Svenska

<p>I  detta mästerverk byggt på banbrytande tänkande och åratal av forskning skildrar Shoshana Zuboff fenomenet som hon döpt till övervakningskapitalismen. Vår digitala framtid har kidnappats av företagen från Silicon Valley som äger och styr internet. I den nya ekonomin är vi inte bara konsumenter, inte heller produkter - vi är råvaran.  </p><p>Zuboff visar hur företag som Google och Facebook använder information om oss, inte bara till att förutspå vårt beteende och kunna skräddarsy innehåll och reklam, utan också till att påverka våra val som kunder, medborgare och människor. Motståndet mot övervakningskapitalismen har hittills varit svagt från både lagstiftarna och civilsamhället. Tills nu har vi villigt överlämnat våra ansikten, åsikter och vänskapsband till techbolagen, tänkt jag har inget att dölja. Men det är inte för sent att ta tillbaka makten, menar Zuboff och skriver: Om du inte har något att dölja, så är du ingenting. </p><p><i>"...den viktigaste boken som ges ut det här århundradet."</i> Zadie Smith </p><p><i>"Shoshana Zuboff har skrivit en lärd, intelligent och välresonerad bok som inte bara upplyser och skakar om, utan även ger oss en chans att bjuda motstånd mot den förfärliga nya verklighet som smugits på oss." </i>Peter Englund </p><p><i>"mycket tankeväckande och behandlar en viktig långsiktig samhällsförändring"</i> BTJ, Anders Weidung </p><p><i>"Zuboffs stora styrka är hennes breda perspektiv, från nationalekonomi och företagande till sociologi och psykologi, och att hon knyter ihop det med sylvass argumentation.(...) På många sätt är "Övervakningskapitalismen" ett standardverk för diskussionen om teknologijättarnas påverkan på vårt samhälle, på samma sätt som Thomas Pikettys "Kapitalet" blev det för nationalekonomin."</i> Dagens Nyheter, Martin Jönsson</p><p><i>"Det som ibland kallas nätlogik eller socialamedierlogik är alltså inget annat än en genomtänkt utformad struktur som syftar till att hålla kvar användarna i tjänsterna, även när vi tror att vi loggat ut. Allt fler prylar kopplas ihop digitalt så att internet smälter samman med den fysiska världen, vilket gör det snart sagt helt omöjligt att logga ut . Det finns ingen väg ut, skriver Zuboff, övervakningskapitalismen måste regleras i lagstiftning. Jag är benägen att hålla med henne, och önskar framför allt en mycket mer påläst debatt om vår digitala utveckling som förmår hålla sig kritisk till teknikföretagens eufemismer så att vi alla slutar att dansa efter övervakningskapitalisternas pipa. Nu finns </i>Övervakningskapitalismen vid maktens nya frontlinjer<i> på svenska, och det vore tjänstefel av våra politiska beslutsfattare att inte genast läsa den."</i> Cecilia Djurberg, Aftonbladet </p><p><i>"en viktig bok som undersöker och kartlägger tech-företagens övervakning i dag. Vad händer egentligen när vi dagligen matar in information i sökmotorer och sociala medier? Boken är 700 sidor lång så att läsa den är samtidigt en träning i att avstå från sociala medier." </i>Arbetaren</p>

Henrik Brandão Jönsson har ett brinnande intresse för fotboll. Det vet alla som följde hans rapporter från VM i Brasilien 2014. Men hans passion för berättande är bredare än så. I Best of Brandão får vi följa honom till bland annat Kuba, Chile, Moçambique, Bolivia, Kap Verde och till de brasilianska metropolerna São Paulo, Rio de Janeiro och Brasília. Vi får träffa påtända fotbollshuliganer och plågade plantagearbetare som sliter för att vi ska kunna klunka vår färskpressad apelsinjuice om morgnarna. Vi möter också en ung Zlatan på klubb i Skanör och Uruguays före detta president José Mujica i hans stuga utanför Montevideo.

<p>Sociala reportage skrivs av reportrar som strider för de svaga och avslöjar missförhållanden. Så har det hetat inom yrket, i handböcker och bland genrens supportrar. Men vad döljer sig bakom idealet? Och hur ser engagemanget ut när det omvandlas till text?  </p><p>Den här boken lyfter fram reportage av några av 1900-talets mest hyllade svenska reportrar och synar på vilka sätt texterna förmedlar ett engagemang till läsaren. De narratologiskt grundade analyserna utförs mot en bakgrund av skiftande idéer om en reporters samhällsroll. Det visar sig att en engagerad attityd i texten ibland motarbetas av generaliseringar om porträtterade människor. Dessa kan vara negativt laddade men också präglas av romantisering eller idealisering. Där människor skildras med interna perspektiv och som unika individer, utan att buntas ihop till grupper, blir inlevelsen som starkast.  </p><p>De valda reportrarna representerar det svenska sociala reportaget vid centrala brytpunkter inom traditionen. Ester Blenda Nordström och Gustaf Hellström har valts för 1910-talet, Ivar Lo-Johansson för åren kring 1930, Barbro Alving för 1950-talet, Jan Guillou för 1970-talet och Maciej Zaremba och Karen Söderberg för 1990- och 2000-talen.</p><p>Cecilia Aare är lektor i journalistik vid Södertörns högskola och disputerade 2021 i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet med avhandlingen <i>Reportaget som berättelse: En narratologisk undersökning av reportagegenren</i>. Hon har en bakgrund som dagstidningsreporter och tidskriftsredaktör och har även skrivit högskoleläroboken <i>Det tidlösa reportaget</i> (Studentlitteratur, 2011 och 2019). <i>Den engagerade reportern</i> är utgiven i samarbete med publiceringsplattformen Kriterium. </p>

<p>Alla svenskar minns var de befann sig den 7 april 2017 klockan 14.54. Bilderna av den brinnande lastbilen som representerar den värsta terrorattacken mot Sverige någonsin är för evigt etsade på våra näthinnor. Det lidande som en ensam och förvirrad gärningsman orsakade är omätbart. </p><p>Ändå är vi överens om att det kunde blivit mycket värre. Efter att larmet kommit in, fungerade samhällsinsatsen i det närmaste prickfritt: polis, brandkår, sjukvård och rättsväsende samarbetade effektivt och på bred front. Riskområden utrymdes och genomsöktes. Skadade fick vård och gärningsmannen greps. Känslan av trygghet och effektivitet mitt i det ofattbara blev snabbt stark. </p><p>Detta är den unika berättelsen om vad som hände bakom kulisserna. Här kommer nitton olika röster till tals och ger sina delar av helhetsbilden kring samhällsinsatsen: ögonvittnen, poliserna som var först på plats och med risk för eget liv genomsökte Åhléns efter beväpnade gärningsmän, sjukvårdarna, brandmännen, de ansvariga för hundratals barn på SF-biografen och många fler. Även åklagaren, den advokat som fick i uppdrag att försvara gärningsmannen och rikspolischefen ger sina bilder av det inträffade.</p><p><i>"dramatiskt och gripande"</i> BTJ</p>

<p><b>De senaste åren har kritiken mot marknadsskolan blivit allt hårdare. Det svenska skolsystemet ifrågasätts av opinionsbildare och politiker från alla ideologiska inriktningar och från skolans professioner och fackförbund. </b> </p><p>Det finns egentligen bara en grupp som fortfarande försvarar de expanderande skolkoncernernas rätt att verka fritt på skolmarknaden: koncernernas ägare och deras intresseorganisationer. </p><p>Marcus Larsson och Åsa Plesner från tankesmedjan Balans är några av marknadsskolans främsta kritiker. Balans tar sin utgångspunkt i hur skolans medarbetare påverkas av den politiska styrningen av skolan. De har i återkommande granskningar visat hur styrningen leder till ökad arbetsbelastning för lärare.  </p><p>I sin förra bok, <i>De expansiva</i>, beskrev Marcus och Åsa skolkoncernernas tillväxt och hur den påverkar arbetsvillkoren för den kommunala skolans lärare och elever. Nu är de tillbaka med <i>De gränslösa</i> som problematiserar de nätverk som finns mellan före detta politiker som äger skolor, före detta politiker som bedriver lobbying för att bevara marknadsskolan och nuvarande politiker som bestämmer över skolan.  </p><p>Väljarna och lärarna är emot vinstdrivande skolor. Ändå har det hittills varit omöjligt att skapa en politisk majoritet för förändringar av skolsystemet. Enligt flera svenska forskare kan det bero på att det finns starka ekonomiska intressen som lobbar mot väljarnas vilja. I <i>De gränslösa</i> levereras fall efter fall som visar att forskarnas uppfattning är korrekt.</p>

<p><i>De gamla trähusen från 1700-talet radar upp sig längs Nytorgets östra sida. Södermalmsidyllen gör det svårt att föreställa sig vad som pågått bakom en av de färgglada fasaderna. En hemlig värld av övergrepp, våld och långa nätter av festande.</i></p><p>I slutet av 2010-talet betraktade omgivningen Andreas Holm som en glad festprisse på Södermalm &ndash; men bakom den sorglösa fasaden dolde sig en av Sveriges värsta sexualförbrytare någonsin. Han slog ofta till medan kvinnorna sov, och flera av dem visste inte ens om att de blivit utsatta förrän de kallades till polisförhör.</p><p><i>Nytorgsmannen</i> är berättelsen om hur en blyg kille från Husby förvandlades till en ökänd våldtäktsman. Genom att prata med drabbade och experter försöker journalisterna Jimmy Kirvesmäki och Ellen Pan förstå vad som hände. Plötsligt blir det också klart att gärningsmannen ska släppas efter bara drygt tre år i fängelse. Vad säger han själv? Och har samhället verkligen gjort allt för att hindra honom från att återfalla i brott?</p><p>*</p><p><b>Ellen Pan</b> är journalist på SVT och ligger bakom flera uppmärksammade granskningar, bland annat om sexuella trakasserier i kroglivet och i taxibranschen.<br/><b>Jimmy Kirvesmäki</b> är dokumentärfilmare och journalist på SVT. Han har bland annat gjort dokumentärerna &rdquo;Nytorgsmannen&rdquo; från 2022 och &rdquo;Transkriget&rdquo; från 2023.</p>

<p>Den svenska självbilden av landet lagom stämmer inte  åtminstone inte för dem som kommer hit från andra sidan jorden. Snarare framstår Sverige som en av de mest extrema platserna på planeten. Efter möten med ett stort antal nyanlända ungdomar har Mustafa Panshiri formulerat tankar och strategier för en smidigare integration. <i>Sju råd till Mustafa</i> är boken han önskar att någon givit till honom när han själv kom till världens mest extrema land. </p><p>2015 sökte över 35 000 ensamkommande barn och ungdomar asyl i Sverige. De flesta av dem var från Afghanistan. Under den här perioden arbetade Mustafa Panshiri som polis i Linköping en av mycket få svenska poliser med afghanskt ursprung, och i Östergötland den enda i länet som talade både dari och persiska. Nästan dagligen kom han därför att samtala med unga som sökte asyl på polisstationen där han var stationerad. </p><p>Mötet med ungdomarna från hans forna hemland var överväldigande. Mustafa Panshiri kom ihåg känslan av att vara ny i Sverige, där människor åt varm pudding av grisblod och sköljde ner maten med iskall komjölk. Pojkar och flickor i 10-årsåldern inledde förhållanden på skolrasterna, och gjorde slut på en mattelektion dagen efter men inte en enda svensk tonårskille skulle ens tänka tanken att hålla sin bästis i handen, till skillnad från hur vänner gjorde i Afghanistan. </p><p>Det var en kulturell seriekrock. Särskilt i frågor om jämställdhet och jämlikhet var Afghanistan och Sverige som skilda galaxer. Mustafa Panshiri förstod precis vad de nyanlända gick igenom och hur vilsna de kände sig. Och eftersom han hade liknande erfarenheter och kunde tala deras språk, visste han också hur han kunde hjälpa dem. </p><p>Idag har Mustafa Panshiri lämnat polisen, och är en av Sveriges mest anlitade och uppskattade integrationsföreläsare. Sedan 2015 har han besökt över 250 av landets kommuner och mött tiotusentals ungdomar. Samtidigt har hans Sverigeresa fått honom att blicka tillbaka på sin egen uppväxt, och hur han själv blev en del av det svenska samhället. Vilka knep fungerade? Vad funkade inte alls? Och vilka av hans egna erfarenheter skulle dagens invandrare i Sverige ha nytta av? </p><p><i>Sju råd till Mustafa</i> är en bok för dem som kommit hit. Men den fungerar också som en nyttig ögonöppnare för alla som är födda och uppvuxna i det svenska majoritetssamhället. Genom Mustafa Panshiris ögon framstår landet lagom som precis så extremt som det faktiskt är.</p>