Svenska

<p>I tre personliga betraktelser rapporterar Aris Fioretos om hur den starka förnimmelse av närvaro, som en kropp nedsänkt i vatten ger upphov till, omsätts i litteratur. Han talar om åtrån som texters villkor, undersöker hungern som fordrande erfarenhet och utreder elektricitet - darrningar, dallrande - som ett sätt att vara både i och utom sig själv.</p><p></p><p>Klartänkt och inkännande mediterar Fioretos över litteraturens anatomiska hemligheter. Vad gör en text angelägen, känslig, koncis? Går det att som författare ofreda universum utan att mäta sig med gudar? Och hur göra för att orden skall kännas som kött gör? <em>Solar plexus</em> är ett lika livfullt som originellt försvarstal för en litteratur som känns på riktigt.</p><p></p><p>»Jag tänkte med största tacksamhet att så länge det finns badkar lönar det sig att leva. Ett bad och en cigarett.«</p>

Rysslands anfallskrig mot Ukraina utlöser en tumultartad sorgeprocess hos Sofia Parland. Rasande medvetet börjar hon skriva för att förstå vad som lett fram till kriget och vad som driver människor till att stöda det. Hon söker svar i atmosfären i Ryssland på 2010-talet då hon växte upp i Sankt Petersburg, men också i människans natur och instinkter. Går svaret att finna i längtan efter ett hem, i den mänskliga driften att stanna kvar hos den som misshandlar en för att det trots allt finns en trygghet i det? Eller är allt patriarkatets fel? Sofia Parland har inte upplevt 1990-talet, då det nya Ryssland skulle byggas och det fanns hopp. Hon har bara sett förfallet, och vittnar som en av de första om en omtumlande generationsskillnad i sättet att uppfatta världen.   Skrivet på revbenen är en bok om att släpa runt på sitt ryska arv som ett kors, med den långa östgränsen bultande vid tinningen. Om att förlora det man trodde var ett hem, och om den förlorade Sofia. Om våld från ens fädernesland, om våld från ens eget land mot ett annat land - om sorgens våld. Sofia Parlands litterära förebilder är Yahya Hassan, Linda Skugge och Edith Södergran. Deras arv gör hon något alldeles eget av.

<p></p><p>Författaren Jamaica Kincaid reser till Nepal för att samla fröer till sin trädgård. I tre veckor vandrar hon upp och ner bland Himalayas sluttningar och blir betagen av det storslagna landskapet, de otillgängliga byarna och de tio meter höga rhododendronbuskarna. Men i bergen lurar också mindre trevliga inslag, såsom blodiglar och den maoistiska gerillan som satt skräck i lokalbefolkningen. Och längs vägen får hon syn på sig själv -- flickan som växte upp på en karibisk ö där man odlade för att äta, som nu är så privilegierad att hon befinner sig på expedition på andra sidan världen för att hitta de mest fantastiska prydnadsväxter till sin villaträdgård. </p><p><i>Bland blommor</i> är en blandning av reseskildring, essä och memoar som ursprungligen beställdes av tidskriften National Geographics förlag. Idag, tjugo år senare, är den en viktig del av Jamaica Kincaids mångsidiga författarskap. Den här utgåvan innehåller ett nyskrivet förord av författaren. </p><p><b>Jamaica Kincaid</b> föddes 1949 som Elaine Potter Richardson på den karibiska ön Antigua. Hon är författare till romaner som <i>Lucy</i>, <i>Annie John</i> och <i>Min mors självbiografi</i>, men har också tidigare skrivit om odling och växter i <i>(Boken om) Min trädgård:</i> (Tranan 2020). Kincaid är en författare med ett helt eget uttryck och med en förmåga att på samma gång grotta ner sig i detaljer och levandegöra det stora sammanhanget, ibland i en och samma mening. </p><p><b>Niclas Nilsson</b> är en av Sveriges mest ansedda översättare från engelska. Han har tidigare översatt flera av Kincaids romaner, men även författare som George Saunders, Marilynne Robinson och Anne Sexton.<br/></p>

<p>I Fördelen med att bli gammal berättar Carl-Göran Ekerwald om sina upplevelser av att tillhöra åldringarnas skara. Sittande på själva tröskeln till det okända söker författaren, född 1923, klarlägga sina känslor och upplevelser inför det defini­tiva uppbrottet. Han noterar för­visso en allt mer motvillig kropp och ett bitvis opålitligt minne, men kan samtidigt se positiva saker med den tilltagande åldern: Ett långt livs erfarenheter. En cancertumör som inte behöver behandlas. En nyfunnen känsla av autenticitet. En förhöjd livskänsla.</p><p>»Nu gäller det bara att leva, att smaka på det rena och oanfrätta män­ni­sko­livets återstående minuter och sekunder.  </p><p>För att bli mottagare av denna stora fördel är det klokt att sluta upp att veta och vilja och så långt möjligt bli utom sig . När det surrar för mycket i ens skalle är det ett gott knep att medvetet och aktivt rikta all uppmärksamhet på något fenomen som är närvarande. Lever man här på jorden finns en himmel att betrakta.</p><p>Väl påpälsad sitter Gammal på sin altan och följer med blicken molnens rörelser, regndropparna som studsar mot lönnens blad, snökornen som virvlar än från höger, än från vänster. Här är fåglarnas flykt något av en uppen­barelse vad man tidigare inte alls fäste sig vid har nu plötsligt fått en mental tyngd.</p><p>Timme på timme. Inte låta sig distraheras. Dyker det upp en förlupen liten tanke bort med den. Och fortsätt att vara »öga« precis så som du var när du nyfödd och häpet kastade en blick ut i den besyn­nerliga och gåtfulla jordiska tillvaron.« CARL-GÖRAN EKERWALD</p><p>Carl-Göran Ekerwald är författare till över femtio böcker: romaner, noveller, essäer, biografier och dikter.</p>

<p><strong>Sagt om boken:<br/></strong><span style="font-size: 1.125rem;">"Personligt, underh&aring;llande, bildande."<br/></span><strong style="font-size: 1.125rem;">M Magasin</strong></p> <div class="wp-block wp-block-core-paragraph"> <p>"T&ouml;rnvalls bok f&aring;r mig ocks&aring; att t&auml;nka p&aring; hj&auml;lte&shy;mod, som exempelvis dissidenter i auktorit&auml;ra regimer &ndash; personer som man inte begriper hur de v&aring;gar riskera liv och lemmar, inklusive sina familjer, f&ouml;r att st&aring; upp f&ouml;r vad de anser vara r&auml;tt. Det kr&auml;vs en mycket speciell typ av karakt&auml;r och r&auml;ttspatos f&ouml;r att offra sin egen tillvaro och trygghet p&aring; det viset.<span style="font-size: 1.125rem;">Kan det rentav vara s&aring; att utan individer med n&aring;gon sl&auml;ng av asperger i sin personlighet skulle vi ocks&aring; ha betydligt f&auml;rre hj&auml;ltar av den sorten?"<br/><strong>Fokus</strong></span></p> </div> <p><span class="retriever-hit focus">"Clara T&ouml;rnvalls</span>bok, en ess&auml; med avstamp i hennes egen autismutredning och dito diagnos, kastar n&ouml;dv&auml;ndigt ljus &ouml;ver den vuxna autistiska kvinnan som levt ett halvt liv med sv&aring;righeter som aldrig f&aring;tt n&aring;gon f&ouml;rklaring."</p> <p>"T&ouml;rnvall svingar sig stundtals halsbrytande men samtidigt elegant mellan &auml;mnena, zoomar in p&aring; de detaljer som &auml;r intressanta f&ouml;r att sedan flyga vidare till n&auml;sta tuva. Hon skriver med klarhet, stilen pr&auml;glas av stringens och pedagogisk tydlighet, g&ouml;r det enkelt f&ouml;r l&auml;saren att l&auml;ra i ett &auml;mne som f&ouml;r m&aring;nga enbart haft stereotypa 'Rain man'-konnotationer."<br/><strong>SvD</strong></p> <p>&rdquo;&hellip;v&auml;lskriven och viktig blandning mellan sakprosa, intervjubok och personlig ess&auml;.&rdquo;<br/>&rdquo;&hellip;.&auml;ven om man b&ouml;r undvika att hajpa autister som superhj&auml;ltar visar T&ouml;rnvall att normalitetsanpassningen &auml;r ett vanvettigt sl&ouml;seri med kraften hos dessa vackra hj&auml;rnor.&rdquo;<br/><strong>Dagens Nyheter</strong></p> <p><span class="retriever-hit focus">"Clara T&ouml;rnvall</span>skriver skarpt om sina erfarenheter".<br/>"Ganska snart inser jag att det h&auml;r &auml;r helt r&auml;tt bok f&ouml;r mig och andra ignoranta. Liksom f&ouml;r alla som lever med odiagnostiserad eller diagnostiserad autism. Och f&ouml;r alla anh&ouml;riga. Ja: faktiskt f&ouml;r alla samh&auml;llsvarelser."<br/><strong>Aftonbladet</strong></p> <p>"...en omsorgsfullt och intelligent komponerad bok som fyller ett gapande h&aring;l."</p> <p>"T&ouml;rnvall &auml;r kulturjournalist av den skarpaste sorten, och g&ouml;r h&auml;r en stor insats dels genom att f&ouml;ra ett samtal med andra som befinner sig p&aring; det h&ouml;gfungerande autismspektrat, och dels att bilda b&aring;de anh&ouml;riga, och andra neurotypiker."</p> <p>"L&auml;sningen av<span class="retriever-hit focus">Clara T&ouml;rnvalls</span>'<span class="retriever-hit focus">Autisterna</span>' l&auml;mnar mig med en k&auml;nsla av att jag &auml;ntligen fyller en del av min stora bildningslucka.</p> <p>"Den &auml;r del av ett kunskapsbygge som ytterst handlar om att f&aring; flickor och kvinnor p&aring; autismspektrat synliggjorda och uppm&auml;rksammade."<br/><strong>Dagens ETC</strong></p> <p>"Men &auml;n i dag &auml;r den vuxna autistiska kvinnan en person som det &auml;r sv&aring;rt att f&aring; grepp om. Hon &auml;r v&aring;r civilisations g&auml;ckande skugga. Om henne handlar den tankev&auml;ckande boken '<span class="retriever-hit focus">Autisterna'..."<br/><strong>Expressen</strong></span></p> <p>Varf&ouml;r skrev poeten Emily Dickinson dikter om havet utanatt n&aring;gonsin ha sett det, varf&ouml;r &auml;r Underlandet s&aring; fr&auml;mmandef&ouml;r Alice, varf&ouml;r spelar filmstj&auml;rnan Daryl Hannahs&aring; ofta robot eller sj&ouml;jungfru, vad menade filosofen SimoneWeil med &rdquo;att &auml;lska sig sj&auml;lv som en fr&auml;mling&rdquo; och varf&ouml;rtror tv-publiken att Greta Thunberg skojar?</p> <p><em>Autisterna - om kvinnor p&aring; spektrat</em> &auml;r en personlig ess&auml; om kvinnor med h&ouml;gfungerande autism. Boken unders&ouml;kerhur den autistiska kvinnan har tagit plats i kultur, myteroch verklighet. Vem &auml;r hon, vem har hon varit och varf&ouml;rhar hon varit osynlig s&aring; l&auml;nge?</p> <p>Den vuxna autistiska kvinnan &auml;r en person som v&aring;r tid &auml;nnu inte k&auml;nner. &Auml;nda fram till 1980-talet betraktadesautism som ett tillst&aring;nd reserverat f&ouml;r pojkar. I filmer ochtv-serier skildras den beg&aring;vade och socialt kantiga kvinnanfortfarande som en kopia av den manliga n&ouml;rden, medsamma intressen f&ouml;r datorspel, Rubiks kub och t&aring;gtidtabeller.</p> <p>&Auml;nd&aring; finns kvinnorna, och har alltid funnits, i alla samh&auml;llsklasser och kulturer. Med sin egen autismutredning som ram g&ouml;r Clara T&ouml;rnvallen resa bak&aring;t i tiden och ser sin och andras historiamed nya &ouml;gon.</p> <p><em> Autisterna</em>utspelar sig i mottagningsrum p&aring; neuropsykiatrin i Hags&auml;tra, ikulturhistorien och vid k&ouml;ksbordet hemma hos helt vanligaautistiska kvinnor. Det &auml;r en &ouml;gon&ouml;ppnande bok som ifr&aring;gas&auml;tterv&aring;r syn p&aring; normalitet och avvikelse och en gruppkvinnor som hittills varit osynliga i samh&auml;llet.</p>

<p>Hur hänger Aktie-SM 1979 ihop med nyliberalismens framväxt i Sverige? Vilken roll spelade kokainet för Sigmund Freuds syn på normalitet? Hur har månen påverkat människan genom historien? Vad fick Mary Wollstonecraft att på resa genom ett kargt Norden omvärdera sin syn på revolutioner? Och vad kan en hästslaktare i 1800-talets Stockholm säga oss om människans paradoxala förhållande till djuren?<br/><br/><em>Bildningsboxen </em>är ett nytt koncept för att tillgängliggöra forskning för en bredare allmänhet. Sveriges främsta forskare berättar, förklarar och fördjupar händelser och fenomen som förändrat historien och samtiden. Essäerna spänner över filosofi, samhällsvetenskap, historia och ekonomi men är skrivna i ett personligt och lättillgängligt format. Det är folkbildning av bästa snitt.<br/><br/><em>Bildningsboxen </em>är ett samarbete mellan Anekdot/Bildningspodden och Norstedts förlag.</p>

<p>Eva Österbergs studier av människors känslor i ett historiskt perspektiv har väckt stor uppmärksamhet i forskarvärlden.</p><p>Essäerna i denna bok tar upp en rad frågor om känslorna, emotionerna, med anknytning såväl till europeisk som svensk och nordisk historia. På ett okonventionellt sätt diskuterar författaren emotioner utifrån fornisländska sagor, 1600- och 1700-talskvinnors dagböcker och brev men hon går också in på svenska skönlitterära författares verk från slutet av 1800-talet och framåt.</p><p>I botten ligger olika filosofiska resonemang om känslor hos antika filosofer som Aristoteles och Cicero, men diskussionen förs även med mer sentida forskare som Norbert Elias, Hans Peter Duerr, Martha Nussbaum och William Ian Miller.</p><p>Ett stort antal av de emotioner, som figurerat i litteraturen alltsedan antiken, tas upp. Några av dem brukar anses vackra och fina, som empati, kärleksfullhet och medkänsla. Andra emotioner kan verka fula, som avund, svartsjuka, hat. Distinktionerna är varken självklara eller eviga. I boken diskuteras även intressanta och tvetydiga känslor som avsky och vrede. Hur man ser på känslorna beror mycket på hur de används i olika sammanhang och med vilka syften.</p><p>Och hur är det egentligen med den berömda tesen om civilisationsprocessen från medeltid till nuet som skulle ha fått människor att bli mer belevade och mindre brutala i seder och bruk? Är 1900-talet verkligen så mycket mer civiliserat? Kan det rentav vara tvärtom?</p><p></p><p>Eva Österberg har varit professor i historia vid Uppsala och Lunds universitet. Hennes böcker och artiklar har oftast handlat om medeltid och tidigmodern tid men med beröringstrådar till det moderna samhället. Vid sidan av ett stort antal antologier om särskilt brottslighet och rättskipning i historiskt perspektiv, märks bland hennes böcker: <i>Gränsbygd under krig</i> (avhandling, 1971), <i>Mentalities and Other Realities</i> (1991), <i>Folk förr. Historiska essäer</i> (1995), <i>Vänskap en lång historia</i> (2007), <i>Friendship and love, ethics and politics</i> (2010), <i>Tystnader och tider. Samtal med historien</i> (2011), <i>De små då. Perspektiv på barn i historien</i> (2016).</p><p>För sin forskning har Eva Österberg tilldelats flera priser, till exempel Gad Rausings pris av Kungl. Vitterhetsakademien, Kellgrenska priset av Svenska Akademien och Anders Nygren-priset av Teologiska fakulteten i Lund.</p>  <p>Den relativt fria, associerande metoden har jag försökt låna från Montaigne och hans essäer. Den innebär bland annat att vara öppen för de berättelser och reflexioner som kan ligga i skönlitteratur likaväl som i forskares debatter, eller i operans musik, ord och gester. Några gånger har jag till och med berättat minnen från mitt eget liv, som ett slags illustration till tematiken Jag föreställer mig att just Montaigne inte skulle ha protesterat alltför mycket över denna blandning av läsfrukter, egna forskningar, personliga erfarenheter och idéer från en rad lysande forskare. När allt kommer omkring var det ju hans egen metod. </p><p><i>Eva Österberg</i></p>