Svenska

En helt vanlig sommardag 2018 hade jag bestämt mig för att städa ett skåp i köket med gamla papper och annat skräp. Nu låg allt utspritt på köksbordet och jag ställde ner kaffemuggen på diskbänken, letade reda på några papperskassar och satte mig på köksstolen och började sortera.<br/>Jag hittade flera tidningsurklipp som jag sparat i en gammal röd skolpärm. Längst bak i pärmen fanns en artikel som löd:<br/>Den saknade flickan hittad död i en skog utanför Ljungsbro.<br/>Helt plötslig var minnena till baka från en tid från mitten av 70tale.<br/>Nu sitter den där lilla flickan där igen<br/>Varför sitter du här i kylan frågade Jonny<br/>Den lilla flickan tittade upp och jag såg att hon hade ett sår på sin ena kind, men hon svarade inte.<br/>Jag gav henne en bulle och när hon tog av sig vanten såg jag flera små sår på handen.<br/>.Kom nu, sa jag till Jonny. Vi missar bussen.<br/>Vänta lite, sa Jonny och satte sig bredvid den lilla flickan.

<p>Som barn hjälper Thea Fox polisen att fånga mannen som mördat hennes mamma och pappa. Thea och hennes mormor Lucy delar samma synska gåva, och en natt när Thea är på besök hos sin mormor vaknar de båda av samma mardröm. Thea förstår genast att visionen av hur hennes föräldrar kallblodigt mördas i sina sängar inte är någon dröm, och Lucy ringer polisen.</p><p></p><p>Tack vare mormor Lucys omsorg växer både Thea och hennes lillebror Rem upp och finner sina egna vägar trots sorgen efter föräldrarna. I de vackra bergen i Kentucky där Lucy bor väntar både vänskap och kärlek.</p><p></p><p>Samtidigt finns Theas gåva kvar. När hon inser att mannen som slog sönder hennes barndom delar samma förmåga känns den mer som en förbannelse. Mördaren sitter i fängelse, men Thea kan höra hans tankar, och hon vet att han hungrar efter hämnd.</p>

<i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.<br/><br/>Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men det är inte så lätt som hon tänkt sig.<br/><br/><i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är en ömsint och ärlig skildring av livets slutskede.<br/><br/>"En ovanligt stark debut som är svår att sluta tänka på."<br/>Hallandsposten<br/><br/>"En oumbärlig skildring av vården idag."<br/>GP<br/><br/>"Smårolig, drastisk och empatisk. [...] Beischer [lyckas] levande och lättillgängligt gestalta vad det neutrala begreppet 'äldrevård' konkret och existentiellt innebär."<br/>Aftonbladet<br/><br/>"Sara Beischer debuterar med en mycket omskakande arbetarskildring direkt från vårdgolvet. Det var verkligen på tiden."<br/>Dala-Demokraten<br/><br/>"Sara Beischer har fångat miljön vid livets slut. Hon har gjort det med värme, skärpa och mångbottnat djup. Som debutroman är den välskriven och kantad av aktuella etiska frågeställningar. Begåvat vänder och vrider författaren på det fula och det vackra. På varje sida känner man kärleken till orden och gestaltandet."<br/>Östgöta Correspondenten

<p>Bror är en trettonårig frankofil som har oändligt många skivor med Serge Gainsbourg men inte en endaste vän. Brors föräldrar bråkar sammanbitet om nätterna. Det viskas om skilsmässa. Familjen är det enda han har, och den måste räddas! Bror iscensätter ett seglarläger som han sedan låtsas åka på. En hel månad ger han sina föräldrar, då de kan hitta tillbaka till varandra. Men frågan är vart Bror egentligen ska ta vägen den där månaden? </p><p>Tessan är en tjugonioårig kvinna som sitter fast i en dålig relation, andras skeva förväntningar av henne och sin nedlåtande mamma. Hon läser kokböcker som andra läser romaner, men ägnar sina dagar åt att servera pulvermos i en korvkiosk istället för att laga fantastiska rätter åt finsmakare. Hon vill något mer med sitt liv. Men hur ska det gå till?</p><p>Jane är en unik kvinna, en sextioårig excentrisk dam som hjälper små djur i nöd, men även lämnar dörren på glänt åt människor som kan behöva henne. Tack vare Janes magiska fingrar möts Tessan och Bror i hennes lilla hus mitt i stan.</p>

Helenas 86-åriga mamma bor sedan länge ensam i det radhus som varit hennes hem i fyrtioåtta år. Men nu har hon börjat röra ihop saker, hon hittar inte nycklarna eller glasögonen, hon glömmer bort att äta. Ibland tycks hon ha förflyttats femtio år tillbaka i tiden, hon frågar efter döda släktingar och känner inte ens igen sin egen dotter. Helena förvandlas sakta men säkert till förälder till sin egen mamma, en mamma hon älskar men inte riktigt orkar med att vårda. Heltidsjobb, barn och man att träffa, ett eget liv att leva tiden och kraften räcker inte till. Karin Flygares berättelse är skriven med värme och medkänsla. Den är rörande och sorglig, men också fylld av mänsklig varm humor. Karin Flygare är socionom och har mer än trettio års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. Det är så konstigt nuförtiden är hennes debut som författare.

<p>Rönnbären mognar på träden och vintern är här. Familjen kring restaurang <i>La Stella</i> samlas i Åre. </p><p>Sandra gör praktik - och träffar Adam som fångar hennes hjärta, men kommer han att kunna behålla det? Mario och Liselotte har landat i tillvaron med lilla dottern Ester, men hur ska det gå för Anders och Linda? En norsk ölbryggerska dyker upp som gör det svårt för Anders att hålla sig inom äktenskapets skaklar. Håkan och Susanne trivs i Anitas och Börjes ombonade hus, medan vännerna öluffar i Medelhavet. Men när Anita och Börje landar i charmiga Taormina på Sicilien så väntar en överraskning som kommer att skaka om hela familjen ...       </p><p><i>Rönnbär och romantik </i>är den sjätte delen i den populära serien som tog sin början med <i>Smultron och svek</i> och sedan fortsatte med <i>Vinbär och vemod</i>, <i>Hallon och hat</i>, <i>Lingon och lust </i>samt <i>Hjortron och hjärtan</i>.   </p><p>EVA SWEDENMARK och ANNICA WENNSTRÖM har förutom romanerna i bär-serien även skrivit <i>Det hemliga rummet </i>(Lind &amp; Co, 2018) tillsammans. Båda är också del av författartrion bakom pseudonymen Emma Vall, tillsammans med Maria Herngren.   </p><p>"jag älskar miljöerna och stämningen som författarduon Eva Swedenmark och Annica Wennström har skapat. Det är skönt att landa där."<br/>Annelie Henrysson, Karlshamns Allehanda   </p><p>"De vackra platser som de besöker, maten och alla härliga efterrätter beskrivs bra. Och riktigt kul är recepten som smugit sig in i boken."<br/>Benita Svensson, Mariestads-Tidningen </p><p>"Boken är en njutning att läsa. Alla naturbeskrivningar från ett vintrigt Åre. De vackra platser Anita och Börje besöker på sin resa. Den fantastiska maten, det goda brödet, alla härliga efterrätter [...] Jag har sträckläst denna underbara bok med sitt fina slut, jag har gråtit mig snorig. Hoppas, hoppas att det kommer fler böcker i serien"<br/>Monica Gullman, vangavan.se</p>

<p><i>När hon drar upp byxorna hör hon ett ljud. Ett knak av grenar. Det kommer nerifrån sjön. Hon andas tyst och står blickstilla med händerna på ­dragkedjan. Tycker sig se en skugga mellan gran­arna, en ­skiftning i det vaga ljuset. En röst. Och allt blir iskallt i henne.</i></p><p><br/>Trettio år har passerat när fyra barndomsvänner åter­förenas vid en sjö i skogen. En evighet i tid och ändå känns allt som förr, de är sig lika, bara lite gråare. Men det finns ett mörker som förföljt Johanna under alla dessa år &ndash; något hemskt hände den där sommarkvällen för så länge sedan, just vid den lilla sjön &hellip; Tove Alsterdal har hyllats för sina spänningsromaner och novellen <i>Jag som lever och du som är död</i> ger prov på hennes storhet inom genren &ndash; en berättelse som skapar krypande obehag ända fram till sista sidan.</p>