Svenska

<p>Det var en gång en blodhäxa som mötte en ulv i skogen   </p><p>Ophelia är en av få blodhäxor som finns kvar av det tidigare kraftfulla folket. De är tvingade till exil och har förlorat både sitt hem och sin frihet. Många har dödats för att sedan brännas på bål, tagna av ulven. Rovdjuret som vandrar outtröttligt i skogen, springer på nedtrampade stigar och vädrar mot himlen under fullmånens sken. Med hat i hjärtat och blodsmak på tungan jagar de efter doften av häxor. Blodhäxor.  </p><p>Mormodern vägrar låta sig kuvas och bor utanför deras skyddade by, ensam i skogen. Ophelia bestämmer sig för att besöka henne en tidig vintermorgon. Väl medveten om faran hon utsätter sig för. Och hon hinner inte långt förrän hon hamnar öga mot öga med ulven. </p><p>Mötet med rovdjuret utvecklar sig inte som hon har tänkt sig och de båda tvingas förlita sig på den andra när midvinternatten är nära förstående. En natt som innehåller mycket värre saker än blodhäxor och ulvar.   </p><p><i>Röda spår i snö</i> av Caroline Hurtig är en magisk re-telling av Rödluvan med förbjuden kärlek, mörker och olika grå skalor av ondska och godhet, i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Den är första delen i den fristående serien <i>Skymningssagor.</i>  </p>

<p>Det var en gång en kvinna som lyckades fly sin styvmoders blodiga källare </p><p>När klockan slår midnatt för prinsens årliga vinterbal står Ella i utkanten av Mörkerskogen. All magi inom henne är försvunnen och det enda hon har kvar är en ensam glassko och de slitna trasorna på kroppen. I samma stund bestämmer hon sig för att finna en önskestjärna för att få tillbaka den magi hon förlorat. </p><p>På resan möter hon Lumi, en medlare djurviskare som slår följe med Ella. Med hjälp av djuren nås de av ryktet om en önskestjärna i närheten av kungafamiljens vinterslott, men i Mörkerskogen finns värre saker än prinsar och önskestjärnor att oroa sig för. </p><p>Under resan tvingas Ella att klara sig utan magi även när det handlar om liv och död. Och när Lumi utmanar Ella på sätt hon aldrig tidigare varit med om börjar Ella ifrågasätta allt. Varför blev hon av med sin magi? Ligger styvmodern bakom trolovningen mellan styvsystern och prinsen? Och vad är Ella villig att ge upp för kärleken?   </p><p></p><p><i>Önskestjärnor av glas</i> av Olivia Reimhagen är en magisk re-telling av Askungen med nyckfulla stjärnor, mord och oväntad kärlek, i en värld där sagor får liv med en gotisk tvist. Det är andra delen i den fristående serien<i> Skymningssagor</i>.</p>

<p><i>&quot;Nästan så länge jag kan minnas har jag varit en så kallad yrkeskriminell. Att planera och genomföra inbrott har varit min vardag och mitt levebröd. Jag kan till och med säga att det har varit mitt stora intresse i livet. Och jag älskade det.&rdquo;</i></p><p>När Daniel Maiorana släpptes fri den 25 februari 2010 var han historisk. Ingen annan i svensk kriminalhistoria har lyckats rymma tre gånger, och aldrig på så spektakulära sätt. <i>En gangsters testamente</i> är hans berättelse om ett liv i kriminalitet &ndash; och om vändpunkten som fick honom att lämna allt bakom sig.</p>

<p><strong>Ett underbart guldkorn ur Jojo Moyes tidiga utgivning - äntligen på svenska igen!</strong></p><p></p><p>Liza McCullen har aldrig kunnat fly sitt förflutna. Men som tur är älskar hon den lilla orten där hon bor, Silver Bay. En vacker kuststad i Australien där alla känner varandra och kvällarna kännetecknas av solnedgångar och ljudet av vågor. Här kan Liza garantera sin dotter Hannah en trygg uppväxt.</p><p></p><p>Men när engelsmannen Mike Dormer anländer till Silver Bay förändras allt. Tanken är att han snabbt ska bygga upp en hotellverksamhet och sedan dra vidare. Men inom kort lär han känna Liza McCullen och hennes dotter, och Lizas kärlek till sitt familjeföretag och buktens valar smittar av sig på Mike.</p><p></p><p>När hotellbygget påbörjas blir det uppenbart att djurlivet i vattnet utanför Silver Bay drabbas negativt. Och plötsligt måste Mike välja sida ...</p><p></p><p><em>Silverviken</em> är en av Jojo Moyes mest älskade klassiker. En varm historia om ett litet samhälle som slår tillbaka, och om valar och kärlek förstås. Den släpptes för första gången på svenska 2007, med titeln <em>Silver Bay</em>.</p>

Hösten 1801 vandrade en ung poet mer än tusen kilometer från södra Tyskland till södra Frankrike. Han hette Friedrich Hölderlin och hade en uppslitande kärleksaffär bakom sig. Två år senare återvände han hem - »blek som ett lik, avmagrad, med djupt liggande, vilda ögon, långt hår och skägg, och klädd som en tiggare«. Kort därpå fick han veta att hans stora kärlek avlidit. Fram till hösten 1806, då han insjuknade för gott och skulle vårdas andra hälften av sitt liv i ett tornrum vid floden Neckar i Tübingen, skrev han några av litteraturhistoriens berömdaste dikter. Kom nu, eld! innehåller nya tolkningar av dessa hymner. För första gången föreligger även översättningar av de beryktade fragmenten från åren före sjukdomen, samlade i det så kallade Homburghäftet. När Hölderlin insjuknade beslagtogs häftet, eftersom det bedömdes som farligt för hans hälsa. Sedan dess har det bitvis ytterst svårtydda materialet blivit föremål för både kult och kommentarer. Om hymnerna formar sig till strofiskt slingrande floddikter, presenterar fragmenten ett textdelta. Partierna flyter in i varandra, förgrenar sig och rinner ut. Så tecknas ett poetiskt landskap genomflutet av vatten, format av berg, med oväder mullrande i fjärran. Geografin antar en ny innebörd, halvt längtan, halvt rysning; vädret laddas av bebådelser. Till och med åskan sjunger. Men stämningen är inte profetisk. De uppflammande visionerna balanseras av nykter enkelhet och en modern kritisk distans. Eller som poeten själv skriver i en möjligen apokryfisk prosadikt: Vill jag vara en komet? Jag tror det. För de är snabba som fåglar, de blommar av eld och är som barn i sin renhet. Det vore förmätet att önska sig mer. Hölderlins sena diktning har präglat modern lyrik mer än kanske några andra texter på tyska. För första gången framträder denna omvälvande poesi i svensk helfigur.

Vi glimmar alla till i livets ström, ett kort solblänk, oftast för den lilla gruppen, familj och vänkrets. Medan andra, genom att sticka ut i mängden, på ett eller annat sätt, glimmat till för en större skara. Ofta, men inte alltid, genom ett framgångsrikt liv som entreprenör, konstnär eller idrottsperson. Ibland blir också människor som lever på samhällets skuggsida, de, vi vårdslöst kallar "byfåne" eller, lite finare,"profil", en viktig det i stadsbilden. Men hur starkt man än glänser så varar varje solblänk ett ögonblick bara och försvinner, förvånansvärt, snabbt i en annan ström - glömskans. Anders Öhrn har här, i sin andra bok i ämnet, åter skapat omsorgsfulla porträtt av en rad människor vars strålglans är på väg att falna. Vad angår de oss? Känns först som en relevant fråga. Men vid närmare eftertanke inser man att de ger oss en bild av tider som flytt och epoker som gått. De får oss att inse hur lika varandra vi människor är och hjälper oss att förstå vår egen plats i livet. Att det dessutom är underhållande läsning gör ju inte saken sämre. Lars T Johansson

Vi lovade att berätta. Människor släppte in oss i sina hus, i sina liv och berättade sina historier. Människor som vi har skrattat och gråtit med. Människor som vi har sett dö. Som aktivister i International Solidarity Movement har vi ett viktigt uppdrag: att vara internationella ögon och öron. På plats har vi lovat att föra vidare vad vi har sett. För att omvärlden ska reagera, för att brotten mot de mänskliga rättigheterna någon gång ska upphöra. ISM är ett internationellt nätverk som genom ickevåld och direkt aktion deltar i kampen mot ockupationen av Palestina. Det sker genom att reparera vägar, delta i demonstrationer, kedja fast sig för att förhindra bygget av murar och stängsel, följa med jordbrukare under olivskörden, gå med barn till skolan, bevaka checkpoints, bo i flyktingläger och hos familjer vars hus ska rivas.