Svenska

<p>1994 hade Alf Henriksons lokalhistoriska spel om Huskvarna urpremiär <i>Bara tusen korta år</i>. Kristina Nero beskriver här det kontrastrika projektet, fyllt av personliga, ekonomiska, juridiska och kulturpolitiska attityder och förhållningssätt.</p> <p>Hur ser förutsättningarna och förväntningarna ut när amatörer och yrkesfolk ska samarbeta i en teaterproduktion?</p>

Harold Pinter: Elva gånger Pinter<br/><br/>Kontroversiell och älskad Harold Pinter, en av 1900-talets största dramatiker, lämnar ingen oberörd. I mästerverk som Fastighetsskötaren, Hemkomsten och Aska har han skildrat spelet mellan man och kvinna och det anonyma hotet i människors vardag. Här finns även en skarp kritik av makten i olika former. Genom sitt fint utmejslade språk håller han både teaterpubliken och läsarna i stark spänning. Det har sagts att hans mästerskap består i att reducera, det vill säga ta bort all onödig bråte av psykologi, bakgrundsteckning och liknande. I det avseendet kan hans inflytande på det moderna dramat inte underskattas. Kvar finns i Pinters eget fall en paradoxal skönhet, en formens märkliga elegans. Det gör hans pjäser lika läsbara som spelbara.<br/><br/>Harold Pinter tilldelades 2005 års Nobelpris i litteratur för att han i sina dramer »frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum« (Svenska Akademien).<br/><br/>Elva gånger Pinter är den andra av tre volymer av Harold Pinters samlade dramatik.

<b>Nattsvart komedi och modern klassiker</b><br/><br/>I Edward Albees klassiska nattsvarta komedi <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> möter vi George och Martha (namngivna efter presidentmakarna Washington) och några halvfrämlingar de plockat upp på en fest. De står inför en brinnande natt av oförglömliga smädelser - och livsfarliga lekar. Vid nattens ände väntar den knappt uthärdliga klimax som chockerat generationer av läsare och åskådare sedan dramats urpremiär i New York 1962.<br/>Titeln är enligt författaren själv en formel för att utmana vem som helst att se »livet minus alla falska illusioner«. Edward Albees <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> hör till den moderna amerikanska litteraturens största klassiker.<br/>Här i bokform på svenska för första gången på hela 53 år i Sven Barthels klassiska översättning. <br/><br/>EDWARD ALBEE [f. 1928] är en amerikansk författare och dramatiker. Hans tidiga dramer räknas som den amerikanska litteraturens viktigaste bidrag till den absurda teatern i Jean Genets, Samuel Becketts och Eugène Ionescos efterföljd. Mest berömt är <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> [<i>Who' s Afraid of Virginia Woolf?</i>, 1962], som spelades 664 kvällar efter premiären, och som filmatiserades 1966 i regi av Mike Nichols. Dramat har återuppförts på Broadway ett flertal gånger, senast 2012.<br/><br/>»Den finns en stark känsla av fara i Edward Albees verk, och man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst. Jag tror att en av de viktigaste ingredienserna i hans verk är ofoget.« | <i>Harold Pinter</i><br/><br/>»Det verbala sparrandet och våldet i Edward Albees tidiga mästerverk är häpnadsväckande, rentav skrämmande, och ändå så bittert, fruktansvärt roligt.« | <i>The Times</i>

Aleksandr Pusjkin (1799-1837) är en nationalskald inom den ryska litteraturen. "Fyra små tragedier" innehåller fyra av Pusjkins mest kända dramatiska arbeten: Den girige riddaren Mozart och Salieri Stengästen Ett gästabud i pestens tid Dramerna presenteras här med illustrationer av den legendariske ryske grafikern Vladimir Favorskij (1886-1964). Översättaren Lars Erik Blomqvist skriver i förordet till boken: "I sina 'Små tragedier' framträder Aleksandr Pusjkin som en skarpsinnig psykolog. De lidelser, som han här tecknar, är så starka att de leder till brott, ja, till galenskap. Och en del forskare har till och med dragit linjer från 'Den girige riddaren' till Dostojevskijs 'Ynglingen', men också till 'Bröderna Karamazov'. /---/ Som dramatiker i Ryssland blir han en förnyare. /---/ Fast det enda av hans dramer som sattes upp under hans livstid var 'Mozart och Salieri'. Meningen var att 'Den girige riddaren' skulle uruppföras på Alexandra-teaterns scen i Petersburg den 1 februari 1837. /---/ Men med anledning av Pusjkins oväntade död i duellen tre dagar tidigare fann myndigheterna dock säkrast att ställa in föreställningen. Man fruktade att hyllningarna till författaren skulle bli alltför högljudda."

När William Shakespeare dog i Stratford 1616 hade arton av hans pjäser kommit ut i tryck, vilket var unikt många för en dramatiker på den tiden. Idag, när hans pjäser spelas mer än någonsin på världens teatrar, är många forskare överens om att Shakespeare avsåg att hans pjäser både skulle kunna spelas på scenen och avnjutas genom enskild läsning. I denna volym presenteras två av Shakespeares mäktigaste tragedier i nyöversättning av Jan Ristarp: "Kung Lear" - om en åldrad och egenkär regent som begår ett ödesdigert misstag när han överlåter sitt rike åt två otacksamma döttrar och förskjuter den tredje. "Antonius och Kleopatra" - om maktkamp och inbördesstrider i Romarriket och den undergångsdömda kärleken mellan de historiska titelpersonerna. Shakespearekännaren Kent Hägglund bidrar med ett omfångsrikt efterord.

En stor rysk regissör spelar in en film någonstans i Sverige. Medan han envetet söker den perfekta bilden, står produktionen stilla och skådespelarna blir allt mer uppgivna. I denna både filosofiska och roliga pjäspärla - som har sin startpunkt i inspelningen av Andrej Tarkovskijs sista film "Offret" - fångar Josephson filmskapandets eviga väntan och frågor om livet, konsten och språket.

I <i>Oscar den helige</i> närmar sig Storbritanniens kanske mest kände litteraturteoretiker <b>Terry Eagleton</b> genom dramatikformen <b>Oscar Wilde</b>. Genom rasande kvick, underhållande och smart dialog från rättegången mot Wilde och hans fängelsetid lyfts Wilde här fram som nationell frihetskämpe, socialist och homosexuell särskådare av den engelska borgarklassen. <i>Oscar den helige</i> kombinerar sexual-, national- och klasspolitik med en oemotståndlig humor.