Svenska

<p></p><p>Få internationella tvister är lika uppmärksammade som Israel-Palestina-konflikten. Ändå kan den ­vara svår att förstå, både för dem som studerat den utförligt och för dem som nöjt sig med att ta del av bevakningen i media. </p><p>Vad handlar konflik­ten egentligen om? Hur uppstod den? Hur kan den lösas? Det är frågor som den israeliske historikern Ilan ­Pappe grubblat över i flera decennier. I Kort historik över Israel-­Palestina-konflik­ten försöker han, utan att förenkla mer än nödvändigt, formulera sina svar. </p><p>Boken är emellertid inte bara en saklig historisk översikt av en djupgående och långvarig internationell konflikt. Den är också en flam­mande appell för upprättandet av en demokratisk stat, för alla dem som idag bebor det historiska området Palestina, som den på sikt enda möjliga lösningen.</p><p></p><p><br/>OM ILAN PAPPE<br/><br/>Ilan Pappe är född i Haifa i Israel. Han var soldat i den israe­liska armén under okto­berkriget. Han har varit verksam som histo­ri­ker i närmare 50 år vid universitet i Israel  och Storbri­tannien. Han har skrivit ett tiotal böcker om Mellanöstern med sär­skilt fokus på Israel och ­Palestina.</p><p><br/>ILAN PAPPE OM BOKEN</p><p>Vi måste tala om Israel och Pale­­stina på ett nytt sätt. Det är meningslöst att tala om fred som om båda sidor har lika stor del av skulden när processen vi faktiskt talar om är avkolonisering. Det historiska Pale­stina har utsatts för bosättar­kolonialism under mer än hundra år och har fått betala ett högt pris.</p><p>Avkolonisering är ett ord som är nära förbun­det med ett par andra uttryck som undviks i den all­män­na politiska debatten i väst när det gäller Israel och Palestina, nämligen befrielse och för­soning.</p><p>Jag påstår inte att jag har svaren på hur vi upp­- når dessa ädla mål. Den palestinska befrielserörel­sen måste avgöra hur en lösning kan genomföras i praktiken, en lösning som innebär rättvisa för alla som lever i det historiska Palestina i dag, ­inklusive israeliska judar. </p>

Under perioden 1570-1660 koloniserades de stora barrskogsområdena i mellersta Skandinavien av skogsfinnar från det inre av Finland. De hade med sig sin speciella kultur och en annorlunda odlingsteknik. De bosatte sig i områden som kom att kallas finnskogar, finnmarker eller finnbygder. Den skogsfinska kulturen levde länge kvar i många områden, där vardagsspråket var den egna finska dialekten och de traditionstyngda släktnamnen ännu användes. Denna kultur och dess folk skulle komma att uppmärksammas av den finske Carl Axel Gottlund. Gottlund företog en resa genom de värmländska och norska finnskogarna under 1821. Resan skulle resultera i en av de främsta källorna till kunskapen om finnskogen som vi känner den idag - hans resedagbok, här i sin oförkortade version. Gottlunds syfte var att beskriva de skogsfinska ättlingarnas utbredning, bosättningar och släktförbindelser för att under resans gång allt mer sätta deras samtida livsvillkor i fokus. Hans resa får därigenom ett politiskt och konkret syfte, till styrelsemakternas oro, då knappt sju år förflutit sedan Norge tvingats till union med Sverige. När Gottlund blir underrättad om den hårda behandling de skogsfinska ättlingarna utsatts för av handelsmän, brukspatroner och ämbetsmän väcks hans önskan att i gränsområdet i Värmland i Sverige och Innlandet i Norge skapa ett skogsfinskt härad. Ett resultat av hans resa och gärning är denna resedagbok som är en för oss idag ovärderlig källa. Under de 200 år som förflutit sedan han företog sina vandringar har intresset för dess kultur varierat men ständigt fascinerat och förundrat. Det är därför en ny återutgivning av dagboken kan främja forskningen och ytterligare uppmuntra till förkovran i det skogsfinska kulturarvet. Redaktörer: Anna Ø. Forsberg Fil. mag. i kultur- och litteraturvetenskap. Tidigare antikvarie vid Torsby Finnkulturcentrum och arkivarie vid Länsmuseet Gävleborg. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningens etnologi. Driver förlaget Veidarvon. Niclas Persson Tenhuinen Fil. kand. i social och etnisk historia med inriktning mot finsk-ugrisk kultur. Tidigare antikvarie vid Torsby Finnkulturcentrum. Aktiv forskare i den skogsfinska befolkningen och dess historia.

Denna avhandling i konst- och bildvetenskap berättar om en betydelsefull del av den svenska modebranschens historia. Birgittaskolorna var två viktiga modeateljéer och sömnadsskolor med snarlika namn verksamma både i Stockholm och i Göteborg, från 1910 och fram till 1930-talet. Elisabeth Glantzberg och Emy Fick startade Birgittaskolan men kom sedan att gå skilda vägar; Glantzberg fortsatte under samma namn, Birgittaskolan, medan Fick drev sin verksamhet under namnet Sankta Birgittaskolan. Emy Fick betonade i sin verksamhet traditionella värden och hade gärna adliga och kungliga kunder, medan Elisabeth Glantzberg främst lockade yrkeskvinnor liksom kvinnor knutna till den svenska rösträttsrörelsen. Hon engagerade därtill konstnärerna Siri Derkert och Valle Rosenberg för att skapa modernistiska klädkollektioner. Maria Carlgren undersöker, jämför och analyserar skolorna ur både ett konst- och bildvetenskapligt och ett konstsociologiskt perspektiv, i båda fallen utifrån ett genusteoretiskt förhållningssätt. Genom verksamheterna och de objekt som analyseras - kläderna, fotografierna och varumärkena - speglas samhällsomvandlingarna under första hälften av 1900-talet i relation till mode, modernism och modernitet. Inom Birgittaskolorna rymdes såväl viljan att vidmakthålla traditionella kvinnliga värden med förhandlingar om "det moderna" som rörelser mot nya femininiteter och strävan efter jämställdhet. Maria Carlgren är konstvetare verksam vid Göteborgs universitet. "Birgittaskolorna: Modeateljéer och sömnadsskolor mellan tradition och förnyelse" är hennes doktorsavhandling.

<p><b>Den 14 oktober 1066 gick hertig Vilhelm av Normandie till angrepp mot kung Harold Godwinssons styrkor på Senlac Hill i sydöstra England. </b>Vilhelm segrade och kröntes till kung på juldagen. Segern innebar att England knöts politiskt och kulturellt till den franskspråkiga kontinenten och att en ny feodal regim etablerades på Brittiska öarna.</p><p>Dick Harrison skildrar den blodiga uppgörelse som har gått till historien som slaget vid Hastings.</p><p>I bokserien <i>Världens dramatiska historia</i> kombinerar författarna kunskap och berättarglädje. Här ges en fängslande inblick i historiens mest kända perioder och personöden.</p>

Hur kommer det sig att man hittar hästhuvuden och keramikgrytor i gamla husgrunder? Enligt äldre seder skulle dessa föremål ge lycka och välgång åt huset och människorna. I det moderna samhället har huvudena och grytorna förlorat sina symboliska betydelser och de ger oss inga tydliga associationer. Men de hade en viktig innebörd för människorna som placerade dem där.<br/><br/>Traditionen att deponera föremål i husgrunder, så kallade byggnadsoffer, är ett vida spritt bruk. I <i>En grundläggande handling byggnadsoffer och dagligt liv i medeltid</i> studerar arkeologen <b>Ann-Britt Falk</b> byggnadsoffer i södra Sverige och Danmark från sen vikingatid fram till modern tid. Författaren tolkar lämningarna som varaktiga spår av en ritualiserad handling. Falk resonerar kring vilken innebörd ritualen hade för människorna som placerade ut föremålen och varför vissa föremål blivit utvalda hade ritualen samma betydelse på 1000-talet som på 1800-talet?

En släktkrönika från östra Värmlands finnmarker och bosättningarna Mortorp och Tannfallet i f.d. Gustav Adolf resp. Rämmens socken. Om hur torparnas skulder till brukspatronerna växer så, att de i praktiken blir livegna under bruket, men också om hur enstaka starka torpare som Per Jönsson i Mortorp har kraft och förmåga att i domstolen framgångsrikt hävda sin rätt mot överheten. Vi får också följa hur sonen, kraftkarlen Anders, som 50-åring i N. Tannfallet tar upp ett nytt torp som han lyckas behålla i egen ägo och arbeta upp till så stort välstånd, så att han vid sin död 1831, 96 år gammal, är smått förmögen. Hans släktingar och grannar i det väsentligt större arrendetorpet i söder blir däremot med tiden uppöver öronen skuldsatta. Vi får också se hur änklingen Anders vid 72 års ålder gifter om sig med 48 år yngre hustru och med henne får 2 söner samt hur släktkonstellationerna avlöser varandra i de tre bosättningarna på Tannfalllet.<br/>Bakgrunden i Mortorp och Tannfallet för släkterna Frykberg, Ahlén, Hellström, Dahlberg, Eriksson och Låås redovisas.

Johan Hakelius Ladies kommer nu i ny pocketutgåva. Ett måste för alla som gillar England, excentriciteter, skvaller och minnesvärda anekdoter. Det är något särskilt med engelska damer. De är excentriska, slår in landet i chintz och ser till att grädden är tillräckligt »clotty«. Ladies är berättelsen om Margaret, hertiginna av Argyll, som föll ned i ett hisschakt och blev nymfoman, om Sylvia Brett, uppvuxen vid Windsor Castle och senare drottning över huvudjägarna på Borneo och många, många fler.