Svenska

<p>Nyåret ger en chans att börja om och ge nästa år bättre förutsättningar. Den här boken berättar om nyårsfirandets historia i Sverige men också om lokala och regionala variationer och globala teman. Det är bara i den västerländska gregorianska kalendern som det nya året börjar den 1 januari. Parallellt existerar andra nyårshögtider vid olika tidpunkter på året. En del är knutna till religion, andra till länder och regioner, andra åter till årstider. Somliga bygger på mån- eller solkalendrar och är rörliga i almanackan medan andra är fasta. I Sverige firas nyår året runt, bland annat som följd av migration, vilket boken också handlar om.</p><p>Lena Kättström Höök är etnolog och intendent, med ansvar för traditioner och högtider, vid Nordiska museet.</p>

Ju förr desto bättre: Kulturarvet som resurs för en hållbar framtid är en inspirationsbok om hur man kan kartlägga sina lokala traditioner rörande nyttjandet av landskapets resurser och synen på naturen. Vårt samhälle har genomgått stora förändringar under det senaste seklet och vi står kanske inför en ännu mer omvälvande utveckling under de närmaste decennierna. Vårt västerländska samhälle har anpassat sig till en slit och släng-mentalitet och ett beroende av billig fossil energi. Vi tänker inte på att även förnyelsebara naturresurser är ändliga om de förbrukas i för hög takt. Vi står även inför oljetoppen (dvs mer olja förbrukas än som utvinns), vilket helt ändrar förutsättningarna för våra produktionssystem. Kanske finns framtidens lösningar i vårt gamla levnadssätt och kulturarv? Hur gjorde m an innan oljan gjorde sitt intåg? Det fanns tekniskt avancerade lösningar för produktion och kraftöverföring, men när oljan kom bytte utvecklingen riktning. Hur kan vi öka människors känsla för den lokala platsen och förståelsen för de naturgivna förutsättningarna? Det är något vi behöver göra! Ju förr desto bättre! Ju förr desto bättre innehåller intressant läsning för alla som intresserar sig för sina rötter, sin hembygd och samhällets utveckling. Boken lämpar sig även som studiematerial till exempelvis studiecirklar.

Varför äter vi så mycket ägg till påsk, varför kommer påskkärringar och hälsar på, varför är tuppar, kycklingar och påskharar så viktiga dekorationer, varför har man de granna påskrisen, varför äter man semla före påsk och varför fick inte ens föräldrar leka på långfredagen.

Luciafirandet den 13 december är en ljusglimt i vintermörkret. När dagarna bara knappt gryr på norra halvklotet kommer lucia med hopp om ljusare tider. Det högtidliga luciatåget med vitklädd lucia och åtföljande tärnor, stjärngossar och ibland tomtar blev vanligt på 1950-talet. Men historiskt sett är lucia en mycket äldre högtid än så och också en av de mest mångskiftande traditionerna i Sverige. Firandet härstammar från flera epoker, platser och religioner, och har genom åren varit både enkelt och överdådigt, skämtsamt och allvarligt, oskuldsfullt och oanständigt, heligt och profant, folkligt och aristokratiskt, privat och offentligt. Luciafirandet väcker debatt när många gör anspråk på att veta hur det bör genomföras, vilka som ska delta och i vilka roller. Den här boken sprider nytt ljus över en välkänd tradition och bjuder in till fördjupad diskussion. Lena Kättström Höök är etnolog och intendent, med ansvar för traditioner och högtider, vid Nordiska museet.

Erik Dahlbergh (1625-1703) var en krigare med konstnärliga intressen: Han ville att Sveriges kulturella status skulle vara lika stark som dess militära makt under 1600-talet. Därför tog han sig an uppgiften att i ord och bild berätta om stora svenska sevärdheter. Under ämbetsresor och på ledig tid reste han landet runt och tecknade av både nya byggnadsverk och historiska minnesmärken. Resultatet blev Suecia antiqua et hodierna ("Det forna och nuvarande Sverige"). Verket består av 353 gravyrer med 469 motiv av olika slag: herresäten, trädgårdar, städer, fornlämningar, kyrkor, landskapsvapen, kartor och porträtt. Arbetet har också avsatt en mycket stor samling handteckningar. I den här utställningskatalogen berättar historikern Jonas Nordin om hur bokverket kom till. Katalogen innehåller även en stor mängd bilder från verket.

Många Strängnäsbor har säkert hört talas om föreningen Strengnenses, men har du koll på vad föreningen egentligen ägnar sig åt eller hur dess historia ser ut? Kanske har du en aning om att det är en kamratförening för elever som gått på Thomasgymnasiet eller läroverket? Kanske har du aldrig hört namnet Strengnenses förut? I vilket fall är detta boken för dig. Här ger författaren David Damell på ett personligt sätt svar på frågan vad föreningen är, gör och har gjort under sin nu hundraåriga historia sedan grundandet 1923. Bokens titel, På kunskapens barrikad, ger en fingervisning om vad Strengnenses handlat och handlar om.