Svenska

<p>I den mest uttömmande boken om Hilma af Klint som hittills getts ut, skriver 20 specialister inom modern konst, konsthistoria, idéhistoria och religionshistoria utifrån sin unika utgångspunkt och ger sin syn på af Klints konstnärskap. Ämnena rör sig från tidig abstrakt konst och inflytandet av Darwin och Goethes färglära till betydelsen av ockulta religiösa rörelser som teosofi och antroposofi, som även influerade de tidiga modernisterna. Här finns också inslag från Hilma af Klints personliga anteckningar och efterforskningar. </p><p>Boken baseras på det seminarium som hölls i samband med den häpnadsväckande framgångsrika utställningen <i>Hilma af Klint A Pioneer of Abstraction</i> på Moderna Museet i Stockholm 2013. Detta är en nyutgåva som innehåller ett nyskrivet bidrag av Kurt Almqvist, <i>Hilma af Klints hemliga lära, budskap och livsåskådning</i>, utifrån tidigare ej nyttjat källmaterial. Det bearbetar en del av historien som tidigare inte behandlats närmare: bakgrunden till Hilma af Klints lära och livsåskådning, samt utvecklingen efter hennes död 1944 och fram till bildandet av Stiftelsen Hilma af Klints verk 1972, och om den ende arvtagaren till Hilma af Klints verk, dess skapare och ende donator, antroposofen Viceamiral Erik af Klint (1901-1981). Boken har ett efterord av Daniel Birnbaum.</p><p></p>

Brukar du sätta blommor på bordet, lägga en alldeles särskilt utvald kudde i soffhörnet och låta barnteckningarna komma upp på väggen? Då gör du precis som Karin och Carl Larsson gjorde i Sundborn; du skapar livets kanske viktigaste plats - ditt hem. När konstnären Carl Larsson skrev "Ett hem" 1899, kom han att påverka hela det svenska folkets inredningsideal. I boken ger han en rejäl känga till dåtidens konstgjorda blommor, plysch och kretong samt "fånigt upphängda draperier" och tycker att läsarna istället borde inreda mer som han och hustrun Karin gör på gården Lilla Hyttnäs i Sundborn. "Ett hem" blev en fullständig succé och läsarna lydde Carl; familjen Larssons blandning av svensk hantverkstradition och den jugendstil som var på modet ute i Europa hittade snart sin plats i de svenska hemmen. Ett ideal som till stor del står sig än idag! Nu finns Carl Larssons klassiker i en ny vacker utgåva. Texten är lika rolig och drastisk som när Carl skrev den, men stavningen är anpassad efter nutida skrivregler för att vara lättare att läsa. Och Carls akvareller - de är förstås lika inspirerande som för 125 år sedan!

"Briljant bok om Leonardo", Litterära händelser<br/><br/>"Infallsrik tankebok", Dagens Nyheter<br/><br/>"En bok som levandegör den store konstnären", Jönköpingsposten<br/><br/>"Peter Glas skriver med ett personligt engagemang och med samma drivkraft som Leonardo", Smålands Dagblad<br/><br/>"Författaren är djupt förtrogen med ämnet och skriver chosefritt om det överbegåvade universalgeniet", Per Klingberg, SvD<br/><br/>"En av de mest lärorika och entusiasmerande läsupplevelser jag har varit med om detta år", Klas Palmqvist, Östra Småland<br/><br/>Peter Glas personligt skrivna biografi - den första på svenska - om Leonardo da Vinci.<br/><br/>Leonardo är världens mest berömde konstnär, främst omtalad för tavlan Mona Lisa på Louvren i Paris och väggmålningen Nattvarden i klostret Santa Maria delle Grazie i Milano. Leonardo är också betraktad som ett av vetenskapshistoriens stora genier vid sidan om namn som Albert Einstein och Isaac Newton.<br/><br/>Men hur var han? Hur var Leonardo som person? Han drevs av en extrem nyfikenhet. Han ville veta allt. Han dissekerade människokroppar och avbildade människans anatomi med en detaljrikedom som imponerar till och med i vår tid. Han ställde de stora frågorna om själens existens och livets uppkomst. Han efterlämnade 6 000 sidor anteckningar som bokstavligen talat handlar om allt mellan himmel och jord. Och han gjorde häpnadsväckande uppfinningar.<br/><br/>Som person var han en sällskapsmänniska som det var lätt att tycka om. Samtidigt var han slipad och smart. Han behärskade till fullo den svåra konsten att överleva vid sidan om de nyckfulla, despotiska renässansfurstar som var hans mecenater. <br/><br/>Och han var energisk som ingen annan: "Inget arbete är så stort att det kan trötta ut mig."<br/><br/>Peter Glas berättar om en fascinerande vetenskapsman och konstnär. Han har vandrat i Leonardos fotspår i Italien och framför allt ägnat tio år åt att närstudera hans efterlämnade skisser och anteckningar för att kunna sammanställa denna heltäckande, ändå lättlästa, biografi. Fram träder människan Leonardo da Vinci.<br/><br/>Solen ser ingen skugga - En bok om Leonardo da Vinci av Peter Glas. ISBN 978-91-7742-508-3. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). Rikt illustrerad i svartvitt och färg. 288 sidor + 24 sidor färgplanscher.

<p>I de titlar som ingår i serien Ingmar Bergmans Skrifter framgår tydligt hur stor del av Bergmans liv som ägnades åt skrivandet. Han skrev i stort sett varje dag i sitt vuxna liv. Faktum är också att han på det hela taget hade en stor utväxling på sitt arbete: förutom manuskripten blev det allra mesta han skrev något av, om inte en film så en pjäs eller en publicerad artikel eller essä. Ändå finns en hel del aldrig tidigare offentliggjorda texter av Ingmar Bergman.<br/><br/>Till denna volym har opublicerade och tidigare otillgängliga texter samlats. Här återfinns bland annat debutpjäsen från 1942 (enligt författaren själv ett skamlöst plagiat på Strindberg) och verk av den mogne författaren som han av olika skäl valde att inte publicera eller att göra film av. Några av guldkornen är den tänkta Hollywoodfilmen <em>Sextiofyra minuter med Rebecka</em> från 1969 och den planerade tv-pjäsen om Jesu död och uppståndelse från 1975.<br/><br/><em>Ofilmat, ospelat, outgivet </em>presenteras nu med ett personligt hållet förord av Abdellah Taïa. Redaktör och ansvarig för urvalet är Bergmanexperten Maaret Koskinen, som även skrivit utförliga kommentarer.<br/><br/>I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att <em>Det sjunde inseglet</em> och <em>Smultronstället</em>, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.</p>

<p><i>"Det är en fascinerande berättelse om en stark och driftig kvinna som under tidigt 1900-tal utvecklade ett eget konstuttryck. [...] I Nolbyn värmländskt hantverk får vi ta del av ett stycke värmländsk kulturhistoria i kombination med en presentation av en unik konstnärs livsverk som förhoppningsvis finner sina läsare långt utanför länsgränsen." - </i>Katarina Kristoffersson, i BTJ-häftet nr 7, 2022. 4 av 5.</p><p>Berith Bergström (1896-1979) är en av vårt lands mest ansedda miniatyrkonstnärer såväl inom Sverige som utomlands och känd för sin hantverksskicklighet, precision och autenticitet.  </p><p>Miniatyrproduktionen kom till genom leken med brorsbarnen då de  tillsammans skapade miniatyrbyn Nolbyn, med inspiration från barndomshemmet Bosjö Bruk, norr om Filipstad.    </p><p>Barnens intresse och aktivitet var utgångspunkten för den skapande leken, en pedagogik som Berith Bergström tog intryck av vid möten i sin  ungdom med reformpedagoger som Anna Withlock och Ellen Key.  </p><p>I många avseenden levde Berith Bergström i det förgångna, men paradoxalt nog var hon en modern konstnär som kämpade för en ensamstående kvinnas rätt att få ett konstnärligt erkännande. Berith Bergströms miniatyrproduktion finns idag representerad i samlingar på Nordiska Museet, Värmlands  Museum men även i  samlingar som tillhör  Stockholms universitet,  Försäkringsbolaget Skandia samt Rockefeller Foundation, New York. </p><p></p><p>I boken berättas om Berith Bergströms konstnärskap, bildning, samlariver  samt intresse för släkt och Värmlandsbygd. Det är en spännande och intressant levnadsberättelse som kompletteras med en mängd foton framtagna av bland annat Värmlands Museum.  Berith Bergström var starkt engagerad i bevarande av kulturhistoriska  miljöer och medverkade med inredningar i bl.a. Skogaholms herrgård på  Skansen och i Drottningholms Slottsteater.</p><p></p><p></p><p><b>Berith Bergström</b>, 1896-1979, föddes på Bosjö Bruks Herrgård, cirka 2 mil norr om Filipstad. Fröken Berith var makarna Maria och Albert Bergströms elfte barn i en skara av tolv. Sin första konstnärliga utbildning fick hon på Handarbetets Vänner och vid Hulda Lundins Högre Slöjdseminarium samt vid Tekniska Skolan, sedemera Konstfack. </p><p>I mitten av 1920 talet studerade Berith Bergström bland annat vid Wiener Werkstätte, och arbetade med silver, möbler och textilier.</p>

Jordevandringens slutstation, begravningskapellet, har som enda funktion att rama in begravningen och avskedet. Byggnadstypen hänger samman med de kyrkogårdar som från 1800-talets början anlades utanför de växande städerna, men huvudsakligen hör begravningskapellet med eller utan krematorium 1900-talet till. Rum för avsked. Begravningskapellets arkitektur och konstnärliga utsmyckning i 1900-talets Sverige sätter in begravningskapellet i ett större kultur- och kyrkohistoriskt sammanhang. Studien fokuserar byggnaden och rummet, men följer också förändringar i begravningssederna och diskuterar frågor som modernitet, sekularisering och förändringen mot ett mångkulturellt samhälle. Kremeringen har gått från närmast obskyrt till allmänt och accepterat bruk; en förändring som också kan följas i begravningskapellets utformning genom århundradet, både praktiskt och symboliskt. Begravningskapellet avspeglar även formutvecklingen i stort. Sedan tidigare räknas ett antal begravningskapell och deras konstnärliga utsmyckningar till de stora verken i Sveriges konsthistoria, exempelvis Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. De återfinns också i detta arbete, men huvuddelen av exemplen har valts för att vara representativa i mer allmän bemärkelse, vilket leder fram till en delvis annorlunda bild av det svenska 1900-talets offentliga konst och arkitektur. Emilie Karlsmo är verksam vid konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Rum för avsked är hennes doktorsavhandling.

Jan Håfström (född 1937) hör sedan debuten 1966 till Sveriges mest betydande konstnärer. För första gången granskas nu hela hans konstnärskap i denna konstvetenskapliga avhandling. Den tematiska, komparativa undersökningen fokuserar på tre centrala områden: material, referenser och konstnärsroll. Håfström målar inte bara i akryl, utan använder också tyg, trä och andra material för att skapa och framhäva förbindelser mellan konst och liv (speciellt barndomen). Sundberg presenterar Håfströms omtalade stilbyten och analyserar olika verkgrupper, såväl de knappt uppmärksammade ruinerna som målningarna kring Mr Walker, Fantomen i stadsförklädnad, från senare år. Här visas den kanoniseringsprocess som tycks äga rum i konstnärskapet och hur konstnären väljer sina referenser för att framhäva en traditionslinje det är europeisk kulturhistoria som står mot ett amerikanskt, minimalistiskt formspråk. Mot en bakgrund av modernistiska och postmodernistiska teorier diskuteras konstverken i enskilda närläsningar. Håfströms konstnärsroll framstår som en utveckling av den romantisk-modernistiska myten om konstnärens betydelse, en reaktion mot den postmodernistiska dödförklaringen av konstnären och en återetablering av det skapande subjektet.