Svenska

<p>Lär känna kvarteren, gatorna och framför allt byggnaderna i Stockholms mest fashionabla stadsdel. I "Östermalm" presenteras närmare 400 magnifika bostadshus, militära byggnader, eleganta diplomatvillor, ståtliga kyrkor och andra intressanta hus. De flesta är från tiden från 1870 och framåt, då det mesta av den äldre bebyggelsen revs och de lantliga omgivningarna på kort tid förändrades. Boken innehåller över 700 bilder och berättar om arkitekterna som ritat husen, om byggherrarna och byggmästarna som uppfört dem och om människorna som bott eller verkat i dem.</p>

<p><em>L&auml;rarens guide till bild</em> inneh&aring;ller:</p> <ul> <li>F&ouml;rslag p&aring; l&auml;s&aring;rsplan</li> <li>Tema lektioner f&ouml;r respektive &aring;rskurs</li> <li>F&ouml;rdjupande fakta och exempel p&aring; k&auml;nda bildskapare och olika yrken inom bild&auml;mnet</li> <li>Konstbilder och annat lektionsmaterial att visa p&aring; storsk&auml;rm.</li> </ul> <p>Handledningen inspirerar till att arbeta spr&aring;kutvecklandeInom bild&auml;mnet. Den ger &auml;ven tips p&aring; hur du p&aring; ett lekfullts&auml;tt kan ge eleverna en bra ing&aring;ng till det teoretiska inneh&aring;llet.</p>

<p>När man bläddrar i böcker om historia eller konst möts man ofta av porträtt, företrädesvis av män. Men visst finns det också många porträtt av kvinnor, ofta vackra och unga men inte alltid. Detta är en bok om några av dessa kvinnor. De är inte alls så anonyma som man kanske lätt kan tro. Går man lite bakom bilden så hittar man ett livsöde, helt enkelt en livslevande person. Urvalet i denna bok är sexton kvinnor födda mellan 1400-talets början och 1700-talets slut. </p><p>Författaren, som är konsthistoriker, har velat utgå från porträtt och har därför valt kvinnor som blivit avporträtterade under sin samtid. Hon har avsiktligt valt bort drottningar och helgon då ambitionen är att visa vilken stor variation av yrken och funktioner även forna tiders kvinnor kunde ha. Kanske inte lika stor som i dag men ändå förvånansvärt stor. Många var högt bildade och man finner här både konstnärer, författare och poeter, matematiker, hovdamer, men också en barnmorska, två skolgrundare och en tyrannmördare.</p>

<p>Boken skildrar Ferdinand Bobergs rika bidrag till arkitektur, design av möbler och konstföremål, etsning och akvarell. Den fördjupar bilden av den ovanliga personen, uppvuxen i Norbergs gruvsamhälle, gift med konstnären Anna Boberg. </p><p>Ferdinand Boberg stod i spetsen för det moderna genombrottet inom arkitekturen vid förra sekelskiftet. Han bröt med kopierandet av historiska stilar. Husen skulle vara rationellt uppbyggda med den inre funktionen som utgångspunkt. Behoven styrde rumshöjder, ljuset bestämmer fönstrens former och placeringar. Ett trapphus fick gärna synas i fasaden. Det var en arkitektur för den moderna industrialismen med stora hallar för generatorer och ångmaskiner med höga skorstenar. Men också konsthallar, villor och varuhus. Till funktionen räknade Boberg också dekorativa inslag både invändigt och utvändigt. Ibland lekfulla, som en dekor av glödlampor eller mynt, brevduvor och posthorn. Eller så kunde han hämta motiv från naturen, som tallbarr, eklöv, rosor, möss, salamandrar. Utställningsbyggnaderna som skulle locka publiken för en sommar kunde få polkagrisrandiga minaretlikande torn. Hans fönsterlösa konsthallar hörde till sin tids modernaste byggnader. Och Boberg hjälpte till med att fylla husen med moderna möbler och det senaste inom konsthantverk i keramik, glas och silver. Han rörde sig mitt i jugend- och art nouveau epoken, även om Boberg inte riktigt ville räkna sig dit. När NK stod klart lämnade han arkitektyrket för att skildra svensk och internationell arkitektur i bild, nyfiken på allt, både nytt och gammalt.    </p><p>Till Bobergs kända byggnader hör brandstationen i Gävle, gas- och elektricitetsverken vid Värtan i Stockholm, Rosenbad, de forna Centralposthusen i Stockholm och Malmö, LO-borgen, prins Eugens Waldemarsudde, Thielska Galleriet, 1897 och 1909 års utställningar i Stockholm. Baltiska utställningen i Malmö 1914 symboliserade slutet på jugendepoken i och med utbrottet av första världskriget. </p><p></p><div><text class="_textbox_1ythq_15" direction="ltr" height="10.9006958007812" lengthadjust="spacingAndGlyphs" textlength="216.832611083984" x="304.456878662109" y="-651.460021972656" data-test="textbox" style="color:#1a1918;font-family:AtlasGrotesk, -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'Segoe UI', Roboto, Oxygen, Ubuntu, Cantarell, 'Open Sans', 'Helvetica Neue', sans-serif;background-color:#f7f5f2;font-size:15.96px;"><br/></text></div>

<p>Gustaf Reuter var hälsingemålare, verksam i en fantastisk konst- och hantverkstradition, bosatt i Delsbo. Han var en av dessa målare som under 1700- och 1800-talen med sina arbeten smyckade kyrkor och bondgårdar med traditionella motiv från Bibeln men med lokala referenser. Reuter ansågs som den kanske främste auktoriteten. Här undersöker författaren Reuters målningar med genuin insikt. Vilka var figurerna/gestalterna som han återgav i sina verk? Vilken tankevärld, värdegrund och livsåskådning fanns i det förindustriella samhället i nedre Norrland? Redan Linné imponerades av dessa utsmyckningar. I Reuters trakter fanns gott om timrade byggnader i långa längor, väl uppförda tack vare riklig tillgång till skog. Inredningskulturen i landskapet var hög och måleriet hade en given plats i de lite mer välbeställda hemmen. Man talar om Delsbo barock. Varifrån hämtade Reuter sina bilder, han den f.d. indelte soldaten? </p><p><b>Maj-Britt Andersson</b>, konstvetare och fil.dr, kan mer om allmogemålarna i Hälsingland än någon annan. Detta har hon dokumenterat i en rad böcker, senast <i>Allmogemålaren Jonas Hertman</i> (2022). Hon är själv bosatt i landskapet när hon inte befinner sig i Italien.</p>

<p>Ulla Forsell är en av de första glaskonstnärerna som öppnade en egen glashytta, därtill mitt i Stockholm. Där är hon fortfarande verksam, nu med 50 års idogt arbete bakom sig, med glas från vackra bruksföremål till konstnärliga former. Hon har ställt ut runt om i världen och på gallerier och museer, där betydande konstnärers verk brukar visas. I denna vackra volym illustrerad med dramatiska bilder från själva hantverket med glasblåsningar och de många vackra verken som är resultatet får läsaren en klar bild av vardagens slit med glödande ugn och skicklig hantering av redskap. En sammanfattning på engelska finns, även bildtexterna återges på både svenska och engelska. </p><p>Bokens huvudförfattare är Petter Eklund, erfaren och välskrivande kännare av konst och konsthantverk. Han har skrivit ett flertal böcker, senast om möbelformgivaren Åke Axelsson. Ulla Forsell medverkar själv med en text liksom galleristen Inger Molin som ställt ut Forsells arbeten under många år. Förordet skrivs av intendenten på Nationalmuseum Micael Ernstell.</p>

<p>När trettonårige Axel Fredrik Cederholm första gången satte sin fot på Kungliga Operans scen för en audition, var han både faderlös och ekonomiskt utsatt. Trots familjens svårigheter beslöt hans mor att skicka sin äldste hemmavarande son till scenskolan, ett avgörande steg som skulle bana väg för en livslång bana inom konstens värld.</p><p>År 1800 tog Cederholm sina första steg mot en framgångsrik karriär som operasångare och skådespelare. Några år senare debuterade han som landskapsmålare och specialiserade sig på pittoreska motiv med engelska parker i slotts- och herrgårdsmiljöer. Hans konstnärskap utvecklades under övergången från nyklassicism till romantik, en tid då konstnärer och författare sökte inspiration i avlägsna och orörda landskap för att skildra det sköna, sublima och pittoreska.</p><p>Under sina resor i Mellansverige skildrade Axel Fredrik Cederholm pittoreska landskap i Dalarna, Uppland, Västmanland, Roslagen och Stockholm - en sällsynt dokumentation av försvunna kulturmiljöer. I målningar ämnade för det offentliga konstlivet ges inblickar i övre ståndspersoners fritidsaktiviteter och nöjen, medan privata skissböcker avslöjar en mörkare sida av hans liv, präglad av sjukdom och depression.</p><p>Boken ger läsaren en resa in i Stockholms kulturliv kring sekelskiftet 1800, med teater och bildkonst i fokus. Genom att följa Cederholms liv utforskas hur det var att verka som konstnär under denna tid och hur teater, bildkonst och turism samspelade. Samtidigt placeras hans verk i en bredare kulturell och samhällelig kontext som synliggör beställare, konstmarknad och konstutövare. Detta vara en tid då det var fint att vara amatör och det borgerliga bildningsidealet spred sig till en bredare medelklass.  Kulturen var en växande arbetsmarknad, med både sociala och ekonomiska fördelar för de som fann sin plats. Boken utforskar de personer som formade den framväxande kultursektorn, från professionella konstnärer till amatörer som också sökte sin plats i kulturlivet. </p>