Svenska

Här har samlats några av Davidsons viktigaste bidrag i språkfilosofi, medvetandefilosofi och handlingsteori. Donald Davidson var en av de stora 1900-talsfilosoferna, aktiv ända in till förra året, då han oväntat gick bort i augusti. Kännetecknande för Davidsons filosofi är att han kombinerar logiska och naturvetenskapliga aspekter med humanistiska. Detta kommer bland annat till uttryck i hans språkfilosofi där han kopplar frågan om den logiska strukturen hos en meningsteori med frågan hur det är möjligt att tolka ett för oss helt okänt språk, talat av för oss helt främmande människor, vad han kallar en "radikal tolkning". Detta förutsätter enligt Davidson att vi i möjligaste tillskriver talaren en viss rationalitet. Denna s.k. välvillighetsprincip är en hörnsten i Davidsons tolkningsteori, och har också betydelsefulla kunskapsteoretiska och ontologiska konsekvenser. I senare uppsatser utvecklar Davidson detta genom tanken på en intersubjektiv "triangulering" som förutsättning för språklig mening och kunskap: objektivitet är inte något som föds hos ett isolerat subjekt, utan uppkommer först i mötet mellan talande varelser som betraktar och handlar i en gemensam värld. Davidsons bredd kommer också till uttryck i hans skarpsinniga förslag till lösning av det klassiska kropp-själsproblemet, som presenteras i några av uppsatserna. Han lyckas här gör rättvisa åt två svårförenliga idéer: vår vanliga föreställning att det mentala och det fysiska ömsesidigt påverkar varandra t. ex. önskningar och övertygelser å ena sidan och handlingar som vi utför å andra sidan och det fysikaliska antagandet att det fysiska utgör ett kausalt slutet system. Volymen är försedd med en instruktiv inledning skriven av docent Katrin Glüer, författare till boken Donald Davidson zur Einführung, och Peter Pagin, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet.

Filosofins Tröst [Bok / Flexband]

Doc. Glenn Hægerstam har under sin medicinar- och forskargärning i huvudsak ägnat sig åt smärtlindring. Han ger i år ut två böcker som handlar om lidande. I den föreliggande boken, Den lidande människan, handlar det om lidandet hos den enskilda människan och i en kommande bok i höst handlar det om det stora »kollektiva lidandet«, Den avhumaniserade människan. Alla människor lider. De flesta till och från, andra så gott som hela tiden. Frågan är då: Vad är lidande? Vad menas med lidande? Är lidande och smärta samma sak? I den här boken ger författaren sina svar i form av korta essäer. Läsaren tas bland annat med på en resa från forntiden och fram tills i dag, eftersom lidandets många orsaker har varit mänsklighetens följeslagare under hela dess historia. Men när den människa som lider ska berätta om sin situation uppstår ändå alltid svårigheter eftersom själva lidandet inte syns utanpå. Varför det är så och hur den lidande löser problemet är ett ämne som diskuteras. Det lidande som uppstår i samband med sjukdom tas också upp, och författaren väjer inte för den i många sammanhang tabubelagda diskussionen om döendet och döden. Olika orsaker till lidanden som är förknippade med döden är därför temat i bokens näst sista essä. Och i den allra sista för författaren en diskussion om bokens i särklass svåraste tema: lidandets mening. En sammanfattande efterskrift avslutar denna essäsamling som behandlar ett för människan ofrånkomligt tema: lidande. Glenn Hægerstams båda böcker kan ses som en fortsättning på hans senaste två böcker på Artos & Norma bokförlag, Den empatiska människan, 2013 och Den sanningssökande människan 2016.

<p>Demokratin har aldrig varit en sj&auml;lvklarhet. St&auml;ndigt har den omtolkats och ompr&ouml;vats. Som den h&auml;r boken visar &auml;r dess historia full av nystarter och krisst&auml;mningar, heroiska insatser och kompakt motst&aring;nd. Under st&ouml;rsta delen av historien har ordet haft en negativ klang.<br/><br/>Denna dramatiska kurvatur kan du f&ouml;lja i den h&auml;r boken, som b&ouml;rjar i antikens Aten och vindlar sig fram till v&aring;ra egna dagar. P&aring; v&auml;gen m&ouml;ter vi b&aring;de teoretiker och praktiker som agerat eller talat f&ouml;r eller emot demokratin. Den vill visa hur dissensus &ndash; en konstruktiv oenighet &ndash; alltid pr&auml;glat s&aring;v&auml;l diskussionerna om demokratin som diskussionerna inom en demokrati. Den enes dr&ouml;m har varit den andres mardr&ouml;m.<br/><br/>Hittills har demokratin alltid varit s&aring; l&auml;tt att omforma och anpassa till nya ideal att den alltid kunnat &aring;teruppst&aring;. Hur blir det i framtiden? Kanske kan denna boks historiska genomlysning ge tankar att b&auml;ra med sig in i morgondagen.</p> <p>"I sin nya bok <em>Dissensus</em> visar Anders Burman, professor i id&eacute;historia, att det inte &auml;r n&aring;got nytt. Demokratins fiender har alltid haft vapnen v&auml;ssade."<br/><em>J&ouml;nk&ouml;pings-Posten</em></p> <p>"Burman r&ouml;r sig elegant i id&eacute;v&auml;rldarna hos Perikles, Platon, Rousseau, Burke, Nietzsche, Marx, Hayek, Orwell."<em><br/>Gefle Dagblad</em></p>

<p></p><p><b>Med Martin Hägglunds uppskattade <i>Sommarprogram</i> för första gången i tryck.   </b></p><p>Litteraturens och filosofins begär har traditionellt sett förståtts som en längtan efter det oändliga. Med debutboken <i>Kronofobi</i> inledde filosofen Martin Hägglund sin argumentation för ett motsatt perspektiv. </p><p>I centrum står här ett begär efter att hålla kvar det ändliga, att minnas det som alltid kan glömmas bort. Bokens första del utforskar detta kronofobiska begär genom läsningar av Gunnar Björling, Katarina Frostenson och Vladimir Nabokov. Bokens andra del vidareutvecklar tidsanalysen genom en studie av Jacques Derridas dekonstruktion. Denna förankras via kritiska läsningar av framförallt Augustinus, Husserl, Freud och Lévinas och utmanar klassiska filosofiska frågeställningar om tidens väsen.   </p><p>I denna nyutgåva av <i>Kronofobi</i> ingår också som fristående essä Martin Hägglunds <i>Sommarprogram</i> från 2020, en utmärkt introduktion till hela hans filosofiska värld.   </p><p><i>Ur Sommarprogrammet: </i> </p><p>Jag vet att det är i ögonblicken som allting kan vara och allting kan gå förlorat. Så länge tiden ännu finns och vår omsorg kan göra tillvaron synlig. Så länge världen ännu lyser och innan allting upphör.   </p><p><br/></p>