Svenska

Med vilka ögon<br/><br/>Och så tänker jag på vad kvinnan som arbetar inom rättsväsendet sa till mig:<br/>Du ska fortsätta att bemöta människor med värme och medmänsklighet ...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.<br/>Vi får inte bli rädda för varandra.<br/><br/>Sommaren 2014 blev Jan Nordström hotad framför sitt galleri i Kalmar. Den händelsen fick honom att gå från grubblerier till att agera: Han cyklade till den närmaste pappershandeln och köpte samtliga röda kuvert som de hade inne. Totalt 37. Han ställde ut sitt röda köksbord på gatan utanför galleriet och bjöd in människor att skriva kärleksbrev. Någon månad senare ställde han ut ett bord med böcker i busskuren mitt i Kalmar. 37 stycken. Böcker att ta med sig på resan vidare. I den här boken var tanken att du skulle få följa med när Jan återvänder till busskuren för att möta 37 av de människor som står där och väntar. Tanken var ett ögonblicksmöte innan bussen, ett snabbt och oarrangerat porträttfoto och frågan: Hur gör man världen lite medmänskligare, bättre, vackrare?<br/><br/>Men under arbetet med boken förändrades förutsättningarna Därför kan vi inte publicera fotografierna eller de korrekta namnen på de personer som Jan träffade vid busshållplatsen, ifall de på något sätt skulle råka illa ut på grund av en sådan publicering. Deras svar på frågan hur de tycker att man kan göra världen medmänskligare och hoppfullare publiceras dock, men anonymt.<br/><br/>Genom den här berättelsen har jag kommit väldigt nära mörker som jag tidigare bara läst om eller sett i någon film. Ett kort ögonblick funderade jag på om det överhuvudtaget gick att ge ut boken, eftersom den förändrats så mycket och för att jag av olika skäl inte kan berätta om anledningarna varför, men den tanken försvann snabbt. För på grund av dessa händelser har jag träffat de människor som i sitt yrke eller som privatpersoner riskerar sin egen personliga säkerhet för att hjälpa, skydda och stödja extremt utsatta och livrädda medmänniskor. Jag har fått bevittna kraften av medmänsklighet och vad som sker med denna kraft när flera personer går samman i dess namn. Den blir ostoppbar.<br/><br/>Kanske kan de personer Jan mötte, deras svar och Janspoetiska funderingar, målningar och fotografier hjälpa oss att möta varandra med större nyfikenhet och förståelse. Vi hoppas att du ser denna bok som en inspirerande och hoppfull vän! Här är berättelsen, i ord och bilder, om vad Jan och flera andra modiga människor gjorde och gör för att vända uppgivenhet och oro inför tillståndet i världen till positiva handlingar.<br/><br/>...för i dessa tider är behovet av medmänsklighet, kärlek, hopp och möten avgörande.<br/>Vi får inte bli rädda för varandra.<br/><br/><i>Det är så här vi alla borde göra; lämna ut våra knaggliga hjärtan så andra vågar göra likadant. Vilket enkelt och underbart sätt att minska ensamheten i världen."</i><br/>Inger Dahlman, Barometern-OT<br/><i>"Boken genomsyras av multikonstnärens tankar om hopp, mod och medmänsklighet, allt framfört på det nakna, avskalade och personliga sätt, som har blivit Jans signatur i allt han tar sig för, vare sig det handlar om konst, foto eller det skrivna ordet." </i><br/>Sofia Ekholm, KalmarPosten

Barn gör ditt liv till en mardröm med ständig oro, tungt ansvar och ofrånkomlig besvikelse. Barn kostar en förmögenhet och förstör ditt sexliv. Dessutom kommer du att tappa kontakten med dina vänner, inte kunna sova länge på helgerna och bli tvungen att äta skräpmat på hamburgerrestauranger.<br/>Men det är inte bara synd om föräldrarna, det är minst lika synd om barnen. De har ingen framtid eftersom varje barn som föds bidrar till växthuseffekten och hotar hela vår planets existens. Och glöm inte att världen redan är överbefolkad.<br/>I No kid utmanar Corinne Maier den i dag överallt förekommande bilden av den lyckliga familjen. Hon pekar på att barn numera närmast har blivit en moderiktig accessoar. I medierna matas vi med glamourbilder på lyckligt leende kändisföräldrar och deras barn. Och man försöker inbilla oss att det finns perfekta familjer och perfekta barn.<br/>Har man inte barn förutsätts det att det är synd om en. Men det kanske är tvärtom? I stället för barnlösa borde det heta barnfria.<br/>Corinne Maier ger oss fyrtio skäl att inte skaffa barn och det är elakt, omskakande och uppfriskande för såväl dem med som utan barn.<br/><br/>Corinne Maier blev världsberömd när hon gav ut boken <I>Bonjour Paresse</I>, en bok som översattes till 31 språk en stor succé också i Sverige under titeln <I>Hej Lättja</I> och som uppmanade folk till att fuska och lata sig på jobbet. Eller gjorde den det egentligen? Corinne Maier är inte bara en finurlig författare, hon är dessutom nationalekonom, psykoanalytiker och mamma till två barn.

I denna doktorsavhandling om 1930-talskrisens Stockholm undersöker författaren de arbetslösas sociala villkor under depressionsåren. Studien behandlar vilka det var som blev arbetslösa, omständigheterna kring arbetslöshetens inträde, arbetslöshetens inverkan på de drabbades levnadsnivå och möjligheterna att återgå till arbetslivet när depressionen började övervinnas.

Under 1800-talet fick Stockholm ge namn åt en olegaliserad samlevnadsform som kallades stockholmsäktenskap eller gifta på stockholmska. Tidens statistik visar att i Stockholm under 1860-talets första hälft nästan 41 procent av alla barn föddes av ogifta mödrar. Bokens författare försöker ge svar på varför så många sammanlevande par i Stockholm valde att inte legitimera sitt sammanboende, och hur det kommer sig att ett gammalt förindustriellt familjebildningsmönster långsamt går över i ett mer modernt.

Att Genom Wälgärningar Aftorka Nödens Och Behofwens Tårar [Bok / Inbunden]

LARS WIKANDER (1936) har blivit rikskänd genom sitt engagemang för en mänskligare äldreomsorg. Det har skett genom radio, TV, böcker och inte minst hans föreläsningar land och rike runt.&lt;br&gt;&lt;br&gt;Den tidigare romanen OSKAR PÅ FEMMAN TVÅ är en klassiker inom vårdutbildningen i Sverige. Romanen PULLOVERN - En roman om döendet, döden och sorgen har varit till hjälp för många under en svår tid.&lt;br&gt;&lt;br&gt;Böcker, utgivna på Settern, av Lars Wikander:&lt;br&gt;Oskar på femman två, 1993 (1989, 1988, 1987, 1986, 1985, 1983, 1982)&lt;br&gt;Pullovern En roman om döendet, döden och sorgen, 1989 (1987)&lt;br&gt;Jonglörerna En dokumentärroman om hemtjänsten, 1993&lt;br&gt;&lt;br&gt;M.R. 2007

Brott: Att ha utfört handlingar som syftar till att kränka statens oberoende och territoriella integritet. Så står det i åtalet mot Raúl Rivero, undertecknat av en allmän åklagare i Havanna den 31 mars 2003. Att kränka den kubanska statens oberoende och territoriella integritet är lätt det är bara att rapportera om vad som händer inne i landet. Det har journalisten och poeten Raúl Rivero gjort sedan slutet av åttiotalet. För sitt skrivande dömdes han till tjugo års fängelse. Raúl Rivero berättar om kubaner som lever på poker, på tuppfäktningar, prostitution, om människor som drömmer, luras, fängslas, längtar. Han berättar om dem som försöker fly och om dem som stannar. Det är sakliga observationer och ställningstagande krönikor i skarp kontrast till resekatalogernas annonser och korrespondenternas snabba rapportering. Varsågod: 52 kränkningar av den kubanska staten, det vill säga beskrivningar av den kubanska verkligheten. Sedda och beskrivna inifrån ett system som hellre mörklägger än tillåter information att spridas i någon riktning. Raúl Rivero, klippa i Kubas demokratirörelse, har bestämt sig för att bara berätta och berätta sig till döds. Ibland är det likt små fina noveller som Hjalmar Söderberg. Ibland tragikomisk absurdism som Kafka. Ibland indignationsreportage som Slavenka Drakulic. Och för den som bryr sig om Kuba är det rakt igenom toppintressant. Magnus Linton i Arena om den engelska utgåvan. Raúl Rivero, född 1945 i Morón, Kuba, var redan före trettio år fyllda en hyllad och prisbelönt författare och poet. Under sjuttiotalet arbetade han som korrespondent för den statliga kubanska nyhetsbyrån i Moskva. 1991 bröt han med den kubanska regimen, när han tillsammans med nio andra intellektuella skrev under ett brev till Fidel Castro med en uppmaning om att frige de politiska fångarna och genomföra demokratiska reformer. 1995 startade Raúl Rivero en egen oberoende pressbyrå, Cuba Press, som samlade många av de främsta oberoende journalisterna i landet. Raúl Rivero har under tiden som dissident även skrivit för tidningar som El País, Le Monde, Miami Herald och organisationen Reportrar utan gränser. I april 2003 dömdes han till 20 års fängelse. Han hade hunnit avtjäna 20 månader när han släpptes på grund av dålig hälsa och påtryckningar från Spanien. Sedan april 2005 bor han i exil i Madrid och arbetar bland annat som krönikör för dagstidningen El Mundo. Silc, Svenskt internationellt liberalt centrum, är en liberal stiftelse som arbetar med demokratibistånd. Silc förlags skrifter tar tempen på arbetet för demokrati i olika delar av världen. Boken Dawit och Friheten fick hela Sverige att få upp ögonen för den svenska fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. www.silc.se