Svenska

Reklamiska är det språk som används i reklam, till exempel annonser. Det är dessutom namnet på den avhandling, vars baksidestext du just läser. Den handlar om svensk reklam, och framför allt om språket i de annonser som vunnit pris vid den årliga tävlingen Guldägget. Boken innehåller en lång rad exempel på och från dessa annonser. På det sättet är den en sorts kulturhistoria. Men den innehåller också mer än 200 analyser, och det är det som är själva avhandlingen. Det finns en massa saker som gör en annons till en annons. Vi brukar kunna avgöra själva genretillhörigheten med en snabb blick. Det språk som finns i annonsen kallar jag alltså för reklamiska. Det går också att känna igen. Det råder ingen tvekan om att det är svenska, men det är inte vilken svenska som helst. Reklamiska vill upprätta en relation till oss, föra ett samtal, underhålla och påverka oss. Lyckas den med det? Den som någon gång har valt Champis hellre än Pommac, eller Nudie hellre än Cheap Monday, eller tvärtom, svarar kanske ja på den frågan. Världen är full av likvärdiga produkter, och det är bara reklamen som kan få oss att hålla isär alla varumärken. Reklam är inte det samma som konsumentupplysning. Reklamen får oss att fatta beslut, och reklamiskan spelar en viktig roll i den beslutsprocessen. Den rollen är vad boken handlar om. Einar Korpus är copywriter, forskare och författare med Göteborg som bas. Han driver webbcommunityn reklamiska.se, en mötesplats för reklam- och språkintresserade.

Vad innebär det att rättens historia tycks sammanfalla med mediehistorien? Spelar det någon roll på vilket underlag lagens ord skrivs? Gör det skillnad om lagen skrivs i sten eller programvara, om lagen arkiveras på papper eller pergament? I Cornelia Vismanns stora studie om rättens mediehistoria är det de materiella underlagen och de tekniska operationerna som undersöks. Med utgångspunkt i Kafkas ångestridna meditationer över Lagen och Melvilles beskrivningar av det olyckliga advokatbiträdet Bartleby, utvecklar Vismann ett resonemang där lagen inte bara får sin mediehistoria skriven, utan där mediehistorien samtidigt visar sig vara beroende av rättsliga innovationer.<br/><br/>Cornelia Vismann var verksam som advokat i Östberlin fram tills murens fall och kom som forskare att samarbeta nära med medie­teoretikern Friedrich Kittler. <i>Lagen och arkivet</i> är en översättning av hennes doktorsavhandling från 2001. När hon avled i förtid 2010 hade den redan uppnått klassikerstatus inom tysk humaniora.