Svenska

Vi tyckte att Jöns Andersson Ljungberg - träsnidaren, möbelsnickaren och kyrkodekoratören från Ljungdalen i Härjedalen, borde få återkomma till rampljuset, när det nu gått 200 år sedan han avled i sin hemby i landskapets västra delar. Under sin utbildning i Stockholm 1758-1763 mötte han rokokon som nyligen anlänt till huvudstaden. Stilen tog han med sig hem för att utveckla den till sin egen variant, Härjedalsrokokon. Jöns Ljungbergs verk återfinns idag i sex härjedalskyrkor - i synnerhet byarna Hede och Storsjö kan ståta med några av Sveriges allra finaste rokokoinredningar.<br/>Men Jöns Ljungberg utförde inte bara träsniderier till Härjedalens kyrkor. Han skapade också en helt unik möbelstil, anpassad efter lokalbefolkningens önskemål och ekonomiska möjligheter. Möblerna i Härjedalsrokoko blev så älskade att stilen fortlevde ända in på 1900-talet. Än idag tillhör härjedalsmöblerna de mest eftertraktade objekten på den svenska antikmarknaden. Och kulturarvet utgör otvivelaktigt en viktig del av Härjedalens identitet.<br/>Trots att Härjedalsrokokon är så oemotståndligt färgsprakande, har den hittills aldrig presenterats i tryck med färgbilder. Det var ett av huvudskälen till att den här boken kom till. Ett annat var att mycket av det som tidigare skrivits om härjedalskonstnären var motsägelsefullt. Det fanns anledning att gå tillbaka till arkivens primärkällor för att komma närmare sanningen.<br/>Någon härjedalsmiljö har ännu inte satts upp på Unescos lista över världsarv. Men tack vare Jöns Ljungberg kan de som bor i landskapet känna stolthet över att de ändå har del i ett, i Röros, några mil in i Norge. Röros bergstad utsågs till världsarv 1980 - en viktig del av gruvstaden är det gravkapell invid kyrkan, som Jöns Ljungberg en gång utsmyckade i grannaste Härjedalsrokoko.

Ett hem ska präglas av den boendes personlighet, inte av konventioner och statustänkande. Skönhet och god funktion i samklang gör bostaden till ett hem. Tankegångar som dessa är välbekanta men föddes som en vision för hundra år sedan, i en tid då hemmet gjordes till platsen för trevnad och lyckligt familjeliv. "Hantverkare i 'hemtrefnadens' tid" är den sista delen i en trilogi. Tillsammans är böckerna en berättelse om skapandet av det goda hemmet med allmogekulturen som inspirationskälla. Arkitekten Lars Israel Wahlman spelar genomgående en nyckelroll, men här i den tredje boken presenteras också många av de hantverkare och näst intill okända konstnärer, som fick i uppdrag att förverkliga arkitektens intentioner. Vi möter målare, träsnidare, smeder och stenhuggare sammanlagt ett dussin personer i Wahlmans krets. Genom dem får vi en inblick i de värderingar och attityder som för hundra år sedan präglade synen på hantverk, konst, slöjd och produktdesign. Debatten då var färgad av den brittiska Arts & Crafts-rörelsen, som ville överbrygga klyftan mellan konst och hantverk, minska avståndet mellan ritbordet och verkstaden och lyfta hantverkarens status. Förhållandet mellan hantverk, design och konst är fortfarande ett högst aktuellt ämne. Bokens avslutande kapitel ger en bild av dagens synsätt och diskussioner. Johan Knutsson har mångårig erfarenhet av museivärlden. Sedan 2009 är han professor i möbelkultur vid Linköpings universitet (Carl Malmsten Furniture Studies) och Nordiska museet. Bokens fotograf Peter Segemark är verksam vid Nordiska museet sedan 1970-talet.

Hertha Hillfon (1921-2013) var Sveriges främsta keramiska skulptör under 1900-talet. Hennes arbete spände från det abstrakta till det föreställande, från utlevande och dramatiska kompositioner till enkla och vardagliga motiv. Tidningsreportage, tv-program och ett stort antal verk i offentlig miljö gjorde henne välkänd och folkkär. Den här boken presenterar hennes arbete genom konsthistoriska essäer och intervjuer med människor som stod henne nära. Boken innehåller också ett rikt och tidigare delvis opublicerat bildmaterial. Boken har parallelltext på svenska och engelska. Hertha Hillfon (1921-2013) was Sweden's leading ceramic sculptor of the 20th century. Her work ranged from abstract to figurative and from dramatically ebullient compositions to simple, domestic motifs. Frequent newspaper reports, TV programmes and a large number of works in the public domain led to her becoming both well-known and popular. In this book she is presented by critical essays as well as interviews with people close to her. The book is richly illustrated, partly with hitherto unpublished photographs. The book has parallel text in Swedish and English.

Törngrens krukmakeri har en särställning som Sveriges mest långlivade familjeföretag inom keramikområdet. Törngrens verkstad i Falkenberg var i drift från 1789 till 2015 och gick i sju generationer vidare från far till son. Under lång tid utgjorde kakelugnar och enklare bruksgods för hemmet huvuddelen av produktionen, men senare kom det rikt dekorerade prydnadsgodset att bli verkstadens särmärke. Med tyngdpunkt på krukmakeriets historia under 1900-talet skildrar boken hur de olika generationerna inom familjen Törngren arbetat med att både föra vidare traditionerna och förnya produktionen. Under efterkrigstiden lades tillverkningen om i modernistisk riktning och kom att präglas av dekoratörer som Leif Ueland och Bonni Rehnqvist. Från 1970-talet och framåt kompletterades den traditionella lergodsproduktionen med stengods. Boken beskriver en lokal kultur- och designhistoria men knyter också ihop verkstaden med en större berättelse om det keramiska hantverkets ställning i modernitetens Sverige. Boken är illustrerad med både historiska bilder och en mängd nytagna fotografier. I ett särskilt signaturavsnitt avbildas, beskrivs och dateras ett femtiotal olika stämplar och signaturer som använts i verkstaden.