Svenska

Femtiotre år efter Jane Austens död tillfrågades hennes brorson James Edward Austen-Leigh om han ville skriva en biografi över sin faster. Han samtyckte, och boken kom ut 1870. Den väckte så stort intresse att en ny utgåva trycktes redan följande år. Sedan dess har ett mycket stort antal biografier över Jane Austen skrivits, men James Edward Austen-Leighs hågkomster har intagit en särställning bland dem, främst för att han kände henne väl och hyste stor tillgivenhet för henne, men även för hans personliga och humoristiska berättarstil. Nu föreligger hans bok för första gången på svenska.

<p>Efter tio års belägring av staden Ilion i Troja beger sig krigaren Odysseus - den mångförslagne - hemåt mot ön Ithaka, där hans hustru Penelope väntar, under ständig uppvaktning från friare som suktar efter hennes gunst och hans kungarike.<br/>Men vägen hem blir svår för Odysseus och hans män: tio år av irrfärder väntar, med strapatser och dödliga faror - lotusätare som lockar med evig glömska, våldsamma cykloper, förföriska nymfer och lockande men hotfulla sirener.<br/>Hemma på Ithaka gör sonen Telemachos allt för att freda sin mor, och Odysseus får in i det sista använda all sin list och förslagenhet.<br/>I svensk översättning av Erland Lagerlöf.</p><p>HOMEROS vet man ytterst lite om; mytbildningen har framställt honom som en blind skald och siare, men sannolikt kommer de verk som tillskrivs honom från en lång tradition av muntlig poesi. <i>Odysséen</i> dateras vanligen till det sena 700-talet f.Kr.<br/></p>

Han kallade sig själv en europeisk intellektuell och anslöt sig till en ickeskandinavisk tradition. Och visst är han osvensk, inte minst i sin övertygelse om att litteraturen kan förändra världen och människan, samt i sitt sätt att aldrig be om ursäkt för sig. Därmed blir Jan Myrdal, för både kritiker och beundrare, en katalysator för den sorts intellektuella självprövning som är så ovanlig i vår tid.<br/><br/>Denna <i>Myrdaliana</i> har främst kommit att handla om vad som kan kallas för Myrdalåret 2023, ett år då boken om Jan Myrdalbiblioteket äntligen kom ut och Jan Myrdals stora pris gick till en världsberömd norrman. Det var också året då katalysatorn Jan Myrdal tre år efter sin död återuppstod i den svenska offentligheten i och med utgivningen av <i>De hemliga breven</i> och den stora kulturdebatt som följde i Sverige, rörande hans relationer till föräldrarna Alva och Gunnar Myrdal samt fiktionens och sanningens roll i såväl litteraturen i stort som i Jan Myrdals författarskap.<br/><br/>Bråkigt? Ja, precis som gubben själv.

<p>Björn Hellberg har onekligen varit med om en hel del under sin långa yrkeskarriär. Bland mycket annat har han: </p><p>·        Samarbetat med legendariska profiler som Sven Jerring, Lennart Hyland och Torsten Tegnér;<br/>·        Anfört sitt lag till fyra raka slutsegrar i SVT:s succéprogram <i>På spåret</i>, där han senare under många år agerade som domare;<br/>·        Bildat radarpar med Ingvar Oldsberg i tv och Mats Strandberg i radio;<br/>·        Skrivit över 60 böcker och närmare 40 000 artiklar för dagspress och tidskrifter samt varit synnerligen flitigt förekommande i etermedierna;<br/>·        Tagit livet av ett 80-tal personer i sina deckare;<br/>·        Erövrat titeln som inofficiell svensk mästare i boksignering;<br/>·        Nått världsrykte som oomstridd tennisexpert;<br/>·        Oavsiktligt lockat in en fullt påklädd Georg Rydeberg till ångande bastuhetta på Grand Hôteli Stockholm;<br/>·        Tittat djupt i bystdrottningen Jayne Mansfields urringning, vilket faktiskt gav honom impulsen att döpa sin huvudperson i deckarna till Sten Wall.<br/>·        Däremot är Björn tvärsemot ryktet oskyldig till att sångaren Paul Simon en gång visades ut från en bar på Manhattan i New York. </p><p>I <i>En sorts memoar</i> presenterar Björn Hellberg för första gången ett urval av sina många hågkomster. Och han gör det med humor, flödande berättarglädje och detaljrik minnesskärpa.</p>

<p>Dagmar Lange, lektor vid Nya Elementarskolan och filosofie doktor i litteraturhistoria, klev 1949 in i offentligheten som deckarförfattaren Maria Lang. Hon satte en ny standard för den svenska deckaren och under fyra decennier kom varje höst en ny Maria Lang-deckare. Under terminerna var Dagmar Lange lärare och studierektor i Stockholm och på somrarna deckarförfattare i hemstaden Nora, i böckerna känd som Skoga. I biografin ställs frågan vad den dubbla identiteten innebär och här spelar deckarna en viktig roll. Motiven är ofta starka känslor som går överstyr och leder till mord. Passioner och dramatik var långt från Dagmar Langes noga inrutade tillvaro men deckarnas starka känslor kan spåras i egna händelser och upplevelser. En dubbel identitet skapas, Dagmar Lange, alias Maria Lang, som tillsammans utgör en enastående kvinna.</p><p></p>

<p><b>»En lärobok om livet. Fantastisk litteratur.« | Mattias Berg, P1 Kultur</b></p><p><b>»Primo Levi, den omsorgsfulle kemisten, blir den omsorgsfulle byggaren av hållbara berättelser med samma känsla för det falska tonfallet i en mening som för den felande komponenten i en leverans av färg.« </b><b>| Göran Rosenberg, Expressen Kultur</b></p><p><b></b><b>»Alla berättelserna i Periodiska systemet lever av charm och skärpa, i blixtsnabba kast mellan det burleska och det avslöjande. Som i allt Primo Levi har skrivit handlar det ytterst om konsten att vara människa.« |Ulrika Knutsson, Göteborgsposten</b></p><p><b>»Den bästa bok om naturvetenskap som någonsin skrivits.« | <i>Royal Institution of Great Britain</i></b></p><p><b>»Den lika skarpa som melankoliska tonen äter sig långsamt in i läsarens medvetande. Den som noggrant läser Levi utvecklas som människa.« | <i>Jan Karlsson, Kristianstadsbladet</i></b></p><p><b><b>»<i>Periodiska systemet</i> är en unik bok, ett växelspel mellan spetskunskap, en fruktansvärd erfarenhet och en hisnande litterär talang. Allt sammanhållet av den mer svårdefinierade kvaliteten vi kan kalla godhet.« | The Guardian</b></b></p><p><b><i>»Periodiska systemet</i> har kallats världens bästa bok om naturvetenskap. (...) Men det fina är hur den samtidigt berättar om en enskild mans färd genom det fasansfulla europeiska 1900-talet, där kemin ger just materialitet åt det upplevda. Det lägger en återhållande barriär mellan det innersta och det yttersta som bara förstärker berättelsens kraft.« | </b><i><b>Jenny Aschenbrenner, SvD</b></i></p><p><i></i><i>Periodiska systemet</i> är på samma gång självbiografisk skrift och en reflektion över den mänskliga naturen såsom förbunden med den materiella kemin. I 21 kapitel, rubricerade som grundämnena, berättar Auschwitz-överlevaren Primo Levi på den klaraste, vackraste prosa om sina släktingar och kamrater, från förkrigsåren i hemstaden Turin, via krigsårens partisankretsar, fram till att han deporteras, som anti-fascistisk partisan och jude, till lägret.<br/><i>Periodiska systemet</i> [<i>Il sistema periodico</i>, 1975] är litteratur som finner sin egen unika form bortom genrer. Ett mästerverk av författaren och kemisten, och ett av vår tids största vittnen, Primo Levi. Här i svensk översättning av Ingrid Börge <span style="font-family:Georgia, 'Times New Roman', serif;font-size:13px;text-indent:20px;">och med ett nyskrivet förord av litteraturkritikern Kaj Schueler.<br/><br/>PRIMO LEVI [1919 -1987], född i Turin, var en italiensk författare och kemist, som överlevde Auschwitz och som vittnat därom i ett flertal böcker som gjort Levi till en av de viktigaste författarna när vi talar om vittneslitteratur.<b><br/><br/>»Den bästa bok om naturvetenskap som någonsin skrivits.« | ROYAL INSTITUTION OF GREAT BRITAIN<br/><br/>»Vartenda kapitel överraskar, med insikter, stor humor och ett språk som gång efter annan blir stor poesi.« | THE NEW YORKER</b></u></p>

För att fira H.C. Andersens 200-årsdag utgav Centrum för Danmarksstudier och Makadam förlag denna bok, där tolv svenska och två danska författare och forskare skriver om hans förbindelser med Sverige och svenskarna förr och nu. H. C. Andersen var en av sin tids stora resenärer och gjorde sex resor enbart till Sverige, där han umgicks med berömdheter, föll i förundran inför naturen och imponerades av gruvor och maskinteknik. Om en av resorna skrev han den märkliga boken <i>I Sverrig</i>. Andersen var vän med Fredrika Bremer och förälskade sig i Jenny Lind. Han lyssnade på lundensisk studentsång och försåg komponisten J. A. Hägg med texter. När hans hundra årsdag firades trettio år efter hans död hyllades han i en artikel signerad »August Strindberg, elev av Andersen«. Med tiden har hans elever bland svenska författare blivit många. Kanske flög Nils Holgersson över Sverige tack vare H. C. Andersen. Astrid Lindgren inspirerades av hans eventyr och Maria Gripe av hans skuggfilosofi, Birgitta Trotzigs roman <i>Dykungens dotter</i> bygger på en av hans berättelser, och P. O. Enquist porträtterade honom i sitt drama <i>Från regnormarnas liv</i>. Alla dessa förbindelser kartläggs i denna boks fjorton essäer, som också tolkar »Tummelisa« som ett androgynt eventyr, närläser den rövarromantiska »En historia från klitterna« och sätter in Liden Kirsten i sitt operasammanhang. Vidare jämförs olika svenska översättningar av »Kejsarens nya kläder« och Fredrik Bööks stora Andersenbiografi analyseras. I bokens andra avdelning trycks på nytt fjorton svenska texter om Andersen, några av dem välkända, andra värda att räddas från glömskan. I bokens omfattande bibliografi finner man de många spåren, från dödsåret 1875 till i dag, av H. C. Andersens underbara resor i Sverige.