Svenska

<i>Eumeswil</i> är Ernst Jüngers (1895-1998) sista stora »posthistoriska« ­roman. Den utspelar sig i en stadsstat vid den nordafrikanska kusten, efter världsstatens och högtekno­logins ­kollaps. Berättaren är historikern Martin Venator, som även tjänstgör som nattsteward i baren på bergfästningen Kasban, där envåldshärskaren Kondoren styr över staden Eumeswil. Bakom bardisken sköter han sin privi­legierade men anspråkslösa tjänst, och registrerar maktens dynamik och strategier. <br/><br/>Berättelsen kan ses som en idéhistorisk genomgång av Ernst Jüngers liv under 1900-talet från Weimar­republikens demokratiska misslyckande, andra världs­kriget och den nationalsocialistiska diktaturen, till den tyska förbundsrepubliken, som under 1970-talet utmanas av de vänsterextrema partisanerna i Röda armé-fraktionen. <i>Eumeswil</i> kom i Tyskland ut under den »tyska terror­hösten« 1977. <br/><br/>Huvudpersonen Venator uppfattar sig som anark i motsats till monarken, som binds av sin makt, och anarkisten, som behöver makten just för att bekämpa den. Anarken ställer endast sin maktanspråk mot sig själv, och har förintat stat och samhälle inom sig.

Aleksandr Solzjenitsyns roman En dag i Ivan Denisovitjs liv, i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson.<br/><br/> Solzjenitsyns mästerverk En dag i Ivan Denisovitjs liv handlar om den mänskliga förmågan att uthärda även de mest nedbrytande förhållanden. Romanen är - mitt i den väldiga bedrövelse som beskrivs - en oerhört positiv skildring av individens stora inneboende kraftresurser. Boken är en hyllning till den mänskliga livsviljan och överlevnadsförmågan.<br/><br/> Huvudperson är Solzjenitsyns alter ego Ivan Denisovitj, kallad Sjuchov, som dömts till tio års straffarbete i ett sovjetiskt arbetsläger. En dom som vid minsta förseelse mot ordningsreglerna kan backas på med ytterligare tio år, eller tjugo. Tanken är att fången inte ens ska kunna glädja sig åt att hans strafftid med säkerhet krymper för var dag som går.<br/><br/> Berättelsen utspelas på en enda dag, en dag som många andra. Fångarna väcks av reveljen klockan fem. Efter en mager frukost marscherar de iväg till en byggarbetsplats för att mura i 27 graders kyla. Kanske kan Sjuchov utverka någon liten förmån idag, en extra skål soppa, en extra bit bröd. Han håller noga reda på sin personliga sked som han förvarar i stövelskaftet.<br/><br/> Arbetet är nedbrytande hårt. Filtstövlarna utgör inte mycket till skydd mot kylan, vantarna är tunna. Varje arbetslag består av 20 man som övervakas av den som utsetts till lagchef och ansvarar för att dagens beting genomförs. Det finns ingen möjlighet att smita undan, att inte jobba hårt.<br/><br/> Gång på gång ställs fångarna upp för att räknas, trots att de är omgivna av ödemark och inte har någonstans att fly.<br/><br/> Sjuchov är fyrtio år, han har varit där i åtta. Två gånger per år får han brev hemifrån, från sin fru. Han har två vuxna döttrar, hans son är död. En gång var han snickare, nu är han enbart fånge. Hans tandrad är gles. Han läspar.<br/><br/> Sjuchov är inställd på att överleva, på att ta sig igenom. Han är närvarande, han lägger märke till allting, han är skärpt. Det är en stor skillnad mellan att bara vara och att vara skärpt. Bara den som hela tiden är skärpt klarar sig.<br/><br/> Solzjenitsyn vet vad han talar om, allt detta är självupplevt, han satt själv i arbetsläger i Kazakstan under samma förhållanden som sin romanfigur.<br/><br/> Boken blev avgörande för att han tilldelades 1970 års Nobelpris i litteratur.<br/><br/> Nyöversättning och efterord av Bengt Samuelson.<br/><br/> Aleksandr Solzjenitsyns roman En dag i Ivan Denisovitjs liv i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson. ISBN 978-91-7742-587-8. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). 176 sidor.

John Lennons bok På eget sätt i översättning av Peter Curman och Ingemar Lindahl.<br/><br/> På eget sätt (originalets titel: In His Own Write) är en samling texter och teckningar Lennon skapade allt medan han befann sig i beatlesfeberns virvel av turné er och skivinspelningar. Det finns ett TV-inslag när beatlarna är i Sverige och intervjuas av Torsten Jungstedt. John ombeds läsa någon av sina noveller högt - men det blir svårt för George är genast där och rycker ut och kastar iväg hela knippen av sidor.<br/><br/> En oemotståndligt rolig bok, fylld av bisarra berättelser om udda människoöden klädda i ett språk fullt av systematisk orddemolering och kreativa felstavningar.<br/><br/> Nu utkommer Peter Curmans och Ingemar Lindahls kongeniala svenska översättning från 1965 i nyutgåva på Bakhåll. Läs om de fem på Dumkyrkokällaren, Skrattkammarmön, könhetsdrottningen och alla de andra. Och missa inte storviltgikten med den vitrige jägaren!<br/><br/> Med denna sin första bok fullföljde Lennon något som han påbörjat redan som tonåring på Quarry Bank School. I sin egenhändigt framställda oregelbundet utkommande tidning The Daily Howl brukade han teckna och skriva fräna små stycken som parodierade händelser på skolan, ofta illustrerade med elaka teckningar föreställande skolans lärare. Och under de första åren på 60-talet försåg han under pseudonymen Beatcomber också den Liverpool­baserade musiktidningen Mersey Beat med material i denna stil. Tre av bokens texter, "Liddypool", "På storviltgikt med den vitrige jägaren" och "Jag minns Arnold" är för övrigt hämtade ur material som tidigare hade tryckts i Mersey Beat.<br/><br/> In His Own Write publicerades 1964 av förlaget Jonathan Cape och blev en omedelbar succé . Boken hamnade direkt på bestsellerlistorna i både England och USA.<br/><br/> Även litteraturkritikerna var förtjusta. Lennon hyllades som en ny litterär humorist. The Times Literary Supplement skrev att boken är ett måste för "envar som fruktat ett förflackande av det engelska språket och den brittiska fantasin". Flera kritiker var på kritikers vis måna om att peka ut Lennons förebilder - det skulle vara bland andra Lewis Carroll, Edward Lear, James Thurber och - framför allt - James Joyce. "Inte endast den fasta beslutsamheten att enbart kommunicera via skämt och vitsar - även den lika fasta beslutsamheten att vidmakthålla en blasfemisk och subversiv ton utgör mycket tydliga joyceanska drag."<br/><br/> Lennon själv erkände i intervjuerna endast två influenser: Lewis Carroll och Arthur Conan Doyle. James Joyce hade han aldrig läst, hävdade han.<br/><br/> Men det viktigaste med Lennons "galna" prosastycken i In His Own Write är nog att de förebådar och kanske aktivt medverkar till hans omsvängning från de enkla poptexter han skrev för Beatles tidiga skivor till den stora nydanande rocklyrik han skapade i Beatles sena produktion och under sin efterföljande solokarriär. Första exemplet på en låt i "In His Own Write"-stil är nog "I am the Walrus" från 1967.<br/><br/> På eget sätt av John Lennon i översättning av Peter Curman och Ingemar Lindahl. ISBN 978-91-7742-406-2. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband. 80 sidor.<br/><br/> "En fantastisk bok som måste läsas! Helt underbar! En hyllning också till översättarna." Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige.<br/><br/> "Smart, imponerande och exkluderande!" Henrik Högström, Expressen<br/><br/> "Det bubblar av kreativitet!" Lisbeth Antonsson, Östgöta Correspondenten<br/><br/> "En fantastisk bok!" Jögge Sundqvist, SVT Gokväll

Franny och Zooey av J D Salinger i nyöversättning av Andreas Vesterlund.<br/><br/> "Fantastiskt häftig att läsa! Lysande översättning!" C-G Karlsson, Go'kväll

Hermann Hesses kortroman Brunnsgästen i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson.<br/><br/> Hermann Hesse kom till den pittoreska kurorten Baden i kantonen Aargau i Schweiz första gången i maj 1923. Han var fyrtiofem år gammal, nyskild med tre barn och väletablerad författare med sin definitiva genombrottsroman Siddhartha bakom sig. Nu var han på kurort för att vila upp sig - och hamnar en författare i en så speciell miljö så nog blir det en bok. Vistelsen i Baden blev en kort, kärnfull roman. Med sin vassa humor och träffsäkra personteckning har Brunnsgästen blivit en av Hesses mest personliga böcker.<br/><br/> Verenahof var ett av de mest välrenommerade kurhotellen i Baden, vackert beläget vid en krök av floden Limmat. Den lilla staden på knappt tiotusen invånare åtnjöt ett gott rykte som hälsokurort ända sedan romersk tid genom sina "Aquae Helvetiae", ett tjugotal heta källor som finns beskrivna hos Tacitus. Verenabadet var ursprungligen ett medeltida gemensamhetsbad. Det något radioaktiva svavel­haltiga koksalt- och kalciumsulfatrika vattnet med en temperatur kring 48 grader var för Hesses reumatiska besvär den ideala läkekuren.<br/><br/> Hesse måste rimligen tillhöra anläggningens mest känsliga och ömhudade gäster, både i bokstavlig och överförd bemärkelse. Han irriterar sig på det mesta, det minmala bullret i den annars nästan knäpptysta miljön, det frustrerande beteendet hos de troligen mycket beskedliga övriga brunnsgästerna - sådana komplikationer som en konstnärssjäl alltid måste uthärda och som ständigt leder till nya ifrågasättanden av vad hela livet går ut på.<br/><br/> "Livet är inte ett aritmetiskt problem eller en geometrisk figur, utan ett mirakel. Så har det varit under hela mitt liv: allt kom tillbaka, samma behov, samma önskningar och nöjen, samma frestelser, hela tiden slog jag huvudet i samma kant, stred mot samma drakar, jagade efter samma fjärilar, upprepade ständigt samma konstellationer och tillstånd, och ändå var det ett helt nytt spel, alltid vackert, alltid farligt, alltid spännande."<br/><br/> Hermann Hesse (1877-1962) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1946. På Bakhåll har vi tidigare utgivit tre av Hesses romaner - Demian, Knulp och Gertrud - här är Brunnsgästen.

Hermann Hesses roman Österlandsfärden i nyöversättning och med efterord av Bengt Samuelson.<br/><br/> Huvudpersonen i Hermann Hesses berättelse har initialerna H. H. Han är musiker "och sagoförtäljare". Han tillhör en orden, en hemlighetsfull sammanslutning som i århundraden sökt efter livets mening. Tillsammans med sina ordensbröder ger han sig ut på en vandring - målet är Österlandet. De vandrar genom tid och rum, genom fiktion och verklighet.<br/><br/> Den hemlighetsfulla sammanslutningen är verkligen mycket hemlighestfull, så hemlighetsfull att deltagarna själva aldrig får riktigt klart för sig vart de är på väg eller hur långt de har kvar, inte heller kan de ha en uppfattning om hur många som anslutit sig, de vet inte ens om den som tycks vara ledare verkligen är det. Ändå är det viktigt för dem att fortsätta vandringen, allt görs i hopp om att det finns ett mål värt att sträva mot.<br/><br/> Hesse var själv noga med att berättelsens gåtfullhet är avsiktlig, det förklarade han i ett brev till en kollega. Han menade att symboliken i romanen kommer att nå fram till läsaren utan att den behöver förklaras. Det handlar bara om att öppna sina sinnen, ta emot bilderna och sluka deras mening, vad de nu kan bjuda på av likheter med livet. Effekten kommer att inställa sig omedvetet.<br/><br/> När boken skrevs var Hesse nykär. Efter två urspårade äktenskap hade han funnit kvinnan som skulle bli hans kärlekspartner för resten av livet, Nino Dolbin. Hon var konsthistoriker, expert på antiken, forskare, föreläsare, allmänkulturellt intresserad och intellektuell på Hesses vis. De gifte sig 1931, samma år som Österlandsfärden skrevs klar, och flyttade till den pampiga villa som döptes till Casa Hesse i Montagnola i Schweiz, med hänförande utsikt över Alperna.<br/><br/> Hesse tilldelades Nobelpriset i litteratur 1946. På Bakhåll har vi tidigare utgivit fyra av hans romaner - Demian, Knulp, Gertrud och Brunnsgästen - nu kommer Österlandsfärden.<br/><br/> Hermann Hesses kortroman Österlandsfärden. Översättning och efterord Bengt Samuelson. ISBN 978-91-7742-536-6. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar med tygrygg). 96 sidor.

OBS! NYÖVERSÄTTNINGEN! George Orwells roman Djurens gård i nyöversättning och med efterord av Christian Ekvall.<br/><br/> Nu är den äntligen här - den efterlängtade nyöversättningen av George Orwells Animal Farm, en av nittonhundratalets mest kända engelskspråkiga romaner och en av nittonhundratalets största litterära klassiker.<br/><br/> Det lustiga (eller skrämmande) är att detta satiriska verk som skapades för över sjuttio år sedan fortfarande känns högaktuellt. Fenomenen och tendenserna som parodieras är lika vanliga och lika moraliskt urspårade nu som då.<br/><br/> Boken har tidigare översatts till svenska med titeln Djurfarmen, trots att en bondgård på svenska sällan kallas farm. Fårfarm, grisfarm och minkfarm känns bekant, men inte djurfarm. Vi har därför valt att ge nyöversättningen den svenska titeln Djurens gård.<br/><br/> Berättelsen handlar om bondgården där djuren gör uppror mot den elake, förtryckande bonden. Tillsammans försöker djuren införa frihet och rättvisa på gården. Det artar sig bra, ett tag, tills grisen Napoleon tar makten och blir envåldshärskare.<br/><br/> I första hand skildrar boken hur Stalin tog makten i Sovjet, men i överförd bemärkelse handlar det om alla ojämlika samhällen.<br/><br/> Orwell visste vad han talade om. Han hade själv upplevt hur den demokratiska socialismen krossades under spanska inbördeskriget och i Sovjet. Han hade sett folkets frihetskamp korrumperas av makthungriga ledare.<br/><br/> Han sökte efter rätt form för att uttrycka denna kritik. Vad skulle fungera bäst? Skulle han skriva en rapportbok? Eller en roman? Eller ett mellanting, en dokumentärroman? Till slut kom han fram till att den perfekta formen för att åskådliggöra detta absurda maktmissbruk var en fabel, alltså att berätta historien som om den handlade om djur.<br/><br/> Boken kom ut i augusti 1945, i världskrigets slutskede, och blev en omedelbar försäljningsframgång både i England och USA. Inom kort översattes den till ett flertal språk. På svenska kom den 1946. Den utkommer alltjämt i nya utgåvor, världen över, och på vissa håll är den alltjämt listad som förbjuden litteratur. Så sent som 2018 beslutade Kinas regering att censurera alla inlägg på nätet som refererar till den.<br/><br/> Själv fick Orwell bara uppleva mindre är fem år av bokens framgångar, eftersom han gick bort 1950. Kort innan han dog hann han skriva klart sin andra megaklassiker - romanen 1984.<br/><br/> George Orwells roman Djurens gård. Översättning och efterord Christian Ekvall. ISBN 978-91-7742-559-5. Högkvalitetspapper, sydda ark, klotband (=hårda pärmar och tygrygg). 128 sidor.