Svenska

<p>Hur påverkar vetenskap och teknik oss? I sin intellektuella självbiografi Myten om framsteget från 1993 ifrågasätter Georg Henrik von Wright de allmänt antagna idéerna om tekniska framsteg och samhällsutveckling som naturliga och oundvikliga. Han lyfter även fram hotbilderna och den oro de för med sig: möjligheterna att människan som art står inför sin egen undergång och de negativa följderna av den industriella produktionsformen.  </p><p>I den självbiografiska texten Filosofin är mitt liv berättar von Wright också om sin tidiga kunskapsbana: om 13-åringen som efter en konvalescentperiod i Italien inser att han vill bli filosof. Studierna i filosofi vid Helsingfors universitet för Eino Kaila fortsätter i Cambridge, där von Wright så småningom får möjlighet att ta del av Ludwig Wittgensteins föreläsningar. Långt senare vill Wittgenstein att von Wright, då professor i Helsingfors, ska efterträda honom. Efter att först ha skickat in sin ansökan drar von Wright tillbaka den eftersom Finland verkar bevara sin självständighet (året var 1945). Tre år senare blir han erbjuden tjänsten utan ansökan och inte ens en mycket viljestark person hade väl i den situationen kunnat motstå det smickrande erbjudandet. I boken ingår ett efterord av Fredrik Lång.</p>

<p><b>Existentialismen är en humanism </b>är en populär startpunkt för att närma sig och diskutera existentialistiskt tänkande. Här återfinns resonemangen om friheten, valet och ångesten som människans existentiella livsvillkor, vilket sammanfattas i <b>Jean-Paul Sartre</b>s välbekanta devis: "existensen föregår essensen". </p><p><b>Existentialismen är en humanism </b>är den omtalade föreläsning som <b>Jean-Paul Sartre </b>höll i Paris den 29 oktober 1945, strax efter Frankrikes befrielse. Den "fångade en generations fantasi", med filosofen Thomas Baldwins ord. Sartre understryker här att existentialismen är en handlingens filosofi, en hållning där vi måste ta ansvar och definiera oss själva en filosofi som således är djupt optimistisk och befriande, till skillnad från dess kritikers utmålande av den som demoraliserande och pessimistisk. </p><p>Här presenteras <b>Existentialismen är en humanism </b>i nyöversättning av Hans Johansson, jämte en introduktion av Arlette Elkaim-Sartre.</p>

<p><b>Världen som vilja och föreställning </b>är <b>Arthur Schopenhauer</b>s stora, filosofiska livsverk. Hans filosofi erbjuder en världsåskådning, ett sätt att betrakta tillvaron i dess helhet, utifrån en metafysisk grund. Hos honom kombineras västerländsk filosofi med österländsk mysticism. Världen är, för Schopenhauer, vilja och strid, förnuftet bara ett parasitärt bihang till en irrationell och instinktmässigt framvällande vilja. Lidandet är ofrånkomligt, men självförnekelse, estetisk kontemplation och medlidande kan erbjuda lindring. </p><p>En lång rad filosofer och tänkare däribland <b>Nietzsche</b>, <b>Freud</b>, <b>Wittgenstein </b>och <b>Cioran </b> har tagit starkt intryck av Schopenhauers tänkande. Samtidigt har hans verk i hög grad beundrats av och influerat konstnärer och diktare som <b>Richard Wagner </b>och <b>Thomas Mann</b>, liksom efterföljare som <b>Michel Houellebecq</b>. </p><p>Även om Schopenhauer mer än någon annan kommit att representera den filosofiska pessimismen, är mycket av hans filosofi ägnad åt levnadskonst, åt hur lidande kan övervinnas. </p><p>Den föreliggande utgåvan återger Efraim Skölds översättning från 1916, moderniserad och redaktionellt granskad och bearbetad. Karl Karlander, universitetslektor i filosofi vid Stockholms universitet, har försett boken med ett nyskrivet förord.</p>

Erasmus av Rotterdam (1466 1536) är en av den europeiska kulturens främsta personligheter. Genom sin lärdom, sitt kritiska sinne och sin lust att blanda sig i tidens debatter blev han en föregångare till vår tids västerländska intellektuella. Dårskapens lov utkom 1511 och är dedicerad till Sir Thomas More, en av hans stora samtida. Det är en drastisk satir som riktar sina giftiga pilar mot

Kraften Att Leva - Ett Hedonistiskt Manifest [Bok / Danskt band]

Antologin Vad är moraliskt rätt? innehåller de senaste decenniernas viktigaste bidrag till den moralfilosofiska debatten kring normativa frågor. Antologin rymmer flera texter som blivit moderna klassiker av filosofer som t.ex. Philippa Foot, Jonathan Glover, Derek Parfit och Peter Singer. Samlingen vänder sig till alla som är intresserade av moralens stora frågor. Den kan användas t.ex. som en orientering i aktuell moralfilosofisk diskussion, för självstudier eller som referensverk. Volymens 23 uppsatser har indelats i fyra avdelningar. Den första delen presenterar grundläggande normativa teorier av olika slag. Här återfinns de flesta livskraftiga alternativen, med allt från konsekventialism till omsorgsetik. Nästa del rymmer ett urval texter i tillämpad, eller praktisk, etik. Här diskuteras specifika etiska frågor såsom brott och straff, global rättvisa, abort, överbefolkning, prioriteringar i vården, djurförsök etc. I del tre finner man texter som kritiskt diskuterar de olika normativa teorierna, eller som i polemik mot en viss teori föreslår ett alternativ. Här återfinns Thomas Scanlons viktiga diskussion om utilitarism och kontraktualism, Christine Korsgaards berömda artikel om Kant och lögnen, Gilbert Harmans utmanande text om personlighetsdrag och dygdetik, för att bara nämna några. I den fjärde och sista avdelningen Utmaningar och perspektiv har redaktören samlat ett antal artiklar som ställer frågor såsom: Kan man vara för moralisk? Vilket utrymme för moraliskt ansvar finns det, om mycket i vår personlighet och i vår omgivning helt och hållet ligger bortom vår kontroll? Görs det framsteg i etik? Denna utmärkta samling av de bästa artiklarna i tillämpad moralfilosofi tjänar som en ypperlig ingång till ämnet. Gilbert Harman, författare till bl.a. The Nature of Morality.

Glimtvis har vårt släkte kunnat fånga kärnan: "vad livet är och var hitom tanken och bortom samhället: i det tankfulla betraktandet av en bergart som är vackrare än allt vi lyckats producera eller i förnimmelsen av en liljas doft som ger oss mer än alla visa böcker eller i den tålamodsmättade, lugna och ömsesidigt förlåtande blinkning man ibland i plötsligt samförstånd kan växla med en katt" (Claude Lévi-Strauss slutord i Spillror av paradiset). Tanken, samhället, geologin, liljan och katten har alla sin plats i Christer Lindbergs framställning av Lévi-Strauss liv och vetenskapliga gärning. Han placerar Lévi-Strauss verk i skärningspunkten mellan den franska sociologin, företrädd av Emile Durkheim och Marcel Mauss, och den amerikanska kulturantropologin såsom den formades av Franz Boas. Genom Christer Lindbergs tolkning och redogörelse för Lévi-Strauss samlade produktion leder ett spår bakåt till de stora filosoferna och viker av från samhällsvetenskapens huvudfåra i riktning mot konstens och estetikens värld. Resultatet blir ett collage där Montaigne och Rousseau tillsammans med Baudelaire, Breton och Ernst bildar ett antropologiskt ramverk av regnskogar, släktträd, myter och magi.