Svenska

<p><b>Det är som en actionfilm. En anekdotfest. </b>Torbjörn Nilsson, SvD</p><p><b>R</b><b>olig. Slagkraftig. Brutalt ärlig uppväxtskildring.</b> Martin Wicklin, P1 </p><p><b>En mustig skröna. Välskriven och medryckande</b> Johannes Klenell, Arbetet </p><p><b>Det är mörkt på flera håll  Jan Emanuel är ljuset.</b> Henrik Torehammar, SvD </p><p><b>Den i särklass roligaste bok om politik som skrivits i Sverige.</b> Andreas Henriksson, Verifiera </p><p><b>Jan Emanuels färgstarka och mångbottnade personlighet belyses väl i boken som är en riktig bladvändare.</b> BTJ, som ger boken 4 av 5 i helhetsbetyg.<br/></p><p></p><p>Ex-politikern. Kapitalisten. Marxisten. Kroppsbyggaren. Robinsonvinnaren.<br/>Debattören och provokatören.<br/>Socialdemokraten.<br/></p><p>Jan Emanuel lämnar ingen oberörd. Nu berättar han för första gången historien om sitt liv från uppväxten med fattigdom, droger och våld, via företagsbyggande, dokusåpor och kändisskap, hela vägen till maktens korridorer och Riksdagen i Stockholm. Det är berättelsen om ett stort, men ofta missförstått, politiskt engagemang. Och om den avgörande vändningen som fick Jan Emanuel att lägga ner skitlivet för att i stället börja hjälpa andra. </p><p>Han blev jävligt rik på kuppen. Och så var det med det. </p><br/><p></p>

<p>Den 1 april 1955 klev Jörgen Cederberg in på radions redaktion på Banérgatan 46 i Stockholm. På radions underhållningsavdelning jobbade ett tiotal personer och de kallade sig för Sveriges roligaste. Där fanns Tage Danielsson, Pekka Langer och några till.</p><p>Här, långt in bland cigarettrök och skrivmaskinsknatter jobbade Jörgen som reporter. Han var det unga stjärnskottet, hade fingret med i det mesta och kallades för radions Hitchcock. Tv fanns inte. Bara denna enda radiokanal.</p><p>Jörgen Cederberg blev snabbt en publikfavorit och några år senare var han med om att starta Sommar - det program som skulle bli ett självklart val för hundratusentals lyssnare varje år. Det här är boken om en legendar som bidrog till att skapa den moderna radion. Som inte bara kunde underhålla utan också grävde djupt i arkiven med folkbildning som en ständig ledstjärna.</p>

<p>"Jag började göra mig märkvärdig på allvar vid tolv års ålder. Sedan dess har jag gjort mig märkvärdig mest hela tiden som sångerska och skådespelerska.</p><p>Jag har fått möta begåvade, spännande människor - har också råkat ut för några skitstövlar. Jag har upplevt scenskräck, premiärnerver, prestationsångest, hopp, förtvivlan och tillkortakommanden. Men jag har också upplevt de euforiska, berusande lyckotopparna, den obeskrivliga värmen när publiken skrattar och kanske gråter med mig ...</p><p>Jag heter Anna Kristin. Men alla kallar mig Grynet."</p><p></p><p>Grynet Molvig är en av våra mest folkkära skådespelare och sångerskor, med en snart 70-årig karriär men fortfarande mitt i steget. Här berättar hon om vägen från uppväxten på den lilla gården i Norge till de stora scenerna och samarbetena med Povel Ramel, Hasse & Tage, Beppe Wolgers och Gösta Ekman. Om att ständigt vara i rampljuset, på gott och ont, om kärleken till musiken och om varför hon fortfarande har så roligt.</p>

När jag tittar tillbaka på mitt långa liv, finns det så mycket jag vill dela med mig av. Det har funnits soliga stråk och svarta hål, kärlek och död, spännande, roliga, oväntade möten med människor. Närvaron av de andra kan inte överskattas, detta att du går inte ensam.<br/><br/>Här finns också flera författarporträtt i miniformat, inte minst av Lars Gustafsson som jag var gift och skrev flera böcker med fram till hans död 2016.<br/><br/>Kanske ni undrar över hur författaren Gunnar Harding klarade av ett möte med Jehovas vittnen eller hur Lars Erik Blomqvist, min första man, mötte djävulskatten Behemot när han satt och översatte Mästaren och Margarita? Eller hur skogsfrun protesterar mot kalhuggningen av hennes skogar?<br/><br/>Någon riktig ordning finns inte i boken, vilket det inte heller gör i våra liv, så läsaren kan välja att läsa några texter i taget efter lustprincipen. Ja, mycket välkommen in i mitt minnespalats.

Märta Helene Reenstierna, Årstafrun, var en författare utan dess like. Jane Austen var hennes samtida och de kunde mäta sig med varandra vad beträffar slagfärdighet och skärpa. Men bakom hennes texters glimrande stilistik döljer sig något annat. En skörhet, en ensamhet. Men också en ovanlig styrka.<br/>Vem var Årstafrun i verkligheten? Lars Widding tar läsaren med på en spännande resa i tid och rum. Genom historiska händelser och historiens vardag.

<p>Sigrid Bernson är en hyllad och framgångsrik proffsdansare - känd för miljoner tv-tittare från Let's dance, därtill sångerska och låtskrivare - när allt brakar samman. Signalerna har funnits ett tag, men hon har ignorerat dem alltför länge. När hon till slut kraschar blir fallet högt. Från att dansa många timmar om dagen till att knappt orka gå en promenad på fem minuter, från att vara den ständigt glada tjejen till att gråta flera timmar varje dag.</p><p></p><p>Det tog henne flera år av läkande innan hon valde att vara öppen med hur svårt det varit. Boken är en personlig berättelse om varför man väljer att köra på i stället för att lyssna inåt, hur vägen tillbaka kan se ut, vad som fungerat för henne och hur hon gör för att inte hamna där igen.</p><p></p><p>Hon berättar om de svåraste stunderna men också om ljuset, livslusten och viljan att bli frisk. Förhoppningen är att den här boken ska hjälpa andra med utmattningssyndrom att känna sig mindre ensamma och att navigera i ett samhälle fyllt av stress och krav.</p>

<p>Mitt i livet kom Björn, den populära tv-snickaren och familjefadern, ut som ickebinär transperson och Lee välkomnades av familj, kollegor och nya och gamla vänner. Här får vi lära känna Lee, från äventyren i ungdomen, via tv-karriären och familjelivet med fru och barn till dess att hen, vid fyrtiofem års ålder, bestämmer sig för att till slut ta steget och möta världen som trans - hur det gick till, vilka reaktionerna blev och hur hen vågade. "För alltid Lee" är en bok om kampen för att få vara sig själv, om att mot alla odds få andas ut efter att ha spelat en roll i hela sitt liv och om att ingenting någonsin är för sent.</p>