Svenska

<p>Alla som sl&auml;ktforskar vet att kyrkbokens magra notiser v&auml;cker fler fr&aring;gor &auml;n de ger svar.</p> <p>Det &auml;r s&aring; mycket mer vi vill veta &ndash; om hur sl&auml;ktingar bodde, arbetade och reste, vad de &aring;t, var p&aring; den sociala skalan de stod, vilken skolg&aring;ng de kan ha haft eller vilka politiska r&auml;ttigheter de &aring;tnj&ouml;t.</p> <p>Den h&auml;r boken tar vid d&auml;r de gamla l&auml;ngderna slutar och f&ouml;rs&ouml;ker besvara denna typ av fr&aring;gor, som f&ouml;r oss n&auml;rmare v&aring;ra anf&auml;ders och anm&ouml;drars liv.</p> <p>Samtidigt placeras de i ett st&ouml;rre sammanhang. Boken sp&auml;nner &ouml;ver sju hundra &aring;r av v&aring;r historia, men liksom sl&auml;ktforskaren b&ouml;rjar den i det n&auml;ra f&ouml;rflutna och s&ouml;ker sig allt l&auml;ngre bak&aring;t &ndash; s&aring; l&aring;ngt som k&auml;llorna brukar kunna f&ouml;ra sl&auml;ktforskaren. Ett v&auml;lvalt bildmaterial g&ouml;r skildringen &auml;nnu mer levande.</p> <p><em>Sveriges historia f&ouml;r sl&auml;ktforskare </em>&auml;r det oumb&auml;rliga komplementet f&ouml;r alla som &auml;r nyfikna p&aring; sina sl&auml;ktingars omst&auml;ndigheter men &auml;r ocks&aring; till nytta f&ouml;r alla kulturhistoriskt intresserade. Den &auml;r skriven av <strong>Roger Axelsson</strong>, <strong>Carin Bergstr&ouml;m</strong>, <strong>Carl Henrik Carlsson </strong>och <strong>Sofia Ling</strong>, som inte bara &auml;r experter p&aring; sina respektive epoker utan ocks&aring; erfarna sl&auml;ktforskare sj&auml;lva.</p>

<p>John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? </p><p> I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.</p><p>Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).</p><p></p><p>Förord </p><p>Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia.  </p><p>Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista.  </p><p>John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, <i>human zoo,</i> där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.<i>,</i></p><p>Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods.    </p><p>Johanna Berg Stockholm 2024 </p><p>Noter<br/>[1] Jmfr Rikke Andreassen &amp; Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski &amp; Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.   </p>

<p>Kliv in i stadens gömda, förbisedda och försvunna rum!   </p><p>I <i>Bakom stadens kulisser </i>tar forskare från skilda discipliner med läsaren på strövtåg i Stockholm från tidigt 1800-tal till sent 1900-tal. Antologin tar sin början bland de första omstridda schweizerierna i Staden mellan broarna, passerar stadens nya centrum för konsumtion och förströelser på Norr, gör uppehåll på det fashionabla Östermalm och avslutas i de förfallna Klarakvarteren.   </p><p>Läsaren får besöka försvunna kaférum och slå in på det beryktade bordellstråket Norra Smedjegatan, träda in i undangömda kökstrappor, bevittna hemliga möten i Humlegårdens urinkurer och bekanta sig med de stora varuhusens upplysta skyltfönster. Vandringen avslutas bakom kulisserna på den svenska syndens stråk Klara porra under 1970-talet.   </p><p>Rummen har både fysiska och mentala gränser. De präglas av normer och ideal kring manligt och kvinnligt, liksom av gränsöverskridanden i spänningsfälten mellan offentligt och privat, arbete och fritid, smutsigt och rent, konsumtion och produktion. Det är också rum  som inte alltid lämnat tydliga spår i kulturarvsinstitutionernas samlingar.   </p><p>Antologin Bakom stadens kulisser är ett resultat av forskningsprojektet Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia. Genom ett nära samarbete mellan arkivarier, antikvarier och forskare har projektet syftat till att skriva fram en mer mångfacetterad stadshistoria med utgångspunkt i de spår av levt liv som speglas i kulturarvsinstitutionernas föremål, bilder och foton.</p>

Aplagårdar och klosterliljor berättar den märkliga historien om Vadstena klosterträdgårdar. Samtidigt finns också en klargörande skildring av klostrets byggnadshistoria, berättelsen om kungapalatset som ödmjukades för att heliga Birgittas nya klosterorden här skulle forma sitt moderkloster. I den dunkla förhistorien framträder en föregångare till 1200-talspalatset. Århundradena efter att klostret stängts inrymdes här Europas första bestående invalid- hotell och senare Sveriges bäst skötta central- hospital. Under 1900-talet har detta Skandina- viens enda, till storleken, intakta klosterområde utvecklats till ett kulturminne av rang. Den minst 600 år gamla fruktträdgården ingår i nordiska genbankens arbete för att bevara gamla fruktsorter. De beundrade så kallade klosterväxterna, en flora med flerhundraåriga traditioner, har fått en renässans. Vadstena kloster har förvandlats till en modern vallfartsort och ett populärt besöksmål för människor från när och fjärran. Boken är en faktaspäckad pionjärinsats, en syntes som tar ett helhetsgrepp på 800 års förändringar och presenterar nya upptäckter och nya tolkningar av gamla påståenden.

Trots att kvinnor genom tiderna har varit politiskt engagerade syns de sällan i den politiska historieskrivningen. I Nyktra kvinnor synliggörs hur kvinnor medverkade till att bygga upp välfärdssamhället och demokratin i en tid då de varken betraktades som politiska medborgare eller var välkomna i beslutsfattandet. När de inte kunde göra sina röster hörda i traditionellt manliga organisationer och partier bildade kvinnorna egna sammanslutningar. Denna avhandling handlar om en av Sveriges största kvinnoorganisationer, Vita Bandet, som var en kvinnlig, kristen nykterhetsorganisation. Den bildades år 1900 av godtemplaren Emelie Rathou och var knuten till den internationella rörelsen Worlds Womans Christian Temperance Union. Vitbandisternas mål var att skapa ett nyktert och sedligt samhälle. För att nå sitt mål drev de såväl alkoholfria restauranger som filantropiska inrättningar, kurser och folkbildning. De var partipolitiskt aktiva, de deltog i opinionsskapandet och de agerade som politiska påtryckare i allehanda frågor som rörde kvinnors rättigheter, sexualmoral, alkoholpolitik och arbetsmarknadspolitik. Här analyseras Vita Bandets ideologiska inriktning och dess sociala och politiska engagemang under 1900-talets första tre decennier. Utifrån ett rörelseteoretiskt ramverk analyseras både den idémässiga grunden och det praktiska arbetet i relation till den samtida synen på kvinnan och hennes roll i samhället, politiken och demokratiseringsprocessen.

Sommarhus, campingplatser och småbåtshamnar - alla fylls de av liv och aktiviteter under den korta nordiska sommarsäsongen, trots det opålitliga vädret. Varför väljer miljontals nordbor och tyskar att återkomma till samma platser i Norden, år efter år, för att uppleva sommaren? Sommardrömmens paradox består av längtan till välkända miljöer i kombination med förändrade anspråk och ideal. Under 1950-talet kretsade sommarlivet mycket kring nybyggda små stugor, husvagnar och båtar. Idag rör det sig i större utsträckning om återbruk, andra estetiska stilar och högre standard. I "Sommarliv. Minnen, drömmar och materialitet" uppmärksammas människors sommarminnen och drömmar som avspeglar sommarlivets praktiker och materialitet. Genom att analysera vad som är särskilt betydelsefullt i sommarlivet synliggörs även hur dessa praktiker förvaltar ett kulturarv. I detta sammanhang är inte kulturarvet fastlåst i en stereotyp form, utan blir till och omskapas via flera generationers aktiviteter, minnen och berättelser. Antologin utgår från ett samverkansprojekt mellan universitet, arkiv och museer. Författarna har med etnologiska, konstvetenskapliga och kulturgeografiska perspektiv analyserat sommarlivet med referenser till torp och sommarvillor, segel- och motorbåtar, husvagnar och butiker. De har observerat, intervjuat, samlat in berättelser via frågelistor, läst bloggar och granskat mediala källor, vilket i sin tur också visar på sommarlivets variationsbredd i Norden.

Konsten att gestalta individualitet, samtid och sammanhang genom olika estetiska uttryck är idag en växande praktik som balanserar mellan olika former av kommersiella och konstnärliga fält. Sådana gestaltningspraktiker bildar tillsammans det fenomen som brukar kallas mode. På senare år har mode även blivit ett forum för vetande av olika slag. Inom akademin har mode etablerat sig som ett expanderande kunskapsområde och från politiskt håll finns förhoppningar om att design-, livsstils- och upplevelseindustrin ska kunna skapa stark tillväxt för samhällsekonomin. I Öresundsregionen talas det, som på många andra platser, allt oftare om betydelsen av kultur och kreativa näringar. Här finns bland annat Nordens största modevecka liksom det första kandidatprogrammet i modevetenskap. När design och mode har blivit viktiga nyckelord i samtiden och ett betydelsefullt regionalt drivmedel för tillväxt finns ett behov av att belysa och problematisera mode som konst, materialitet, kultur och arbete. I antologin À la mode samlas nordiska forskare från olika discipliner och med ett intresse för moderelaterade företeelser i historia och nutid. Med hjälp av nedslag i pälsindustrin, bland filmidoler från 1940-talet och hos den historiska gestalten "sprätthöken" ställs frågor kring hur modets marknad kan förstås som gränsöverskridande uttrycksform, gestaltningspraktik och tillväxtmotor. Genom exempel från modefotografer och butiksinnehavare, klädkonsumenter på nätet och professionella garderobsrensare, illustreras och analyseras fenomenet mode i relation till såväl historia som nutid. Texterna i boken visar nya dimensioner av villkoren för modets olika näringar och för dem som arbetar där ur bland annat antropologiska, etnologiska, idéhistoriska och tjänstevetenskapliga perspektiv.