Svenska

<p>Vikingatiden var en period med långvariga kontakter mellan gaeler och skandinaver mellan folket på Erin och främlingarna som kom seglande från det nordliga Lochlann för att plundra, handla och grunda Irlands första städer. Dessa kontakter har ofta skildrats av historiker, men den här boken fokuserar på hur ämnet har behandlats i poesi av samtida iriska barder och norröna skalder men även av moderna poeter som skriver på engelska.   Två gestalter återkommer som Irlands främsta försvarare mot nordmännen: Brian Bóruma, en historisk kung som år 1014 segrade i slaget vid Clontarf, och Finn mac Cumaill, en ren sagohjälte som är huvudpersonen i en rik berättelsecykel.</p><p>Boken inleds med en allmän presentation av den tidiga poesin som skrevs på forniriska. Vi ser även hur dessa vackra dikter har översatts till engelska och inspirerat poeter ända sedan Irlands litterära renässans tog sin början under 1800-talet. Nyckel­figurer här är George Sigerson, William Butler Yeats, Oliver St. John Gogarty, James Joyce, Flann OBrien och Seamus Heaney.</p><p></p><p>Alan Crozier är fil. dr. i germansk filologi och översättare. Han har översatt en lång rad akademiska böcker och artiklar från svenska, norska och danska till engelska. Detta är den första bok där han själv står som författare, och här gör han dessutom svenska tolkningar av dikter på iriska, isländska, fornfranska och medeltidslatin. </p><p>Denna översikt är den första i sitt slag på svenska. Dess långa historiska perspektiv och omfattande litterära källmaterial visar inte bara en tusenårig litterär traditions rikedom utan också dess återklanger i vår moderna litteratur. Boken är därtill rikligt illustrerad.</p>

<p>"Jag har stulit era frågor. Förlåt. Men det var det enda sättet att börja reparera de skador som tystnaden har åsamkat oss."<br/><br/>När Nuckan går in i rollen som hjärtespaltsrådgivare tar hon sig an läsarnas frågor ur en helt annorlunda vinkel än vanliga relationsspalter. Nuckan vill helt enkelt föra andra samtal om kärlek, makt och relationer än de som ryms i vår tids ideal om romantisk tvåsamhet. För hur kan en samlevnadsform, som gör så många så olyckliga och begränsade, betraktas som ett tecken på normalitet? Här behövs en nucka för att reda ut begreppen.<br/><br/>Malin Lindroth fick ett enormt genomslag med <i>Nuckan</i>, och i sin nya bok prövar hon nuckblicken i praktiken. <i>Nuckans hjärtespalt</i> är en bok som tar frågor om kärlek och ensamhet på största allvar, men den är också full av humor. Den är radikalare än vanliga relationsspalter, men också mer innerlig. Kort sagt: Nuckan är tillbaka.</p>

<p>Astrid Lindgrens berättelser är centralt placerade i det svenska medvetandet, oupplösligt förknippade med de bilder som åtföljer dem. Genom åren har många studier gjorts av Lindgrens författarskap, men inte lika mycket är skrivet om de bildkonstnärer som gett oss tydliga bilder av de karaktärer och miljöer som gestaltas i texterna.   </p><p>I denna forskarantologi möter vi olika bildkonstnärers tolkningar av Lindgrens texter: Ilon Wiklands bilder till <i>Ronja rövardotter</i> och till den mindre kända spökhistorien om Skinn Skerping, Ingrid Vang Nymans bilder till berättelserna om Pippi Långstrump, Anna Riwkin-Bricks fotografiska flickskildring <i>Randi bor i Norge</i>. Sagor och noveller som gjorts till böcker av bilderbokskonstnärerna Marit Törnqvist, Hans Arnold, Pija Lindenbaum och Ilon Wikland undersöks också. En annan Lindgrenvärld som analyseras är trädgårdarna på barndomshemmet Näs, så som de anlagts och skildras med nostalgiska filter i en aktuell trädgårdsbok.   </p><p>De flesta böcker som diskuteras här är lätta att få tag i, de finns i många hem och på alla bibliotek. Illustrationerna i dessa välkända och älskade böcker utgör en skatt av bestående bildvärldar som berikat våra upplevelser och minnen av Astrid Lindgrens berättelser. </p><p>Om redaktörerna: Helene Ehriander är docent i litteraturvetenskap vid Linnéuniversitetet; <helene.ehriander@lnu.se>Anette Almgren White är lektor i litteratur­vetenskap vid Jönköpings universitet<anette.almgren-white@ju.se>. </anette.almgren-white@ju.se></helene.ehriander@lnu.se></p><p>Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 149 (ISSN 0347-5387)   </p>

Med den stora dikten <i>Skördarne</i> (1796) önskade Johan Gabriel Oxenstierna göra för det svenska jordbruket vad Vergilius i klassikern <i>Georgica</i> gjort för det romerska. Dikten var ett försök att sammanfatta arbetet och livet på landet som det tedde sig för den gustavianska tidens upplysta elit. Oxenstierna ville informera om sädesslag och arbetstekniker men också skildra naturens skönhetsvärden och lantlivets etiska och politiska betydelse. Hans ambition resulterade i en dikt som var lika skiftande som sitt tema. <i>Skördarne</i> innehöll både höga och låga ämnen, och den slets mellan att berätta, beskriva och undervisa. Dikten var svår att entydigt passa in i de traditionella kategorierna, samtidigt som den gjorde bruk av en mängd genrer och litterära grepp.<br/><br/>I <i>Landets SångGudinna</i> söker Alfred Sjödin hemligheten bakom denna dikts egendomliga uppbyggnad. Den visar sig ha en hel del att göra med mångfalden hos och ibland motsägelserna mellan de värden som lästes in i bilden av lantlivet: naturens ursprunglighet, skönhet och nytta, dess speglingar av mänskliga passioner och dess relation till synen på krig och fred.<br/><br/>Alfred Sjödin (f. 1982) är verksam vid litteraturvetenskapliga avdelningen, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet. <i>Landets SångGudinna</i> är hans doktorsavhandling.

Innehåller: Erland Cullberg: Teckningar; Anders Cullhed: Pärlor för svin; Horace Engdahl: Man lär sig ingenting av andra ; Axel Englund: Ord, jord, mord: Celans »Huhediblu«; Kjell Espmark: Konstellation;Aris Fioretos: Variationer i vitt; Magnus Florin: Ränderna; Carin Franzén: Fragmenteringens konst och erfarenhet; Katarina Frostenson: O A; Magnus Halldin: Levnadsstämningar; Werner Hamacher: Hypertax; Jan Håfström: Untergrund; Ann Jäderlund: Vara en våg; Anna Jörngården: Det märkvärdiga ögonblicket; Stig Larsson: Anders Olssons roll i tillblivelsen av tidskriften Kris; Per Lindegård: Språk och identitet; Arne Melberg: Skenproblem; Agnes Monus: Väggverk; Ingrid Nielsen: »du brauchst jeden Halm«; Jesper Olsson: »Ask trre spole fem«, Ulf Olsson: Talat våld: Lars Norén; Håkan Rehnberg: Tre verk; Mikael van Reis: Poeten i kliniken; Göran Rossholm: Superintendenten; Hans Ruin: Att bli fri för det varande; Torbjörn Schmidt: Dikten som är fullkomligt möjlig; Dan Shafran: Vad är poetens ensamhet? Paul Celan; Göran Sonnevi: Tre dikter av Nelly Sachs; Peer E. Sørensen: Herman Bang og eksilet; Tomas Tranströmer: Synpunkter på Gunnar Björling; Birgitta Trotzig: Swedenborg / Blake; Jan Olov Ullén: Ängeln; Boel Westin: Djuriskt skrivande; Mona Vincent: Poesins språk skärva och sammanhang

Som poet och författare rörde sig Karin Ek (18851926) kring erotikens gåta. "Döden är aldrig så förfärande som de stora själskriserna, de erotiska och de religiösa", skrev hon när hon var tjugotre år och den sista av föräldrarna nyss hade dött. <P> Hennes bästa läkemedel var naturen: Havet och skogen. Där fann hon "modersfamn och viloställe". Hon kände igen sig i darrgräset som lätt tar eld och hon såg häpet på det gräs som en gång gjorde kärleksbädden mjuk, men några år senare vajar oberört i vinden. "Kan hjärtat allting glömma?" <P> I denna biografi ges en ny bild av Karin Eks författarskap. Det sam­­tida kritiker såg som hänsynslös, kvinnlig egocentricitet eller oarti­­kulerade skrik är i själva verket ett omistligt inslag i det tidiga 1900-talets ångestdiktning. Karin Ek sätter en kvinnlig sensualitet i spel långt före de manliga primitivisternas entré. <P> Med tillgång till Karin Eks brev och dagböcker ger Anne Brügge här en unik inblick i en kvinnas väg till poesin, och porträtterar i helfigur en mamma och författare som när allt annat rasar fann lindring med kinden mot gråberget. "Biografin är ett underhållande tidsdokument om kvinnors frigörelse och borgerlig kulturhistoria där kända kulturpersonligheter passerar revy" - Anneli Jordahl / Aftonbladet

En tjuv lever växelvis som man och som kvinna, och blir folkhjälte på kuppen. En androgyn uppfattas som flicka ibland, pojke ibland, och blir älskad av alla hen träffar. Ett äkta par byter plats, men det gör hustrun till en idealkvinna och maken till en svekfull bedragerska. Den svenska 1800-talslitteraturen innehåller en mängd beskrivningar av människor som växlar, överskrider och utmanar kön. Där finns kvinnor som har varit män, män som har varit kvinnor, androgyner som varken är män eller kvinnor och andra som är både män och kvinnor, samtidigt eller om vartannat. Ändå har det inte pratats så mycket om translitteratur och ingen har skrivit någon svensk translitteraturhistoria. Förrän nu. I doktorsavhandlingen "Transformationer" analyseras bland annat stortjuven Lasse-Majas självbiografi, C.J.L. Almqvists klassiker "Drottningens juvelsmycke" och spänningsförfattaren Aurora Ljungstedts "Moderna typer". Det är en bred sammanställning av translitterära traditioner, men också en diskussion om läsningens möjligheter. "Transformationer" beskriver transmotiv under århundradet innan "trans" blev ett begrepp, en diagnos och en identitet. Det vi i dag kallar transidentiteter och -uttryck är sentida begrepp, som uppstod först under 1900-talet. Men långt innan dess har det funnits personer som överskridit könsgränser. Historien är full av människor som vi i dag skulle kalla transpersoner. Och skönlitteraturen är full av porträtt av dem. Hur skildras könsöverskridanden i äldre skönlitteratur? Hur kan vi läsa sådana texter idag? Och vad om något har 1800-talslitteraturen att göra med dagens transidentiteter? Sam Holmqvist är litteraturvetare vid Uppsala universitet och har tidigare bland annat varit förläggare på Rosenlarv förlag. "Transformationer: 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C.J.L. Almqvist och Aurora Ljungstedt" är hens doktorsavhandling.