Svenska

Arméns Musikpluton 1982 jubileumsbok skildrar försöksåren 1982-1985. Boken tar upp avgörande händelser och skildrar hur ledningen målmedvetet arbetade för att verksamheten skulle permanentas genom Riksdagens beslut.<br/><br/>Målet var att ge Sveriges unga blåsmusiker fortsatt utveckling under värnpliktstiden - likt elitidrottares möjlighet genom införandet 1967 av idrottsplutoner.<br/><br/>Försvarsmaktens mål var att utbilda representativa soldater till det statscermoniella åtagandet och samtidigt ge blåsmusiker och slagverkare en chans att bibehålla och vidareutveckla sin förmåga genom intensiv träning.

Redan före andra världskriget hade det svenska försvaret bedrivit underrättelseverksamhet i Baltikum. När de tre baltiska länderna omväxlande ockuperades av Sovjetunionen och Tyskland under kriget gjorde ländernas läge att Sverige måste hålla ett öga på vad som hände där.<br/>Detta är berättelsen om hur svensk underrättelsetjänst landsatte spioner, samarbetade med motståndsrörelser och andra underrättelsetjänster och infiltrerade medarbetare för att få information om vad som hände på andra sidan Östersjön från 1939 till 1957.

Kan Sverige försvaras och vilka är hoten mot det svenska samhället idag? Dessa frågor har ställts på spets efter Rysslands aggression i Ukraina och utökade kränkningar av svenskt territorium. NATO-medlemskap är åter ett hett samtalsämne i Sverige och valet 2018 beskrivs som ett NATO-val. Samtidigt står Sverige inför säkerhetspolitiska och ekonomiska utmaningar som kräver en bredare utrikespolitisk diskussion bortom ett ja eller nej till en militärallians. I boken samlas några av Sveriges ledande företrädare för politik, akademi och näringsliv och ger sin syn på vad som krävs för att möta de utmaningar som hotar Sverige och det svenska samhället. Medverkande Peter Hultqvist, Sveriges försvarsminister Karin Enström, vice ordförande i riksdagens utrikesutskott Jan Björklund, partiledare, Folkpartiet Bo Jansson, ordförande, Lärarnas Riksförbund Helena Lindberg, generaldirektör vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap PM Nilsson, politisk redaktör, Dagens Industri Håkan Buskhe, koncernchef och VD för SAAB AB Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt Initiativ Niclas Kvarnström, kampanjledare på UD för en svensk plats på FN:s säkerhetsråd och före detta rådgivare åt Wallenberg Foundations AB Dick Harrison, professor i historia, Lunds universitet Olle Wästberg, före detta Svensk generalkonsul i New York Sven-Eric Söder, generaldirektör, Folke Bernadotteakademin Annika Nordgren Christensen, försvarsdebattör Lars Nicander, chef för Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier, FHS Hans Blix, före detta Generaldirektör, IAEA Bi Puranen, generalsekreterare för World Values Survey Mathew J. Burrows, Atlantic Council Stefan Ring, generalsekreterare, Allmänna försvarsföreningen Anna Ek, ordförande, Svenska Freds Bo Jansson, ordförande, Lärarnas Riksförbund Bengt Sundelius, professor i statskunskap, Uppsala Universitet och Försvarshögskolan Robert Egnell, docent på FHS Andreas Duse Ekman, före detta generaldirektör för Inspektionen för Strategiska Produkter Martin Hurt, Deputy Director and Member of the Executive Board, International Centre for Defence and Security Barry Blechman, grundare för Stimson Center

Tidigt på morgonen den 6 april 2017 beordrade USA:s president Donald Trump ett angrepp med 59 Toma­hawk­robotar mot Shayrat-flygbasen i Syrien. Skälet var att vedergälla den nervgasattack som syriskt stridsflyg, enligt Trump, utfört två dagar tidigare mot ett mål i staden Khan Shaykhoun, i det jihadist­kontrollerade området Idlib. I Trumps röda linje kan den under­sökande repor­tern Sey­mour M. Hersh visa att Trump utfärdade angrepps­ordern trots att de upp­gifter han fått från sin underrättelsetjänst visade att det inte fanns några bevis för att syrierna använt kemiska vapen. "Det här var ingen kemisk attack", säger en säker­hetsrådgivare till Hersh. "Det är rena sagorna." OM FÖRFATTAREN Seymour M. Hersh, född 1937 i Chicago, är journalist och författare. Han blev världskänd 1969 då han i ett reportage för Dispatch News Service avslöjade den så kallade My Lai-massakern i Vietnam, för vilket han tilldelades Pulitzerpriset. Hersh skapade också världsnyheter när han i tidskriften New Yorker 2004, som första journalist rapporterade om de amerikans­ka övergreppen i Abu Ghraib-fängel­set i Irak. Hans senaste böcker är Chain of Command: The Road from 9/11 to Abu Ghraib (2004, svensk utgåva: På given order, 2005) och The Killing of Osama Bin Laden (2016). I London Review of Books nr 24/2013 publicerade Seymour M. Hersh reportaget "Whose Sarin?", där han kritiskt granskade den uppmärksammade gas­attacken mot en förort till Damaskus i augusti samma år. UR BOKEN Femtionio Tomahawkrobotar avfyrades från två av ame­ri­kanska flottans jagare på uppdrag i Medelhavet, The Ross och The Porter, mot Shayrat-flygbasen i närheten av den re­gim­kontrollerade staden Homs. Attacken var ungefär så framgångsrik som man kunnat hoppas, i fråga om att åstadkomma minimal skada. Robotarna har en förhållandevis lätt sprängladdning - cirka 100 kilo HBX (High Blast Explosive), militärens moderna version av TNT (trinitrotoluen). Flygbasens förvaringstankar för bensin, ett primärmål, tillintetgjordes, sade rådgivaren, vilket utlöste en enorm brand med rökmoln som störde styrsystemet för de efterföljande robotarna. Så många som 24 robotar missade sina mål och endast ett fåtal trängde faktiskt in i hangarerna, där de förstörde 9 syriska flygplan, betydligt färre än vad Trumprege­ringen uppgav. Jag fick veta att inget av dessa 9 var i flygbart skick: denna typ av skadade plan är vad flygvapnet kallar hangar queens [avställda plan som används för reservdelar, ö.a.]. "De var offerlamm", sade rådgivaren. Merparten av den viktigare personalen och de fungerande planen hade flugits till närliggande baser flera timmar innan rädens början. De båda landningsbanorna och uppställningsplatserna för flygplan, som också utgjort måltavlor, var reparerade och funktionsdugliga inom cirka 8 timmar. Allt som allt var det hela inte mycket mer än ett kostsamt fyrverkeri.

<p></p><p>Hemliga militära försök pågick under andra världskriget kring Gålö i Stockholms södra skärgård. När sekretessen hävdes avslöjades en spännande nutidshistoria. Sälar tränades under strängt hemlighetsmakeri för att hitta främmande ubåtar i svenska farvatten. Detta låter som hämtat ur en dålig spionroman, men är helt sant. På den hemliga försöksstationen Palmen på Gålö tränades förutom sälar också havsörnar, berguvar och duvor.</p>

På senare år har konkreta initiativ tagits för att fördjupa samarbetet kring försvars- och säkerhetspolitik mellan de nordiska länderna. Detta har skett genom att kalla kriget tog slut och genom östblockets upplösning.<br/>Stoltenbergrapporten från våren 2009, där 13 områden för ett fördjupat och utökat nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete och bildandet av Nordic Defence Cooperation (Nordefco) hösten samma år utgör två av de viktigaste exemplen på ett förnyat intresse för nordiskt samarbete i försvars- och säkerhetsfrågor.<br/>I denna bok analyseras och diskuteras de långsiktiga förutsättningarna för ett fördjupat nordiskt samarbete inom försvars- och säkerhetspolitiken med utgångspunkt i exempel inriktade mot konkreta samarbetsprojekt som omfattat två eller flera av de nordiska länderna. De olika delstudierna sträcker sig över hela tidsperioden från Napoleonkrigens slut till 2000-talet. Detta 200-åriga perspektiv är motiverat av ambitionen att analysera hur samarbetet påverkats av olikartade internationella förhållanden i fråga om maktfördelningen mellan stormakterna samt närvaro och frånvaro av olika internationella samarbetsorganisationer.<br/><br/>Delstudierna syftar till att belysa två övergripande frågeställningar:<br/>1. Den eventuella förekomsten av en nordisk säkerhetspolitisk modell, en grundläggande samsyn mellan de nordiska länderna i frågor om mål och metoder för internationellt säkerhetspolitiskt samarbete. Existensen av en sådan samsyn kan förmodas underlätta samarbetet mellan länderna också på lång sikt.<br/>2. De internationella och nationella faktorer som verkat pådrivande respektive återhållande på det säkerhetspolitiska samarbetet. Rörande denna andra fråga anknyter de olika delstudierna till generella påverkansfaktorer för länders säkerhetspolitiska vägval som hämtats från forskning kring internationell politik.<br/>Studierna omfattar de fyra stora nordiska länderna, Danmark, Finland, Norge och Sverige. Island har inte tagits med i undersökningen på grund av alltför stora skillnader i strategiskt läge och maktresurser jämfört med övriga nordiska länder. Även de baltiska länderna står utanför undersökningen eftersom dessa under större delen av 1800- och 1900-talet inte kunnat bedriva en egen utrikes- och säkerhetspolitik.

Att utforma en försvarsdoktrin betyder att inom en given ekonomisk ram balansera förmågan att hantera hot och risker som ligger nära i tiden med behovet av att skapa långsiktig handlingsfrihet genom att utveckla kapacitet mot möjliga framtida hot och risker. Trots att flera argumenterat för vikten av balans finns få exempel på hur detta realiseras. Denna bok förklarar utvecklingen av svensk försvarsdoktrin sedan kalla krigets slut, och stödjer sig främst på officiella tryck från de politiska beslutsprocesserna.<br/><br/>Håkan Edström är docent i statsvetenskap och universitetslektor i krigsvetenskap vid Strategiavdelningen vid Försvarshögskolan.<br/><br/>Dennis Gyllensporre är fil. dr och gästforskare vid Försvarshögskolan och Uppsala universitet. Han är yrkesofficer och tjänstgör vid Försvarsmaktens högkvarter.