Svenska

<p><b>Belönad med Augustpriset 2021 i kategorin Årets fackbok!</b></p><p>Av all litteratur på svenska är ungefär hälften översatt från andra språk. Ändå är dess förutsättningar okända för de flesta. I denna bok tecknas en vindlande exposé över den översatta litteraturen på svenska. Vad gjorde reformationen med den svenska Bibeln? Hur har politik och ideologi villkorat översättarnas verksamhet? Finns det ett korrekt sätt att översätta? Med djupgående kunskap och slående exempel från forntid till nutid visar Nils Håkanson hur synen på översättning har varierat mellan epokerna. Hans bok blir lika mycket en kulturhistorisk fresk, full med udda gestalter och genier, som en insiktsfull handbok i läsning och litteratur.</p><p>Nils Håkanson (född 1975) är författare, översättare och förläggare. Utöver romaner har han skrivit en avhandling om rysk litteratur i svensk översättning och verkat som forskningsredaktör för <i>Svenskt översättarlexikon</i>.</p><p><b>"... ljuvligt egensinnig och spränglärd". </b><b></b><b>Kristina Lindquist, Dagens Nyheter</b></p><p><b>"Om någon bok kan sägas fylla ett hål i fackboksutgivningen så är det <i>Dolda </i><i>gudar. </i>Pedagogiskt föredömligt, humoristiskt och stilsäkert." Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet</b></p><p><b>" ... med denna litteraturhistoria - för det är vad det är - visar sig sakta gudarna, de dras rent av fram ur historiens mörka garderob, ut i ett efterlängtat och välförtjänt ljus." Claes Wahlin, Aftonbladet</b></p><p><b>"Nils Håkansons bildningsfyrverkeri <i>Dolda</i> <i>gudar</i> är med sin originalitet och bågnande kunskap allt man önskar av en Augustvinnare." Annina Rabe, Expressen  </b></p><p><b></b></p>

I 18 intervjuer punkterar Charles Bukowski flera av myterna om hans person. Andra myter får genom hans öppenhet nytt bränsle. Han var en slugger, med timing och alltid svar på tal, en provokatör, estradören med humor och publiken i sin hand, en bildad och självlärd diversearbetare, som blev känd författare på båda sidor Atlanten.

I Bildhuggarens dotter ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndom, som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga. Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet i Helsingfors, där festerna pågår i dagar, men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården. Både hennes pappa skulptören Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten är centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna, en symbol för friheten. Tove Janssons älskade barndomsskildring utkom för första gången år 1968.

<p>Astrid Lindgrens berättelser är centralt placerade i det svenska medvetandet, oupplösligt förknippade med de bilder som åtföljer dem. Genom åren har många studier gjorts av Lindgrens författarskap, men inte lika mycket är skrivet om de bildkonstnärer som gett oss tydliga bilder av de karaktärer och miljöer som gestaltas i texterna.   </p><p>I denna forskarantologi möter vi olika bildkonstnärers tolkningar av Lindgrens texter: Ilon Wiklands bilder till <i>Ronja rövardotter</i> och till den mindre kända spökhistorien om Skinn Skerping, Ingrid Vang Nymans bilder till berättelserna om Pippi Långstrump, Anna Riwkin-Bricks fotografiska flickskildring <i>Randi bor i Norge</i>. Sagor och noveller som gjorts till böcker av bilderbokskonstnärerna Marit Törnqvist, Hans Arnold, Pija Lindenbaum och Ilon Wikland undersöks också. En annan Lindgrenvärld som analyseras är trädgårdarna på barndomshemmet Näs, så som de anlagts och skildras med nostalgiska filter i en aktuell trädgårdsbok.   </p><p>De flesta böcker som diskuteras här är lätta att få tag i, de finns i många hem och på alla bibliotek. Illustrationerna i dessa välkända och älskade böcker utgör en skatt av bestående bildvärldar som berikat våra upplevelser och minnen av Astrid Lindgrens berättelser. </p><p>Om redaktörerna: Helene Ehriander är docent i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet; <helene.ehriander@lnu.se>Anette Almgren White är lektor i litteratur­vetenskap vid Jönköpings universitet<anette.almgren-white@ju.se>. </anette.almgren-white@ju.se></helene.ehriander@lnu.se></p><p>Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 149 (ISSN 0347-5387)   </p>

Spår och speglingar innehåller sjutton artiklar om Selma Lagerlöf av författare, forskare och kulturjournalister. De handlar om hur Selma Lagerlöf genom åren och i skilda sammanhang har speglats av omvärlden och vilka spår hon har satt. Släktens och vännernas Selma Lagerlöf möter oss, liksom kollegernas, översättarnas, journalisternas, teaterns, operans och filmens. I Selma Lagerlöfs vida krets träffar vi på Tomas Tranströmer, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Anita Björk, Esaias Tegnér, Riccardo Zandonai, Sif Ruud, Torgny Lindgren och många andra. Också allmänheten får för ovanlighetens skull komma till tals: hur såg vanligt folk på en av samtidens största celebriteter? Och vilken Selma Lagerlöf blir framtidens när hennes skrifter och arkivmaterial ges ut digitalt? Med bidrag av Susanna Albrecht, Jenny Bergenmar, Lena Carlsson, Git Claesson Pipping, Martin Ekman, Jacob Frost Szpilman, Sara Granath, Maria Karlsson, Tom Olsson, Gunilla Rising Hintz, Torsten Rönnerstrand, Torbjörn Sjöqvist, Anna Smedberg Bondesson, Jesper Svenbro, Sofia Wijkmark, Marcus Willén, Louise Vinge samt Henrik Wivel. Spår och speglingar ingår i serien Lagerlöfstudier.

Delblanc Och 1700-talet - Ett Seminarium På Confidencen Den 17 Oktober 2009 [Bok / Danskt band]

Under 50-talet blir Sverige syndens näste. Små oskyldiga barn får sexualundervisning. Och deras föräldrar ser filmer med nakna rumpor. Under 60-talet blir både böcker och filmer grövre. Och 1973 tar pornografin steget in i barnboken. Det hela börjar med att en dansk redaktör ber den svenske barn- och ungdomsboksförfattaren Hans-Eric Hellberg (f 1927) att skriva porr för barn. Hellberg tvekar för en stund, men sedan ger han sig i kast med uppdraget. Den här berättelsen handlar i första hand om skandalsuccén Kram och i andra hand om Hans-Eric Hellberg, en av Sveriges mest populära barn- och ungdomsboksförfattare under mer än 50 år. Tony Elgenstierna (f 1964) är författare till romanen Kvinnor i nöd (Alfabeta 2006). Han har tidigare arbetat som journalist, sedan 1997 är han gymnasielärare i Uppsala.