Svenska

Lars Bengtssons bildbibliografi över Astrid Lindgrens skrifter 1921?2010 är ett enastående och originellt verk. Den inte bara förtecknar alla skrifter i hennes författarskap. Den avbildar dem också. Och det är varje upplaga/tryckning av varje bok som avbildas bredvid de fullständiga bibliografiska uppgifterna som är hämtade från böckernas kolofoner och tryckortssidor. Med sin bildbibliografi...

Ett universitet är en plats för lärdom, men också för fantasi och inbillningskraft. Vid sidan av dess huvuduppgifter, undervisning och forskning, finns ett rikt kulturliv som bland mycket annat omfattar aspirerande och etablerade författare. "En lundensisk litteraturhistoria" vill visa Lunds alternativa akademi, den som aldrig har behövt någon kursplan men som på olika sätt utgör miljö och inspiration för litterärt skapande genom århundradena. I boken presenteras knappt tvåhundra författare från 1600-talet fram till i dag. Esaias Tegnér, Hjalmar Gullberg, Majken Johansson, Göran Sonnevi, Sigrid Combüchen, Lina Wolff alla har de anknytning till Lunds universitet. Författarpresentationerna kompletteras med tematiska tvärsnitt om ämnen som studentminnen, skildringar av akademikerhem, lundadeckare, akademiska tal, essäistik och den för Lund så speciella Q-versen. "En lundensisk litteraturhistoria" söker fånga den akademiska miljön som litterärt kraftfält och dess betydelse för vårt lands bildning, kultur och litteratur.

<p><i>Författare och provokatör</i></p><p>Günter Grass var en tysk författare, Nobelpristagare i litteratur och Tysklands mest uppmärksammade skönlitterära författare under efterkrigstiden. Grass var också utbildad bildkonstnär, men kanske främst en provokatör och samhällspolitisk debattör som alltid stod det socialdemokratiska partiet nära.</p><p>Hans första bok, som blev en internationell succé och som filmatiserades, är <i>Blecktrumman</i>. Det var en bred och egensinnig berättelse om tyskt liv och tysk politik speglad genom den lille pojken med trumman av bleck som växte upp och blev en spegel av Tysklands historia. Sedan följde en rad romaner, alla politiska och kontroversiella till innehållet.</p><p>Packalén går systematiskt och infallsrikt igenom Grass hela produktion med inplacering av författaren i rollen som tyskt samvete och granskande öga. Inte minst spelade han en roll som politisk sanningssägare och diskuterade ständigt nazismens rötter och kvarlevande i tysk maktstruktur.</p><p>I en av sina sista böcker kommer han också in på sina egna politiska hemligheter: hans aktiva deltagande som 17-åring i Waffen-SS.</p><p>Sture Packalén är professor em. i tyska, bosatt i Uppsala. Som ämnesexpert har han författat ett stort antal artiklar om tyskspråkig litteratur i Nationalencyklopedin. Han har även skrivit läroböcker. I boken <i>Tyska minnesgemenskaper</i> tar han upp synen på Förintelsen i tysk litteratur efter 1945. Hans senaste bok <i>Tysk litteratur</i> presenterar den tyska litteraturens utveckling under tolvhundra år.</p>

<p>Hur visar man sin sorg vid begravning och sin glädje vid bröllop? Hur gratulerar man till framgång, hur smädar man en fähund och hur firar man någon som redan har allt? Hur vänder man sig till en makthavare när man befinner sig i nöd och behöver hjälp? Jo, med en dikt.  </p><p>Tillfällespoesin har ofta tagits i bruk eftersom den visat sig lämpad för så många syften -- också politiska, ideologiska, religiösa och propagandistiska. På 1600- och 1700-talen, då författarna ofta kunde flera språk, var det självklart att de klädde livets viktiga tillfällen i poetisk dräkt, på svenska, latin, tyska eller varför inte grekiska. Denna bok berättar om tillfällesdiktens form, funktion och författare, en del ansedda och berömda, många bortglömda och okända.  </p><p><i>Att dikta för livet, döden och evigheten</i> innehåller artiklar av forskare från Sverige, Danmark, Tyskland, Estland, Finland och Island. Bokens fyra redaktörer, Arne Jönsson, Valborg Lindgärde, Daniel Möller och Arsenii Vetushko-Kalevich, är verksamma vid Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. </p>

<p>Christa Wolf anses tillhöra efterkrigs-Tysklands främsta författare tillsammans med Heinrich Böll och Günter Grass. Under huvuddelen av livet levde och verkade Wolf i DDR, Östtyskland, som upphörde som stat i samband med Murens fall då Väst- och Östtyskland blev ett gemensamt Tyskland.</p><p>Från början var hon i stor utsträckning lojal med den nya öststaten när den var ung. Hon var aktiv i författarförbundet och deltog även i partikongressen hon visades då gärna upp av de styrande männen som intellektuell vän till den socialistiska staten. Hon var aktiv i föreningar och framträdde i sammanhang där partiet/staten uppskattade hennes samverkan.</p><p>Men efter hand växte hennes politiska obehag och främlingskap i det hårdnande politiska förtrycket. Till slut blev hon övervakad av hemliga polisen, telefonen avlyssnades, brev kom bort eller öppnades. Hon blev en förtryckets motståndare. Hon tog parti för Wolf Bierman som förbjöds återkomma till landet. Uppskattningen av hennes författarskap växte runt om i världen. Här redogörs också för hennes romaner som blev uppskattade i många länder. Läsaren får följa hennes författarbana.</p><p>Sture Packalén, bosatt i Uppsala och prof. em. med ett flertal uppskattade böcker om tysk litteratur bakom sig, senast Tysk litteratur och Günter Grass.<br/>___</p><p>"Kapitlen är korta och bilderna många i boken Christa Wolf. Den lojala dissidenten och biografin ger en bra presentation av författaren."<br/> Catharina Bergman, BTJ. Helhetsbetyg: 3</p>

<p><b>En bok om hur böcker blir till och om litteraturens förmåga att göra livet lite större.</b> </p><p>Svante Weyler har varit förläggareför några av Sveriges mest lästa och älskade författarskap, liksom förNobelprisbelönade författare som Imre Kertész. Efter att hårdnackat ha undvikitatt blicka tillbaka började han en dag återvända till böckerna som format honomfrån ungdomen och framåt. I en sorts memoar från sidan möter vi utöver förläggaren själv bland annat författare som PO Enquist, Hilary Mantel,Torgny Lindgren, Agneta Pleijel, Imre Kertész, Marlene van Niekerk, LennartHagerfors, Marilynne Robinson och deras historier </p><p><b></b></p><p>"En oändligt sympatisk bok och en elegant utförd lovsång till läsandet som livsform"<b> </b><b>Johan Svedjedal, Dagens Nyheter </b></p><p>"Uppriktig berättarlust som entusiasmerar ... för alla dem som tvivlat på att litteraturen kan förändra liv, och för alla oss andra redan trosvissa som behöver påminnas om det" <b>Martin Lagerholm, SvD </b> </p><p></p><p><u>Ur Böckernas inledning: </u></p><p>"Jag har i hela mitt liv undvikit att se mig om. Undvikit klassträffar, med något enstaka undantag undvikit att återvända till platser, undvikit att se om filmer, och aldrig frivilligt läst om böcker. Jag har alltid varit mest intresserad av det som ännu inte finns. </p><p>Så händer saker med en, man blir äldre. Det gamla börjar sända ut ett slags förföriska signaler: vi väntar in dig, gamle man. </p><p>En dag hade pulsen sjunkit tillräckligt för att jag skulle våga och vilja lyssna till signalerna. </p><p>Jag började läsa om. </p><p>Jag har ingen talang för att skapa, ingen talang för att tro, länge, länge saknade jag till och med talang för att ens känna igen vemodet när det kom krypande som en morgondimma vid fel årstid. </p><p>Jag har älskat rationalitet, upplysning, ljus, lycka. Och ja, sanning. </p><p>Jag har alltid använt böcker för att förstå världen, oftare skönlitteratur än sakprosa. Sakprosan kan förklara delar av världen, detaljer, skeenden. </p><p>I bästa fall hjälper den en att lösa problem. Skönlitteraturen ägnar sig, när den är som bäst och viktigast, åt meningen med världen. Det är den knepigaste frågan, den kan man vara upptagen av ett helt liv. Jag har inte varit det hela tiden, förstås, men nästan, och mer och mer för varje år och dag."</p>

<p>"Mandråpare. Horkarl. Tjuf. Lögnare. Syndare. // J. Tankar. Ord. Och. Gärningar." Så lyder två rader i författaren och prästen Brynolph Hallborgs gravdikt i så kallad stenstil över prästen Hans Bjugg. Under 1700-talet var det vanligt att man belackade varandra i ett slags poetiska <i>tweets</i> som sedan spreds i avskrifter. Ofta skedde det i gravdiktens form. Författarna till dessa poem var inriktade på att fullständigt och slutgiltigt förinta sina forna antagonister. <i>Om de döda allt annat än gott</i> bygger på flera års grundforskning i arkiv och ger en ny bild av den tidigmoderna svenska gravpoesin.  </p><p>Daniel Möller (f. 1974) är professor i litteraturvetenskap vid Högskolan i Halmstad. Han har tidigare skrivit en bok om djurepitafier från 1600- och 1700-talen och forskat om Olof von Dalins och Gunnar Ekelöfs pekoralpastischer. Tillsammans med Niklas Schiöler har han redigerat antologin <i>Svensk poesi </i>(Albert Bonniers förlag, 2016). Han har även, tillsammans med Mats Malm och Alison Sharrock, redigerat boken <i>Metamorphic Readings. Transformation, Language, and Gender in the Interpretation of Ovid's Metamorphoses</i> (Oxford University Press, 2020). </p>