Svenska

För många av oss är forntiden ett dunkelt begrepp som man minns från sin skolundervisning. Tiden har framstått som svårfångad med många gåtfulla fynd och åtskilliga årtusenden att gå vilse i. Men genom de senaste decenniernas stora arkeologiska undersökningar, moderna analysmetoder och tvärvetenskapliga forskning börjar bilden av människans tidiga historia att klarna och bli mer tillgänglig för gemene man. Nya fynd och kunskaper tillkommer också hela tiden som gör arkeologi till ett spännande och levande ämne.<br/><br/>Peter Bratts "Bland megalitgravar och romerskt guld" tar läsaren med på en hisnande resa från de tidiga säljägarnas lägerplatser för tolv tusen år sedan till järnålderns storgårdar, krigiska härskare och Sveriges första vikingatida kungar. Med stöd av de senaste decenniernas arkeologiska forskning visar han hur lokala förutsättningar och kontakter med omvärlden samspelat för att forma människors liv i stort som smått genom århundraden och årtusenden. Han belyser också den betydelse naturkrafter av olika slag - istiden, klimatförändringar, vulkanutbrott - har haft. Och även om det väldiga romerska riket aldrig nådde så långt norrut som till Skandinavien, så har det indirekt utövat ett stort inflytande häruppe i norr ändå. Fynd av romerskt guld skvallrar om detta.<br/><br/>Bokens fokus är regionalt, västsvenskt, vilket är en poäng i sammanhanget. Det västsvenska området och angränsande delar av Norge, Sydsverige och Danmark har haft ett rikt ekonomiskt och kulturellt utbyte under forntiden. Vattendrag och hav band människor samman medan djupa skogar var barriärer som skilde dem åt. Tillvaron var inte nödvändigtvis mindre komplex då än den är nu, men den var annorlunda.<br/><br/>Bland megalitgravar och romerskt guld innehåller dessutom en avslutande del om fyndplatser och museer som är värda ett besök. Boken går med andra ord utmärkt att använda också som guidebok för den som gillar arkeologiska utflykter.<br/><br/>Peter Bratt är filosofie doktor i arkeologi och var under åren 2001 till 2014 chef för Stockholms länsmuseum. Numera är han verksam som populärvetenskaplig författare och skribent för tidskriften "Populär arkeologi".

Sommaren 1941 utsattes polska judar for hemska övergrepp i sina hembyar över hela Polen. Allra vaärst drabbades den judiska befolkningen i Jedwabne där minst 340 judar en fjärdedel av byns invånare antingen slogs ihjäl eller brändes inne av sina grannar. I flera decennier sade man att det var den tyska ockupationsmakten som dödat judarna, tills sanningen uppdagades runt millennieskiftet. Anna Bikont har skrivit en djupt personlig reportagebok om massakern på Jedwabnes judar. I boken, som delvis är skriven i dagboksform, söker hon efter sanningen om vad som hände och vad det haft för konsekvenser för de kvarlevande. Hon har talat med judar som överlevde, dömda mördare som ännu förnekar sin inblandning, och med vittnen. Men hon har också pratat med nästa generation, de som fått leva med brottet: barnen till offren och barnen till mördarna. De som alltid vetat vad som hänt och de som i vuxen ålder tvingats förstå att deras fäder är mördare. Vi fran Jedwabne är ett journalistiskt storverk som hyllats av bland andra Ryszard Kapuscinski, det polska reportagets store mästare. Boken är en berättelse om ett fruktansvärt brott, men också om vad som händer i ett samhälle som konfronteras med ett mörkt förflutet. "En av de mest rysliga böcker jag någonsin har läst." Julian Barnes

Vad visste Sverige om Förintelsen? Frågan besvaras i denna bok, där de samtida källorna får tala. Genom att redovisa vad som skrevs i tidningar, tidskrifter och böcker kan författarna belägga att det fanns goda förutsättningar för att följa de tyska judeförföljelsernas upptrappning. Hösten 1942 skildrade svensk press vad som redan då kallades "utrotningskriget mot judarna". De samtida texterna kommenteras av författarna som också beskriver den tyska förintelsepolitikens olika steg, och diskuterar de svenska reaktionerna: svårigheten eller motviljan att ta till sig informationen, den restriktiva flyktingpolitiken men också rösterna som höjdes mot likgiltighet och passivitet. Boken ger på detta sätt en samlad översikt över den svenska hållningen 1933-1945. Ingvar Svanberg är etnolog och Mattias Tydén historiker. Sverige och Förintelsen fick stor uppmärksamhet då den utkom första gången 1997 och nominerades till Augustpriset i fackboksklassen.

Länge levde föreställningen att Sverige var ett "homogent land". Svenskarna sades ha styrt sina egna affärer och alla stammade de från nordiska odalmän. Men i själva verket har invandringen en lika lång historia som det svenska riket. Vad som kallas "svensk kultur" är något som formats och förändrats i mötet mellan inhemskt och utländskt. I denna bok skildras den svenska historien ur ett invandringsperspektiv. Vi följer inflyttarna i spåren från vikingatidens främmande köpmän och missionärer fram till de moderna arbetskrafts- och flyktinginvandrarna. 1600-talets stormaktsvälde och 1900-talets välfärdsstat hade sett mycket annorlunda ut utan invandringen. Boken behandlar också de motsättningar som uppstått i kulturmötenas spår - våra dagars konflikter är ingalunda något nytt. Ingvar Svanberg är etnolog och Mattias Tydén historiker, verksamma vid Uppsala respektive Stockholms universitet. Tillsammans har de även utgivit den uppmärksammade och Augustprisnominerade Sverige och Förintelsen.

<p>Familjelivets utveckling var länge ett blankt blad i nordisk historieskrivning. Med David Gaunts bok fick ämnet sin ingående och levande belysning och boken blev snabbt ett standardverk. Den utges nu i en utökad utgåva. I ett par nyskrivna kapitel angriper författaren romantiseringen av de äldres villkor i de traditionella kulturerna. Vidare diskuterar han synen på släkt och familj i det moderna samhället.</p> <p>David Gaunts studie omfattar tiden från vikingatid till nutid. Den belyser en rad förhållanden som präglat människornas familjevardag genom tiderna: ekonomi, kärlek, könsroller, hushållsstrukturer, släktskapsförhållanden, incest och födelsekontroll. Till grund för framställningen ligger ett rikt källmaterial, hämtat från olika håll i Norden.</p> <p>David Gaunt är forskningsledare vid Stockholms forsknings- och utvecklingsbyrå. Han är docent i historia och tidigare universitetslektor vid Umeå universitet.</p>

Europa - Historiens Återkomst [Bok / Kartonnage]

"Man träffar ofta på Nya Uraniborg i reseskildringar och beskrivningar av olika slag genom århundrardena. Oftast har dessa personer besökt Hven i syfte att studera lämningarna av Uraniborgs slott och nämner bara i förbigående Uraniborgs Kungsgård. Den tidigaste reseberättelsen från Hven efter astronomens afvärd är gjord av en fransk lärd, Pierre Daniel Huet, som i samband med en längre vistelse i Sverige, dit han kallats av drottning Kristina, besökte Hven under maj månad 1652. Huet berättar till sin förvåning att inget fanns kvar av borgen och att han märkligt nog ej kunde få besked vare sig om Tycho Brahe eller hans byggnader. I förbigående omtalar Huet att det "Nya Uraniborg eller Kungsgården, som byggts under Christian IV:s tid, uppfördes av stenen från Tycho Brahes byggnad."