Svenska

De gjorde över 550 spelningar, de var socialister och de var den svenska musikrörelsens flaggskepp. Det började som en liten trio som repade på en vind i centrala Malmö och slutade med att Aktuellt meddelade att de upplösts. De kom från olika bakgrund och hade olika musikaliska preferenser och de växte upp i ett Malmö präglat av arbetarrörelsen. Några kom från medelklassen, några från arbetarklassen. Poppen och jazzen var utgångspunkten, utifrån dessa stilar formade de en slagkraftig musikalisk brygd som hämtade inspiration från hela världen. Det var rysk folkmusik, latinamerikanska rytmer, pop, jazz och framförallt svensk folkmusik. Deras texter var helt befriade från plakatpolitik, snarare handlade det om att gestalta en generations erfarenheter. De var sin tid och de sa nej till Stikkan Andersson, som ville göra svensktopp av dem. Ett beslut som fick Stikkan Andersson att gå i taket och trakassera Mikael Wiehe i månader. Under de sex år bandet spelade tillsammans släppte de fyra skivor. Här är berättelsen om ett av 70-talets mest betydelsefulla band: Hoola Bandoola Band. Samtidigt är det en berättelse om 70-talets Malmö, de tankar och drömmar ungdomar i staden hade och hur de försökte omsätta dessa i verkligheten. Här finns också berättelsen om Folkfesten i Malmö, hur den föddes och utvecklades, kort sagt musikrörelsens historia i Malmö åren 1971-1976. Runt 1968 krängde världen till, tv visade våldet och förtrycket som därmed kom rakt in i vardagsrummen. Den nya medvetenheten födde en ny rörelse. I Malmö exploderade rörelsen på den första Folkfesten 1971. Plötsligt fylldes Slottsparken med ungdomar, över 20 000. Den nya rörelsen hade framträtt, satt ner foten och sagt: här är vi och vi gör saker och ting på vårt sätt! Men hela rörelsens historia kom att präglas av konfrontationen med den gamla rörelsen; socialdemokratin. Striden slutade med ockupationen av Victoriateatern i februari 1976. Allt interfolierat med ögonblicksbilder ur författarens egen personliga historia. Örjan Svedberg är journalist och författare, uppvuxen i Malmö.

Stig Johanssons elfte bok med "sticklingar" - aforismer. Som en av landets främsta aforistiker samlar han visdom i koncentrat - alltid i kombination med ett uttrycksfullt tecknat ansikte. Mest känd är han för dikten "Förlusten": "Alla dessa dagar som kom och gick / inte visste jag att de var livet." En handfull av klokheterna i denna bok är: "Jag blir aldrig van vid att leva - jag gör det för sällan." "Många minnen bleknar med åren - de tål inte ljus." "Ingen är omtyckt av alla - inte ens Gud." "Jag vill inte vara som andra - de är ju som jag." "Det finns restauranger där också dörrvakten har fullständiga rättigheter." "Vad hjälper det att valfriheten ökar - när döden är obligatorisk." Stig Johansson är aforistiker, poet och konstnär, bosatt i Malmö. Han har också utgett flera diktsamlingar och medarbetar bl.a. i Expressen och Sydsvenska Dagbladet.

Ann-Charlotte och Torsten Weimarck, universitetslektor resp. professor i konstvetenskap i Lund, gav 1969 ut en liten bok, som den gången var ett pionjärarbete,om konst- och brukskeramiken från Höganäsbolagets kärlfabrik. Därefter har de under de nästan fyra decennier som har gått fortsatt att samla material och i denna nya, innehållsrika bok publicerar de sina forskningsresultat. <p> Höganäsbolagets kärlfabrik (18321926) tillverkade inte bara de välkända gula blyglaserade hushållskärlen och bruna saltglaserade syltkrukorna. Det fanns också en mycket omfattande produktion av prydnadsföremål. Under den första epoken var de starkt präglade av seklets nystilar. Kring 1890 tillverkas modeller och glasyrer inspirerade av den engelska konsthant- verksrörelsen. Vid seklets slut introduceras symbolistisk konstkeramik. Under 1900-talets första decennium tillverkas modeller i internationell art nouveau-stil och under de sista ca tio åren modernistisk vackrare vardagsvara. <p> Ferdinand Ring, Helmer Osslund, Albin Hamberg och Edgar Böckman med flera var engagerade som konstnärliga medarbetare. Deras arbeten blev ofta uppmärksammade i samtidens diskussioner om svensk »konstindustri«, som var tidens beteckning på det som idag kallas »design«. Ett par gånger stod de i själva verket som introduktörer av nya keramiska uttryck i Sverige, och några av deras arbeten håller en konstnärlig kvalitet som utan vidare kan mäta sig med det främsta i samtidens tillverkningar. Det är fråga om en mycket omfattande produktion av keramiskt gods. Fattigdomen och de många gånger svåra arbetsförhållandena i gruvsamhället Höganäs har varat långt fram i tiden och stod ofta i skarp kontrast till kvaliteten på föremålen som producerades här. <p> Detta är också en bok för samlaren, med stämplar, upphovsmän och tekniker.

<p><b>»Här blandas biografiska redogörelser med filmanalys, med fokus på valda titlar ur den omfattande filmografin. Och knappt någon annan hyser större kärlek till, eller kunskap om, sitt ämne än Mikaela Kindblom.« Johannes Hagman, Upsala Nya Tidning </b></p><p><b>»En rik och insiktsfull bok, det går inte ens att antyda hur mycket den faktiskt berättar om den här epoken i svensk film. Analyserna av filmerna är både lyhörda och knivskarpa. Den skärper ens filmtittande och förtjänar många läsare.« Håkan Anderson, Hela Gotland</b> </p><p>Under nästan tre decennier var mästerregissören Hasse Ekman en fixstjärna inom svensk film. Ett kändisbarn vars personlighet pressats fram under mödor. En stilikon med enorm talang och arbetskapacitet. Dandyn från Artillerigatan, skolad i Hollywoods drömfabrik, höll under sitt liv en mäktig produktionstakt: fyrtiotvå filmer, fyrtionio manus, femtiotvå roller, två självbiografier, en roman, fyra giftermål, fem barn.<br/>I den här boken hyllar filmhistorikern Mikaela Kindblom en lysande filmskapare, som själv betraktade sig antingen som ett bindestreck mellan fadern Gösta Ekman och sonen Gösta Ekman, eller ett ingenting i jämförelse med rivalen Ingmar Bergman.<br/>Resultatet är sexton texter som närsynt och nyfiket går in i Hasse Ekmans filmvärld. Det här är en kärleksförklaring till mannen och filmskaparen Hasse Ekman, till livet och filmkonsten. Det är också den första större boken på svenska om Hasse Ekman, rikt illustrerad med fotografier ur hans liv och filmer.</p><p>MIKAELA KINDBLOM är filmkritiker och författare och har tidigare skrivit <i>Våra drömmars stad - Stockholm i filmen</i> och<i> Den svenska drömfabriken - histori</i><i>en om Filmstaden i Råsunda</i>.</p><p>»Mikaela Kindblom fångas av den bitterljuvhet som genomsyrar Hasse Ekmans filmer.« Kalle Lind, Sydsvenskan </p><p>»En bok som jag hade stor behållning av, skriven med värme och fylld med många intressanta analyser.« Saras bokbetraktelser </p>

<p>I denna volym Efterlämnade dikter finns både tidigare publicerade och opublicerade dikter. Några har funnits i de fem tidigare utgivna böckerna där den första samlingen var I minnets ljus och andra dikter (Text och Tanke 1898). De fyra följande kom ut på Solvändan Förlag mellan åren 2008 och 2014: Sagt av en kulspetspenna (2008) Kort är vår saga (2010) Det är gott att vara (2012) Enkel Filosofi (2014) De övriga dikterna är inte tidigare utgivna i bokform. </p><p>Det är med anledning av att Sven Velo Petersson skulle ha fyllt 100 år i år som denna volym med efterlämnade dikter kommer ut. Torsås Lions Club var den förening som tog initiativ till den första boken 1989 och det är vid Lions Clubs marknad i Gullabo i år (maj 2022) som denna diktsamling presenteras. </p><p>Exempel på Velos diktkonst: </p><p><i>Det doftar en ros vid en tra</i><i>sig grind, </i><i>en enkel gammaldags ros.<br/>Det surrar av bin i en blommande lind vid ett hus som ej längre bebos.<br/>Ett fallfärdigt hus på en ödegård med hundlokor manshögt omkring.<br/>Ingen som längre ger ans och vård åt gamla förbrukade ting.<br/>En ton av vemod och sorgsenhet  i aplarnas stillsamma sus<br/>om människoverks förgänglighet och drömmar i spillror och grus.<br/>Evig är frågan om mening och mål om vad som är hållfast och tryggt.<br/>Men blå som alltid är himlens kupol och tidlös är skyarnas flykt.</i></p>

<p><b>Patti Smith</b> debutalbum <i><b>Horses</b></i> inleder musikserien 33 1/3 , där varje bok handlar om en klassisk skiva. Olika författare väljer ut sitt bästa album av en artist. Just Horses kanske är det bästa debutalbum som någonsin gjorts, en vinylskiva som utmanar gränser och inspirerade många genrer som sedan växte fram: grunge, artrock, punkrock, new wave, indie.</p><p>Författaren <b>Philip Shaw</b> berättar i boken Horses om musik och händelser i Patti Smiths barndom, om inspirationskällorna Rimbaud, Blake, Little Richard, Puccini, Eliot, Brian Jones, Jimi Hendrix, Jim Morrison ... Horses utmanar gränserna mellan manligt / kvinnligt, homo / hetro, levande och döda, mellan poesi och rock´n´roll. Patti Smith´s idé är att förlora kontrollen, känna lust, upphetsning, extas, vrede, förtvivlan, passion, frihet ... </p><p>Ursprunget till debutvinylen Horses fanns fyra år innan skivsläppet, på en poesiscen på nedre Manhattan där Patti Smith var förband och kompades av vännen Lenny Kaye på hans råa elgitarr. I publiken satt många av dåtidens kändisar. Den klassiska ikonbilden på Patti Smith på skivan tog sedan Robert Mapplethorpe i en lägenhet i Greenwich Village på Manhattan. Om det berättar också författaren Philip Shaw. </p><p>På Patti Smitt´s <i><b>debutalbum </b></i><i><b>Horses</b></i> får hennes texter sin kraft ur kriminalitet, synd, frälsning, ur erotiken i våldsam död. Hennes uttryck har kallats Rock´n´Rimbaud , en kombination av rock´n´roll och poesins makt. Hon ger orden kropp, de blir ljud, besatthet. Patti Smith river gränserna mellan fin- och fulkonst. "<i>my sins my own they belong to me. Me"</i>, ett par av raderna i öppningslåten "<i>gloria</i>".</p>

Från Abba till Monica Z innehåller, i bokstavsordning, texter om 377 svenska skivor från Evert Taube 1956 till Little Jinder 2016.<br/><br/>15 initierade skribenter berättar om varje skiva och argumenterar varför just den är intressant och ska vara med i boken.<br/><br/>Här finns allt från de givna självklarheter som Jan Johansson, Ulf Lundell, Veronica Maggio och Monica Zetterlund till mindre kända skivor som Anita Lindbloms gospelplatta, Tommy Körbergs debut och artister så obskyra att få hört talas om dem.<br/><br/>Bered dig på en resa i såväl då- som nutid.<br/><br/>Det här är plattor som skribenterna, var och en för sig eller tillsammans gillar.<br/><br/>Svenskar gillar svensk musik. En titt på försäljningslistor visar att såväl Sverige som Storbritannien föredrar inhemsk musik. Det finns en logik i det.<br/><br/>Ty endast Sverige svenska krusbär har. Eller svensk jazz-, pop-, rock, progg- eller punkmusik. Kalla det för vad du vill, men lyssna dig igenom plattorna. Ditt liv kommer att vara roligare när du har gjort det. Skribenternas liv har blivit det.