Svenska

<p>Vi lever idag i ett samhälle där politikers vanligaste strategi är att ställa krav. Det har kommit att bli ett sätt att förskjuta uppmärksamheten från ojämlikhet, rasism och inte minst från klassfrågor. Och när kraven framförallt riktar sig mot de svagaste och mest utsatta, som flyktingar, arbetslösa eller människor som tillhör religiösa minoriteter så är det ett illavarslande tecken. Ett sådant samhälle blir per automatik också ett övervakningssamhälle där detaljstyrning, repressiva åtgärder och olika typer av förbud blir viktiga redskap för att kontrollera medborgarna. </p><p><i>Kravsamhället</i> är en både skrämmande och rolig redogörelse över vad som hänt i Sverige de senaste tio till femton åren. Debattören Andreas Magnusson beskriver krav- och kontrollsamhällets historiska framväxt, dess fullskaliga genomslag och misslyckande. Men boken pekar också mot en väg bort från vandelsprövningar, visitationszoner, slöjförbud, karensavdrag, bidragstak, kulturkanon, eller minutstyrning inom hemtjänsten.  </p><p>Den gemensamma nämnaren för alla dessa åtgärder är att de utgår från en brist på tillit till andra människor. Hur rör vi oss bort från det hörn dit dagens politiker så gärna vill mota in oss?  </p><p>Den som bara bryr sig om sig själv ställer krav på andra - men den som bryr sig om andra ställer krav på sig själv och visar dessutom sina medmänniskor tillit.  </p>

<p>"Det gl&ouml;der om Jon Jord&aring;s slagkraftiga bok om Palmemordet"<br/><em>Johan Kellman Larsson, Dagens Nyheter</em></p> <p><em>"</em>Sylvasst och trov&auml;rdigt om mordet p&aring; Palme"<br/><em>&Aring;sa Linderborg, Aftonbladet</em></p> <p>"Jord&aring;s har skrivit en bok jag l&auml;nge saknat."<br/><em>Fredrik Sj&ouml;berg, Svenska Dagbladet</em></p> <p>&rdquo;Det &auml;r en vederh&auml;ftig bok &hellip; nyanserad &hellip; l&auml;sv&auml;rd.&rdquo;<br/><em><span style="font-size: 1.125rem;">Hans Gunnar Axberger i F&ouml;rmiddag med P1 om Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme</span></em></p> <p><span class="rounded-sm px-0.5 bg-sky.6">"<em>Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme</em></span>&auml;r en v&auml;lskriven, l&auml;sv&auml;rd och f&ouml;red&ouml;mligt kortfattad genomg&aring;ng av utredningsmaterialet."<br/><em>Nerikes Allehanda</em><br/><br/><span style="font-size: 1.125rem;">Efter det f&ouml;rbryllande utpekandet av Skandia-mannen &aring;r 2020 b&ouml;rjade Jon Jord&aring;s, dokument&auml;rchef och producent bakom n&aring;gra av Sveriges mest lyssnade true crime-poddar, att gr&auml;va i mordet p&aring; Olof Palme.</span></p> <p>Ur alla tusentals dokument som gjordes tillg&auml;ngliga n&auml;r utredningen lades ner framtr&auml;dde en ny person ur skuggorna: enst&ouml;ringen som bodde p&aring; promenad-avst&aring;nd fr&aring;n biografen Grand, och var &auml;gare till en Magnum-revolver. Mannen hade tappats bort i utredningen flera g&aring;nger, visade sig p&aring; punkt efter punkt st&auml;mma in p&aring; FBI:s g&auml;rningsmannaprofil och var i perioder polisens hetaste sp&aring;r. Trots detta &auml;r han i princip ok&auml;nd f&ouml;r allm&auml;nheten.</p> <p><em>Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme </em>g&aring;r igenom utredningen, fr&aring;n b&ouml;rjan till slut, och kastar ett nytt ljus &ouml;ver natten d&aring; Sveriges statsminister m&ouml;rdades.</p> <p>Jon Jord&aring;s &auml;r dokument&auml;rchef p&aring; produktionsbolaget Filt. Han har bevakat ett stort antal olika kriminalfall som journalist och bland annat jobbat med prisbel&ouml;nta P3 Dokument&auml;r om Palmeutredningen inifr&aring;n</p>

<p></p><p>Varför kallas Delaware »The First State«? Varför skiljer sig Louisianas lagstiftning från alla andra delstaters? </p><p>Hur blev Silicon Valley världens främsta högteknologiska kluster? Alla svenskar påverkas ständigt av impulser från USA. Men vad vet vi egentligen om de olika delstaterna? </p><p>I <i>50 historier om USA </i>tar Anders Johnson ett bredare grepp om USA:s inre förhållanden än vad som tidigare gjorts i den svenska litteraturen om USA. Delstat för delstat skildrar han USA:s historia, med fokus på politik, ekonomi och kultur. Vi får veta hur delstaterna brukar rösta, var olika företag har grundats och hur delstaterna skildrats i film, litteratur och musik.</p><p><b>Anders Johnson</b> är verksam som författare i Stockholm med inriktning på politisk och ekonomisk historia. Han har skrivit eller medverkat i över 160 böcker.</p><p></p>

<p>M&auml;nniskan har i alla tider anv&auml;nt psykedelika. Fr&aring;n de sydamerikanska schamanerna via antikens l&auml;kare till v&aring;r tids rejvkultur har de stillat oro, stimulerat kreativitet och f&ouml;rt oss n&auml;rmare b&aring;de Gud och varandra. De senaste &aring;ren har de psykedeliska substanserna genomg&aring;tt en ren&auml;ssans inom b&aring;de kulturen och forskningen. Men &auml;r de h&auml;r f&ouml;r att fr&auml;lsa eller f&ouml;rst&ouml;ra?</p> <p><em>Extas i folkhemmet</em> handlar om extasens hemliga historia i Sverige och om de psykedeliska drogernas &aring;terkomst. Om vad en grupp KI-forskare uppt&auml;ckte i ruset i Brasiliens regnskog och varf&ouml;r Carl von Linn&eacute; skrev en hel bok om psykoaktiva droger. Men ocks&aring; om sextiotalets hippiekultur som ledde till politisk motreaktion och narkotikaklassning.</p> <p><strong>Sagt om boken:<br/></strong>"Det &auml;r sakprosa n&auml;r den &auml;r som allra b&auml;st: en spr&aring;kligt beg&aring;vad och initierad f&ouml;rfattare tar l&auml;saren i hand och avt&auml;cker v&auml;rldar som ingen av dem tidigare k&auml;nde till."</p> <p>"Aretakis ger gestalt &aring;t de mest h&auml;pnadsv&auml;ckande personligheter och levnads&ouml;den, utan att n&aring;gonsin mista den r&ouml;da tr&aring;den; huvudber&auml;ttelsen om hur Sverige gick fr&aring;n att bidra med ledande kunskap om medvetandeutvidgande droger, till att bli kanske det mest avvisande och f&ouml;rbjudande landet i den fria v&auml;rlden."</p> <p>&rdquo;...&ouml;ppnar upp de unkna och okunniga garderober d&auml;r den svenska staten och dess medborgare l&aring;st in &ouml;ppenheten och intresset f&ouml;r m&auml;nniskans djupare dimensioner."<br/><strong>Anita Goldman, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;Jag l&auml;ser Leonidas Aretakis Extas i folkhemmet och f&aring;r mig till livs en tripp genom svensk droghistoria som &ouml;verraskar en hel del.&rdquo;<br/><strong>G&ouml;ran Greider, Dagens Nyheter</strong></p> <p>&rdquo;...en utm&auml;rkt grund i diskussionen om psykedeliska droger... oavbrutet intressant, med nyfikenhet, &ouml;ppenhet och viss skepticism d&auml;r det passar.&rdquo;<br/><strong>Rebecka &Aring;hlund, Sm&aring;landsposten</strong></p> <p>&rdquo;...intressant och ambiti&ouml;st. Ibland komiskt, ibland tragiskt.<br/>"... bidrar till bildning, bakgrund och en vidare diskussion som f&ouml;rhoppningsvis kommer att beakta b&aring;de medicinska m&ouml;jligheter och risken f&ouml;r missbruk.&rdquo;<br/><strong>Fredrik Borneskans, Upsala Nya Tidning</strong></p> <p>&rdquo;Hos Aretakis f&ouml;rdjupas bilden av vad man m&aring;ste kalla det &rsquo;nationella felslutet&rsquo;. Hallucinogena droger &auml;r helt fr&auml;mmande f&ouml;r svenskar &ndash; eller?"<br/><strong>Ulf Eriksson, Expressen</strong></p>

<p>De som guidar till spionernas Sverige, bokens författare, är alla experter i ämnet. Flera har haft ledande befattningar inom svensk underrättelsetjänst, andra har befunnit sig längre ner i organisationerna. Några är namnkunniga författare, andra har främst verkat i det tysta. Tillsammans har de unika kunskaper om sådant som tidigare har varit hemligstämplat.</p><p>Här delar de med sig av sina kunskaper om utländska spioner och underrättelsetjänster i Sverige, under andra världskriget, kalla kriget och även därefter. Hur många agenter fanns det? Hur agerade de och i vilka syften? Och hur lärde de sig att smälta in i olika svenska miljöer? Var träffades de och var fanns deras hemliga brevlådor?</p><p>Hur gick det till när svensk säkerhetstjänst övervakade, skuggade och kartlade underrättelsetjänsterna vid öststaternas ambassader och när man värvade egna dubbelagenter?</p><p>Denna bok går till botten med andra världskrigets och kalla krigets många gåtor: Krylbosmällen, IB-affären, TIR-bilarna, de polska tavelförsäljarna, spionärendena. Och vad skrev egentligen spionen Stig Bergling i sitt brev till Vladimir Putin?</p>

<p>I Diplomati redogör Henry Kissinger för sin samlade erfarenhet av vad som styr relationer mellan stater, och hur dessa relationer kan påverkas och styras av staternas ledningar.    </p><p>Grundläggande är Kissingers analytiska perspektiv, där han kontrasterar regioner där nationer vuxit fram i ömsesidig maktbalans med stater som ansett sig skyddade och därmed kunnat inta en mer exklusiv politisk hållning. Han spårar båda tanketraditionerna, den realpolitiska och den idealistiska, i USA:s utveckling, den förra exemplifierad av Theodore Roosevelts utrikespolitik, den senare av Woodrow Wilsons.   </p><p>Analyserna levandegör drivkrafter och hållningar genom historien och Henry Kissinger låter oss förstå styrkor och svagheter hos statsmän som Richelieu, Castlereagh, Metternich, Bismarck och Churchill. Inom samtidshistorien fördjupar han de analyserna med hjälp av erfarenheter och minnen av politiker som Charles de Gaulle, Zhou Enlai, Richard Nixon och Michail Gorbatjov.   </p><p>Henry Kissingers framställning får sin avslutning i en diskussion om USA:s roll i en värld där nationen å ena sidan inte längre är den unikt starkaste aktören, men å den andra inte längre kan isolera sig på sin kontinent.   Denna utgåva av Diplomati ingår i serien Engelsbergsklassiker, där även Världsordning (2022) är utgiven. Boken har ett nyskrivet förord av diplomaten Rolf Ekéus.</p>

<p>Är Putins Ryssland en diktatur? En totalitär stat? Vad ska man egentligen kalla den regim som Vladimir Putin nu har lett sedan 2000? Putin har under sitt långa maktinnehav förstärkt statens kontroll över näringslivet, över politiken, över massmedierna. Han försöker krossa alla former av opposition, och för att nå målet utnyttjar han rättsväsendet på ett sätt som är identiskt med hur det gick till på sovjettiden.</p><p>Det som förenar detta system med dagens ryska, är rätten för den åtalade att hålla ett slutanförande, rätten till ett posledneje slovo, ett sista ordet. Från sovjettidens dissidenträttegångar till dagens rättegångar mot Putinmotståndare finns en historia av försvarstal där den åtalade, ibland under motstånd från rätten, har kunnat ropa ut varför hon eller han vill se ett helt annat, friare och mer demokratiskt samhälle. De här sista orden , eller försvarstalen, är redan klassiska, eller kommer att bli det. De är ett vittnesbörd om att det alltid har funnits, och fortfarande finns, människor som vågar stå upp emot ofrihet, censur och ett godtyckligt rättsväsende och vägrar vika ned sig för maktens övervåld. Dagens Putinkritiker för vidare ett arv från 1960-talets författarrättegångar och låter sig inspireras av sovjettidens dissidenter. Idag finns det skäl att påminna om dessa modiga människor. Det är om vittnesmålen från de kvinnor och män som har konfronterat den sovjetiska och ryska makten som denna bok handlar.</p><p>Stig Fredrikson är sedan decennier en framstående kännare av ryskt samhälle och politik. I en rad uppskattade böcker har han skildrat det moderna ryska samhället och Putins tilltagande förtryck, senast i Ryssland utan Putin. Han var också nära vän med den Nobelprisbelönade författaren och dis-sidenten Aleksander Solzjenitsyn och den som smugglade ut dennes texter till västvärlden. På Carlsson Bokförlag har han utgivit Alexanders kurir (2004 och 2011), Daterat Moskva (2010), Oligarken mot presidenten (2013), Boris Jeltsin (2016), Ryssland utan Putin (2019).<br/>___<br/><br/>"Den erfarne Rysslandsjournalisten Stig Fredrikson har skrivit en bok som inte är som andra Det är valet av inriktning som gör boken så originell och skakande." Olof Kleberg, Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Genomgående visas hur förtrycket i dagens Ryssland alltmer liknar repressiva metoder, inklusive psykiatrisk tvångsvård, från sovjettiden. Särskilt rörande är Fredriksons porträtt av unga vuxna och barn som bestraffats för sin kritik av staten."  Julie Hansen, BTJ. Helhetsbetyg: 5<br/></p>