Svenska

<p>Alla som sl&auml;ktforskar vet att kyrkbokens magra notiser v&auml;cker fler fr&aring;gor &auml;n de ger svar.</p> <p>Det &auml;r s&aring; mycket mer vi vill veta &ndash; om hur sl&auml;ktingar bodde, arbetade och reste, vad de &aring;t, var p&aring; den sociala skalan de stod, vilken skolg&aring;ng de kan ha haft eller vilka politiska r&auml;ttigheter de &aring;tnj&ouml;t.</p> <p>Den h&auml;r boken tar vid d&auml;r de gamla l&auml;ngderna slutar och f&ouml;rs&ouml;ker besvara denna typ av fr&aring;gor, som f&ouml;r oss n&auml;rmare v&aring;ra anf&auml;ders och anm&ouml;drars liv.</p> <p>Samtidigt placeras de i ett st&ouml;rre sammanhang. Boken sp&auml;nner &ouml;ver sju hundra &aring;r av v&aring;r historia, men liksom sl&auml;ktforskaren b&ouml;rjar den i det n&auml;ra f&ouml;rflutna och s&ouml;ker sig allt l&auml;ngre bak&aring;t &ndash; s&aring; l&aring;ngt som k&auml;llorna brukar kunna f&ouml;ra sl&auml;ktforskaren. Ett v&auml;lvalt bildmaterial g&ouml;r skildringen &auml;nnu mer levande.</p> <p><em>Sveriges historia f&ouml;r sl&auml;ktforskare </em>&auml;r det oumb&auml;rliga komplementet f&ouml;r alla som &auml;r nyfikna p&aring; sina sl&auml;ktingars omst&auml;ndigheter men &auml;r ocks&aring; till nytta f&ouml;r alla kulturhistoriskt intresserade. Den &auml;r skriven av <strong>Roger Axelsson</strong>, <strong>Carin Bergstr&ouml;m</strong>, <strong>Carl Henrik Carlsson </strong>och <strong>Sofia Ling</strong>, som inte bara &auml;r experter p&aring; sina respektive epoker utan ocks&aring; erfarna sl&auml;ktforskare sj&auml;lva.</p>

<p>John Hood var en svart man som kom till Stockholm sommaren 1877. Plötsligt en dag stod han där, i ett tält på Djurgården i Stockholm, med sina boaormar och presenterade sig som ormtjusare från Borneo. Han framträdde också som zulukrigare från Sydafrika och kannibal från Australien. John Hood arbetade med en typ av underhållning som känns främmande idag vad som nu kallas human zoo . Hans tid var präglad av koloniala och imperialistiska idéer som fortfarande kastar långa skuggor över världen. Det var inte meningen att en man som han skulle kunna göra karriär, men han gjorde det ändå. Han byggde sin egen framgång på exotism och rasism. Hur kunde han göra det? </p><p> I Johanna Bergs biografi om nöjesentreprenören John Hood följer vi hans krokiga väg från så kallad vilde, till internationellt verksam impressario för stora västafrikanska show-grupper. I hans spår får läsaren inblick i den värld han var verksam i. Modernisering, industrialisering och urbanisering präglade Europa. Det var också en miljö där internationella underhållare obesvärat tog sig över gränserna för att möta en omättlig efterfrågan på spektakel.</p><p>Johanna Berg arbetar på Världskulturmuseerna och har tidigare gett ut boken Afrosvenskar - 15 berättelser ur historien, med illustrationer av Maria Fröhlich (Lilla Piratförlaget/Världskulturmuseerna, 2023).</p><p></p><p>Förord </p><p>Det var en gång en man som hette John Hood, tror jag. Om det verkligen var hans rätta namn är dock fortfarande ovisst. Men efter att ha sett det i enstaka tidningsannonser och notiser fortsatte jag min upptäcktsfärd in i John Hoods värld, och där fanns mycket att hitta. Varje dörr öppnade sig mot nya labyrinter, och varje stig ledde vidare till andra. Hood visade sig vara en både uppfinningsrik och företagsam person, och när jag följde spåren i de digitala arkiven vecklade hans historia ut sig på ofta oförutsedda sätt. Jag såg hans liv för mig som tablåer, som de suddiga bilderna i en gammal stumfilm med svarta textrutor emellan. Bilderna väckte nya frågor om vad som hänt i mellanrummen och till sist lyckades jag pussla ihop en nästan sammanhängande historia.  </p><p>Under slutet av 1800-talet var John Hood aktiv i nöjesbranschen, och han uppträdde i många olika roller. Som svart man anpassade han sig löpande till tidens efterfrågan på exotism. Kannibal från Australien och zuluhövding från Sydafrika är bara ett par exempel ur hans rollista.  </p><p>John Hoods möjligheter var på flera sätt begränsade av en kolonial världsordning, men de kort han fått på handen spelade han skickligt. Han arbetade med gränsöverskridande showbiz i en bransch som bygger på falsk marknadsföring och lurendrejeri, <i>human zoo,</i> där aktörerna verkar i ett slags mellanrum mellan saga och verklighet.<i>,</i></p><p>Idag skulle verksamheter som John Hoods vara helt oacceptabla, och det är jag tacksam för. Den oreflekterade rasism som präglade 1800-talets slut var dock en del av John Hoods värld och den kommer till uttryck i de citat jag återger i bo­ken. Där finns också ord och uttryck som jag själv inte skulle använda utanför denna kontext. Exotisk är ett sådant ord, som varit svårt att kringgå eftersom exotismen är ett så centralt element i Hoods verksamhet.[1] Andra exempel är stam, hydda och häxdoktor, som här inte refererar till autentiska kulturuttryck i Afrika, utan till en specifik form av iscensatt exotiskhet som har väldigt lite att göra med verkligheten utanför scenerna. Beskrivningar av artisterna som primitiva vildar, barbarer och kannibaler måste förstås på samma sätt. Detsamma gäller för en del av bokens bild­ma­terial, som speglar den blick samtiden riktade mot underhållningsbranschen, och som på det viset kanske kan göra det lättare för oss idag att förstå den värld som var John Hoods.    </p><p>Johanna Berg Stockholm 2024 </p><p>Noter<br/>[1] Jmfr Rikke Andreassen &amp; Anne Folke Henningsen, Menneskeudstilling. Fremvisninger af eksotiske mennesker i Zoologisk Have og Tivoli (Köpenhamn: Tidene Skifter,2011) s.13: Med betegnelsen eksotiske mener vi ikke, at de udstillede mennesker i sig selv var eksotiske, men at de blev opfattet som sådan i samtiden; eksotiske refererer altså til euro­pæernes holdning til de udstillede og fræmmede mennesker, ikke til menneskene selv. Se även Dagnos aw Demski, The (Ethno-)Drama of Exoticism: Ethnic Shows as a Medium . I Staged Otherness: Ethnic Shows in Central and Eastern Europe, 1850 1939, Dagnos aw Demski &amp; Dominika Czarnecka (red), s. 197. Budapest: Central European University Press, 2021.   </p>

<p>Kliv in i stadens gömda, förbisedda och försvunna rum!   </p><p>I <i>Bakom stadens kulisser </i>tar forskare från skilda discipliner med läsaren på strövtåg i Stockholm från tidigt 1800-tal till sent 1900-tal. Antologin tar sin början bland de första omstridda schweizerierna i Staden mellan broarna, passerar stadens nya centrum för konsumtion och förströelser på Norr, gör uppehåll på det fashionabla Östermalm och avslutas i de förfallna Klarakvarteren.   </p><p>Läsaren får besöka försvunna kaférum och slå in på det beryktade bordellstråket Norra Smedjegatan, träda in i undangömda kökstrappor, bevittna hemliga möten i Humlegårdens urinkurer och bekanta sig med de stora varuhusens upplysta skyltfönster. Vandringen avslutas bakom kulisserna på den svenska syndens stråk Klara porra under 1970-talet.   </p><p>Rummen har både fysiska och mentala gränser. De präglas av normer och ideal kring manligt och kvinnligt, liksom av gränsöverskridanden i spänningsfälten mellan offentligt och privat, arbete och fritid, smutsigt och rent, konsumtion och produktion. Det är också rum  som inte alltid lämnat tydliga spår i kulturarvsinstitutionernas samlingar.   </p><p>Antologin Bakom stadens kulisser är ett resultat av forskningsprojektet Bekönade rum. Mångdimensionella vandringar i stadens historia. Genom ett nära samarbete mellan arkivarier, antikvarier och forskare har projektet syftat till att skriva fram en mer mångfacetterad stadshistoria med utgångspunkt i de spår av levt liv som speglas i kulturarvsinstitutionernas föremål, bilder och foton.</p>

Aplagårdar och klosterliljor berättar den märkliga historien om Vadstena klosterträdgårdar. Samtidigt finns också en klargörande skildring av klostrets byggnadshistoria, berättelsen om kungapalatset som ödmjukades för att heliga Birgittas nya klosterorden här skulle forma sitt moderkloster. I den dunkla förhistorien framträder en föregångare till 1200-talspalatset. Århundradena efter att klostret stängts inrymdes här Europas första bestående invalid- hotell och senare Sveriges bäst skötta central- hospital. Under 1900-talet har detta Skandina- viens enda, till storleken, intakta klosterområde utvecklats till ett kulturminne av rang. Den minst 600 år gamla fruktträdgården ingår i nordiska genbankens arbete för att bevara gamla fruktsorter. De beundrade så kallade klosterväxterna, en flora med flerhundraåriga traditioner, har fått en renässans. Vadstena kloster har förvandlats till en modern vallfartsort och ett populärt besöksmål för människor från när och fjärran. Boken är en faktaspäckad pionjärinsats, en syntes som tar ett helhetsgrepp på 800 års förändringar och presenterar nya upptäckter och nya tolkningar av gamla påståenden.

Författaren Ulf Palmenfelt vet det mesta om traditionellt folkligt berättande - det som brukar kallas folklore. Här undersöker han hur människor formulerar sina erfarenheter i berättad form. Människor har alla sina unika livsöden, men vi har också alla gemensamma erfarenheter. Detta gäller även de intervjuade 132 pensionerade Visbybornas livsberättelser som utgör grunden för den här boken. Företeelser som arbetarrörelse, kristidskommitté, ransoneringskort, mörkläggning, egnahem, folkhem, folkpension, Hylands Hörna, tiotusenkro­norsfrågan och högertrafikomläggningen var välbekanta fenomen för de flesta av dem. Författaren utgår från deras livshistorier för att visa hur det går till att berätta fram ett antal föreställda gemenskaper utifrån kollektiva erfarenheter. På samma gång hjälper dessa berättelser till att teckna en bild av livet i en svensk småstad som Visby un­der 1900-talet. Ulf Palmenfelt är professor emeritus i etnologi vid Uppsala universitet - Campus Gotland, och har prisats bland annat för sitt arbete för att stärka folkloristikens ställning.

Ingen undgår döden. Vad händer efteråt? Har vi ett eller flera liv? Kan vi tala med de döda? Här skriver ett antal forskare om ämnet: Om konsten att dö; Att umgås med de döda; Fåfängligheters fåfänglighet; Kan vi förlåta de döda?; Snövits död o.s.v. Här behandlas hur döden i västerlandet skiljer sig från den i andra kulturer liksom hur man i konsten handskas med döden. Läsaren överrumplas av de olika bidragens rikedom på infallsvinklar.

Under årtiondena kring förra sekelskiftet, innan Sverige fick sin första särlagstiftning om narkotika 1923, såldes opiumpreparat receptfritt på apotek. Här undersöks hur denna fria tillgänglighet på narkotika förstods av droghandlarna själva, apotekarna. Opium sågs både som en säker husmedicin, vars tillgänglighet var avgörande för folkhälsan, och som en rusgivande drog - samtidigt. Men de problem med opium som diskuterades handlade om faran med akut förgiftning snarare än om rus och beroende. Genom sin särskilda kunskap upprättade apotekarna ett eget rum för sitt vetande, fritt från läkarnas allt mer genomträngande "kliniska blick". Daniel Berg (f. 1979) är ekonomhistoriker vid Stockholms universitet, serietecknare och skribent. "Giftets värde: Apotekares förståelse av opium i Sverige 1870-1925" är hans doktorsavhandling.