Svenska

<p>"Jag har stulit era frågor. Förlåt. Men det var det enda sättet att börja reparera de skador som tystnaden har åsamkat oss."<br/><br/>När Nuckan går in i rollen som hjärtespaltsrådgivare tar hon sig an läsarnas frågor ur en helt annorlunda vinkel än vanliga relationsspalter. Nuckan vill helt enkelt föra andra samtal om kärlek, makt och relationer än de som ryms i vår tids ideal om romantisk tvåsamhet. För hur kan en samlevnadsform, som gör så många så olyckliga och begränsade, betraktas som ett tecken på normalitet? Här behövs en nucka för att reda ut begreppen.<br/><br/>Malin Lindroth fick ett enormt genomslag med <i>Nuckan</i>, och i sin nya bok prövar hon nuckblicken i praktiken. <i>Nuckans hjärtespalt</i> är en bok som tar frågor om kärlek och ensamhet på största allvar, men den är också full av humor. Den är radikalare än vanliga relationsspalter, men också mer innerlig. Kort sagt: Nuckan är tillbaka.</p>

<p><b>Belönad med Augustpriset 2021 i kategorin Årets fackbok!</b></p><p>Av all litteratur på svenska är ungefär hälften översatt från andra språk. Ändå är dess förutsättningar okända för de flesta. I denna bok tecknas en vindlande exposé över den översatta litteraturen på svenska. Vad gjorde reformationen med den svenska Bibeln? Hur har politik och ideologi villkorat översättarnas verksamhet? Finns det ett korrekt sätt att översätta? Med djupgående kunskap och slående exempel från forntid till nutid visar Nils Håkanson hur synen på översättning har varierat mellan epokerna. Hans bok blir lika mycket en kulturhistorisk fresk, full med udda gestalter och genier, som en insiktsfull handbok i läsning och litteratur.</p><p>Nils Håkanson (född 1975) är författare, översättare och förläggare. Utöver romaner har han skrivit en avhandling om rysk litteratur i svensk översättning och verkat som forskningsredaktör för <i>Svenskt översättarlexikon</i>.</p><p><b>"... ljuvligt egensinnig och spränglärd". </b><b></b><b>Kristina Lindquist, Dagens Nyheter</b></p><p><b>"Om någon bok kan sägas fylla ett hål i fackboksutgivningen så är det <i>Dolda </i><i>gudar. </i>Pedagogiskt föredömligt, humoristiskt och stilsäkert." Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet</b></p><p><b>" ... med denna litteraturhistoria - för det är vad det är - visar sig sakta gudarna, de dras rent av fram ur historiens mörka garderob, ut i ett efterlängtat och välförtjänt ljus." Claes Wahlin, Aftonbladet</b></p><p><b>"Nils Håkansons bildningsfyrverkeri <i>Dolda</i> <i>gudar</i> är med sin originalitet och bågnande kunskap allt man önskar av en Augustvinnare." Annina Rabe, Expressen  </b></p><p><b></b></p>

I Bildhuggarens dotter ger Tove Jansson en inblick i sin egen barndom, som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga. Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet i Helsingfors, där festerna pågår i dagar, men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården. Både hennes pappa skulptören Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten är centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna, en symbol för friheten. Tove Janssons älskade barndomsskildring utkom för första gången år 1968.

<p>Astrid Lindgrens berättelser är centralt placerade i det svenska medvetandet, oupplösligt förknippade med de bilder som åtföljer dem. Genom åren har många studier gjorts av Lindgrens författarskap, men inte lika mycket är skrivet om de bildkonstnärer som gett oss tydliga bilder av de karaktärer och miljöer som gestaltas i texterna.   </p><p>I denna forskarantologi möter vi olika bildkonstnärers tolkningar av Lindgrens texter: Ilon Wiklands bilder till <i>Ronja rövardotter</i> och till den mindre kända spökhistorien om Skinn Skerping, Ingrid Vang Nymans bilder till berättelserna om Pippi Långstrump, Anna Riwkin-Bricks fotografiska flickskildring <i>Randi bor i Norge</i>. Sagor och noveller som gjorts till böcker av bilderbokskonstnärerna Marit Törnqvist, Hans Arnold, Pija Lindenbaum och Ilon Wikland undersöks också. En annan Lindgrenvärld som analyseras är trädgårdarna på barndomshemmet Näs, så som de anlagts och skildras med nostalgiska filter i en aktuell trädgårdsbok.   </p><p>De flesta böcker som diskuteras här är lätta att få tag i, de finns i många hem och på alla bibliotek. Illustrationerna i dessa välkända och älskade böcker utgör en skatt av bestående bildvärldar som berikat våra upplevelser och minnen av Astrid Lindgrens berättelser. </p><p>Om redaktörerna: Helene Ehriander är docent i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet; <helene.ehriander@lnu.se>Anette Almgren White är lektor i litteratur­vetenskap vid Jönköpings universitet<anette.almgren-white@ju.se>. </anette.almgren-white@ju.se></helene.ehriander@lnu.se></p><p>Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 149 (ISSN 0347-5387)   </p>

Med den stora dikten <i>Skördarne</i> (1796) önskade Johan Gabriel Oxenstierna göra för det svenska jordbruket vad Vergilius i klassikern <i>Georgica</i> gjort för det romerska. Dikten var ett försök att sammanfatta arbetet och livet på landet som det tedde sig för den gustavianska tidens upplysta elit. Oxenstierna ville informera om sädesslag och arbetstekniker men också skildra naturens skönhetsvärden och lantlivets etiska och politiska betydelse. Hans ambition resulterade i en dikt som var lika skiftande som sitt tema. <i>Skördarne</i> innehöll både höga och låga ämnen, och den slets mellan att berätta, beskriva och undervisa. Dikten var svår att entydigt passa in i de traditionella kategorierna, samtidigt som den gjorde bruk av en mängd genrer och litterära grepp.<br/><br/>I <i>Landets SångGudinna</i> söker Alfred Sjödin hemligheten bakom denna dikts egendomliga uppbyggnad. Den visar sig ha en hel del att göra med mångfalden hos och ibland motsägelserna mellan de värden som lästes in i bilden av lantlivet: naturens ursprunglighet, skönhet och nytta, dess speglingar av mänskliga passioner och dess relation till synen på krig och fred.<br/><br/>Alfred Sjödin (f. 1982) är verksam vid litteraturvetenskapliga avdelningen, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. <i>Landets SångGudinna</i> är hans doktorsavhandling.

Litteraturvetaren Helen Schmidl tecknar i sin avhandling en bild av litteraturundervisningen i fyra olika år 8-klasser. Fokus är riktat mot klassernas läsning av varsin roman, men här ges även en inblick i hur elevernas arbete med romanläsning ser ut under ett skolår. Spridningen är stor, från mycket läsvana ungdomar, oftast flickor, till de i huvudsak manliga elever som aldrig brukar läsa skönlitteratur. Flickorna och pojkarna har dessutom i många fall olika genrepreferenser. Från vildmark till grön ängel är en studie om ungdomars tolkningar av skönlitterära texter och om hur möten mellan elevernas och svenskämnets läskulturer bidrar till att forma deras förhållningssätt till läsning. Genom att jämföra dels flickors och pojkars läsning, dels olika klassers arbete med skönlitteratur vill Helen Schmidl visa hur litteraturundervisningen fungerar idag och skapa diskussion kring hur elevernas litterära kunskaper kan tas tillvara och utvecklas i skolan.

Från 1800-talets salongskultur till 2000-talets bloggkultur, från 1600-talets ikonografiska jung­frukult till dekonstruerade subjektskategorier i nutida konst, från kvinnligt till queert rör sig dessa tjugoen essäer, som fångar genusforskningen i dess fulla bredd.<br/><br/>Bland bidragen möter oss den manlige losern i samtida skönlitteratur, kvinnliga polarfarare, homomän på Amerika­båtarna och fotokonstnären Cindy Shermans clowner. Här studeras utanförskapet i 2000-talets svenska arbetarlitteratur, det gäckande könet hos Ninni Holmqvist och bilden av familjen i Bangs kåserier. Här granskas det omtvistade begreppet moderskap, biografiskrivandets problem och den heterosexuella hegemonin i skildringarna av bondesamhället. Dessutom väcks den könspolitiskt och -teoretiskt brännande frågan: är motstånd möjligt?<br/><br/><i>Moderniteter: Text, bild, kön</i> är en vänbok till Ingrid Holmquist, en av den nordiska kvinno- och genusforskningens verkliga pionjärer.