016! #<br/><br/>»Linda Boström Knausgård har skrivit en tät, exakt, vacker och bitvis paradoxalt underhållande roman om en bisarrt smärtsam uppväxt. Stilistiskt håller hon perfekt balans: hon dömer ingen, rättfärdigar inget. Hon bara berättar, mästerligt.« | MARIA KÜCHEN, SYDSVENSKAN<br/><br/>»<i>Välkommen till Amerika</i> är en bok att vara djupt tacksam över.« | MOA MATTHIS, DN<br/><br/></b> I <i>Välkommen till Amerika</i> möter vi en familj på randen till katastrof. Det är nu länge sedan flickan slutade prata. Alla har vant sig. Mamman, skådespelerskan, och brodern, som spikar igen sin dörr och kissar i flaskor. Alla vill de vara ifred. Samtidigt längtar de ofantligt mycket efter varandra.<br/>Den döda fadern kan plötsligt sitta i flickans säng när hon kommer hem från skolan. Bara flickan vet att hans död är hennes skuld. Vi är en ljus familj, upprepar mamman. Men flickans mörker sipprar in under dörrspringor och rinner ur kranarna i badkaret. Frågan om vem som är starkast finns där hela tiden. Och en kärlek så stark att den hotar att slå dem sönder och samman.<br/><br/>LINDA BOSTRÖM KNAUSGÅRD föddes 1972. Hennes kritikerrosade novellsamling <i>Grand mal</i> [2011], följdes upp med <i>Helioskatastrofen</i> [2013], en roman som återberättar den grekiska myten om Athena och som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott.<br/><br/>»Från den första meningen - Det var nu länge sedan jag slutade prata - håller Linda Boström Knausgård läsaren i sitt grepp.« | THERESE ERIKSSON, SVENSKA DAGBLADET<br/><br/>»Det finns flera lysande författarskap att tänka på i häradet där Linda Boström Knausgård skriver, som Marguerite Duras eller Mare Kandre: det drömska cirklandet kring åtrå och makt, idealiserandet av kärleken, offret och passionens mörker. <i>Välkommen till Amerika</i> skulle göra sig strålande på en teaterscen.« | ULRIKA MILLES, KULTURNYHETERNA, SVT<br/><br/>»Linda Boström Knausgård väjer inte för det mörka och hemska i sina familjedramer. Samtidigt är hennes prosa vacker, klar och precis. <i>Välkommen till Amerika</i> är en storartad roman.« | JENNY HÖGSTRÖM, AFTONBLADET<br/><br/>»Språket är vackert och dunkelt, som en tjärn i skogen, sidorna susar i ett slags tätt och kompakt mörker som är över alldeles för snabbt.« | VALERIE KYEYUNE BACKSTRÖM, EXPRESSEN<br/><br/>»Linda Boström Knausgård visar på vanlighetens galenskap. Hon gör det genom sitt skickliga skrivande, vare sig hon styr oss med stora gester eller, som här, med kammardramats mer subtila nyanser.« | ELISE KARLSSON, UPSALA NYA TIDNING<br/><br/>»<i>Välkommen till Amerika</i> är tunn, under hundra sidor, ändå hinns så mycket liv med. Flickan som fylld av rädsla och skuld prövar att kommunicera med skrivna ord, mamman skådespelerskan som ibland flyr in i sitt bullrande vuxenliv, brodern som spikar igen sin dörr och skapar musik bara för sig. Ett hem fyllt av av tystnad, vrede och kärlek. En familj, ett undantag, en normalitet.« | JENNY ASCHENBRENNER, KULTURNYTT, P1<br/><br/>»Denna ödslighet, denna kvävande känsla av förlorad kärlek och förlorade familjemedlemmar skildrar Linda Boström Knausgård med en behärskad känsla av såväl sorg som vrede. Det är tragiskt. Det är skrämmande. Det är berörande och omskakande.« | CRISTER ENANDER, DALARNAS TIDNINGAR<br/><br/>»Det är en kuslig berättelse, formidabelt infångad på en bra bit under 100 sidor. Att läsa den är att uppleva en koncentrerad skildring av förfall, ett förfall som samtidigt bär på ett ljus så starkt att det är som att ställa sig mitt i en solstråle.« | BJÖRN KOHLSTRÖM, JÖNKÖPINGS-POSTEN

Tillbaks till 1960-talet och livet i förorten. Följ med till en värld av hemmafruar, bagare, tobakshandlare, barn, lek, allvar och drömmar. Där vi en gång var är en bilderbok för vuxna där då möter nu. </br> Följ med till gungparken, till drömmen att bli utvald, tillbaks till skolkorridorer och matsalskö, till inköpsvåndan i tobaksaffären och Peggy Fleming, till röda fjädernyran, till kärlekstörst, till dunsande buteljer och draggande brandmän.</br> Där vi en gång var är boken som föddes ur en fotopromenad i barndomens kvarter och snabbt utvecklades till något mer allmängiltigt. Det blev en berättelse om livet, om vardagsdramer fyllda av doft och ljud, lycka och olycka. </br> Novellerna utspelar sig på 1960-talet fram till tidigt 1970-tal. Fotografierna från platserna i Där vi en gång var är tagna i nutid. Ibland blir konfrontationen brutal. </br> Författare och fotograf är Ingrid Lindeberg som vuxit upp i en av Stockholms närförorter, Bromma :</br> - Jag har fått många reaktioner från läsare som säger att de känner igen sig. Trots att de växt upp i andra förorter, ibland på andra sidan stan, ibland i en förort i en helt annan stad och trots att de kan vara både tio år äldre och yngre än jag. Det är något med boken som får folk att reagera, fundera, reflektera och diskutera, berättar Ingrid Lindeberg.</br> Ingrid Lindeberg är journalist, utredare och historiker. Som journalist har hon kombinerat sin internationella inriktning med intresset för det lokala. Hon har författat ett antal skrifter om EU och Sverige. De senaste åren har hon utvecklat sitt skönlitterära skrivande på Biskops Arnös folkhögskola.</br> Fotografiintresset föddes i mörkrumsarbetet på högstadiet. Under de första åren som journalist blev det ytterligare mycket fotografering. Men det är först under de senaste åren, med en längre utbildning på Fotografiskas Akademi, som fotograferandet tagits till en mer seriös nivå. Bilder ur sviten Där vi en gång var visades på Kulturhuset i Stockholm (Fria Fotografers Filial 2019), på Planket 2019 (Stockholm) samt på Dokumentärfotosalongen 2019 (Arbetets museum i Norrköping) </br> Där vi en gång var är Ingrid Lindebergs debut som fotograferande författare och författande fotograf. </br>

Korta berättelser och skrönor utan anspråk på sanning men ändå med ett knappt mätbart mått av sannolikhet. Det kaos som är ett normaltillstånd i en del av skrönorna har naturligtvis inget att göra med författarens sinnestillstånd utan reflekterar bara den verklighet vi lever i.

En kärlekshistoria med mod, besatthet och dödens liv.

En ännu inte nobelprisbelönt samling skrönor berättade av Bo Augustsson under det anspråkslösa aliaset "Mästerkocken i Lerum. Guds gåva till mänskligheten".

Om att känna sig som ett UFO, om att anpassa sig till något man inte fullt förstår...

Celina satt och såg på sin väska som ingen fick veta vad som fanns i, eftersom den innehöll vapen som skolan aldrig skulle tillåta henne att ha de. Celina visste att hon skulle behöva skydda sig från sin mor som gjorde allt för att komma åt henne och döda henne. Celina stod och väntade på att matchen skulle börja. Marc såg på Celina, sin nya hjälptränare. Hon hade arbetat med att få honom att röra på sina fötter, något ingen, inte ens hans bror hade lyckats med. Celina såg på skolan som hade blivit hennes trygghet. Hon såg på Marc, han hade gett henne säkerhet, att våga börja hoppas.