Svenska

Träskets gåta är en fotobok om inre landskap. I en serie intima bilder får vi följa naturfotografen Theodor Paues möte med ett mystiskt träsk, och de associationer som träsket väcker. Det är en berättelse om en gåtfull plats. Om naturen och det undermedvetna. Om vad kameran ser, som det mänskliga ögat missar. Om Theodor Paues inre landskap. Och kanske även om dina. Boken har ett förord av Hans Strand.

<p>I <em>Privat natur</em> utforskar Jens Assur vad som sker med människan när hon är i naturen, och vilka spår hon lämnar efter sig. Det handlar om naturens storslagenhet och vår egen litenhet, våra förmågor och våra brister. Vad händer med oss när vi lever långt från de naturliga elementen, och när vi närmar oss dem på nytt? I den här boken ryms djupt existentiella frågeställningar, men också brännande samtidsfrågor som rör privatisering, allemansrätt och exploatering i vildmarkturismens spår.</p><p>Detta är ett praktverk som i bild och text ger en fantastisk och mångfacetterad bild av individen i relation till naturen, både intim och allmängiltig. I centrum står Jens Assurs egen familj som för tre år sedan lämnade Stockholm för Duved i Jämtland, hans barndoms marker. Han skriver:</p><p><em>Åter till naturen? Egentligen inte. Egentligen finns "naturen" bara när människan är skild från den, betraktar den på avstånd, som en tavla på ett museum, eller vallfärdar till den, som till en kyrka. När människan verkligen lever i naturen är den som luften vi drar ner i lungorna, självklar.</em></p><p>Boken har två delar, den mest omfattande av dem innehåller Jens Assurs bilder, ca 220 som han valt ut bland de hundratusentals bilder han tagit under projektets sju år långa resa. Den andra delen består av essäer där olika skribenter tar sig an ämnet. Bokens texter är på både svenska och engelska.</p>

<p><b>I 51 fotografier skildrar Kuba Rose sin kusin Js uppväxt från födseln till examen från high school. Det är också en berättelse om hur J och hans pappa tar sig igenom en svår skilsmässa. Till boken har litteraturvetaren och redaktören Daniel Pedersen skrivit en personlig essä om minnets irrvägar och litteraturens kraft - Att framkalla en barndom.</b> </p><p>Hur kan en människas barndom sammanfattas i ett antal bilder? Hur kan minnen ens skildras genom fotografier? Och hur vet vi att minnen är just minnen och inte minnen av ett fotografi? Detta är frågor som upptagit fotografen Kuba Rose under de många år han fotograferat sin enda kusin och hans pappa. </p><p>Jag vet att det är omöjligt att ge en heltäckande bild av någon annan, speciellt bara genom fotografier. Men jag har fascinerats av hur min kusin och min morbror har stretat på i alla år. De är nu väldigt nära varandra, eftersom de under många år nästan bara umgicks med varandra. Min morbror slutade till och med att jobba för att ta hand om sin son. Och från att i perioder ha mått väldigt dåligt är min kusin nu en ung man som klarar sig bra i livet. </p><p>För att ytterligare problematisera minnet av barndomen ingår Daniel Pedersens essä Att framkalla en barndom i boken. Där tar Pedersen Marcel Proust till hjälp för att försöka förstå hur minnet fungerar: Hur gör man då om man vill försöka minnas sin barndom, hur den var, förutom minnesmedier; alltså utan fotografier, filmer eller samtal? Kanske går det knappt att göra. Vad Proust påminner oss om på ett flertal ställen i sitt enorma verk är det sätt som slumpen öppnar vägar till minnet. </p><p><b>Kuba Rose</b> är fotograf och debuterade med boken Becoming Somebody år 2016. I boken porträtteras svenska skådespelare och hur de går in i sina roller. Leif Zern skrev den inledande essän. År 2019 gjorde han en bildserie till boken Lägesrapport från Aniara som också innehöll essäer av poeten Anna Hallberg och astronomen Bengt Gustafsson. </p><p><b>Daniel Pedersen</b> är författare, forskare och förläggare på Bokförlaget Faethon. Hans skönlitterära bok Öppet vatten kommer sommaren 2021 på förlaget Nirstedt/litteratur.</p>